Nu ligger avsnitt 4 uppe på Youtube som går att se HÄR. Detta är det sista avsnittet som hanterar den första klimatmyten som säger att det inte har varit så varmt som nu på 12000 år.
Efter tre långa avsnitt med klimathistoria följer resonemang om Keelingkurvan och hur länge koldioxiden stannar kvar i luften. Är det en sanning eller myt att koldioxiden stannar i atmosfären under superlång tid och på det sätt som Peter Alestig hävdar i sin artikel ”Se upp för krisens falska ”goda” miljönyheter” i SVD den 25:e mars? Alestig skriver:
”Förklaringen finns i det obekväma faktum att koldioxiden når sin maximala uppvärmande effekt långt efter att den släppts ut.” För att några stycken senare påstå att:
”Därefter finns molekylen kvar i kretsloppet i hundratals eller rent av tusentals år och fortsätter öka värmen på planeten, innan den hittar sin långsiktiga viloplats i djuphavet.”
Ni som inte redan vet svaret kan gärna titta på mitt avsitt som diskuterar detta.
Under ett par veckor framöver kommer jag att sälja Klimatkarusellen till ett rabatterat pris för att ge plats för en ny upplaga. Boken går att köpa för 130 kr HÄR
Vad hände då med klimatet efter den lilla istiden? Jo meningarna går isär om när den tog slut men de flesta brukar säga någon gång efter 1850 och före 1920. Oavsett vad man tycker om den saken så var det innan människan på allvar kan ha påverkat klimatet genom att öka mängden koldioxid till atmosfären.
När regelbundna mätningar av temperaturen började göras under mitten av 1800-talet runt om i världen var jorden fortfarande inne i Lilla istiden. Ungefär halva den globala uppvärmningen och det mesta av uppvärmningen i Arktis ägde rum före cirka 1950 och alltså före den kraftiga ökningen av växthusgaser i atmosfären.
Jorden har under 1900-talet kommit in i en varmare klimatcykel som avlöst den Lilla istiden och det är därför mycket svårt eller omöjligt att avgöra hur mycket av uppvärmningen som beror på mänsklig påverkan på klimatet. Om en viss del av den globala uppvärmningen kommer från koldioxiden så är det bara den uppvärmning som har skett under de senaste decennierna (sedan sjuttiotalet) som kan tillskrivas mänsklig aktivitet.
Ofta lyfts de krympande glaciärerna fram som ett bevis för att människan orsakat en global uppvärmning genom att använda fossila bränslen, men i verkligheten är det svårt att se något tydligt samband mellan de krympande glaciärerna och de ökade utsläppen av växthusgaser.
För det första var glaciärerna exceptionellt stora vid mitten av 1800-talet på många håll i världen var de som störst sedan slutet av den senaste istiden. För det andra började de krympa på de flesta håll redan under andra halvan av 1800-talet, långt innan människan nämnvärt hunnit öka koncentrationen av växthusgaser i atmosfären.
Vissa glaciärer såsom Arktis smälte mer och snabbare vid slutet av Lilla istiden (också innan den ökad koncentrationen av växthusgaser i atmosfären blev märkbar) än de har gjort under de senaste årtiondena medan halten växthusgaser i atmosfären har ökat kraftigt.
Den globala medeltemperaturen ökade först något mellan 1860-1900 innan det sedan under två årtionden blev betydligt kallare igen, något som främst tycks ha berott på ökad vulkanisk aktivitet. Början av 1900-talet blev därför mycket kall på många håll men från omkring 1920 började temperaturen skjuta i höjden. Uppvärmningen var kraftfullare ju längre norrut man kom på norra halvklotet.
