Som nästa inlägg i serien om kärnkraftsteknik och var vi står idag, har turen kommit till en lite mer framåtblickande teknik – fusionskraft. Fusionskraft är en teknik som i minst sextio år har varit den teknik som bara är trettio år bort och att sätta sin tillit till att den nu verkligen är på väg mot ett genombrott, tar nog de flesta med en rejäl nypa salt. Dock så är det så att mycket har hänt under dessa sextio år och tekniken idag kanske står inför ett genombrott de kommande tio åren. Om man tröttnat på medias dystopiska framtidsbilder så är framstegen inom fusionsteknik någonting man skall följa.
Grunderna
Grunden för all fusionsenergi är att man slår ihop två lätta atomer till en tyngre atom och därmed frigör energi. Processen är den omvända från vanlig kärnkraft, fissionsenergi, där man slår sönder en tung atom (Uran) i två lättare atomer och får energi på köpet. Fission är relativt enkelt att åstadkomma, allt som behövs är att skicka en neutron mot en urankärna som, om den absorberar neutronen, blir instabil och klyver sig själv. Att få två lätta atomer, huvudsakligen väte, att smälta samman kräver mängder med energi. Vi kommer visserligen med råge få tillbaks den energi som vi använder för att slå ihop de lätta kärnorna men vägen dit är inte enkel.
Det första fusionsexperimentet utfördes så tidigt som 1934 av en grupp med bland annat Ernest Rutherford som medlem (Rutherford är mannen som skickade partiklar genom ett tunt bad av guld och därmed visade att det mesta här i världen består av tomrum). Dessa tidiga experiment var naturligtvis inte ämnade att producera energi men redan på 50-talet fanns insikten att fusion skulle kunna bli framtidens energikälla.
Den stora utmaningen är att fusion bara sker under mycket höga temperaturer eller mycket högt tryck. I solens inre sker denna process kontinuerligt men där är det också några miljoner grader och ett enormt högt tryck. De tryck som behövs är tio gånger trycket i jordens centrum; vi kan åstadkomma sådana tryck för att skapa fusion men det är ingen enkel lösning. Skall vi å andra sidan skapa fusion enbart genom att höja temperaturen så räcker inte en miljon grader långt. Det krävs hundramiljoner grader, en temperatur som är så hög att vi inte riktigt förstår vad vi pratar om.
Vid de temperaturer vi skall upp i så befinner sig ämnen i en så kallad plasmafas, det är så varmt att elektronerna och kärnan i en atom börjar röra sig fritt från varandra. I en gas kan vi fortfarande tala om vätemolekyler och heliumatomer men i en plasma så finns inte längre dessa enheter. Plasma är dock inte något ovanligt, det finns till exempel i vanliga lysrör och en vanlig blixt.
De kärnor som man försöker slå ihop är för det mesta isotoper av väte men det finns även system där man slår ihop heliumkärnor – svårare men med stora fördelar. Allt vi egentligen behöver göra är att hetta upp en plasma bestående av rätt sammansättning av vätekärnor. Dessa kommer fusionera och ge ifrån sig mängder med energi. De enda problemen vi har är:
- hur skall vi skapa en behållare för en plasma på hundra miljoner grader och,
- hur får vi ut mer energi än vad det kostar oss att värma upp plasman.
Dessa två små problem har sysselsatt forskare sedan 50-talet och lösningen har kanske alltid legat 30 år fram i tiden men faktum är att vi nu kommit så långt att ett genombrott bara ligger fem år bort. Eftersom en lösning radikalt skulle förändra världens energimarknad är utvecklingen mycket intressant att följa.
Tokamak
Tokamak är en rysk akronym som på svenska skulle kunna översättas med ”magnetisk badring”. Men hjälp av magneter kan man skapa en inneslutning i form av en stor badring och inne i denna kan man hålla en plasma svävande utan att den nuddar kanterna. Att den inte nuddar kanterna är mycket viktigt men kanske inte bara av den anledning man tror. Om du ombads innesluta något som är hundramiljoner grader så skulle din första tanke vara att ditt kärl kommer att smälta men det är inte det enda problemet. Ett lika stort problem är att om vår plasma kommer i kontakt med väggarna så kommer den att svalna och allt hopp om fusion är borta.
