De modellresultat som FN:s klimatpanel åberopar som grund för sina bedömningar är inte vetenskapligt godtagbara
Gästinlägg av Gösta Pettersson (nr 14 i ordningen)
Jag har sagt det förr, men det förtjänar att upprepas: FN:s klimatpanel (IPCC) är ett politiskt organ som består av 194 diplomatiska representanter för FN:s medlemsländers regeringar.
IPCC har efter politiska förhandlingar funnit för gott att hävda att om de mänskliga utsläppen av fossil koldioxid och andra växthusgaser inte minskas, så kommer jordytan att drabbas av en global uppvärmning med påstådda konsekvenser som allmänt uppfattas vara oacceptabla eller rent av katastrofala. Till stöd för detta ställningstagande åberopar IPCC förutsägelser av klimatmodeller som konstruerats av förespråkare för AGW-hypotesen (Anthropogenic Global Warming).
I mitt senaste KU-inlägg påpekade jag att det finns flera vetenskapligt godtagbara alternativ till de IPCC-stödda AGW-modellerna. I detta inlägg ska jag, som utlovat, uppmärksamma den i mitt tycke väsentligaste invändningen som rests mot AGW-modeller.
AGW-modellerna är i princip meteorologiska vädermodeller som modifierats så att de även tar hänsyn till faktorer som förmodas leda till långsiktiga förändringar av vädret och därmed klimatet. Därvidlag fäster modellerna stor vikt vid jordens strålningsbalans och försöker bl. a. beskriva hur jordens yttemperatur enligt strålningsbalansen bör påverkas av en ökning av atmosfärens halt av växthusgaser.
Vädermodeller bygger på befäst kunskap om värmetransportprocesser, dvs. är konstruerade enligt första-principer. Men det är inte klimatmodellerna. Det finns nämligen ingen befäst kunskap om växthuseffekten och andra faktorer som potentiellt kan påverka vädret på lång sikt. AGW-modellerarnas urval av beaktansvärda faktorer, ekvationsmässiga beskrivning av dessas förmodade effekt, samt val av motsvarande parametervärden är helt subjektiva. De återspeglar modellkonstruktörernas personliga preferenser för diverse hypoteser och personliga uppfattning om andra aspekter av det föreliggande kunskapsläget.
En uppsjö av invändningar har därför rests mot AGW-modellerna av forskare och debattörer som har en annan uppfattning om kunskapsläget (se t.ex. Falskt Alarm, kapitel 10–11). Åtskilliga av dessa invändningar torde vara välkända för KU-bloggens läsare, bland annat eftersom de uppmärksammats i KU-inlägg författade av Pehr Björnbom, Per Welander med flera (ordet ”klimatmodeller” i bloggens sökruta leder fram till sådana inlägg). Mindre känd är förmodligen den starka kritik som programmeraren Dan Hughes nyligen i en annan blogg riktade mot klimatalarmisters påståenden att AGW-modellerna bygger på fysikens lagar. Den som inte nöjer sig med IPCC-rapporternas politiskt färgade beskrivning av kunskapsläget hittar ytterligare välgrundade invändningar i rapporterna från den regeringsobundna klimatpanelen NIPCC (Nongovernmental IPCC).
Den i sådana medier framförda kritiken av AGW-modellernas fysikaliska detaljkonstruktion är högst befogad och beaktansvärd, men enligt min mening av underordnad betydelse jämfört med en fundamental matematisk invändning som rests av åtskilliga forskare och som efter nedkokning sammanfattats som följer:
Klimatmodeller av AGW-typ kan inte spå klimat längre tid framöver än de kan spå väder. Denna slutsats följer logiskt av att klimatet utgör det genomsnittliga vädret över en viss tidsperiod. Kan man inte spå periodens väder, kan man inte heller spå periodens klimat.
IPCC-rapporternas författare har försökt kringgå denna logiska konsekvens med argumentet att AGW-modellerna visserligen inte kan förutsäga det precisa framtida vädret, men likväl förmår ge information om det genomsnittliga framtida vädret och därmed klimatet. Det är ett förmodande som saknar något som helst vetenskapligt stöd. För att inse att så är fallet är man betjänt av att veta hur vädermodeller är konstruerade och vad som begränsar deras prognostiska prestanda.
Huvudskälet till att vädret växlar är att instrålningen av solenergi, och därmed yttemperaturerna till lands och havs, är olika på olika ställen av jorden och vid olika tidpunkter på dagen. Det ger upphov till värmetransportprocesser som drivs av de uppkomna temperaturskillnaderna och tjänar syftet att utjämna dem. Sådan transport av värme kan ske genom ledning, strålning och konvektion.
De fysikaliska principerna för värmetransporten är i stort sett kända. Konvektionen kan beskrivas matematiskt med strömningsmodeller. Enklare modeller tar endast hänsyn till luftströmmar. Generellare modeller tar även hänsyn till havsströmmar. I båda fallen löses problemet med den geografiska utsträckningen av strömningsrörelserna genom att luft och hav betraktas som uppbyggda av ett stort antal småceller med kända lägen och kända initiala värden på diverse tillståndsvariabler (t.ex. temperatur och lufttryck). Sedan kan man med differentialekvationer beskriva hur tillståndet i varje cell tidsmässigt påverkar och påverkas av tillståndet i omgivande celler. Ekvationerna kan inte lösas analytiskt (dvs. exakt). Men för begränsade tidsperioder kan man lösa ekvationerna approximativt genom att med numerisk metodik stegvis räkna sig fram till hur det rådande vädret bör komma att förändras med tiden.
Det finns flera metoder för numerisk lösning av differentialekvationer, men i princip kan alla betraktas som modifikationer av den enkla metod som Euler introducerade på 1700-talet och som kan beskrivas som följer. Antag att till exempel temperaturens (T) variation med tiden (t) beskrivs av differentialekvationen
dT/dt = F Ekv. (1)
där F står för en känd och kalkylerbar funktion av diverse variabler. Då kan man utgå från att en liten ökning (∆t) av tiden leder till en temperaturförändring (∆T) vilken som en god approximation kan beräknas från sambandet
∆T/∆t = F Ekv. (2)
Approximationens innebörd illustreras i Bild 1, där den röda kurvan återger temperaturens verkliga tidsberoende och där den svarta punkten på kurvan svarar mot det kända värdet på temperaturen vid en viss initial tidpunkt t. Ekv. (1) anger tangentens beräkningsbara lutning vid denna tidpunkt. Den på Ekv. (2) baserade approximationen innebär att temperaturen efter tidssteget ∆t antas ha ändrats längs denna tangents riktning (tjock blå linje) och ha hamnat på den gröna punktens värde.
Det sålunda kalkylerade värdet är uppenbarligen felaktigt, men storleken av felet blir allt mindre ju kortare steglängd man använder sig av. Det är skälet till att väderprognoser bygger på kalkyler där man stegat sig fram i storleksordningen sekund för sekund. En tiodygnsprognos kräver därför vid pass en miljon beräkningar för var och en av de ungefär en miljard geografiska celler som typiska globala vädermodeller beaktar, dvs. cirka en biljard beräkningar. Det förklarar varför meteorologer måste använda sig av superdatorer av yppersta kvalitet (förmåga att utföra en biljon beräkningar per sekund) för att hinna få fram några väderprognoser innan framtiden blivit förgången tid.
Eulers metod ersätts i krävande sammanhang av mera raffinerade beräkningsprocedurer som syftar till att förbättra skattningarna av den riktning som variablerna bör ändras längs i varje tidssteg, eller till att minimera antalet erforderliga beräkningar genom teoretiskt befogad variering av steglängderna. Men alla metoder för numerisk lösning av differentialekvationer har det gemensamt att de är approximativa och introducerar fel i varje beräkningssteg. Dessa fel ackumuleras och leder omsider till att beräkningarna helt spårar ur i bemärkelsen att erhållna variabelvärden inte längre ger någon acceptabel beskrivning av ekvationernas exakta lösning. I Bild 1 illustreras detta av att det approximativt beräknade blå polygontåget fjärmar sig alltmer från den reella röda kurvan.
Vad vädermodeller beträffar inträffar sådan urspårning (vid användning av superdatorer med nutida prestanda) normalt inom loppet av en framstegad vecka. Femdygnsprognoser är oftast tillförlitliga. Tjugodygnsprognoser är det så gott som aldrig.
