En gång för länge sedan satte jag mig in i vilka klimatpåverkande faktorer som har programmerats in i klimatmodellerna. Jag trodde inte mina ögon, när jag såg att det är bara fyra: Växthusgaser, solstrålning, aerosoler/luftföroreningar och vulkanutbrott. Där finns ingenting annat av det som kan tänkas bidra till klimatförändringar, som variationer i solaktivitet, kosmisk strålning och havsströmmar.
Det gällde i och för sig för många år sedan, men jag har inte fått något intryck av läget har förändrats sedan dess.
Klimatkänsligheten är den parameter som avgör hur mycket global temperaturförändring det blir av att inkommande effekt till jordytan ändras med ett visst värde. Numera brukar den anges som den globala temperaturökning som blir följden av att den ekvivalenta koldioxidhalten fördubblas, då det anses vara väl känt hur mycket ytterligare effekt som kommer till jordytan av en sådan fördubbling.
Klimatforskarna är oeniga om hur stor klimatkänsligheten är, trots de klimathotsreligiösas påståenden om konsensus, att klimatforskarna är överens. Denna oenighet i klimatkänslighet återfinns i olika klimatmodeller, som har olika värden för den.
Ändå ger alla modeller i stort sett rätt resultat för hur mycket varmare världen har blivit från mitten av 1800-talet fram till nu.
Varför?
Jo, därför att det finns en fri parameter att ändra på tills temperaturökningen stämmer: Effekten av aerosoler/luftföroreningar. Det är nämligen osäkert hur mycket global avkylning det blir av att människor släpper ut en viss mängd luftföroreningar. Ja, det är inte ens säkert att det blir en avkylning, för det finns aerosoler som absorberar solstrålning och därmed borde bidra till uppvärmning, inte avkylning. Så då kan modellmakarna sätta in ett värde som de gillar. Vilket då blir ett som ger rätt värde på hur mycket varmare världen har blivit sedan 1850.
Det är på detaljer, inte trenden 1850 tills nu, som vi får titta för att se hur bra klimatmodellerna egentligen är.
Jag har flera gånger nämnt Climate Explorer, där det finns mycket väder- och klimatdata. Och då inte bara från verkligheten, utan också från modellvärldarna.
Jag valde där ut medel för modellkörningarna med CIMP6, och longitud- och latitudband som täcker hela jordytan (alltså -90S-90N/0-360E). Jag valde modellkörningarna för utsläppsscenariot ssp370.
Jag valde att räkna om allt till årsmedel för att inte få så plottriga och röriga diagram.
Detsamma för de data från verkligheten som jag valde ut.
För globala medeltemperaturer valde jag HadCRUT5.
Jämförelsen mellan verkligheten och modellmedel ser ut så här för global medeltemperatur, i ett diagram:
Jag tycker inte modellmedel representerar verkligheten särskilt bra. Det var ju relativt lätt att få till den generella temperaturökningen rätt, men flera detaljer stämmer inte. Exempelvis klarar modellmedel inte den uppvärmningsperiod som hade sitt maximum ungefär 1940. Även när det gäller effekterna av stora vulkanutbrott, misslyckas modellmedel oftast.
Det mest anmärkningsvärda är ändå att modellmedel för framtiden spår en global temperaturökning som sker snabbare än linjärt. Jag har inte försökt sätta mig in i varför, men för mig tyder det på ett allvarligt fel i modellerna. Den effekt (per ytenhet) som når jordytan vid en ökning av koldioxidhalten, varierar med god approximation med logaritmen av halten. För att ökningen av effekten ska vara linjär, behövs alltså att koldioxidhalten ökar exponentiellt. För att att ökningen av effekten ska vara snabbare än linjärt, behöver koldioxidhalten öka snabbare än exponentiellt. Inte kan väl modellmakarna ha antagit att halten ska öka så snabbt?
