Resan till Paris – Heartlands konferens

Första dagen i Paris hamnade jag och min assistent på Heartlands skeptikerkonferens på Hotel Californa. Hotellets atmosfär var omfamnade och behaglig. Det blev ett tillfälle att båda höra och komma i samspråk med ett antal självständiga och modiga forskare. Stämningen var trevlig och avslappnad i den lilla grupp som fanns på plats. Det var få utomstående som hade letat sig dit trots att det var gratis och öppet för allmänheten. De flesta ingick i det välbekanta gänget. Ett fåtal journalister från alternativmedia fanns dock på plats. Utanför protesterade ett gäng gröna aktivister mot ”förnekarna” som hade mage att befinna sig i Paris under det heliga klimatmötet.

Under den första sessionen diskuterades det nuvarande kunskapsläget av Fred Singer, Christoffer Essex, Willie Soon och Bob Carter. Tyvärr anlände vi för sent för att höra Singer men fick tillfälle att byta några ord med honom efteråt. Det är mycket imponerande att han ännu orkar med tanke på åldern. Matematikern Christoffer Essex hade jag tidigare inte hört och hans humoristiska föredrag (Why we can’t talk about the climate) där allt vansinne som sammankopplas med klimatet förevisades imponerade och höjde på smilbanden bland åhörarna. Det var även intressant att höra Willie Soon som jag efteråt gav min bok och fick tillfälle att prata närmare med om vilka konsekvenser strävandet efter att söka sanningen kan få om det blir alltför obekvämt för makthavarna.

På eftermiddagen fortsatte Patrick Moore att berätta om alla felaktigheter som sprids angående havens försurning. Han gjorde även ytterligare anförande där han berättade om sin bakgrund som Greenpeaceaktivist och skälet till att han hoppade av. Framförallt berodde det på att Greenpeace slutade bry sig om människan och istället utpekade henne som planetens fiende nummer ett. Wolfgang Müller från EIKE berättade därefter om Tysklands energipolitik och vilka konsekvenser det tyska energiundret egentligen har fått.

Efter ett kort föredrag om energi från Heartlands Tom Harris avslutades sessionen av konferensens stora underhållare Christopher Monckton. Han gick igenom Parisavtalet och hur turerna går kring det i förhandlingarna. Bland annat tog han upp att det faktiskt fanns med en punkt om att kunna lämna avtalet efter 3 år. Han påvisade att det inte fanns med något i utkastet om hur man ska försäkra sig om att demokratin ska tillgodogöras. Han tog också upp punkter som borde finnas med. Istället för att hänge oss åt idiotiska klimatåtgärder borde vi ge förutsättningar till andra länder att få utvecklas. Bland annat tog han upp att klimathotsindustrin förbrukar 1 miljard dollar om dagen medan det skulle gå att elektrifiera Afrika för 75 miljarder.

Han ansåg också att klimatfrågan borde tas upp av den internationella domstolen i Haag och att båda sidor då skulle få lägga upp sina bevis. En åhörare ansåg att detta var naivt och att domarna är så färgade av propaganda att de inte skulle kunna se sakligt på fallet. Monckton svarade med att han hade lyckats med att få Al Gores ”En obekväm sanning” att förses med varningar om inkorrekt fakta och att filmmakarna inte vågade gå vidare med den i domstol.

Vi fick efter sessionerna tillfälle att samspråka närmare med flera av deltagarna och kunde även överräcka min bok (med skiva) till flera av dem. Fotograferingar och utbyte av kontakter följde. Jag blev även intervjuad av Technocracy.news vilka visade intresse för min självbiografi. Stämningen var god. När vi lämnade hotellet satt Monckton i hotellobbyn och underhöll med pianospel. Vi fortsatte vidare till Montmartre för en konsertkväll på La Cigale.

Nästa inlägg kommer att handla om vår dag på den stora klimatkonferensen COP21.

0