Det ovan beskrivna beräkningsförfarandet förutsätter att man känner till hurdant vädret är vid en viss tidpunkt för att sedan kunna stega sig fram till hur det utvecklas. Man måste med andra ord mata in startvärden för vädervariablerna i varje cell. Det är därför meteorologer lägger ner sådan möda på att mäta temperaturer, lufttryck, vindhastigheter och luftfuktighet vid ett stort antal mätstationer eller med hjälp av vädersatelliter och väderballonger. Likväl kan man inte undvika att vädervariablernas startvärden för flertalet celler blir mer eller mindre approximativa. Ibland för att vissa celler ligger fjärran från mätstationer, ibland för att mätstationer visar på olika värden inom olika delar av cellen.
Approximativa startvärden introducerar fel som kan växa sig diskvalificerande stora. Matematikern och meteorologen Edward Lorenz fann redan på 1960-talet att små skillnader i startvärden kan ge upphov till drastiskt olika framräknade bilder av vädret. Han gav uttryck för sina rön med den välkända liknelsen att en fjärils vingslag i Brasilien kan orsaka en tornado i Texas. Startvärdesproblem av detta slag ges därför ofta beteckningen fjärilseffekten. Denna bidrar starkt till att minska vädermodellernas prognostiska tillförlitlighet.
Klimatmodeller av AGW-typ är vädermodeller som modifierats enligt riktlinjer som drastiskt reducerat deras förmåga att spå väder. Den geografiska cellindelningen är avsevärt grövre än vädermodellernas, vilket förvärrar startvärdesproblemen. Dessutom är den tidsmässiga steglängden tusentals gånger längre, eftersom man riktat in sig på att försöka beskriva skeenden på hundratals års sikt. Konsekvensen av detta är att AGW-modeller går bet på att lösa uppgifter (t. ex. att beräkna femdygnsprognoser) som vädermodeller klarar av. Skälet är att AGW-modellernas beräkningar spårar ur och blir felaktiga på ett långt tidigare stadium än vädermodellernas. Denna ”förtida” urspårning orsakas i okända proportioner av att man använt sig av en alltför grov geografisk cellindelning och av alltför stora tidsmässiga steglängder.
Alla klimatprognoser beräknade med AGW-modeller grundar sig därför på resultaten av urspårade och därmed misslyckade försök att beräkna vädret på lång sikt. Hur mycket, och i vilken riktning, kalkylerade tidsförlopp för olika vädervariabler spårat ut vet vi inte, eftersom den exakta lösningen till AGW-modellernas differentialekvationer är okänd. Ej heller har vi tillgång till någon användbar approximativ lösning, eftersom försöken att lösa ekvationerna numeriskt fallerar redan innan man hunnit stega sig fram fem dygn.
AGW-modellerare och IPCC inser att inga vädermodeller (speciellt inte de av AGW-typ) kan förutsäga hurdant det ”precisa” vädret kommer att bli om tiotals eller hundratals år. Men de tycks inte inse att detta beror på att AGW-modellernas differentialekvationer inte kan lösas, inte ens approximativt, för tidsperioder överstigande fem dygn. I stället trampar modellerarna på i ullstrumporna och låter modellerna räkna fram garanterat felaktiga prognoser av vädret i fjärran framtid, säg år 2050, för ett antal fiktiva nutidsvärden på relevanta vädervariabler. Sedan beräknar de genomsnittet av dessa framräknade felaktiga framtida variabelvärden och hävdar att sådana medelvärden ger en tillförlitlig skattning av det genomsnittliga vädret (och därmed klimatet) runt år 2050.
Det är ett häpnadsväckande ovetenskapligt förfarande grundat på häpnadsväckande osunda tankegångar. Klimat definieras av IPCC (AR5 sid. 1450) som det genomsnittliga vädret över en längre tidsperiod, vilken IPCC anser kan sträcka sig från månader till miljontals år. World Meteorological Organization (WMO) ger en forskningsmässigt användbarare specificering av periodens längd till 30 år. Utgår man från den senare definitionen bestäms alltså klimatet år 2050 av det genomsnittliga värdet av diverse vädervariabler under perioden 2035–2065. Några sådana tidsmässiga medelvärdeskalkyler av t. ex. temperaturutvecklingen har mig veterligt aldrig genomförts av någon AGW-modellerare, inte ens för de felaktiga variabelvärden modellerna levererar som beräkningsresultat.
Däremot har modellerarna bemödat sig om att på basis av de kalkylerade felaktiga variabelvärdena försöka beskriva temperaturutvecklingen genom medelvärdeskalkyler av modellutfallen för olika kombinationer av startvärden för de vädervariabler som modellerna beaktar. Varför det? Sådana kalkyler ger ingen information om klimatet så som det generellt definierats av IPPC och specificerats av WMO. Vill man modellmässigt stega sig fram till en skattning av variabelvärdena år 2050 (eller under perioden 2025–2065) måste man självfallet utgå från variablernas nutida värden. Vad som skulle hända om startvärdena vore annorlunda än de befunnits vara representerar science fiction och saknar något som helst intresse i reella prognostiska sammanhang.
Förmodligen har AGW-modellerarna insett det berättigade i matematikers påpekande att beräkningsfel orsakade av approximativa startvärden blir diskvalificerande stora för den grova geografiska cellindelning som AGW-modeller använder sig av; det ryms alltför många fjärilar inom en för modellerna tämligen typisk enhetscell med 10×10 mils yta och hundratals meters höjd. [O. H. Pilkey & L. Pilkey-Jarvis, 2007, Useless Arithmetic: Why Environmental Scientists Can’t Predict the Future, Columbia University Press].
AGW-modellerare tycks ha försökt tackla detta problem genom att beräkna modellutfallen efter det att enhetscellernas vädervariabler tilldelats ett antal olika och förmodat representativa startvärden. Tanken synes vara att man genom medelvärdesutjämning av de så erhållna beräkningsresultaten ska kunna täcka in och eliminera de osäkerheter som felaktiga startvärden ger upphov till. Inga belägg har presenterats för att detta skulle kunna vara ett framkomligt sätt att bemästra fjärilseffekten och skaffa sig tillförlitlig information om framtidens klimat.
Tvärtom förefaller det tämligen omöjligt att genomföra några representativa test av hur olika val av startvärden i AGW-modellernas miljontals enhetsceller påverkar beräkningsutfallen. Begränsar man sig till att enbart beakta temperaturen som intressant variabel, och till att enbart testa två förmodat repesentativa startvärden för denna variabel, så ställs man inför uppgiften att beräkna utfallen av i storleksordningen 21000000 olika kombinationer av startvärden. Det lär krävas en utomordentligt drastisk inskränkning av representabiliteten för att hinna genomföra några vettiga kombinatoriska startvärdestest innan solen har bränt upp sitt väte och dött.
Jag har ingen aning om enligt vilka principer och riktlinjer AGW-modellerare väljer sina förmodat representativa startvärden för de beaktade vädervariablerna i modellernas miljontals enhetsceller. Av nyfikenhet kommer jag att med intresse ta del av vad bättre informerade läsare kan ha att säga om detta. Men ur vetenskaplig aspekt är sådana detaljer ointressanta. AGW-modellerarna och IPCC bygger nämligen sin argumentation på antagandet att man kan lita på den bild av vädret i fjärran framtid som AGW-modellerna räknar fram. I själva verket räknar modellerna fram garanterat felaktiga framtidsvärden av alla beaktade vädervariabler, oavsett vilka startvärden man utgått från. Och felaktiga resultat kan aldrig ge någon tillförlitlig information, inte ens om de medelvärdesutjämnas.
Att AGW-modellerare i sina klimatprognoser utgår från garanterat felaktiga framtidsvärden av beaktade vädervariabler vittnar om att de inte insett att AGW-modellernas beräkningar spårar ur tämligen omedelbart och endast förmår leverera felaktiga resultat vad fjärran framtid beträffar, alternativt inte insett konsekvenserna av detta. Men båda sakerna borde de ha insett.
Vad själva urspårningen beträffar har ett flertal matematiker påpekat att AGW-modellernas differentialekvationer omöjligen kan lösas för tidsperioder av klimatologiskt intressant längd, bland annat på grund av de irreversibla fel som förekomsten av approximationer i modellsambanden och det numeriska lösningsförfarande ger upphov till [J. C. McWilliams, Proceedings of the National Academy of Sciences, 2007, 104:8709]. Empiriska data bekräftar detta. Vädermodellernas beräkningar har befunnits spåra ur efter vid pass en vecka, och AGW-modellerna har på grund av sin vida grövre konstruktion långt sämre förmåga att beräkna tillförlitliga framtidsvärden av klimatologiskt intressanta vädervariabler.