Det gäller i och för sig effekten, inte temperaturen. Från Stefan-Boltzmanns lag, vet vi att en viss procentuell förändring av effekten ger en fjärdedels så stor procentuell förändring av temperaturen. Så om effekten ökar från 400 W/m² till 404, 1 %, ökar temperaturen med en kvarts procent, exempelvis från 288 till 288,7 K. Ytterligare en procents ökning, till 408 W/m², av effekten, ökar då temperaturen från 288,7 till 289.4 K alltså med 0,7 K. För en tioprocent ökning av effekten, från 400 till 440 W/m², skulle temperaturen öka från 288 till 295,2 K, alltså en ökning med 7,2 K.
Om ökningen av effekten är linjär i tiden, blir temperaturökningen också linjär i tiden. Men i modellvärlden ökar tydligen effekten snabbare än linjärt. Hur är det möjligt?
Det finns annat än temperatur att undersöka. Till exempel nederbörd. Här har jag jämfört modellmedel med flera dataserier, som mellan sig inte är överens om vad som har hänt:
Dataserierna från verkligheten är oense om såväl som absolutvärdena för årsmedelnederbörden, uttryckt som mm per dygn, och trender. Och de är alla oense med modellmedel.
För att lättare jämföra trender, lade jag till för att få data från verkligheten att ha samma medelvärde som modellmedel. Det diagrammet ser ut så här:
Modellerna stämmer då inte bra med verkligheten när det gäller trender heller. Och ERA5 stämmer inte med ERA 20c och med CRU4.
Dock är det ett problem här. Modellmedel gäller globalt, alltså för både land och hav. CRU4 innehåller bara data från land. Jag är osäker på hur det är med de andra två dataserierna från verkligheten, men sannolikheten är stor att de också bara innehåller data från land. Hur mycket mätningar av nederbörd finns det från världshaven, åtminstone före vädersatelliternas tid?
I Climate Explorer går det att välja masker, för att välja ut olika delar av jordytan. Tyvärr finns ingen mask för allt land. I stället valde jag ett stort landområde, ett som kallas IPBES_Asia. Till skillnad från vad namnet antyder, är det inte en mask för hela Asien. I stället är det en mask för södra Asien plus Australien och Nya Zealand.
Diagrammet för dessa data ser ut så här:
Inte ens för detta begränsade område, stämmer alltså dataserierna från verkligheten överens. Däremot ligger modellmedel i detta fall på samma nivå som en av dataserierna (ERA5).
Hur ska det gå till att göra någorlunda bra modeller när det är osäkert vad som har hänt i verkligheten?
Det finns andra parametrar som det går att titta på. Till exempel inkommande solstrålning till jordytan. Där jag hittar två dataserier att jämföra modellresultaten med:
20CR=20th Century Reanalysis, JRA=the Japanese 55 year Reanalysis.
Jag fattar inte storleken på dessa värden. Den inkommande solstrålningen borde vara ungefär 239 W/m² som globalt genomsnitt, inte omkring 190, när Jordens albedo är ungefär 0,3. I albedot ingår molnens inverkan, så skillnaden kan inte bero på inverkan av moln.
Det finns dataserier från verkligheten med ännu lägre värden för inkommande solstrålning, vilket är än mer obegripligt.
Enligt modellmedel, har inkommande solstrålning minskat sedan 1800-talet och enligt data från verkligheten sedan 1950-talet. En minskning som bara har tre möjliga orsaker, efter vad jag kan se:
- En minskning av inkommande solstrålning till toppen av atmosfären, alltså en minskning av den strålning som Solen skickar ut.
- Mer molnighet som skymmer inkommande solstrålning.
- Mer aerosoler (naturliga eller från mänskliga aktiviteter) som skymmer solstrålning.
Mätningar, av till exempel SMHI, visar i stället på global ljusning (global brightening), alltså att mer solstrålning når jordytan. Varför anger då modellresultat och data i diagrammet ovan att trenden är åt andra hållet?