En magnetisk badring löser problemet och kan vi bara hetta upp plasman till tillräckligt höga temperaturer och hålla trycket högt (1-2 atmosfärer) under tillräckligt lång tid (sekunder) så får vi ut mer energi än vad vi för in. Den försöksreaktor som finns i England, JET, har rekordet och har fått ut dryga 60% av den energi som de satte in. En reaktor i Korea har visat på en temperaturer, tryck och tid, som i teorin skulle ge över 100% men de använde då inte rätt isotoper för att verkligen få ut den mängden energi.
En verklig reaktor måste kunna leverera tio gånger den energi som det går åt för att driva processen så även om 100% skulle vara ett genombrott så är det fortfarande långt från praktiskt användbart.
ITER
International Thermonuclear Experimental Reactor – ett storskaligt experiment för att utveckla den återstående tekniken som behövs för att bygga en kraftgenererande reaktor. Den planerades redan i slutet på 80-talet men det var först för tio år sedan man började bygget i södra Frankrike. De experiment man gjort dittills, bland annat vid JET, visade att en fungerande reaktor av nödvändighet var tvungen att vara stor och det är efter de beräkningarna man nu arbetar.
ITER är ett experiment och skalI om beräkningarna stämmer kunna leverera 500 MW, en faktor tio mer än vad det kostar att driva processen. Den är dock inte byggd för att leverera kraft och den energi som genereras kommer bara att kylas bort. Bygget har idag hunnit halvvägs och beräknas stå klar 2025. Om fem år kommer kommer ITER börja leverera de svar man vill ha för att gå in i nästa fas. Detta skall, enligt den grova plan som finns, bestå i byggandet av en demonstrationsreaktor på 2 000 MW dvs som ett större kärnkraftverk. Det finns dock en del som pekar på att det bygget inte kommer att bli av, inte för att ITER inte kommer lyckas utan för att utvecklingen har sprungit ifrån konstruktionen.
Högtemperatursupraledar
Något som förändrat förutsättningarna är utvecklingen av supraledare. Supraledare är elektriska ledare saknar resistans vilket är idealiskt när man bygger elektromagneter. Resistans är naturligtvis inget annat än förlorad energi så supraledare är en förutsättning för att kunna bygga de elektromagneter som krävs för en tokamak.
Problemet med supraledare är att dessa egenskaper kräver att materialet är nerkylt till några grader över den absoluta nollpunkten. En orsak till att ITER är så stor som den är, är att man med 90-talets teknik inte kunde bygga tillräckligt kraftfulla elektromagneter som var mindre; elektromagneterna kräver ett kylsystem där man arbetar med flytande helium vid 4 Kelvin. När plasman några meter från magneterna skall hålla en temperatur på 100 miljoner grader så inser man att konstruktörerna hade en utmaning.
Sedan 80-talet har dock utvecklingen av supraledare tagit rejäla kliv framåt. I diagrammet ovan syns Nb3Sn till vänster vilket är den teknik de använder i ITER. Idag finns det supraledare som bevarar sina egenskaper vid 100 Kelvin vilket möjliggör flytande kväve som kylmedium. Idag så produceras supraledare av barum-kopparoxid (REBCO, de ljusblå diamanterna i diagrammet ovan) i industriell skala vilket förändrar förutsättningarna för en reaktorkonstruktör.
Nya spelare på marknaden
Det finns ett antal forskningsreaktorer i världen som stödjer utvecklingen av ITER. De mest framstående är JET och MAST i Culham England, KSTAR i Korea och EAST i Kina men det finns ett dussintal andra i världens alla hörn. De som jag tycker är mest intressanta att följa är de två privata spelarna som kommit in på plan de senaste åren. I England finns företaget Tokamak Energy och i USA Commonwealth Fusion Systems. Tokamak Energy ligger ett stenkast från Culham och Commonwealth Fusion Systems är granne med MIT, så de har tillgång till det bästa som finns inom teknisk forskning.
Båda dessa företag satsar på en betydligt mindre reaktor och tror sig därmed kunna komma till skott redan innan ITER börjar sina experiment. Tokamak Energy har kommit längst och nu inne på sin andra prototyp av reaktor, ST40. Dessa reaktorer har en mer sfärisk form där badringen är ihoptryckt till en äppelliknande form. Magneterna i ST40 är inte supraledande och de experiment som utförs kommer bara kunna ske under en sekund innan värmeutvecklingen blir för hög men det kommer ge tillräckligt med data för att gå vidare med nästa prototyp ST-F1 där supraledare skall användas. De supraledande magneterna tas fram parallellt och resultaten från de första experimenten tidigare i höstas visar på att de presterar över förväntan. STF1 är den reaktor som Tokamak Energy hoppas kunna visa på en energiproduktion på 150 MW netto och planen är att den skall stå klar 2025.