Vad konsekvenserna beträffar har jag redan nämnt den väsentligaste och mest uppenbara: Felaktiga resultat kan aldrig ge någon tillförlitlig information.
Ytterligare två konsekvenser är av speciellt intresse, eftersom de trots sin vikt rönt ringa uppmärksamhet i den internationella klimatdebatten. För det första är graden och arten av vädervariablernas urspårning beroende av vilken detaljerad metod man använt sig av vid sina misslyckade försök att lösa AGW-modellernas differentialekvationer. Modellutfallen påverkas alltså av de analytiska procedurvalen. Man får olika resultat för olika beräkningsmetoder, varför det i realiteten är subjektiva tekniska metodval som avgör vilka klimatologiska slutsatser AGW-modellerare anser sig kunna dra från de urspårade och felaktiga beräkningsresultaten.
För det andra har ett flertal AGW-modellerare på basis av sina beräkningsresultat hävdat att utsläpp av växthusgaser riskerar att föra oss mot så kallade ”tipping points”, där vissa vädervariabler skenar iväg mot potentiellt katastrofala värden. Någon sådan katastrof finns det föga anledning att oroa sig för. Skenande variabelvärden är typiska för urspårade numeriska beräkningar och en stark indikation på att urspårning skett och varit av gravt slag.
Inom fysikaliskt orienterad forskning skulle skenande variabelvärden vid stegvis lösning av differentialekvationer ha rest krav på kontrollberäkningar utförda med exempelvis tio gånger kortare steglängder. Den kontrollmöjligheten står inte AGW-modellerarna till buds, eftersom de redan har använt sig av kortast möjliga steglängd i sina beräkningar. AGW-modellerarna får nöja sig med att tro att de upptäckt hotfulla tipping points, precis som de är tvungna att hoppas och tro att deras urspårade beräkningar av vädret i fjärran framtid förmår ge någon form av tillförlitlig information om det framtida klimatet.
Men tro är inte vetande. Numerisk analys är en matematisk disciplin, och matematik är en exakt vetenskap. Hävdar AGW-modellerare att deras på numerisk analys baserade spådomar om hotande framtida tipping-points är tillförlitliga i stället för att reprentera förväntade urspårningseffekter, så är det ett påstående som kräver matematisk bevisning för att ha något som helst vetenskapligt intresse.
Samma sak gäller alla påståenden att resultaten av AGW-modellernas misslyckade försök att beräkna framtida värden av diverse vädervariabler förmår ge information av klimatologiskt intresse. När IPCC hävdar att AGW-modellernas urspårade beräkningsutfall för olika förmodat representativa urval av startbetingelser ger tillförlitlig information om det genomsnittliga vädret (dvs. klimatet), så är det en trosförklaring som saknar vetenskapligt erforderligt stöd i form av matematisk bevisning. Och som dessutom står i strid med IPCC:s egna definition av begreppet klimat.
Denna för klimatalarmister centrala trosförklaring rörande AGW-modellernas beräkningsutfall lär komma att förbli obevisad så länge man saknar möjlighet att lösa modellernas differentialekvationer med godtagbar precision. Att meteorologer har kunnat lösa motsvarande ekvationer på en veckas sikt i sina vädermodeller har sin förklaring i att de använder sig av långt mindre enhetsceller och långt mindre tidsmässiga stegningar, samt att de redan inom loppet av några dygn har kunnat testa och vid behov modifiera sina modeller och lösningsförfaranden. Att jämföra modellutfall med de resultat som verkligheten förser oss med är den enda testmöjligheten som står till buds för prognostiker i deras försök att validera sin modeller.
Den testmöjligheten står även AGW-modellerare till buds, om de är villiga att vänta tiotals, hundratals eller tusentals år på testresultaten. Men det finns ingen anledning att töva och avvakta utfallet av sådana test. Vi vet redan nu att AGW-modellerna inte ens förmår ge tillförlitliga skattningar av framtida värden av vädervariabler på fem dygns sikt.
Ur vetenskaplig aspekt är AGW-modellernas förmåga att spå klimat helt avhängig av deras förmåga att ge tillförlitlig information om framtida värden av diverse vädervariabler. Det är detta som skeptiker kokat ner till att AGW-modeller inte kan spå klimat längre tid framöver än de kan spå väder. Enligt vad som ovan sagts kan detta förtydligas till att klimatmodeller av AGW-typ är totalt oförmögna att spå klimat. Samt till att forskare som är av annan mening inte förtjänar att vetenskapligt uppmärksammas så länge de inte presenterar matematiska bevis till stöd för sin ståndpunkt.
AGW-modellerna är konstruerade enligt vetenskapligt acceptabla principer i bemärkelsen att de dels bygger på matematiska samband vars giltighet är teoretiskt befäst och praktiskt konfirmerad av meteorologernas vädermodeller, dels på acceptabelt specificerade hypoteser rörande vilka obefästa matematiska samband som till exempel karakteriserar växthuseffekter.
Men det båtar föga att AGW-modellerna är godtagbart konstruerade som ett system av befästa eller hypotetiska matematiska ekvationer, när ekvationssystemen inte kan lösas. Vetenskapliga modeller ska förse oss med en falsifierbar hypotetisk beskrivning av verkligheten. AGW-modellerna förmår inte förse oss med någon användbar beskrivning överhuvud taget, alldenstund de bygger på ekvationssystem som inte kan lösas ens approximativt med acceptabel precision. AGW-modeller förmår endast förse oss med garanterat felaktiga beräkningsresultat utan bevisat vetenskapligt intresse.
AGW-modellerna är vetenskapligt godtagbara. Men det är inte modellernas beräkningsresultat, eftersom dessa inte representerar godtagbara lösningar till modellernas ekvationssystem.
IPCC-rapporternas bedömning och beskrivning av det klimatologiska kunskapsläget grundar sig i överväldigande hög grad på beräkningsresultat framräknade med AGW-modeller. Om man rensar bort sådana vetenskapligt ovederhäftiga resultat, så kvarstår väsentligen inte något som helst klimatologiskt oroande i rapporterna. I varje fall ingenting som kan relateras till antropogena utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser.
I tidigare KU-inlägg har Per Welander och jag påpekat att AGW-modellernas beräkningsresultat saknar prognostiskt intresse eftersom modellerna inte har validerats. Detta inlägg uppmärksammar att AWG-modellernas brister är av ännu fundamentalare art. Modellernas beräkningsresultat saknar något som helst intresse, eftersom de inte svarar mot lösningar till modellernas specificerade ekvationssystem och därmed är vetenskapligt meningslösa och oanvändbara.
Det enda AGW-modellernas beräkningsresultat kan användas till är att skrämma människor. Beklagligt nog har denna politiska användningsmöjlighet uppmärksammats av diverse makthavare, miljöaktivister, medierepresentanter och klimatforskare, vilka utnyttjat den till att genom skräckpropaganda försöka skapa opinion för samhälleliga åtgärder som främjar deras egna intressen eller politiska ställningstaganden. Åtskilliga godhjärtade människor har dessvärre fallit offer för sådan skräckpropaganda och låtit sig duperas av AGW-modellernas garanterat felaktiga utsagor om väder och klimat i fjärran framtid.
Ur vetenskaplig aspekt är emellertid det nuvarande kunskapsläget kristallklart. Det finns ett flertal principiellt godtagbara hypotetiska klimatmodeller av NV-typ. Klimatmodeller av AGW-typ saknar intresse, eftersom de inte förmår leverera några matematiskt godtagbara beräkningsresultat. IPCC:s nedvärdering av NV-modeller och framhävande av AGW-modeller är vetenskapligt osund och helt och hållet politiskt betingad.
Professor emeritus i Fysikalisk Kemi vid KTH. Klimatdebattör sedan 2003.
Gösta Pettersson fullständigt massakrerar IPCCs beräkningar. Men det måste man nog vara agronom för att inte förstå.
Senator Inhofe är en nyckelfigur i klimatdebatten. Han publicerade 2008
U.S. Senate Minority Report: More Than 650 International Scientists Dissent
Over Man-MAde Global Warming Claims.
