I veckan kunde vi läsa en intressant debattartikel i DN om hur relativismen/post-modernismen verkar ha slagit rot i skolans värld. Ingressen lyder: ”Relativistisk kunskapssyn. I Skolverkets kommentarer till läroplanen för grundskolan framställs naturvetenskapen som en ideologi bland andra. En relativistisk kunskapssyn har fått fotfäste i skolvärlden och den lämnar skoleleverna skyddslösa. Skolan måste vara tydlig med vad vetenskapen säger, skriver fyra forskare och debattörer.”
Att skolan hamnat i denna situation är dock inte bara skolverkets fel utan problemet går tillbaka till vetenskapen självt, eller rättare sagt till hur delar av vetenskapen utvecklats. Det finns flera fält som lider under den politiska korrekthetens ok. Det gäller såväl inom delar av samhällsvetenskap som inom delar av naturvetenskapen. Det gäller att tassa försiktigt och komma fram till ”rätt” slutsatser i dagens Sverige om man vill forska på kvinnor, sexuella minoriteter, invandrare, ursprungsbefolkningar, arbetslösa och andra grupper som anses underprivilegierade.
Här på Klimatupplysningen ägnar vi oss förstås mest åt klimatvetenskapen. Vi som är skeptiska till att det finns ett överhängande klimathot anklagas ofta av etablissemangen för att vi är skeptiska till vetenskapen som sådan. Inget kan vara mer felaktigt. Snarare är det så, menar vi, att det är alarmisterna som för fram domedagsprofetior om klimatet, och som korrumperat den klimatvetenskapliga forskningen genom att tysta alla kritiker – de har låtit den politiska korrektheten och grön ideologi vara deras ledstjärna istället för att söka sanningen.
Anklagelserna haglar. Men jag vill först ställa en fråga och föra fram en teori om hur politik och vetenskap kan leva i någorlunda harmoni. Ty det är ofrånkomligt, som historien också visar, att de två sfärerna ibland kommer i beröring med varandra. Förr i världen så var det konflikter mellan vetenskap och religion som var på tapeten. Idag är det konflikten mellan vetenskap och politisk korrekthet/ideologi som är mest aktuell och som även i hög grad påverkar våra utbildningssystem. Jag utgår från att de flesta läsare här delar min uppfattning att det vetenskapliga projektet (dvs. att vi lär oss mer om världen) har ett egenvärde.
Genast dyker det dock upp problem. Alla skulle nämligen inte hålla med mig om att vetenskapen är ett sanningssökande projekt som kan stå objektiv och neutral till idéer och strömningar i övriga samhället. Relativisterna går t.o.m. så långt att de förnekar att det finns någon ”sanning” att sträva efter utan att allt det vi kallar för vetenskap i själva verket ägnar sig åt ideologiproduktion. Marxisterna hävdade att den ”borgerliga” vetenskapen hade som enda syfte att slå vakt om klassprivilegierna. Dagens relativistiska feminister hävdar att den mansdominerade forskningens syfte egentligen är att slå vakt om den manliga genusstrukturen. Båda anser sig ha funnit lösningen genom att föra fram en ”alternativ” vetenskap vars syfte är att emancipera, dvs. att frigöra de underprivilegierade grupperna från förtrycket. Så enligt deras syn så är vetenskap bara ett verktyg för politisk makt och som levererar ”berättelser” snarare än sanningar.
Författarna till DN-artikeln protesterar mot en sådan syn på vetenskapen. Och jag kan i hög grad hålla med dem om att pseudovetenskapliga teorier om arternas utveckling (kreationism) inte hör hemma i skolans värld. Problemet med artikeln är istället att den verkar förutsätta att det finns en av vetenskapen för alltid fastslagen sanning som skall läras ut. Men det är en mycket ohistorisk och fyrkantig syn på hur vetenskapen faktiskt fungerar. Vetenskapliga teorier kommer och går; ibland handlar det om små justeringar och modifikationer (så även i Darwins teori om arternas utveckling), ibland är det fråga om stora och omtumlande förändringar (som när atomteorin slog igenom i början på förra seklet).