Sedan 1980-talet har satelliter mätt den solstrålning som når dem, alltså utanför atmosfärens påverkan. Det har dock varit problem att få ihop data från de olika satelliterna, och det är osäkert hur trenden har varit under mätperioden. Eller om det ens finns någon trend. Det som är klart, är att det finns en liten variation i takt med solfläckscykeln.
Hur som helst, så stämmer inte modellmedel med verklighetens data speciellt inte jämfört med 20CR.
När modellerna inte klarar av att beskriva det förflutna, finns det heller ingen anledning att tro att de kan förutspå framtiden.
Tack för ett intressant inlägg!
Det är något ”konstigt” med IPCC-anknuten klimatforskning. Det saknas i stort sett alltid en överskådlig och begriplig redovisning av deras modeller. När man ska försöka förtså vad de har gjort så hamnar man i ett gytter av artiklar som refererar kors och tvärs. Man hittar inte en sammanställning av hur den underliggande modellen (inklusive parametrar) ser ut.
Saknas en bok med titeln ”Introduction to IPCC Climate Theory and Models”.
Min bild är att de faktiskt mörkar vad de håller på med. Troligen för att de vet att deras modeller inte tål en öppen granskning.
Ett exempel – med lite god vilja kan man ”härleda” den logaritmiska formeln (rätt mycket approximationer). I IPCC´s modeller dyker siffran 5.36 upp framför logaritmen. Var kommer den siffran ifrån?
Det finns massor med fler exempel på att det är svårt att hitta bakgrund till ekvationer/modeller.
Håller med om att det är skumt med att temperaturen ökar snabbare än linjärt. Misstänker förstärkningsfaktorn (ökad luftfuktighet).
När det gäller solinstrålningen så gissar jag att de menar den som når marken. De brukar ange den till ca 190 W/m2, Ca 50 av de absorberade 240, absorberas i atmosfären.
Samma här – gissar att den nedåtgående trenden på nåt sätt hänger ihop med ökad luftfuktighet.
Som allt som har med IPCC´s teorier att göra så blir det en massa gissningar om vad de egentligen antagit.
Så fungerar inte riktig vetenskap. I riktig vetenskap vill man att läsaren ska förstå. Det kan rimligen inte ”klimatforskarna” vilja med tanke på hur ”geggit” allt är runt deras teorier/modeller.
Tack för en intressant genomgång och mycket arbete – intressanta frågeställningar!
Själv har jag funderat mycket kring diskrepansen mellan satellitmätningar i våra nordiska hav och smhis mätningar från deras forskningsfartyg – det har länge sett märkligt ut.
Sammaledes noterade jag att när södra hemisfärens värden stack upp kraftigt i höstas så var det återigen haven som peakade medans landtempökningen var relativt modest – förvisso El Nino men det såg märkligt ut i utfallet.
Frågan är hur svårt det är att mäta havstemperaturen – moln,strömmar och andra parametrar bör innebära stora svårigheter i den viktiga tidsaxelaspekten – sist det var knas med satellittempen var det väl just satellitmätningens geografiska punkt som skilde mot tiden…några år sedan nu.
Jag vet inte hur stora interpoleringar som görs över haven men jag noterade att oceanograferna uppe på Island pratade om att temperaturökningen avstannade däruppe för i runda slängar 10 år sedan – och kanske är det orsaken till senare års isutbredningsförändring vid detta viktiga område..men att se den omständigheten i satellitbilderna är svårt, för dom verkar bara visa rekorduppvärmning hela tiden.
Hade varit kul med en vetenskaplig belysning av havstemperaturmätningar från någon av denna bloggs duktiga medarbetare – finns där några uppenbara problem eller är det att berakta som robusta mätningar?
Själv föredrar jag mätningar från fartyg, typ smhi mot satellit dito.