Scientists Continue to Debunk ”Cinsensus” in 2008.
2012: The Greatest Hoax: How the Global Warming Conspiracy…..
Jag har följt hans hemsida sedan 2000 och hur han envetet han bekämpat ”Historiens största lögn”.
Det känns så skönt att han nu äntligen fått gehör och en plattform för sin enträgna kamp.
Tänkvärt för dem som på decimalen förutspår vad en utsläppsnivå ger för temperaturhöjning år 2100!
Vi måste..
Dessa superdatorer utmanas av verkliga människor ibland. Joe Bastardi är en vältalig man med gott minne.
Ser han kyla över Sibirien och värme över Arktis så drar han upp samma bild från 1960-då han hängde med sin far på väderstationen. Ett konstnärsyrke som går i arv! Men helt utan modeller är inte hans hemsida, många referenser till modeller för den som är väderintresserad:
http://models.weatherbell.com/
”Och felaktiga resultat kan aldrig ge någon tillförlitlig information, inte ens om de medelvärdesutjämnas. ”
Säg det till folk som räknar på aerodynamik. De står inför exakt de problem som GP beskriver, att man inte kan exakt förutsäga varje luftvirvel runt en flygplansvinge eftersom man båda saknar data för exakt hur luften som når vingen rör sig och att man beräkningsmässigt slår i samma tak som GP beskriver där små fel multipliceras. De gör dock exakt vad GP säger att man inte kan, får ut vettiga medelvärden ur detta för att säga hur vingen kommer att fungera.
I motsats till vad GP hävdar är det inget som helst konstigt med att man kan få ut vettig information om medelvärden i sådana här kaotiska system.
Thomas P #4
”I motsats till vad GP hävdar är det inget som helst konstigt med att man kan få ut vettig information om medelvärden i sådana här kaotiska system.”
Thomas P Vad du anser är vettigt är inte samma sak som det är rätt.
Skillnaden med flygplansvingen är att där kan man i en vindtunnel testa sina resultat och se om beräkningarna är ”vettiga”.
Klimatet har ingen vindtunnel där detta kan testas. Men tiden har nu visat att AGW modellerna är felaktiga. Se på John Christys beskrivning av 105 modeller jämfört med satellit temperatur mätningar och väderballong tempertur mätningar.
Thomas P [4]; Det är inte ärligt att jämföra händelseförlopp som utspelas inom sekunder med förlopp som sträcker sig hundratals år framåt. Klimatmodellerande är bedrägligt till skillnad mot vädermodellerande som har ett praktiskt syfte.
# 4
Med TPs logik kommer testpiloterna på Boeing att bli arbetslösa – man kommer att gå direkt ut i passagerartrafik! (lite överdrivet, förstås)
Flygplansutvecklingen är sannolikt med flera tiopotenser mindre komplex än klimatmodellerna så att de kan ge användbara resultat säger absolut ingenting om klimatmodellerna.
Dementimaskinen går igång på högvarv så fort jag yttrar mig.
Visst vore det trevligt om vi hade vindtunnlar och testpiloter för jorden också, men det har vi av naturliga skäl inte. Vi får ta det bästa vi har, och GP:s argument mot klimatmodeller är rent nys, liksom hur #5-#7 försvarar dessa. Det ni gör klart är att det inte finns någonting som kan övertyga er, absolut ingenting.
#8 Thomas -Är du inte imponerad över att alla modeller tycks vara så samlade. Att de alla ligger över verkligheten är väl en petitess.
Som skytt strävar man efter en liten träffbild , den kan sen justeras så den hamnar i mitten.
OT jag är nyfiken på din kommentar om Ångströms sågning av Arrhenius:
http://realclimatescience.com/2016/12/climate-scientists-celebrating-115-years-of-debunked-science/
strålande eller strunt-vad säger en strålningsexpert?
Ledsen Thomas
Men ännu en gång är din advocatyr för att klimatmodellerna skulle vara meningsfulla så som du och aktivisterna tycks tro just bara en upprepning av samma tomma tillit. Många av dina argument för klimatmodeller är just ’rent nys’ eller i bästa fall ogrundade förhoppningar.
Tex det faktum är att de är i efterhand inställda/justerade för att ge en viss energiobalans vid atmosfärens topp. Vilket innebär att deras resulterande ’uppvärmningstrender’ är ett cirkelargument.
Menar du att det är omöjligt att övertyga dig om detta, och andra uppenbara sanningar om verkligheten? Varför då i så fall?
#9 Lasse
Klimatmodellerna ligger verkligen inte alls ’så väl samlade’. Tvärtom. Träffbilden som du nämner är nämligen precis genomusel. Thomas, Olle R mfl är eller har varit först totalt omedvetna om detta, och därefter hamnat i någon slags (riktig) förnekelse både om detta, samt dessa konsekvenser.
I den mån de sedan förstått detta/dessa har de försökt med all möjlig ren BS för att slippa acceptera eller hantera detta.
Som jag noterade redan för väldigt väldigt länge sedan: För de allra sllra flesta kliamthotsanhängarna och -troende handlar det hela om helt andra saker än värnandet om klimat eller miljö … I många fall är det en (ersättning för med sedvanlig) religion …
#4 Thomas P
”I motsats till vad GP hävdar är det inget som helst konstigt med att man kan få ut vettig information om medelvärden i sådana här kaotiska system.”
Tror du, ja, men tro är inte vetande.
Thomas P #8
”Visst vore det trevligt om vi hade vindtunnlar och testpiloter för jorden också, men det har vi av naturliga skäl inte. Vi får ta det bästa vi har”
Thomas P, det bästa vi har är verkligheten och ser man med ögonen öppna på verkligheten så är AGW modellerna det sämsta vi har.
Om testpiloten efter flygning med en ny vinge kommer till sina tekniker och säger, tyvärr den uppför sig inte enligt de beräkningar ni gjort, så får man vara så vänlig och göra ny beräkningar.
Vi mins kanske hur vingbalkarna på AJ 37 Viggen bröts sönder och hur man fick förstärka dessa. Detta trots många stora och noggranna beräkningar och även tester.
Härligt att läsa detta inlägg. Min högre utbildning begränsar sig till att jag läste några år matte och datavetenskap på GU i början på 80-talet. En av kurserna var 10p numerisk analys. Tyvärr har det nästan helt fallit i glömska (någon som kan tipsa om en bra introduktionsbok i ämnet? Jag vill återstifta bekantskap med det) men en sak som jag minns mycket väl var att vi tog upp hur två matematiskt helt ekvivalenta uttryck kunde ge helt olika resultat vid numeriska beräkningar med rent katastrofala fel om man inte skrev om uttryck till former som minimerade felfortplantningen.
En av de saker som tidigt sa mig att klimathysterin är bullshit är just detta med felfortplantningen. Man försöker alltså beräkna något globalt för en väldig lång tid framöver, man har ett begränsat dataset av mätvärden, alla mätvärden är behäftade med fel. Man har en oerhörd mängd variabler, inte bara co2-koncentrationer och uppmätta temperaturer som påverkar framtida temperaturer, alltifrån variationer i jordbanan och fluktuationer i solstrålning till kosmisk strålning från supernovor, havsströmmar, skövlingar av regnskog, vulkanutbrott, förekomsten av andra gaser. Vem vet vad som sker på havsbottnen eller vid sydpolen?
Och bland alla dessa variabler skall man försöka beräkna effekten av en stegring av koncentrationen av en (1) gas från 0.03% till 0.06% (om men nu intresserar sig för en fördubbling) och tro att man kan utifrån denna lilla förändring ska kunna förutsäga medeltemperaturen med någon som helst noggrannhet om hundra år.
Det är som att försöka räkna ut med en 25-örings noggrannhet hur ören dyrare en bilfärd från Göteborg till Stockholm blir om man har Goodyear Dubbdäck istället för Michelin, samtidigt som man har väderlek, vägförhållanden, vägarbeten och övrig trafik som variabler.
Vissa saker (som att SVT inte är opartiskt) behöver man inte ens vetenskap för att begripa, det räcker med att man tittar och ser till att man har sin tankemaskin påslagen.
#9 Lasse
”Att de alla ligger över verkligheten är väl en petitess.” Med reservation för att du kanske var ironisk/sarkastisk, men det var itne så jag uppfattade din kommentar.