Så om vi vare sig vill hamna i en slags absolutistisk hybris (”science is settled”) eller i det relativistiska träsket i synen på vetenskap, hur skall vi då se på vetenskapen? Mitt (och många andras) svar på det är att vi måste ta vetenskaplig föränderlighet och felbarhet på allvar samtidigt som vi, i motsats till relativisterna, framhåller att det går att göra skillnad på bättre och sämre teorier. Skolan måste alltså klara av att undervisa om de för dagen bästa teorierna inom forskningen samtidigt som man håller öppet för att dessa kan komma att överges i en framtid. – En inte helt enkel balansakt.
Åter till politiken. Vad gäller? Hur skall de kunna samleva? Här är mitt förslag:
- Ur en teori om fakta följer inte hur man bör handla. Detta understryks av att även de för dagen bästa vetenskapliga teorierna kan ha fel. All handling är således ett risktagande.
- Inte all forskning behöver vara politiskt “användbar” som relativisterna menar.
- Skilj på vetenskap och ideologiproduktion. Det vetenskapliga innehållet bör inte vara styrt av ideologi eller politisk korrekthet.
- Men varje ideologi innehåller en världsbild och en handlingsplan som kan kritiseras av vetenskapen, vilket är en legitim användning (jfr 1).
- Dock: Inom politiken så är alltid den som är överordnad vetenskapen. Politiska beslutsfattare framhåller respektive ignorerar vetenskapen allteftersom det passar deras agenda.
- Så: Ansvaret för politiska beslut ligger hos politikerna; de kan inte gömma sig bakom vetenskapen.
Om klimatfrågan hade varit mer normal så till vida att själva vetenskapen hade varit relativt oberörd av den politiska hetluften, så hade vi troligtvis sett betydligt mer forskning på t.ex. naturliga variationer och mindre av fåniga artiklar om allt elände som drabbar oss om det blir 5 grader varmare. Vi hade haft en mer sansad politisk diskussion om framtida energikällor och betydligt mindre av uttryck som ”science is settled”, ”vetenskapsförnekare”, och ”vetenskapen säger att vi måste … etc”.
Men att det skulle bli på det viset är väl bara en önskedröm. 🙂
Ingemar Nordin
Professor emeritus i filosofi. Forskningsinriktning är vetenskapsteori, teknikfilosofi och politisk filosofi. Huvudredaktör för Klimatupplysningen.
Ingemar
Håller helt med dig.
Men folk jag talar med i allmänhet bryr sig inte. De orkar inte ens läsa hoten, än mindre diskutera det. Det är ju också en farlig inställning eftersom det öppnar upp för klimat skojare att hitta på vilka stolligheter som helst utan att folk reagerar.
Folk känner sig totalt maktlösa och försöker bara leva sina liv utan att störas av politiken så gott det går.
En uppgiven livsinställning. Lika uppgiven som de som springer runt med med plakat om än det ena än det andra.
Med andra ord, gaphalsarna gapar bara till varandra.
”Problemet med artikeln är istället att den verkar förutsätta att det finns en av vetenskapen för alltid fastslagen sanning som skall läras ut. Men det är en mycket ohistorisk och fyrkantig syn på hur vetenskapen faktiskt fungerar. Vetenskapliga teorier kommer och går”
Höll med om det hela, men hoppade ändå till vid ovanstående, som tycks klappa relativismen medhårs, och undrar om det inte blev mer en skenbar motsättning till DN-artikeln som målades upp.
Tack Ingemar
Drog mig till minnes en återberättelse av en av mina absolut mest skärpta och kunniga kollegor, som för ca 20 år sedan deltog i ett seminariemöte på Stockholms Universitet – ämnesområdet var biologisk påverkan av elektriska och magnetiska fält, med bäring mot bl.a. ”elallergi” och ”cancer”.
I kaffepausen kom en mycket upprörd dam fram till honom och framförde något i stil med ”Kan man verkligen säga att någon har fel?”
Ja, för vissa gäller många alternativa sanningar
Tack! Frågor viktigare än det mesta. Nyss hördes Torbjörn Fagerström i P1s forskarliv, en kort intervju där han del förklarar varför han fattat beslutet att öppet opponera mot Europas starka miljörörelse och därmed EUs politik i GMOfrågan. Beskrivningen av ”kulturen” i Bryssel var intressant, men inte förvånande. Att Margot Wallström kunde bli miljökommissionär är ju otroligt men sant t.ex..
Var står T. Fagerström i klimatfrågan? Försvaret av vetenskapen förpliktar …
Söre3n F #2,
”undrar om det inte blev mer en skenbar motsättning till DN-artikeln som målades upp.”