Bra tack. Kan inte påpekas nog många gånger. Endast mätdata utan mänsklig styrning från verkligheten är den vetenskapliga metoden. Men det hela är en viljesak. Bara en ”modell” fungerar och det är den som gällt i miljontals år. Och den vill man inte använda då den direkt visar just det Lars säger. Modellerna fungerar inte i verkligheten. Det är modellen för naturliga variationer enligt vågteorin man skall använda och det förstår man inte och vill naturligtvis inte heller veta.
Tack Lars K. Upplysande!
Men, undrar vad vårt lands klimatminister har att tillägga. Hon som flugit ner till COP 28 och enligt SVT deklarerar att CO2 ”smutsar ner klimatet”.
Snacka om nedsmutsning …
Lite off topic.
DMI redovisar havsisens utbredning på de Arktiska ishaven.
Där råder nu konstant mörker, hur kan satelliter se något ?
Ser de andra våglängder än synligt ?
Tack Lars!
”Från Stefan-Boltzmanns lag, vet vi att en viss procentuell förändring av effekten ger en fjärdedels så stor procentuell förändring av temperaturen…. . i modellvärlden ökar tydligen effekten snabbare än linjärt. Hur är det möjligt?”
Nej, det är inte möjligt. Siffrorna för temperaturförändring ska vara beräknade med fjärde roten ur energin, inte som en fjärdedel.
Jan-Åke
De använder mikrovågor.
Scanning Multichannel Microwave Radiometer) (1978 to 1987) and SSM/I (Special Sensor Microwave/Imager) (1987 to present).
Tack för inblicken i en komplicerad modell av klimatet.
Modellerna tjänar säkert sina uppdragsgivares ändamål.
Frågan när det gäller att mäta är – känner vi till egenskaperna hos mätobjektet?
Sedan undrar jag lite löst – har klimatvetenskapen övergett tanken att klimatet i grunden är kaos?
Har klimat blivit omdefinierat som linjärt?
”…vilka klimatpåverkande faktorer som har programmerats in i klimatmodellerna. Jag trodde inte mina ögon, när jag såg att det är bara fyra: Växthusgaser, solstrålning, aerosoler/luftföroreningar och vulkanutbrott.”
Detta är de helt exogena variablerna.
Därutöver finns 100-tals hårdkodade parametrar som man använder för att ’tuna’ modellerna med så att den ska återge historiken någotsånär. Man kan läsa en del om hur de gör för CESM-modellen:
https://agupubs.onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.1029/2019MS001916
Det är i avsnitt 6 de tar upp tuning.
Magnus 9
”Har klimat blivit omdefinierat som linjärt?”
Ja, allt beror ju enligt CO2-kyrkan på den monotona ökningen av CO2, därav följer att IPCC-klimatet numera är linjärt.
Denna video från Tony Heller platsar i dagens ämne:
https://realclimatescience.com/2023/12/killer-heat-waves
Modellerna varnar för en framtid som tidigare förekommit.
Naturen är komplicerad ,vädret varierar och klimatet är inte stabilt oavsett hur vi offrar till COP gudarna.
Gabriel 7
…Aha längre våglängder än synligt och ir då alltså.
Även sommartid ?
”Men i modellvärlden ökar tydligen effekten snabbare än linjärt. Hur är det möjligt?”
Positiv återkoppling kan vara en förklaring.
Jan-Åke
öppet vatten avger mer värmestrålning än is.
Säkert finns mätproblem särskilt på sommaren när isen är tunn och rutten. Men man använder olika våglängder för ökad noggrannhet och kan också kalibrera mätningarna med fältobservationer, t ex från flygplan.
Stort tack för nedlagt arbete Lars!
Är det inte precis ovanstående tankegångar som en vetenskaplig debatt ska handla om? En debatt t.ex mellan modell-makarna och dess kritiker på ”bästa sändningstid?