Commonwealth Fusion Systems grundades 2018 och har inte lika lång erfarenhet. De bygger dock på den forskning som gjorts vid MIT och har också valt en sfärisk tokamak som lösning. Forskningen vid MIT hade tagit fram en konstruktion som kallades ARC och Commonwealth Fusion Systems arbetar nu på en mindre version som går under namnet SPARC. Reaktorn är på 100 MW, dvs av samma storlek som ST-F1, och även den skall stå klar om fem år. Det kommer bli mycket spännande att följa dessa företag under de kommande fem åren.
Problem som återstår
Att hålla en plasma på 100 miljoner grader stabil i en tokamak är naturligtvis det största problemet. Detta kommer säkert att lösas, mycket tack vara den utveckling inom datorkraft, sensorer och styrlogik som skett de senaste tio åren; jag tror inte det längre är den stora utmaningen. Det som återstår är dock problem som även s.k. snabba reaktorer står inför – hur överlever konstruktioner som ständigt bombarderas av neutroner.
I en tokamak används deuterium och tritium i plasman. Det är vätekärnor med två respektive tre neutroner. När de sås ihop till en heliumkärna så frigörs en mycket energirik neutron. Neutronproduktionen är viktig för att kunna bilda nytt tritium från litium vilket är en förutsättning för att processen skall kunna fortgå. Energirika neutroner har dessvärre den egenskapen att de förvandlar stål till knäckebröd efter ett tag. Att vi kommer ha prototyper som levererar energi om fem år ser jag som fullt troligt, men hur lång är vägen till kostnadseffektiva kraftverk?
Fusionskraftverk har flera fördelar jämfört med vanliga kärnkraftverk. Det finns inte något radioaktivt avfall att ta hand om. Visserligen blir själva inneslutningen radioaktiv efter långvarig neutronbestrålning men det är medelaktivt och är inget problem att hantera. Vi har ingen reaktorhärd som behöver kylas och även om hela anläggningen skulle utsättas för ett terrorattentat skulle ingen radioaktivitet läcka ut. Det finns även väte och litium på jorden så att vi skulle klara vår energiförsörjning i hundratusentals år så det är verkligen framtidens energikälla.
Även om dessa fördelar talar för fusionskraft så är det ekonomiska faktorer som korar vinnaren. I nästa inlägg skall vi ta en titt på alternativa strategier att bygga fusionsreaktorer. Några som är mycket långt ifrån hur en tokamak fungerar.
Lektor inom datakommunikation, KTH.
I <3 CO2 – Koldioxid är kanske inte världens viktigaste gas men den kommer som bra tvåa efter syre.
Fantastikt bra beskivet. Jsg hsr fått mig en lektion i kärnkraftens möjligheter.
Här får man lära sig nytt.
Tack Johan Montelius.
Verkligen intressant, stort tack Johan.
Trots att det ser ljusare ut än någonsin tidigare? – t ex att privata aktörer klivit in på området, så tror jag inte på att detta kommer att bli någon komersiell framgång.
Att klå kokar- och tryckvattenreaktorer (genom en mängd stora fördelar) är en sak men man ska nog jämföra med Molten Salt, t ex Lifter-modellen.
Tänk om man satsat bara en tiondel av pengarna till fusionsforskning på Molten Salt? då hade genomslaget kommit för länge länge sen. Se även:
https://www.youtube.com/watch?v=biToH42YZZ4&t=585s
#1 Bim
Tack, tänkte att vi behövde lite ljus i dessa mörka decembertider. Ibland när jag läser dystopierna i media så skakar jag bara på huvudet och tänker – vet de inte vad som pågår mitt framför näsan på dem.
#2 Rolf Mellberg
Du har verkligen en poäng och därav mitt lilla ”om” på slutet. Fusion må vara fram-fram-framtidens energikälla men om de inte kan konkurrera ekonomiskt mot Gen-IV så kommer det inte hända i brådrasket.
Att ta en tiondel av fusionsforskningens pengar och lägga på Gen-IV kan vi diskutera men bäst vore väl att lägga en hundradel av det stöd vi idag ger vindkraften åt Gen-IV utveckling. Det skulle vara ungefär lika mycket pengar 🙂
Tack Johan!