Omkring 1940 nådde uppvärmningen sin kulmen. Då hade temperaturen på norra halvklotet stigit med i genomsnitt ungefär 0,5 grader på trettio år och med lite mindre på södra halvklotet. Under början av 1940 talet när andra världskriget rasade som värst upplevde norra Europa tre smällkalla vintrar men annars skulle de höga temperaturerna även hålla i sig på många håll runt om i världen under 1940-talet. Sedan började temperaturerna plötsligt att sjunka. Under perioden 1950-1965 sjönk medeltemperaturen på norra halvklotet med 0,25 grader. Denna märkbara nedkylning skedde samtidigt som halten av växthusgaser i atmosfären började öka kraftigt. Klimatforskarna har inte kunnat förklara denna nedkylning ordentligt men förmodligen är den ett uttryck för de naturliga variationer i klimatsystemet.
Globalt sett var nedkylningen ganska blygsam men i arktiska och subarktiska trakter, samt i delar av Nordamerika var den väldigt markant. Temperaturerna där sjönk igen till nästan samma nivåer som under Lilla istiden. I delar av norra Ryssland blev det under 1950-talet så mycket som 4 grader kallare än det hade varit under 1930-talet .
På 1960-talet kom också stora mängder havsis till de isländska kusterna sommartid för första gången på årtionden. I USA var också avkylningen riktigt kraftig, somrarna blev i snitt 1 grad kallare och vintrarna 2 grader kallare. Man brukar säga att det var kallt ända fram till slutet av sjuttiotalet.
År 1988, samma år som IPCC bildades, pratade James Hansen för kongressen där han presenterade den första klimatmodellen. Han sa då att en fördubblad halt av koldioxid leder till ca en grads uppvärmning men att det fanns förstärkningsmekanismer från vattenånga som skulle kunna leda till en kraftigare uppvärmning. Hur kraftiga förstärkningsmekanismerna verkligen är råder det delade meningar om men enligt data och observationer ser de ut att vara väsentligt mycket lägre än James Hansens farhågor eller förhoppningar.
Det är för mig helt uppenbart att påståendet att det inte har varit så varmt som nu på 12000 år är en myt som har en mycket svag förankring i verkligheten.
Elsa Widding
Tack Elsa
Kommentarerna under Youtube avsnittet kan väl stå som kommentarer även här.
Bra framfört-mera!
Stort tack Elsa för ditt outtröttliga engagemang!
Jag undrar litet över denna mening. Är det inte med den goa värmen som CO2 stiger?
”Sedan började temperaturerna plötsligt att sjunka. Under perioden 1950-1965 sjönk medeltemperaturen på norra halvklotet med 0,25 grader. Denna märkbara nedkylning skedde samtidigt som halten av växthusgaser i atmosfären började öka kraftigt”
#2 Lars W
Det är nog en stor eftersläpning i den processen. Även om man år för år kan se att ökningstakten förändras med temperaturen så har vi en så pass långsam omsättning av djuphaven att det tar lång tid innan det ger utslag på den totala koncentrationen.
#3 Johan Montelius
Troligen har du rätt. Det är säkert flera processer igång samtidigt. Årstidsvariationerna tyder ju på åtminstone ett mycket snabbt förlopp.
Tack igen Elsa,
fyra trevliga föreläsningar.
Jag har bara en fråga — vad menar du med
”Vissa glaciärer såsom Arktis smälte …”
menar du vissa glaciärer i Arktis (varvid Arktis skulle kunna vara Norra Skandinavien, Alaska, Svalbard …
för det finns väl ingen glaciär som heter Arktis?
Tack Elsa.
Bra att Du berättat vad som skett från dåtid till nutid. Det tycker jag är utmärkt. Men nu är jag nyfiken på de förutsägelser eller prognoser för hur det kommer att utvecklas fram till år 2100. Det är vad gemene man vill veta. Kan du belysa de svagheter som CMIP 6:s olika modellprognoser utmålar i sina scenarior. Jag inser att det är en grannlaga uppgift.
Orsakerna till IPCC bristande förutsägelser till dags datum kan vara att deras klimatkänslighet(TCR) inte harmonierar med verkligheten beroende på deras beräknade positiva molnåterkoppling eller något annat som jag inte känner till. Faktum är dock att temperaturen nu ökar med ca 0,13 Co per decennium och koldioxiden ökar med 3 ppm per år. Det kan inte bero på någon extern faktor som soleruroptioner eller kosmisk strålning eftersom den förra minskar och den senare ökar försumbart.