Som pensionär idag hade jag förr förmånen att i ”gamla DDR-Sverige” erbjudas många stimulerande tv-sända debatter kring högst kontroversiella samhällsämnen. Toleransen för högst avvikande uppfattningar var också mycket hög! Man kan t.o.m säga att den akademiska polemiken var eftersträvansvärd. Idag finns istället samhällsgrupper som tillåts påverka akademi-ledningar att censurera och t.o.m sparka anställda (woke!) för deras åsikter.
Det man direkt åtänker är den tilltagande ”politiska korrektheten” sedan förr. Ändå är numera dagens modeord i politiken ”värdegrund och liberal demokrati”. Det är någonting som här inte stämmer. Kan det månne bero på att makten idag ännu mer direkt styrs av ekonomiska intressen! Ett FN som alltmer finansieras av miljardärer! Har makt-vänstern t.o.m ”köpts” pga deras kraftigt tilltagande ekonomiska utkomst via de enormt ökande antalet nya mångmiljardärer?
Kan man hoppas att bloggens kritiker nu kan ställa upp här med svar på de frågor Lars ställer sig ovan?
Har för mig att satelliterna enbart kan se skillnaden mellan enbart ren is eller öppet vatten, är det vatten på isen så tror de att det är öppet vatten.
Fast de kanske har fått till bättre radar som kan se skillnad på torr is och vattendränkt is ?
15 Gabriel.
Aha , ok tack
För deltagarna på klimatmötena som nu senast COP28 finns det bara en parameter, koldioxid.
Och varmare klimat påstås leda till mer extremväder fast det är tvärtom. Dåliga skörderesultat påstås bero på ”de pågående klimatförändringarna”. Ändå har skördarna ökat runtom i världen.
Såg ett program om vatten på Kunskapskanalen härom kvällen. Glaciärerna i Alperna smälter vilket blir till problem för vattenförsörjningen sas det. Hur mycket vatten som rinner ner beror väl på nederbörden. Tack vare att de smälter blir det väl extra vatten. Blir det kallare blir det väl mindre med smältvatten.
Man sa också i programmet att det varmare klimatet leder till mer avdunstning. Mer avdunstning från haven ger mer nederbörd.
Man påstod att det också blir mer torka, men enligt historiska data blir det mer torka när det är kallare.
Nr 17 Pekke
Jo, våra svenska isbrytarexpeditioner i Arktis – har visat, så sent som i våras, att mycket stora problem finns kvar i satellitmätningar av både is och temperatur i Arktis.
Sedan gäller förövrigt att minnas att satellitmätningar av ex v isutbredning och energimängd i havet startade just i slutet på förra kallperioden 1960 – 1980 – utifrån det får vi högst förvirrande klimatutveckling i både temperatur Och med vilken hastighet utvecklingen sker.
Vi befinner oss i mycket dubiösa omständigheter gällande förmågan att förstå klimatet och dess utveckling i ett längre perspektiv idag – satelliteran är kort!
Vad gäller Arktis is så är de modelltroende vilseledda av albedot.
De tror på fullt allvar att mindre istäcke ger uppvärmning där uppe.
Det blir det om man bara ser på albedoförändring.
Den modellen är inte genomarbetad.
#10 Gabriel O
Kap 6 om Tuning (länken) tar upp ett par justeringar kring beräkningen av jordens energibalans (solen) men ändringen (tuningen) är här marginell kring några hundradelar W/m2 (200 resp 600 år bakåt).
Jag antar att betydligt fler (100) och större justeringar har gjorts under tidigare/äldre modell-simuleringar.
Ang. satellitmätningar av isen så har de vanligen en upplösning på 25×25 km, och man mäter isutbredningen som att varje ruta ska ha minst 15% iskoncentration för att ingå i istäcket. Men det är ytmätning det handlar om.