Ja, verkligen intressant.
Läser man mp-media ( hela MSM) här så är det bara fakta om hur klimatet ska räddas med intermittent kraft kombinerat med skam över hur vi ska resa, äta, hur många ljus vi får tända över jul, hur skadliga hyacinter är för klimatet etc etc.
Tack för uppdateringen Johan M
Den som gör denna kraft tillgängligare blir säkert rikt belönad, även om det bara blir en kopia av solen.
Sol som nu återvänder till norra halvklotet med allt längre dagar. Det är magiskt och hoppfyllt.
Helgen som kommer är väl till en del baserad på denna årligen återkommande händelse.
För våra anonyma följare är detta en bra lektion. Vem vet hur många av dessa som är politiker. En modernisering av både teknik och tankar är en förutsättning för utveckling. Kärntekniken är förmodligen den enda vägen framåt och energi är något som annars kommer att bli en bristvara, i en ur alla synpunkter svällande värld.
#6 Lasse
Jag hörde i går något intressant. Kvällarna blir ljusare från Lucia men morgnarna fortsätter att bli mörkare så dagens längd krymper t o m den 22:a.
Den 22:a är dygnet som kortast men morgnarna fortsätter att bli mörkare t o m den 29:e.
Om man struntar i att gå upp på morgnarna så kan ma redan vid Lucia utropa – Nu vänder det
#8 Jag fyller år den 21 december. Vart fjärde år inträffar det kortaste dygnet den 22:a. Tidigt på morgonen. På 3 av 4 år inträffar vändningen den 21:a. Jag brukar säga att jag kommer med ljuset. Men just i år var det lite försenat.
OT
Påverkar solen klimatet, i så fall hur mycket?
För oss som är intresserade av Solens fysik och dess förmodat långa passiva period framöver följer här en länk med mycket intressant läsning. En besrivning med fler infallsvinklar än vad som vanligen prestenteras, t ex att solens båda hemisfärer inte går riktigt i takt.
Julaftonsläsning redan i dag för oss sol-nördar:
https://wattsupwiththat.com/2019/12/22/solar-update-december-2019/
Om fusionskraft blir ett verkligt alternativ, kommer då Hotarna omfamna den, eller refusera den? (som de gör med kärnkraften) Det finns uppenbarligen de som verkligen tror det är ett reellt hot, och att tillgänliga medel bör nyttjas, men det verkar som den stora majoriteten är mer interesserad av att hålla klimathotet vid liv, och då är tillförlitliga och billiga energiformer ett existentiellt hot.
Författaren! Mycket bra skrivet, tom. en lekman blir intresserad.
Fusionskraft på solen och klimat-det måste väl passa in här:
https://www.youtube.com/watch?v=nD2k1DoIJyc
Det är många som står i kö för att fälla CO2 som viktigaste styrande parametern.
Fusionskraft har varit framtidens energikälla i sextio år och kommer nog fortfarande vara det om sextio år.
Kommer nästa artikel om kärnkraft att handla om LENR? Reaktionen sker vid relativt låg temperatur, avger ingen farlig strålning, och ger inga radioaktiva restprodukter.
”Subventionera kärnkraften, säger partierna längst till höger. Vi ska flyga och köra bil och lastbil som förr men med biobränslen och elektricitet, ropar alla utom Vänsterpartiet och MP. Människan måste få välja själv.”
Säger Anna Hellgren, kulturredaktör på Expressen, i en krönika och avslöjar därmed att det är själva bilkörandet som hon vill bli av med. Det är iofs inte förvånande, miljönissarna har varit ute efter bilarna sedan sjuttiotalet. Inte för miljöns skull utan för att beskära friheten. Citatet kommer från denna länk:
https://www.expressen.se/kultur/anna-hellgren/det-finns-ett-sakert-satt-att-radda-klimatet/
#10 mycket intressant.
#14 Lars Holmdahl
Nej, LENR håller jag mig mycket skeptiskt till. Det verkar vara en teknik som är klar om sex månader ”vi skall bara ..” och kommer nog så vara om sextio år. Det är en världsskillnad mellan fusion enligt de fysiska lagar som vi känner till och något där de största försvararna inte kan förklara vad som händer eller beskriva ett experiment som går att upprepa.
Jag vet att det inte är alla som håller med mig och ingen skulle vara gladare än jag om det fungerar men varningsklockorna får tekniken att likna en julgran.
