Pär Olsson är professor i kärnenergiteknik på KTH i Stockholm och han intervjuas i Dagens industri om framtidens kärnkraft https://www.di.se/nyheter/kth-tar-fram-game-changer-for-karnkraften/ . Han menar att energibranschen står inför en ”game changer”. Det är den 4:e generationens kärnkraft som han talar om.
”Grundproblematiken med vattenkylningen är att man får en uppbyggnad av tyngre grundämnen som plutonium som är det stora problemet när det gäller slutförvaret och som gör att vi får de här hundratusen åren vi alltid pratar om.”
Men med en annan kylning så slipper vi de flesta av dessa riktigt farliga och långlivade avfallsämnen.
”Över 99 procent av alla atomer är av fel sort i uranet. Med vattenkylning kan vi max få ut 0,7 procent av energimängden som vi har grävt upp ur marken.”
Om man använder andra kylmedel, framför allt flytande metaller eller heliumgas, kan man klyva i princip alla isotoper, säger Pär Olsson. Det är framförallt natrium och bly som är aktuella. Det forskas just nu mycket på dessa alternativa kylmetoder.
”Tanken med de flesta av dem är att man ska kunna återanvända kärnbränslet. Det bränsle vi har grävt upp fram till idag skulle räcka i många hundratusen år. Vi kan samtidigt få ner slutförvarstiden till en mycket mer överskådlig tidshorisont än de hundratusentals år som vi pratar om idag.”
Tyvärr har man på många håll i Väst minskat på forskningen och blivit av med mycken kompetens och utrustning på området, bland annat i Sverige. De gröna har nästan vunnit kampen mot kärnkraften.
”Västvärlden har monterat ner mycket av sin infrastruktur för att forska på kärnkraft. Vi har nästan inga testreaktorer längre. Det finns några stycken men de är väldigt överbelastade med arbete, så att komma in i dem är svårt och jättedyrt. Man har tidigare jobbat ganska mycket med Ryssland, de har den bästa testreaktorn i världen. Men de är såklart omöjliga att samarbeta med nu.”
Blykalla är en avknoppning från KTH där dess grundare fortfarande är verksamma samtidigt som bolaget inhyser en del av sin utveckling i högskolans labb.
En annan fördel med att inte ha vattenkylda reaktorer är att de kan göras i mindre storlekar. Reaktorkärlen kan göras mindre med metallkylning istället för vattenkylning. ”Metallkylda reaktorer kan man faktiskt få ner i storlek så att de blir tillverkningsbara i en fabrik. Många länder har möjligheten att tillverka sådana reaktorkärl.”
”Kärnkraftsrenässansen har också lockat till sig svenska och europeiska startups, som Blykalla, som utvecklar SMR-reaktorer. Kärnfull Next är en annan svensk uppstickare på området.”
”Det mest intressanta att följa just nu är det kanadensiska projektet med Ontario Power Group, OPG, som nu har börjat förbereda för en SMR som de satsar på ska bli klar 2028. Där är det för övrigt en svensk, Christer Dahlgren, leder hela projektet. Det projektet är väldigt intressant att bevaka för de kommer att vara först med att få till en SMR i västvärlden.” , avslutar Pär Olsson.
Ja, vad skall man säga? Jag, i alla fall, kan inget annat än att önska lycka till!
Ingemar Nordin
Professor emeritus i filosofi. Forskningsinriktning är vetenskapsteori, teknikfilosofi och politisk filosofi. Huvudredaktör för Klimatupplysningen.
Ett mycket intressant forskningsområde som åtminstone en eller ett par av våra svenska universitet borde satsa på att fördjupa sig i tillsammans med någon erfaren tillverkare. Både en stabil energikälla och ett koncept som drastiskt skulle minska behovet av långsiktigt förvar av avfallet.
Någonting för EU att styra över sina resurser för ”hållbara” satsningar till! Fast då behöver förstås UrsUlla vdL först ges ett lagom utvecklande jobb i EU’s ”elefantkyrkogård” …