Att de alla ligger över verkligheten är väl en svidande vidräkning med dem. Det troligaste förklaringen är att de alla är behäftade med samma fel. Och det är ju just detta fel som all klimatpolitik baserar sig på. Ridå!
#13 verner
Helt irrelevant för diskussionen, men kan inte låta bli att berätta denna lilla anekdot ändå i samband med vingbrottshaverierna på AJ37.
Det var 3 vingbrottshaverier, det andra och tredje inträffade under en och samma vecka. (6 oktober och 10 oktober 1975). Jag pryade på F7 Såtenäs just den veckan. Haveriet den 6 oktober var en Såtenäskärra, det 10 oktober var på F15. Nu kommer jag inte ihåg vid vilken av dessa haverier det var, men när det ena av dem annonserades ut på flygflottiljens högtalarsystem så meddelandes det att piloten hade räddat sig med fallskärm. Jag och teknikern jag gick tillsammans med hade precis i det ögonblicket satt i en ny fallskärm i en kärra (tror det var det vi gjorde, det hade i alla fall med fallskärmen att göra), vi skulle precis gå ner i från sittbrunnen.
Bara en sådan där grej som fastnar i minnet.
Efter det andra haveriet blev det tyvärr inte så mycket AJ37or i luften, för de fick ju flygförbud, så andra veckan på min pryo ägnade jag mest åt att serva alla SK60 som kom med haverikommissionärer och guldglittrande höjdare.
#15
Att jag aldrig lär mig!
Lasse #9 Jag gav en länk till en diskussion om Ångstöms artikel när den där länken dök upp för ett par dagar sedan. Det är ett visst tecken på desperation när man drar fram en 100 år gammal artikel som något sorts motbevis mot dagens forskning.
Gösta #12 ”Tror du, ja, men tro är inte vetande.”
Det är något jag tycker du skulle ta till dig själv. Du har i en hel serie artiklar lagt fram en massa om vad du tror om kolcykeln, klimatmodeller osv, men allt detta är ju bara tro baserat på undermålig bakgrundskunskap. Du borde börja med att lära dig mer om klimatforskningen, sen kan du kritisera den, och då gärna i form av vetenskapliga publikationer där du försöker övertyga forskare i ämnet, inte på en blogg som denna där du kan imponera på en publik som inte heller är speciellt kunnig och som så gärna vill tro på allt som talar emot AGW.
#18 Thomas-tack för den länken.
Tänk att de redan för 100 år sen var så oense 😉
Något som alltid bekymrat mig när det gäller klimatmodeller som baseras på modeller för att förutse väder är att de så småningom kommer att hamna i tillstånd som är ”helt omöjliga”. Det enda sättet att undvika sådant är att ha ”numeriska korrektioner”. Jag har aldrig sett hur sådana konstruerats.
Sten #21 Varför skulle modellerna hamna i något ”helt omöjligt” tillstånd? Vad menar du ens med begreppet?
#17 Lasse
Que?
#23
Ironi på internet är som vatten på en gås.
För att visa att t.ex. tidssteget är tillräckligt kort för att felen inte ska fortplanta sig och ge ett osäkert resultat brukar man halvera tidssteget. Men superdatorerna klarar inte detta med AGW-modellerna. Då får man dubbla tidssteget och studera felfortplantningen. Om skillnaden i output med minsta och dubbla tidssteget är liten har man ett trovärdigare svar på tidsstegets betydelse. Om skillnaden är stor vet man ingenting. Jag föreslår att Thomas P och hans kompisar kör detta lilla test och redovisar resultatet.
#19 Thomas P
Säger du det.
#24 Lasse
Njae, jag vet ju inte vad du är för en filur så det är inte helt lätt att bedöma en enskild kommentar så där. Det där med ”samlad träffbild” som kan ”justeras” lät liksom att det var seriöst menat.
Men som sagt, jag reserverade mig för att du kanske var ironisk.
🙂
Ivar #25 Låt mig börja med att fråga om du någonsin försökt sätta dig in i vilka tester av klimatmodeller som faktiskt görs? Det är så enkelt att komma med triviala invändningar, underförstått att det har nog forskarna aldrig tänkt på. Fungerar jättebra på en sympatiskt inställd publik.
Gösta #26 Om du vill uppnå något annat än att gnälla för redan frälsta på en blogg som denna så är det så du får göra. Borde inte en emeritus veta att det är så forskning fungerar? Alternativt tar du lobbyistspåret och går direkt till politikerna och struntar i vetenskapen, det kan fungera det också.
Hej Thomas,
när en differentialekvation stegas fram drar sig värdena förr eller senare iväg ”mot oändligheten. Ska man undvika detta behövs det numerisk korrigering – lämpligen en lämplig ickelinjär korrektion
IPCC:s klimatmodeller är vår tids ”snake oil” i superskala!
Thomas #28
Vet du själv hur dessa klimatmodeller trimmas in? Vilka och hur många av dessa parametrar som måste justeras i efterhand, för att öht få en rimlig anpassning till sentida observationer?
Av ditt myckna gapande att döma har du nästan ingen susning.
Du ville länge förneka även hur dåliga modellerna är tom efter att man har anpassat dem så gott det nu går, bla fått till en antagen energiobalans som gör att dom inte skenar allt för snabbt. Vad din bortförklaring är numera (sedan du inte kan förneka fakta längre) vet jag inte exakt. Men jag har sett ett antal BS-försök för att slippa hantera att framtida uppvärmningen (väsentligen) är ett kurvanpassat cirkelargument (se #10)
Ngt meningsfullt har du tyvärr inte haft att säga i den frågan heller.
Sten #29 ”när en differentialekvation stegas fram drar sig värdena förr eller senare iväg ”mot oändligheten.”
Var har du fått det ifrån? Det beror helt på vilka ekvationer man arbetar med om man har en stabil lösning eller får divergens som du beskriver. I fysikaliskt relevanta problem får man sällan instabilitet av den sorten om man inte skriver väldigt dålig kod.
Däremot är det vanligt att om man försöker räkna baklänges i tiden att beräkningen är instabil vilket kan vara nog så irriterande om man vet hur det ser ut idag och skall försöka räkna fram hur det måste börjat för att nå dit.
Thomas P tycker att Gösta P ska lära sig mer om klimatforskningen. Gösta P ska kanske ta kontakt md klimatministern och fråga hur man blir kunnig i klimatfrågor. Det borde ju hon (i likhet med sin företrädare Romson) veta som bestämmer den klimatpolitik Sverige ska ha.
När ”debatter” om en ny istid kommer upp är det för mig skrämmande att se med vilken lättja denna förödande katastrof tas upp av personer som brukar delta i debatterna här på KI.
Exempelvis skriver en i en annan tråd att det är troligt att vi har en ny istid inom en 50 000 årsperiod, men att det knappast är någon ting för oss att oroa oss över.
Jag har tvärt emot förstått att vi som i dag lever på höga breddgrader har haft den sagolika turen att en tid få leva här på övertid då en interglacial period bara brukar vara 10000 år. Redan inom 500 år har troligtvis en ny glaciär ha växt till sig i hela vårt fjällområde.
Det borde väl i högsta grad vara något att oroa oss över. En större katastrof än en ny istid finns inte.
#28 Thomas P
Ivar #25 Låt mig börja med att fråga om du någonsin försökt sätta dig in i vilka tester av klimatmodeller som faktiskt görs?
Var hittar jag testerna av klimatmodellerna? Har du varit med och testat?
Klimatmodeller är oerhört komplicerade. Jag har inte alls tillräckliga matematik, fysik eller programmeringskunskaper för att kunna analysera och kritisera dem i detalj, utan betraktar dem mer som en ”black box” som genererar ett antal outputs/förutsägelser. Det spelar egentligen ingen roll hur det skruvats på modeller för att få dem att stämma historiskt på någon parameter, det viktiga är att de kan förutsäga vad som händer när halten av växthusgaser ökar i framtiden. Validering/verifiering är alltså det intressanta.
Vi kan ju ta en av de första enkla endimensionella klimatmodellerna (Hansen 1981) med observationsdata förlängt in i ( nästan) nutid, samt en modern värstingmodell inlagd:
https://drive.google.com/open?id=0B_dL1shkWewaWFVNTWVMd1A0bUE
Här överträffar verkligheten det extremaste scenariet, än så länge..