Det är möjligt att jag misstolkat artikelförfattarna där. Nu riktade de ju sig framförallt mot relativismen, och mycket mer än så kanske man inte hinner med i en tidnings artikel. Gott så, men en absolutistisk syn på vetenskapen leder också, som vi har sett i klimatfrågan, till en dogmatism med närmast religiösa inslag. Folk blir upprörda om det som man lärt sig ifrågasätts, och en del glider då över till dess motpol; relativismen.
Om du tittar närma på filosofins utveckling under 1900-talet så är det tyvärr precis en sådan utveckling som skett även bland många filosofer. Så det finns skäl att varna för både dogmatism och relativism.
”Var står T. Fagerström i klimatfrågan? Försvaret av vetenskapen förpliktar …”
Sant och intressant Ann lh, skulle han ha modet medge att han inte vet, inte är säker på att t ex geosidan kommit ut riktigt än med man vet.? Eller skulle också han hoppa i bassängen för allmänheten s a s.
Ingemar#5 Håller med om att en slags dogmatism finns och är ett problem, t ex ses den på VoFs forum särskilt när det handlar om klimat. Och, undrar om den inte då ska behandlas som trivial okunskap, där den dyker upp, mer än någon högre-nivå t ex filosofi?
..forts: och därför, för att jag kommer att tänka på skeptikerrörelsen först, har jag inte kopplat den tendensen till någon risk att landa i relativism, utan mer till bara ungdomligt oförstånd, unggardism, liknande religiositet förvisso, men ändå något tillräckligt rationellt. Men ok, jag känner kanske inte till riktigt den 1900-talsfilosofernas resa du beskriver.
För politikernas del handlar det ju egentligen bara om att innan man fattar drastiska beslut höra båda sidor i en vetenskaplig kontrovers. Inte att dogmatiskt utgår från den ena sidans försäkringar om att ”vetenskapen har slagit fast …!” I Sverige har man medvetet lagt locket på för all öppen diskussion. Sedan är det politikernas beslut, och det är de som har ansvaret oavsett vad deras beslut landar i. Man kan inte skylla på ”vetenskapen”, när det finns delade meningar där.
Samtidigt är ibland det mest rimliga konstaterandet, på ett givet område, att vetenskapen _är_ klarlagd, så att saker kokar ner till den triviala frågan om man känner till det eller inte?
När du nämner 1900-talsfilosoferna som landade i relativism, är det hela postmodernismen du tänker på då?
Jag tycker mig märkt tankefiguren finns helt klart inom skeptikerrörelsen också, att det skulle vara ”förnekarna” som lutar åt relativism. Det säger mig bara att relativismen är _allas_ vår ”andre”.
Alternativt kan det vara så att skeptikerrörelsen, då den fick för sig att behöva försvara den politiska klimatövertygelsen, då ådrog också en snärt av postmodernistisk relativism, men som i så fall kanske står att finna mest i den politiska positionen man då plötsligt också fann sig i.
Sören F #10,
”När du nämner 1900-talsfilosoferna som landade i relativism, är det hela postmodernismen du tänker på då?”
Alldeles riktigt. ”Modernism” står då framförallt för den positivistiska rörelsen. Sedan levererades en hel del berättigad kritik mot denna, framför allt om induktion och tesen om observationers neutralitet och teorioberoende. Varefter en del gav upp och menade att då kan vi ju inte bevisa någonting och då är allt relativt. På frågan vad vi då skall ha vetenskapen till så blev så småningom svaret att den skulle generera ”berättelser” som man kunde använda för att förändra världen med.
Men det motsatsparet är, menar jag (och många andra filosofer). en falsk dikotomi. Vetenskapet har ett klart berättigande för att närma oss sanningen även om vi aldrig kan vara riktigt säkra på den. Och vi kan skilja på bra och dåliga teorier. Den kritiska metoden, och funktionen, är mycket central i detta.
Och/eller man kunde tillägga: världen lät sig helst förändras positivt av vetenskapsliknande berättelser, dvs, tillbaks till tjurens horn, lära sig vetenskap, för alla som velat önska bort det.
Ingemar #9 ”För politikernas del handlar det ju egentligen bara om att innan man fattar drastiska beslut höra båda sidor i en vetenskaplig kontrovers. ”
Det här är dock mest en politisk kontrovers där din sida för diskussionen på bloggar och debattartiklar inte i vetenskaplig press. Ni försöker inte övertyga andra forskare om att ni har rätt utan lekmän om att det råder tvivel. Se även Peter Stilbs inlägg #3 om hur det kan bli när folk ständigt vill ”höra båda sidor” och sen välja den som passar dem.