Däremot är det stora problem att mäta isens tjocklek under sommarhalvåret, pga smältvatten på isen mm. Här har man nyligen börjat använda AI och säger sig nu kunna mäta tjockleken året om:
https://eos.org/articles/satellites-get-first-full-year-view-of-arctic-sea-ice-thickness
https://www.nature.com/articles/s41586-022-05058-5
4 # Ann! Tack för observationen om uttalandet från vår ”miljöminister”: Två aspekter i reflektion: Damen får då begrunda att hennes utandningsluft innehåller ca 4 % CO2. Något värre orden intellektuella förorening som utgår från hennes mun!
#19
I morse intervjuades på radio en forskare från cop28 som fick i alla fall mig att haja till en smula. Hon påstod att arabiska halvön gynnats av klimatförändringarna på grund av ökad nederbörd och mer dimma. Det är inte särskilt ofta någon i public service får uttala sig om fördelar med ett varmare klimat.
OT
Al Gore varnar för komplett fiasko för COP28
Om avtalstexten för klimatmötet COP28 inte blir mer alarmistisk stundar ”det mest pinsamma och dystra misslyckandet under 28 år av internationella klimatförhandlingar”, varnar nu Al Gore för i ett inlägg på X.
Igår kom nyheten att utdraget för FN:s klimatkonferens COP28 innehåller formuleringen ”reducera” och inte ”fasa ut” fossila bränslen.
Detta fick EU:s maktelit att hota lämna förhandlingarna.
Texten måste bli mer alarmistisk.
USA:s vicepresident och klimatalarmisten Al Gore varnar för att COP28 kan bli ett totalt misslyckande.
”COP28 är nu på gränsen till ett fullständigt misslyckande. Världen behöver desperat fasa ut fossila bränslen så snabbt som möjligt, men detta oberäkneliga utkast ser ut som om OPEC dikterat det ord mot ord. Det är till och med värre än många hade befarat”, skriver han i ett inlägg på X.
Enligt Gore har världen nu 24 timmar på sig för att visa om man står på ”den sida som vill skydda mänsklighetens framtid” genom att fasa ut fossila bränslen, eller om man står på den sida som bäddar för en ”historisk klimatkatastrof”.
Han fortsätter:
”För att förhindra att COP28 blir det mest pinsamma och dystra misslyckandet under 28 år av internationella klimatförhandlingar måste den slutliga texten innehålla ett tydligt språk om utfasning av fossila bränslen. Allt annat är ett enormt steg bakåt från där världen måste vara för att verkligen ta itu med klimatkrisen och se till att 1,5°C-målet inte dör i Dubai.”
https://nyheter.swebbtv.se/al-gore-varnar-for-komplett-fiasko-for-cop28/
#26 Paul H
OPEC etc kring ökenländerna är således hellre beredda att ”brinna upp” i sitt redan heta klimat tills de lyckats ställa om till en ny ekonomi grundad på nya teknologier istf olje-gas export. BRICS har en annan syn helt enkelt och ju mer världen splittras av (o)relationerna USA-Kina/Ryssland ju tydligare blir det att väst inte får tillräckligt stöd för sin extrema klimatpolitik. Utan kärnkraft i större global skala lär fossila bränslen fortsätta att dominera (80%) världens energiproduktion.
För övr är 1,5gr-målet redan obsolet.
Sammanfattning för COP 28.
Det bidde inte ens en tummetott.
För övrigt anser jag att AI knappast kan veta hur mycket is det finns under Arktis vatten om AI inte är på plats å kollar, AI gissar nog som alla andra.
Thorleif
14:04, 2023-12-12
Korrekt analys👍
# 27 Thorleif : Något OT , ber om ursäkt. Detta är dock av stort intresse. Behandlar COP28 och WEF
https://www.nakedcapitalism.com/2023/12/amid-escalating-wars-and-other-global-crises-the-corporate-takeover-of-united-nations-gathers-pace.html
#30 Brutus
Ja detta bekräftar ånyo vad som länge kritiserats men detsamma behöver diskuteras mer i parlamenten i t.ex Europa. Varför sker det inte?