Adepten #6
” Faktum är dock att temperaturen nu ökar med ca 0,13 Co per decennium och koldioxiden ökar med 3 ppm per år. Det kan inte bero på någon extern faktor som soleruroptioner eller kosmisk strålning eftersom den förra minskar och den senare ökar försumbart.”
Du får nog vänta 10 år innan vi kan säga hur mycket ökningen är per decennium i framtiden, och 30 år innan vi kan tala om en klimatförändring. Jag tror ingen har hävdat att soleruptionen förändrar klimatet, däremot kan givetvis vädret påverkas av en kraftig sådan. Den kosmiska strålningen har ÖKAT på sistone och det borde leda till fler låga moln över ekvatorn. Förmodligen blir det då också en något mindre direktuppvärmning av haven i tropikerna. (Haven värms knappast alls av infraröd strålning) Men sådana tröga effekter tar tid innan de slår igenom.
Tack Elsa. Det du gör är trevligt men framför allt nyttigt. Mina barnbarn frågar efter ’den där skolboken’ nu i coronatider när de sitter mycket hemma.
Du är ordmänniska och jag är bildmänniska. Jag minns inte ord, desto bättre minns jag bilder (redan från ettårs åldern, det var värmebölja den sommaren). Så för att minnas måste jag omvandla orden till bilder och det är en tidsödande process som sker parallellt med att jag lyssnar.
Bra Elsa!
Vill bara påpeka att du är lite otydlig när du säger att anomalier beror på vilka mätperioder man använder. Du säger att en kall period ger ett större utslag på anomalierna än en varmare när man jämför med idag.
Det är sant men inte riktig eftersom vi normalt talar om trender.
Du vet säkert hur det funkar men för att förklara min poäng. Jorden delas in i ett rutmönster och för varje ruta räknar man fram ett basvärde. För varje ruta jämför man sedan avläst värde mot vilket genomsnittligt basvärde rutan hade under en vald 30-års period. Man får på detta sätt en anomali per ruta och summan av anomalier över tid utgör en trend. Det spelar därför ingen roll för trenden vilken referensperiod man väljer. Det är sant att om referensperioden är kall får man en större anomali och om den är varm en mindre. Men storleken på avvikelsen blir den samma år för år och trenden blir därför densamma. Jämför med mjölkpriset. Mjölken kostade 1975 1.50kr, 1980 2.80kr och 1990 5.70kr. Trenden blir den samma oavsett vilket av de tre åren du jämför med.
Man kan dock med befog hävda att rutor kring norra latituder har haft en brantare utveckling än de kring ekvatorn. Då blir din utsaga återigen sann även som trend eftersom basvärdet varierar olika för olika latituder över tid och tillika basperioder.
Kanske svårt att få in i hela argumentationen i en kort video, men ha det i åtanke om någon kritiserar.
Jag tycker att du ska kolla här: https://cfys.nu/GTA 😎
Samvariationen mellan krigsröken och de kalla krigsvintrarna har alltid fascinerat. För lekmannen ser det ut som att co2 samvarierar med nerkylning.
SMHI får nog skruva ner lite på sina modeller för vädret om 80 år.
”Haven absorberar dubbelt så mycket koldioxid som vi trott”
https://www.nyteknik.se/miljo/haven-absorberar-dubbelt-sa-mycket-koldioxid-som-vi-trott-6993327
Datan på de låga temperaturerna i Sibirien under mitten av förra seklet kanske man inte ska lita så mycket på. De inrapporterade värdena från temperaturmätningarna styrde tilldelningen av kol för uppvärmningen av husen. När det systemet skrotades steg temperaturen plötsligt markant. Incitamentet att fuska med rapporteringen var ju borta. Har ingen direkt källa på detta utan läste det någonstans för ett antal år sedan. Det låter dock inte otroligt.