Det är en mycket viktig fråga som Ingemar tar upp. Pseudovetenskap och allmän tankeförvirring har alltid funnits men det är också viktigt att ha klart för sig att vetenskapen är ett fortlöpande process där gradvis vår kunskap ökar. Det centrala i vetenskapen är empirisk validering vilken demonstreras av konkreta resultat. Vaccinering mot allvarliga sjukdomar under de senaste 150 åren är sådana konkreta resultat liksom användning av antibiotika. jag minns med fasa skräcken för barnförlamningen under epidemierna under 1940-och 1950-talet. Ingen behöver längre frukta denna hemska sjukdom.
Samma sak gäller för alla moderna tekniska tillämpningar av naturvetenskapen inom kärnkraft, datorer och telekommunikation samt det faktum att vi i dag kan förse en befolkning på snart 7.5 miljarder med mat, något som domedagsprofeterna ansåg vara en fullständig omöjlighet vid mitten av 1950-talet. Här har den moderna växtodlingen med genteknik spelat en viktig roll.
Liknande kan idag sägas om de tydligt förbättrade väderprognoserna vilket har varit uppenbart de senaste veckorna för de som inhämtar information via tillförlitliga vädersajter
The proof of the pudding lies in the eating.
Ett allvarligt problem uppstår när politiken börjar driva sin egen uppfattning om vetenskap som Lysenko i Sovjet ,svensk och tysk rasforskning före andra världskrigets slut eller dagens kreationism i främst USA. Liknande tendenser kan vi idag se inom politiskt driven energi-, miljö- och klimatforskning.
Av denna anledning måste vetenskapliga idéer diskuteras öppet utan restriktioner och de som till syvende och sist blir avgörande är vetenskapens användbarhet. Det är också klart, speciellt som idag där lekmän yttrar sig om vetenskap där de helt saknar kunskaper och erfarenhet, att en myckenhet tokigheter förs fram men sådant har i ett öppet samhälle begränsad livslängd och behöver inte oroa allt för mycket. När det gäller påståenden om framtida händelser som inte kan förutsägas, som Sveriges klimat om säg 50 år, finns det all anledning att inta en avvaktande hållning eftersom vår kunskap om en klimatändring är bristfällig. Det är självklart förkastligt om den politiska ledningen i ett land inte gör något alls med det kan vara lika galet att handla för snabbt och för drastiskt om kunskapen är bristfällig. Det kan i själva verket vara det klokaste att i vissa fall inte göra något alls. Den svenska attityden att alltid vilja gå i ledningen eller ta täten är inte alltid det klokaste speciellt om de som leder faktiskt inte vet den rätta vägen. Kanske ett problem är att svenska politiker har alldeles för mycket pengar att förfoga över och därför inte behöver tänka efter innan de sätter fart på slantarna.
Thomas P #124,
”Ni försöker inte övertyga andra forskare om att ni har rätt utan lekmän om att det råder tvivel.”
Jo, så låter ju propagandisternas budskap. Men du förlitar dig förstås på vad framstående klimatforskare som Rockström och Wijkman säger är vetenskapens mening, och låter dem utforma landets klimat- och energipolitik. Det känns tryggt. (Obs. ironi)
Lennart Bengtsson. Du är själv en av dem med ansvar för att det gick galet. Din kommentar är därför för mig helt utan värde!
Ingemar #16 ”Men du förlitar dig förstås på vad framstående klimatforskare som Rockström och Wijkman säger”
Jag har skrivit här under åtskilliga år. Har du någonsin sett mig hänvisa till dessa två i klimatvetenskapliga frågor? Hade din kommentar någon annan poäng än att försöka misskreditera mig med en ren insinuation. du däremot har explicit hänvisat till en blogg som hockeyschtick som mer trovärdig än ledande vetenskapliga tidskrifter som Nature och Science, du är den som vägrar acceptera normala vetenskapliga metoder.
Förutom Rockström och Wijkman så lutar sig Thomas P också mot klimatminister Romson. Det måste kännas tryggt för naturvetaren Thomas P.