Jag har sett flera program hos FN/WHO som är direkta plankningar av WEF-program, dvs inte tvärtom.
Man jobbar tyst i bakgrunden och förändrar lite i taget. Den stora förändringen ”som förändrar allt” har länge förberetts och ska ske nästa år, dvs 2024. ”Vaknar” inte våra politiker snart så är klimatbesluten i Sverige och EU ett minne blott inför 2025.
JonasW #1
En klok synpunkt som träffar mitt i prick på klimatalarmismen och som de inte ens vill ta i med tång.
Men det går att förstå. Sedan länge utkämpas strider i akademierna om vilken syn och metod som är att föredra för att dra slutsatser. I grunden brukar det handla om ego, ekonomi och medaljer.
Vanligtvis finns människor med olika bakgrund i olika delar av verksamheten och då skapas problemet och den inbördes kampen. Det är inte kul att efter 40 års idog verksamhet behöva acceptera att man jobbat utifrån fel förutsättningar och med fel metoder.
Här är modellering tacksamt.
Alla vet att dagens modeller har svagheter och det räcker för att belöna alla som jobbar med att förbättra dem. Och ingen känner sig trampad på tårna för att någon förbättrat eller förändrat ursprungsidén.
Ett problem är att de som gör modellerna och ofta de som använder dem inte har resurser för att jämföra med verkliga utfall. Och även om den senaste modellen stämmmer bakåt i tiden hinner dagens forskare inte följa upp hur de klarar framtiden, innan de går i pension. Men de kan slå på alarmtrumman, och mer alarm ger pengar till fortsatt arbete.
I min yrkesverksamhet har jag hävdat tre arbetsmetoder: Räkna, mäta och prova som alla måste ge samstämmiga resultat för att få oss övertygade om att vi är på rätt väg.
Ja, det ledde till konflikter om resurser mellan förespråkare för de olika metoderna, men vi behövde aldrig åka till Dubai för att lösa dem, vi hade livliga diskussioner vid fredagsfikat.
Gunnar S #32,
I en enkät bland programmerare för några år sedan så var det bara 50% av dem som trodde på sina egna modeller. De flesta verkade medvetna om modellernas begränsningar. Se även https://klimatupplysningen.se/wp-content/uploads/2021/01/Kan-datormodeller-forutsaga-klimat.pdf
Tyvärr är detta något som sällan kommer fram i den offentliga debatten. Men programmerare som verkligen jobbar med att bygga modeller hoppas naturligtvis på att just deras modeller skall vara bra, och då blir tendensen att hålla tyst om klimatmodellernas svagheter.
#21 Lasse. Intressant om albedot! När Du skriver ”Det blir det om man bara ser på albedoförändring.” gick mina tankar osökt till en vid tidpunkten omyndig skolkande flicka. Hon raljerade över att många ”klimatförnekare” inte ”förstod albedoeffekten”.
#28 pekke. Du skriver om ismätningar med satellit att ”AI gissar nog som alla andra.” Jag håller med och kompletterar med att AI gör det bara fortare och biligare än ”alla andra”. Det finns ett begrepp därför som lyder ”fort och fel”…
Många (inklusive artikelförfattaren) överdriver betydelsen av logaritmisk vs exponentiell ökning. Alla funktioner kan approximeras som linjära kring en viss punkt (Taylorutveckling där vi trunkerar alla ploynompotenser över 1 för den som kommer ihåg sin gamla gymnasiematte).
Vad som växer snabbast kring en viss punkt (säg 400 ppm CO2 i atmosfären), en logaritmisk funktion, en linjär funktion eller en exponentialfunktion går inte att säga utan att veta mer om hur funktionerna ser ut.