Indexet Gistemp dTs visar f ö en förvånansvärt god överensstämmelse med CCSM4-ensemblen genom historien, nästan oskiljbar bortsett från färgen:
https://drive.google.com/open?id=0B_dL1shkWewaYzdCMVpjQ1R1Zjg
Kommer tvågradersmålet (definierat som dTS-indexet) att sprängas mellan 2025-2035 så som modellerna förutspår?
Gistemp dTs är det enda observationsindexet som försöker uppskatta den globala 2 m temperaturen, samma output som modellerna vanligtvis har. Det överdriver trenden något, då täckningen över oceanerna är bristfällig. Jag har å andra sida matchat den mot en modellfamilj (CCSM4) med klart snabbare tempökning än modellmedel
Vill man ha en global 2 m temp, som rättvis jämförelse med modeller, får man använda reanalyser.
Här har jag skarvat den historiska reanalysen ERA 20 C med ERA-interim och jämfört med modellmedel för CMIP5:
https://drive.google.com/open?id=0B_dL1shkWewaS1hQSDRoWUp1WlE
När sprängs tvågradersmålet här? 2040?
Den som lever får se-…
Den senaste Nino-toppen snuddar 1,5 C-gränsen. Precis samma slutsats har ECMWF nyligen kommit fram till:
https://climate.copernicus.eu/news-and-media/news/report-reassesses-variations-global-warming
I jämförelse med er andra som är experter är jag amatör. Men inte mer amatör än att jag någotsånär begriper vad det handlar om och förstår det ni kommenterar. Jag är inte heller vetenskapsman som ni utan ingenjör och har som sådan ett annat förhållningssätt till problemen.
Det jag har svårt att förstå är att man använder i grunden meteorologiska matematiska modeller för att få fram koldioxidens påverkan på jordens temperatur. Det kan ju inte bli annat än fel. Jordens temperatur som funktion av koldioxid förklaras bäst med växthuseffekten (även om liknelsen haltar rejält). Har man ett rum med ett fönster och sätter för en lucka blir det svart i rummet. Det som måste beräknas är, hur mycket svartare blir det om man använder två luckor? Den beräkningen klarar inte meteorologiska modeller.
http://www.smhi.se/kunskapsbanken/klimat/hur-fungerar-en-klimatmodell-1.470
Men det som är viktigt för oss på vårt alltför lilla klot och i synnerhet de som skall fatta beslut är hur stor är nyttan av mer koldioxid i förhållande till skada, om sådan ens finns? Med klimatmodeller skapar ni ett berg av nonsens och försummar att beakta det som är viktigt. När jag använder ordet ’ni’ menar jag ej alla. Sten Kaijser, Ann och Lena får vara exempel på de som försöker se helheten och proportionerna.
Ni meteorologer hamnar fel med era komplicerade metoder som inte fungerar. Vissa som här Gösta Pettersson inser det. Andra inte.
Det finns några frågor som är både vetenskapligt och pedagogiskt viktiga:
• Om vi fortsätter att släppa ut ca 6 Gton koldioxid om året, vilken koldioxidhalt i atmosfären hamnar vi då asymptotiskt på och hur fort går det?
• Med den koldioxidhalten, vilken temperaturpåverkan får det på jorden som ett genomsnitt?
• Hur påverkas vi ekonomiskt och miljömässigt av den ökade växtkraften i förhållande till eventuell negativ påverkan om sådan ens finns?
• Hur sammanfaller i tiden mer koldioxid till kommande istid?
Vetgiriga!
Genom att lästa ” Mathematics & Climate” av Hans Karper och Hans Engler får man en uppfattning om de olika fysikaliska delar som behöver tas upp i en klimatmodell och hur de hanteras matematiskt. Man får direkt se att det räcker med en enkel energibalansmodell för att få klart för sig att jordens klimatsystem har flera olika jämviktstillstånd och att omslag mellan dem kan vara abrupta. Sen kommer redogörelse av matematisk teori för bifurkationer för att hantera detta.
Verkligheten är dock värre med korsvisa beroenden mellan de variabler vi studerar som leder till olösliga ekvationer om man inte gör grova förenklingar eller väljer att bortse från dem.
Och visst är klimatet besvärligare än strömningen runt en flygkropp, där man inte behöver ha koll på om vattenånga kondenserar till moln, regn eller snö.
Boken har ISBN: 978-1-611972-60-3
Meget fin gennemgang.
Det har altid undret mig, at startbetingelserne skulle være så vigtige, for at få det ”rigtige” resultat, når der i sidste ende midles over både tid og areal.
Vejret er altid meget forskelligt rundt på kloden på et givent tidspunkt, så hvis modellerne skulle have værdi, så burde de efter 3, 10 eller 50 år give samme middelværdier for klimaparametrene. Det gør de ikke for nogen af dem, nærmest tværtom. De afviger mere og mere fra hinanden. Det betyder, at de ikke kan det man tror og forventer. Man kan spørge om hvor lang hukommelse vejret har? Hvor længe husker vejret, at vi havde en kold vinter eller en varm sommer. Data tyder ikke på at den er lang.
Jeg så en klimamodel fremskrivning for USA, hvor de enkelte modeller gav så vidt forskellige resultater, at man allerede der burde have stoppet. Jeg kan ikke huske hvor jeg så den, men det var for nyligt.
Jagten på bedre startpunkter, flere celler og mindre tidsstep slører blot den grundlæggende mangel i hele modelarbejdet. De kan ikke forudsige hverken vejr eller middelværdien kaldet klima.
Hvis de grundlæggende ligninger ikke kan løses, nytter det ikke at øge regnehastighed og opløsning. Det giver blot resultater med bedre opløsning, men ikke noget der ligner den reelle virkelighed.
OK,
jag ger mig – har vi ordinära linjära och alla egenvärden är negativa (vilket man önskar sig i reglerteorin) så klarar man även en besvärlig ”input” så länge den är begränsad. Har du elliptiska ekvationer och eventuellt även paraboliska så kan såväl lösningar som numeriska approximationer vara begränsade. Har du däremot hyperboliska ekvationer så är det betydligt svårare att hålla dem begränsade.
Efter Göstas inlägg idag börjar jag bli intresserad av att få veta lite mer om meteorologernas metoder. Vi kanske kan få lära oss lite av kunniga kommentatorer.
Jeg glemte en anden indvending.
Om klimatmodellerne skulle være så gode, så kunne man lave gode gæt på klimatet nogle sekler tilbage, og lade de nyeste og bedste modeller regne ud hvilket klima vi skulle have nu. Før øvelsen skulle der være enighed om forskellige eksterne påvirkninger i form af aerosoler og klimagasser.
Modellerne behøver ikke at ramme nuværende klima, men de burde ligge rimeligt ens.
Et andet problem er, om de overhovedet kan regne den globale absolutte temperatur og temperaturfordeling ud?
Det er ret væsentligt når man tænker på at en del af kloden er under 0C, hvor vand fryser/smelter, ligesom andre faseovergange ikke kun afhænger af anomalier i temperaturen.
Ifølge modellerne skulle polerne opvarmes mest, men det ses ikke rigtigt i Grønland eller Antarktis.
Jag vill påpeka att klimatmodellerna inta klarar av följande:
– Dagliga variationer i solflödet som omfattar ett brett spektrum av elektromagnetiskt flöde.
– Solvindens variation.
– Stratosfärens förändrade kemi orsakat av variabel UV-strålning.
– Den kosmiska strålningens inverkan på molnigheten.
– Solens lagring av energi i havet öster om Filipinerna vars utlösning medför El Niño etc.
– Vattenångans latenta värmetransport mot troposfären.
– Jetströmmarnas förändrade lägen och dess påverkan på hög och lågtryck.
– Planetariska lägen.
– Med mera…….
#36 Olle R
Imponerande överensstämmelse.
Men hur är det med dessa temperaturer och deras ”justeringar”?
Är du helt komfortabel med dessa ständiga justeringar?
Av samma personer som bevisligen (E post) jobbat med att gömma den avtagande temperaturen på 50-70 talet och de höga temperaturerna på 1930-40 talet. (Hide the decline)
http://realclimatescience.com/2016/12/gavin-doubled-pre-1996-warming-via-good-old-fashioned-data-tampering/
Att bygga en klimatmodell är näst intill ’mission impossible’. Som minimum måste du känna till alla spelare och hur de integrerar med varandra. Utvärdering av klimatmodellens kvalitet kan enkelt bestämmas av utfallet.