Vetenskap kan väcka känslor men utövandet är i sig ett intellektuellt projekt som är oberoende av kön. Tyvärr har det skett en nivellering av begreppet grundvetenskap, där begreppet tidigare omfattade forskning inom naturvetenskaperna. Idag tycks det inte finnas någon gräns för vad som ryms inom begreppet grundvetenskap. Förstår man inte de fysikaliska grunderna, då förstår man exempelvis inte heller det biologiska systemet. Man förstår inte heller det komplexa klimatsystemet som i allra högsta grad är späckat av fysikaliska fenomen, vilka många inte ännu är utredda.
TP #18
Naturvetenskap handlar inte om TROvärdighet. (Eller auktoritetstro…)
Alienna #21 För alla oss vanliga dödliga som inte kan vara experter på allt är tvärtom trovärdighet viktig, även om du anser dig stå över sådant.
Tja, då är det väl underligt att så många bland dem som ständigt vill måla upp ett klimathot och att detta kräver stora ’åtgärder’ helst redan igår … att de so ofta har beslagits med att både ha eller få rejält fel, och att inte kunna/vilja hålla sig till sanningen … i sin iver att vilja övertyga andra om detta klimathot.
TP #22
Det finns inget rationellt skäl att tro på något som inte finns, bara för att nån påstår att det finns. (Ex. enhörningar, spagettimonster, klimathot.)
Alienna #24 Du säger tvärsäkert att ”klimathotet” inte finns. Vad grundar du det på? Om det inte är andras kunskap måste det vara för att du själv anser dig satt dig in i hela klimatforskningen och dragit den slutsatsen själv, och ärligt talat har du aldrig gett intryck här av att ha sådan kunskap.
Jonas #23 Hade du annat än insinuationer mot ej specificerade personer att komma med?
Thomas, listan skulle bli väldigt lång. Speciellt om vi skulle ta med även alla ärligt menade profetior om framtiden som inte materialiserats …
Du behöver hålla i åtanke att AGW inte är samma som ett klimathot, eller tom ngt katastsrofalt. (Du verkar ha missat det även rörande Oregon-petitionen)
Mitt intryck är att de få som verkligen slår på klimathotstrumman har extremt låg trovärdighet (och inte bara rörande den profetian).
Rockström är ett ypperligt exempel. Pachauri likaså. Eller Gore, Gina McCArthy osv. Men vi kan väl räkna upp nästan alla skräniga aktivister som vill vara med och skräna och som inte besitter ngn kompetens i naturvetenskap. Greenpeace, Romson, Lena Ek osv. Men även du, Inhägnaden, och alla aktivister som kackar på internet eller bevakar Wikipedia-sidorna.
Vilka seriösa (och riktiga) forskare målar upp ngt olycksbådande klimathot baserat på deras faktiska forskning, Thomas? Hansen påstod oceanerna skulle börja koka, och att Venus var modellen … Menar du att det inger trovärdighet? Speciellt iom att vi har haft långt högre CO2 halt tidigare? Utan katastrofer?
TP #25
Jag grundar det på samma sak som för enhörningar och spagettimonster – det finns inget belägg för någondera.
Alienna #27 Eftersom du knappast spanat in varje hörn av jorden blir du även där beroende av att bedöma vilka som är att lita på. Det är inte svårt att hitta folk som påstått sig se både bigfoot och enhörningar.
I en diskussion om vetenskap och klimat är det svårt att inte referera till Richard Feynmans bok, ”The Character of Natural Law”. Jag tänker då mer specifikt på vad han säger på sidan 156 i nämnda verk, se http://people.virginia.edu/~ecd3m/1110/Fall2014/The_Character_of_Physical_Law.pdf. Han säger följande;
In general we look for a new law by the following process. First we guess it. Then we compute the consequences of the guess to see what would be implied if this law that we guessed was right. Then we compare the results of the computation to nature, with experiment or expecrience, compare it directly with observation, to see if it works. If it disagrees with experimentit it is wrong. In that simple statement is the key to science. It does not make any difference how beatutiful your guess is. It does not make any difference how smart you are, who made the guess, or what his name is – if it disagrees with experiment, it is wrong. That is all there is to it”.