Ett exempel: säg att temperaturen i ett experiment kan beskrivas med tre olika funktioner T=2*Ln(x) (logaritmisk), T=0,693*x (linjär) eller T=0,51*e^(0,5*x). Vilken av dessa ökar mest när vi går från x=2 till x=2,1? Jo, den logaritmiska.
Nedanstående resonemang stämmer alltså inte: ”Den effekt (per ytenhet) som når jordytan vid en ökning av koldioxidhalten, varierar med god approximation med logaritmen av halten. För att ökningen av effekten ska vara linjär, behövs alltså att koldioxidhalten ökar exponentiellt. För att att ökningen av effekten ska vara snabbare än linjärt, behöver koldioxidhalten öka snabbare än exponentiellt.”
Även en logaritimisk funktion är nästan linjär inom ett intervall. Prova själv att rita upp Ln(x) mellan x=4 och x=4,3 i excel.
Nu vet inte jag hur det ser ut för den logaritmiska funktionen som kopplar koldioxidhalt till radiativ effekt mellan säg 420 ppm och 500 ppm, någon som vet? Vad jag vet är att däremot är man inte automatiskt kan säga att något växer snabbare inom ett snävt intervall bara på grundval om det är logaritmiskt eller linjärt men det är ju för att det lärde man sig i gymnasiet förr i tiden (hur det är nu vet jag inte)
#36 Bubo
För att göra det litet mer kopplat till koldioxidhalt kan man hemma prova att rita upp y=ln(x) mellan x=400 (säg ppm) och x=470 (säg ppm) i excel eller annat program och sedan testa och se om man direkt kan skilja den från y=0,023*x+5,9703 (en linjär funktion) jag skulle inte kunna det med ögonmått i varje fall.
#36-37 Bubo. Matematik och logik äger!
# Bubo mfl. Intressant.
Hur blir det med två eller tre logaritmiska funktioner i rad och antagandet att utsläpp av koldioxid är konstant som nu? Och antagandet att koldioxidhalten ökar asymptotiskt mot en ny jämvikt vid låt oss anta 600 ppm.
1) Funktionen för koldioxidens logaritmiska växthuseffekt.
2) Funktionen för koldioxidens upptag av haven som funktion av koncentrationen.
3) Funktionen av koldioxidens upptag av fotosyntesen som funktion av koncentration koldioxid.
# 36 Bubo
Föreslår att du använder funktionen på sidan 22.
https://co2coalition.org/wp-content/uploads/2022/06/Happer-Lindzen-SEC-6-17-22.pdf
#40 Munin
Tackar!
Gjorde det med Co som 280 ppm och C mellan 410 och 480 ppm. Som sagt så är den nästan linjär på det intervallet.
Körde en linjärregression med minstakvadratmetoden i excel för att jämföra med en linjär funktion.
deltaT= 0,0376 * halt CO2+0,603 gav ett Rkvadrat värde på 0,9995
# 41 Bubo
Funktionen visar hur liten inverkan tillkommande koldioxid vid nuvarande koldioxidhalt (ca 420 ppm) har på jordens temperatur. I modellerna måste väl funktionen ingå som ett grundelement och då uppkommer frågan hur detta sedan genom modellerna omvandlas till förstärkta ökningar av temperaturen?
Hur ser de delfunktioner i modellerna ut som vrider det till att det i stället blir stor inverkan? Vilket stöd finns för dem eller är de mer av karaktären påhitt?
Ibland är det otydligt vad linjär betyder. Är
y = a ÷ bx
linjär, eller ska det vara
y = bx. ?
#4 Ann Ih! Ja i sanning – kan Du ge närmare referens på denna minst sagt tokiga ukas från vår ”miljöminister”Behöver detta uttalande som referens för en kommentar!
med glad hälsning
Stig Morling
# Stig M., sök på:
Romina
Smutsa ner
Klimat
Så får Du förhoppningsvis upp vad SVT skrev för 7 dagar sedan.
Mvh
Ann
#45 Tack Ann!
salve
Stig Morling