Som nämns så kan vi klara 5-dygns prognoser. Om det är så att klimatmodellerna är förvuxa metrologprogram så är det inte svårt att förstå att de misslyckas. Om de innte klarar 10 dagar varför skall de då klara 50 år eller mer.
Tyvärr kommer man inte undan. man måste göra systemnalysen innan man kan göra systemdesignen. Om vi nu inte ens känner till CO2 klimatkänslighet. Hur skall vi då kunna sprogrammera ett prognosverktyg som dessutom har CO2 som huvudingridiens. Vilket förmodligen är fel i sig.
Alt det här är så grunläggande i en normal programtvecklares vardag så man undrar verkligen vad som är på gång.
Det är inte mindre förvånane att dessa ’experter’ får sådant utrymme att presentera sina egendomliga skapelser. Om man är expert så finns der bara en slutsats att det är just ’mission impossible’
#43 Lasse, det är beklagligt att du läser, tror på och refererar till sådant trams. Karln är ju uppenbarligen en charlatan, och en högst osympatisk person, som ägnar sig åt bedrägeri, lögn och förtal. De enda som tror på honom är svagsinta, ideologiskt motiverade konspirationsteoretiker.
”Gavin” sitter inte och justerar data i något sinistert syfte. Han jobbar inte ens med Gistemp. GISS justerar inga data, de använder data så som de kommer från GHCN. Man kan inte ens säga att de justerar för UHI, i och med att denna justering inte har någon effekt, då data från GHCN redan är justerade för UHI. Hängslen har ingen effekt när man redan har livrem, som du vet.
De justeringar som GHCN gör är motiverade och kan bero på att äldre tiders termometerhus överhettades, flytt från varma till svalare platser, TOBS, nya elektroniska termometrar, etc.
Alternativa beräkningsmetoder BEST, CRU med extrapolering/kriging kommer till samma resultat. De använder råa data, eller sådana data som levererats från all världens nationella vädertjänster. (Om det är någon konspiration så måste den alltså vara världsomfattande, gigantisk, vilket är ungefär lika troligt som att CIA blandar in psykogena substanser i flygbränslet för att ta mental kontroll över människors)
Om du vill läsa om historiska förändringar i GISS läs här:
http://data.giss.nasa.gov/gistemp/history/
men snälla, länka inte till en massa osmakligt skräp…
Utmärkt genomgång av varför IPCCs klimatmodeller är värdelösa. Inbyggda fel samt Adhoc data med adhoc variabler som testas till önskat resultat ges.
Och Thomas P. försöker som vanligt föra debatten in på ett meningslöst sidospår. En följd av den kognitiva dissonans som uppstår med de för honom obehagliga och ofrånkomliga insikten att Gösta P. så klar har fullkomligt rätt.
Jag följer dagligen med den lokala väderprognosen. Dom vanligaste sträcker sig 3dagar framåt. Mycket sällan har prognosen hållit i tre dagar. Oftast ändras redan följande dag.
Dessutom kollar jag bl.a. Foreca, No.yr. plus några till. Man tycker att man borde klara sig med en väderrapportör men nej. Var och en ger olik prognos. Ändå har dom tillgång till samma data.
Jag ställer mej tveksam till 5 dygnsprognoser. Jag kan lika gärna singla slant.
45
Olle R
”Om det är någon konspiration så måste den alltså vara världsomfattande”
Problemet är att det är mer komplex och intrikat än en simpel konspiration.
Jag skulle nog mer kalla det masshysteri. Men vi måste börja få början.
Startskottet för klimathotet var Al Gore´s ’inconvenient truth’. Det är svårt att veta men det är en del av något större. Det som hände var att något uppstod som vi kallar ’The Cause’. Där ingår någon form av ’state of mind’. Där ingår konsensus, ’sience is settle’ och hela det batteriet. Du är själv en del av ’The Cause’
Anledningen att vi känner till det är att det inte är helt vattentätt. Hur kan det vara det med sådan enorm omfattning. Vi har sett att ’The Cause’ har inga skrupler. De ser vetenskap som ett verktyg istf ett sätt att finna sanningen.
Vi känner till historier som ’hide the decline’ och ’climategate’. Vi vet att the ’The Cause’inte drar sig för att manipulera med data. ’The Cause’ kallas ibland för ’the green blob’. Anledningen är att det har spridit sig överallt till alla nivåer. Där ingår statliga verk och lärosäten och mycket mer. Att vara kritisk till allt som kommer därifrån under sådana förutsättningar är sunt. Tom nödvändigt skulle jag säga. Du refererar till nasa och de är tyvärr infiltrerade av ’The green blob’ Vi kan nog förutsätta att alla ev ändringar som gjort är i linje med ’Th Cause’. Tittar man på Nasas ledning stärks misstanken avsevärt.
Tyvärr kan sådana inte som du inte se det för du är en del i det som alla alarmist-drones är.
Utmärkande för en alarmist är att de just är historielösa.
45
Olle R
”Om det är någon konspiration så måste den alltså vara världsomfattande”
Problemet är att det är mer komplex och intrikat än en simpel konspiration.
Jag skulle nog mer kalla det masshysteri. Men vi måste börja få början.
Startskottet för klimathotet var Al Gore´s ‘inconvenient truth’. Det är svårt att veta men det är en del av något större. Det som hände var att något uppstod som vi kallar ‘The Cause’. Där ingår någon form av ‘state of mind’. Där ingår konsensus, ‘sience is settle’ och hela det batteriet. Du är själv en del av ‘The Cause’
Anledningen att vi känner till det är att det inte är helt vattentätt. Hur kan det vara det med sådan enorm omfattning. Vi har sett att ‘The Cause’ har inga skrupler. De ser vetenskap som ett verktyg istf ett sätt att finna sanningen.
Vi känner till historier som ‘hide the decline’ och ‘climategate’. Vi vet att the ‘The Cause’inte drar sig för att manipulera med data. ‘The Cause’ kallas ibland för ‘the green blob’. Anledningen är att det har spridit sig överallt till alla nivåer. Där ingår statliga verk och lärosäten och mycket mer. Att vara kritisk till allt som kommer därifrån under sådana förutsättningar är sunt. Tom nödvändigt skulle jag säga. Du refererar till nasa och de är tyvärr infiltrerade av ‘The green blob’ Vi kan nog förutsätta att alla ev ändringar som gjort är i linje med ‘Th Cause’. Tittar man på Nasas ledning stärks misstanken avsevärt.
Tyvärr kan sådana inte som du inte se det för du är en del i det som alla alarmist-drones är.
Utmärkande för en alarmist är att de just är historielösa.
#45
Börjar du känna hur det bränns?
http://www.climate4you.com/Text/Climate4you_October_2016.pdf
Det är bara korrigeringarna som ökar as we speek! Se sid 8
#45 och #49
Dessa ständiga ”homogeniseringar” i en riktning (trycka ner äldre data lyfta upp nyare) som diskrediterar klimatvetenskapen borde få alla naturvetenskapligt inriktade personer att kräva bevis för att den metodik som används kan valideras. Sådant finns dock inte. Vad är bakgrunden ? Rent bedrägeri eller Confirmation bias?
51
Svempa
”Rent bedrägeri eller Confirmation bias?”
Det här är inte helt enkelt att vara på. Vad det handlar om är en social konstruktion. Vi har väldigt svårt att se det i vår samtid me blir lite lättre o man tar ex från förr.
Könsrollerna på 50 talet är ett bra exempel tycker jag. Det var inget konstigt och var helt naturligt att kvinnor var hemmafruar eller män blev doktorer och kvinnor sjuksköterskor. Det är en typ av sinnelag som är inlärt. Alla accepterade det fast det var många som led.
Det samma gäller ’The cause’. Att ändra data som de gör skulle för inte länge sedan anses oetiskt och kunde säkert innebära reprimand. Nu kan det ge befodran att göra samma sak. Därför blir de konstigt för dem när vi kallar det för bedrägeri när de bara gör det som förväntas av dem av omgivnigen. Det är ju dessutom för en god sak. De ser inte felet med det de gör.
Att då vara vaken bland alla dessa sömngångare är ganska otäckt. Man ser förfallet, moraliskt, etisk och allt annat.
De finns en del här på bloggen som jag upplever känner som jag. Därför allt jublande över Trump. Kanske vi kan gå tillbaka till mer traditionell tänk. låt oss säga, där vetenskap var vetenskap. Det vore väl trevligt eller hur.