När det gäller farlig eller katastrofal antropogen uppvärmning (CAGW) har denna ett stort antal gånger prövats mot observationer och visat sig vara felaktig. Stormarna ökar inte i intensitet eller frekvens, isarna smälter inte katastrofalt snabbt, havsnivån ökar inte snabbare nu än förr, isbjörnarna dör inte ut, etc. Dessa gissningar om hur det framtida klimatet ska utveckla sig mot katastrofscenarier är i sin tur byggda på simuleringar av den framtida globala medeltemperaturen och dess beroende av koldioxid. Även dessa simulering har visat sig felaktiga när deras resultat prövats mot verkligt uppmätta temperaturer. Dessutom är det inte känt hur snabbt, hur mycket och på vilket sätt som en ökning av koldioxidhalten i atmosfären påverkar den framtida globala medeltemperaturen. Det är gissningar som återstår att bekräftas av experiment eller observationer. I så måtto är alltså CAGW inte en vetenskap utan mer en ideologi eller kanske en religion.
IPCC har varit den kanske mest pådrivande i denna politiska, ideologiska inriktning av klimatvetenskapen. De av oss som följt utvecklingen av IPCC utsagor har med förundran konstaterat att ju längre pausen i uppvärmningen blivit och ju mer modellresultat och observationer skiljer sig åt, desto säkrare har IPCC blivit i sina utsagor om att det är antropogena utsläpp som driver temperaturen.
Ingemar: Handlar inte postmodernism och relativism i grunden om att rädda diverse vänsterideologier som inte består konfrontationen med verkligheten?
TP #28
Är det någon som har sett ett klimathot?
Michael #30,
Den moderna vänstern (efter 1989) har till stor del hoppat på klimatspåret eftersom de där ser en anti-kapitalistisk och statskramande ideologi. Beträffande post-modernism så är situationen, rent ideologiskt, mer komplicerad.
En del skriver visserligen under på Marx’ idéer om en ”borgerlig” vetenskap styrd av klassintresset. Citerar från inlägget: ” Marxisterna hävdade att den ”borgerliga” vetenskapen hade som enda syfte att slå vakt om klassprivilegierna. Dagens relativistiska feminister hävdar att den mansdominerade forskningens syfte egentligen är att slå vakt om den manliga genusstrukturen.” Och dagens vänsterfeminister har helt enkelt tagit över den idén från Marx men ersätter klass med genus.
Men det finns kommunister som bestämt tar avstånd från all sådan post-modernism och menar att den Marxistiska teorin är den enda sanna vetenskapen. Få orkar följa med i deras interna diskussioner, men jag har stött på en del gammel-marxister (om uttrycket tillåts) som snarast skulle beteckna sig som ”modernister”.
Mer här: https://www.klimatupplysningen.se/2013/08/25/de-grona-rotterna-iv-socialismen/
Mitt intryck är att det finns en intern konflikt bland klimathotare med vänstersympatier där de vacklar mellan att å ena sidan betrakta det alarmistiska budskapet som en absolut vetenskaplig sanning, och att betrakta klimatvetenskapen bara som ett redskap i kampen mot det kapitalistiska Väst.
För mig är det strunt samma eftersom de har en felaktig syn på vetenskapen oavsett.
Men det är ett misstag, anser jag, att betrakta klimathotarna som en ideologiskt enhetlig grupp. Här samsas, förutom gamla avdankade marxister, även fascister och vanliga naiva ”miljövänner” som varken är marxister eller fascister.
Det är kanske det som gör rörelsen så politiskt farlig. Alla kan hitta något som de kan sympatisera med.
PS till #32,
Jag skall tillägga att en post-modernistisk och relativistisk hållning oftast är självmotsägande, därav förvirringen inom det lägret, och min beteckning ”relativismens träsk”. När en relativist t.ex. påstår att det inte finns några sanningar, bara intressen, så fråga om han/hon anser denna sanningsrelativism är sann.
Naomi Oreskes hör t.ex. till det post-moderna lägret men fattar inte att hon underminerar sin egen ståndpunkt genom att prata om vetenskapen som ”berättelser”.
#33
”När en relativist t.ex. påstår att det inte finns några sanningar, bara intressen, så fråga om han/hon anser denna sanningsrelativism är sann.”
Troligen inte. För en postmodernist borde egentligen den nazistiska diskursen om arier och untermenschen vara exakt lika sann och lika berättigad som t ex den marxistiska men av någon anledning tycks det inte vara så.
Hela klimathysterin tog ju riktigt fart med hockey-klubban som Mr. Mann skapade med hjälp av ett stackars träd i Sibirien (i alla ena sidan av det). Det är nog denna martall som är TP’s bevis för klimathotet.
http://wattsupwiththat.com/2016/01/18/monday-mirth-old-reliable/