Mats G
Det första folk egentligen borde ta till sig (och det är en stor del i denna klimathysteri-bluffen) är att allt som görs av akademiker och på universitet inte är ’vetenskap’
Det allra allra mesta som görs är att prångla ut artiklar om saker man har sökt och fått anslag för ..
Och den allra allra mesta akademiska verksamheten håller öht inte på med naturvetenskap eller ens vetenskap i traditionell mening inom andra områden.
Så framställs det dock inte i media: Där är precis vem som helst som råkar jobba på ett universitet eller ngt statligt institut ’forskare’ som framställs som expert på vad den håller på med.
Om du tittar på våra klimathotsaktivister (dom dom fortfarande ’kämpar på’) kommer du se precis detta:
Att de menar att man måste tro blint och fullständigt på vadhelst som står i en rapport från en sådan inrättning. Just för att det är ju ’forskarna’ som säger det, varefter det nästan ögonblickligen blir ’vetenskapen’ (som de tror är samma sak).
Kolla på Thomas P tex, Det spelar ingen roll hur usel track-record någons arbete och prediktioner har varit, med stämpeln ’forskare’ skall sådant anses vara ovidkommande, och övriga skall blunda gapa och svälja … vad än så hävdas.
Tack Gösta!
”Been there done that got eight t-shirts” Prognostiserande modeller som skenar är mer en regel än undantag och det finns många många många som bitit i gräset inför betydligt enklare uppgifter än att beräkna klimatet.Ju fler faktorer och ju längre beräkningshorisont ju mer går det åt helvete går det för dem.
Ansvarig programerare upptäcker ofta tidigt att det skenar, men istället för att ta itu med med de grundläggande antagandena (hypotererna) så börjar de istället ratta, tuna, vikta, gissa, dämpa, gena och tycka längs vägen.
Har man fått ett uppdrag att ta fram en modell så gör man jobbet färdigt. Att tidigt gå tillbaka till kunden/uppdragsgivaren och ifrågasätta hela uppdraget sitter långt långt inne !
Thomas P!
Kukl idé det där att försöka motivera klimatmodellerna med jämförelsen med aerodynamiska modeller för flygplansvingar :
”Säg det till folk som räknar på aerodynamik. De står inför exakt de problem som GP beskriver, att man inte kan exakt förutsäga varje luftvirvel runt en flygplansvinge eftersom man båda saknar data för exakt hur luften som når vingen rör sig och att man beräkningsmässigt slår i samma tak som GP beskriver där små fel multipliceras. De gör dock exakt vad GP säger att man inte kan, får ut vettiga medelvärden ur detta för att säga hur vingen kommer att fungera.”
Vad du inte själv förstår är att du framför myclet starka argument , inte FÖR utan EMOT klimatmodellerna! Tänk efter en stund och bocka av mina ”finn fem fel” i ditt argument !
Du kan börja med att stryka ditt påstående om att ”De står inför exakt de problem som GP beskriver”. då svaret tydligt är: Niklas Erik Jesus NEJ , de står inför extremt skilda problem och förutsättningar.
Med den lilla rättelsen finns minst fem fel till att finna i återstående text! Hur går det för dig tycker du Thomas P? 🙂
Slabadang # 55
Helt rätt. Thomas har en benägenhet att ge sej in på områden han inte känner så bra. Han borde hålla sej till sitt eget område (var det strålningsfysik?) eller hålla sej till klarare exempel.
På ett sätt har han rätt. Det finns en viss likhet mellan klimat/väder -fysik och aerodynamik. Likheten ligger i att ingen vet exakt hur det fungerar men somliga ”experter” är hundra säkra på hur det är.
Guy #56
Du är på rätt spår!
Thomas är skolad ända till doktorsgrad i Maxwells ekvationer som har stora likheter med Navier-Stokes för inkompressibla fluider. Det vi kallar strömningslära.
Men när det handlar om kompressibla fluider, fasomvandlingar och en föränderlig omgivning där till och med färgen har betydelse, som beskrivs i ett koordinatsystem där längdskalan är delad i mil och höjdskalan ett par hundra meter blir det naturligtvis omöjligt att ens få med en tromb eller ett ordinärt svenskt åskväder.
Det här vet Thomas P med sitt intellekt, men på något sätt sätter en övertygelse krokben för att dra uppenbara logiska slutsatser ur kunskapen.
Gösta
Det är ganska intuitivt att förstå att vädret imorgon eller om några dagar är starkt beroende av initialvärdena dvs lågtryck, fronter, temperaturer idag, dvs vid t=0 i en modell och att fel i dessa initialvärden får stor betydelse. Det är svårare att förstå att årsmedeltemperaturen 2030 skulle vara så beroende av initialvärdena dvs exakt hur temperaturer, lufttryck etc var den 8:e dec 2016. Den borde istället vara mer beroende av vad som händer på/över ränderna (styras av olika balanser som ges av själva ekvationerna) dvs snarare vara ett randvärdesproblem än ett initialvärdesproblem och att fel i initialvärden ”suddas ut” med tiden. Kan du förklara varför denna intuitiva känsla inte stämmer?
Nu så hotar den enkla logiken och faktan de gröna igen!
http://www.gp.se/nyheter/debatt/f%C3%B6rbud-mot-dubbd%C3%A4ck-fel-och-kostsamt-1.3990681
#58 Hugo
”Kan du förklara varför denna intuitiva känsla inte stämmer?”
Ingen vet huruvida din intuitiva känsla stämmer eller ej, eftersom ingen har kunnat ta fram någon godtagbar lösning för årsmedeltemperaturen 2030 med AGW-modellers hjälp och därmed inte heller kunnat studera i vilken mån den styrts (eller inte styrts av) diverse balanser i själva modellekvationerna.
Intuitivt håller jag med dig om att 2030 års klimat borde vara mer påverkat av andra faktorer än 2016 års detaljerade startvärden. Det problem jag ser och sökt belysa är att vi inte kan få fram någon tillförlitlig information om dessa faktorers effekt med AGW-modeller, eftersom modellernas räkneutfall tämligen omdelelbart spårar ut på grund av för långa steglängder; det är inte inte i första hand felaktiga initialvärden som får AGW-modellerna att gå bet på prognoser som vädermodeller klarar av.
Kommer därtill att en matematiker jag pratade med hänförde svårigheterna att modellbestämma det framtida klimatet till att kritiska vädervariabler uppvisar ett kaotiskt beteende, vilket medför att även medelvärdet av variabeln (dvs klimatet) måste uppträda kaotiskt.
#55 Slabadang, #56 Guy, #57 Gunnar Strandell m fl
Jag gat inte seriöst bemöta Thomas P:s kommentar i #4, eftersom den var så oinitierad . Tack för att ni tog er tid att kritisera hans påståenden.
Den i mitt inläggs sammanhang avgörande skillnaden mellan aerodynamikernas och AGW-modellerarnas beräkningsresultat är att de förra baserar sig på godtagbara lösningar till de beaktade modellekvationerna, medan de se senare utgör garanterat felaktiga lösningar.
Den alarmistiskt orienterade grenen av klimatologin är mig veterligt den enda vetenskapliga disciplinen inom vilken man bygger sin argumentation på hoppet och tron att urspårade försök att lösa differentialekvationer förmår ge vetenskapligt tillförlitlig information.
#61
Kan detta vara relevant Gösta?
https://wattsupwiththat.com/2016/12/08/global-warming-fails-the-random-natural-variation-contest/
#62 Lasse
Knappast för det beräkningsproblem jag diskuterat i mitt inlägg.
Keenans WUWT-artiklar rör snarare bristen på statistiskt signifikant korrelation mellan observerade temperaturer efter 1850 och variabler som luftens koldioxidhalt.
Gösta!
Din artikel är ovärderlig i sin förmåga att göra det svåra komplexa till enkelhet. Du bevisar med fundamentalt enkelt begripliga vetenskapliga argument varför de befintliga klimatmodellerna ALDRIG kan beskriva vad de påstår sig visa.
Scott Armstrong kommer från andra hållet och beskriver vilka kriterier och principer prognostiserande modeller måste uppfylla för att kunna tillskrivas något värde. Klimatmodellerna bryter mot 72 av de totalt 89 grundläggande kvalitativa vetenskapliga krav som krävs för att de skall tillräknas något prognistiserande mervärde.
http://www.thegwpf.com/j-scott-armstrong-scientific-forecasts-scenarios-climate-policy/