#14 Lars
Jag tror visserligen inte på kall fusion kommer att lyckas även om jag inte kan se något principiellt hinder att det skulle vara möjligt. Tex med palladium – eller annat ämne med udda katalysatoregskaper – inblandat.
Men rent vetenskaps- och energiteknikshistorikskt är ämnet intressant, särskilt från en Svensk synvinkel.
Redan för över 90 år sen blev svenske John Tandberg intresserad och sökte patent för kall fusion.
Läs mer här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Kall_fusion
jax #15
Jag följde länken och fann följande brasklapp:
”Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.”
#11 eon
Jag tror dessvärre att de som så gärna vill ha en hotbild antingen kommer konstruera något fiktivt problem som även gör att fusion inte kan används eller förflytta sig över till något annat hot. Jag tror inte det är klimatet i klimathotet som är det viktiga utan hotet. Om man kan hitta en liknande hotbild som tvingar alla att krypa inför korset så kommer nog klimatet att bytas ut på fem minuter.
Vad kommer nästa hot att vara? Inte den blekaste; om koldioxid, basen för allt liv, kan jämställas med senapsgas så finns det inga gränser för vad nästa hotbild kommer bli.
eon #11
MP är en sekt, dom har inga som helst intentioner att förbättra våra liv. Deras vision är att reducera mänskligheten till några spridda populationer som lever i samklang med den s.k. naturen, vad nu det senare är för nåt. C kan förmodligen åberopa sinnesförvirring, vad V ska åberopa undrar jag, säger man sig tro på marxismen kan man inte landa där dom landat. Värre är det för S och M, dom har båda sålt sin själ för att få makt och totalt missat att sekter lever och verkar utifrån sin egen förvridna logik.
#19 Håkan
Att ”fint folk” på kulturredaktioner kan skriva nonsens om klimatvetenskap och energiteknik går alldeles utmärkt i dagens kunskapsföraktande Sverige.
Det är helt likvärdigt med att en sportreporter skulle breda ut sig på kultursidorna men en betraktelse över Jean-Pauls Sartres bidrag till Existensialismen.
#22 Rolf Mellberg
.. dagens bästa!
#22-23
Våra ”hemkokta” reaktorer från ASEA är väl till exteriören att betrakta som konstverk, det kanske räcker för att kulturjournalister ska anse sig kompetenta att ha synpunkter på energipolitiken?
#22
Den var bra!!
Rolf Mellberg #22
Tyvärr gäller det inte bara kulturredaktionerna.
I dagen nyhetsflöde från Sveriges Radio har en ekonomiprofessor uttalat sig emot elhybridbilar utifrån en ”förmodan” om att räckvidden på 50 km inte räcker. och att de körs långa sträckor på bensin.
Resvaneundersökningen 2015-16 ger att män i åldern 35-44 år reser längst med 39 +/- 9 km per dag.
Jag tillåter mig förmoda att professorn utgått från sitt arbete vid Umeå Universitet och gjort en grov generalisering.
Vidare var det en diplomat som hade gedigen kunskap om de avtal som gäller för Arktis, men han kunde inte låta bli att varna för en katastrof genom att dra fram argumenten om ändrat albedo och smältande tundra. Att IPCC inte ser någon sådan överhängande risk verkar inte bekymra honom.
Vem kan man lita på och hur gör SR för att hitta dessa figurer?
När jag pluggade fysik i mitten på 70-talet gjorde vi ett studiebesök på Carlsberglaboratorierna i Köpenhamn. Där kikade vi bl.a. på en uppsättning där man försökte pricka väteatomer med laserkanoner i syfte att åstadkomma en fusionsreaktion som skulle vara kontrollerbar. Men jag vet inte hur denna typ av fusionsteknik har utvecklats sedan dess. Jag antar att det inte gick så bra …
Gunnar S. #26
50 km i Umeå är såklart inte samma som 50 km runt Stockholm. Ändå tror jag det går på ett ut om man ser på väglag och hur väl resan följer färdplanen. Laddhybriden lär i alla fall vara en vinnare med rätt avvägning av räckvidd/pris. Annat var det när man kunde åka in på macken och slå i för en tia, då kunde man åka 50 km för en varmkorv. Om cykeln gjorde så att vi fick längre mellan ögonen så fick vi ögon i nacken med bilen.
Gunnar S #26,
Jag tycker att en ekonomexpertis borde passar bra för att göra en bedömning av hybridbilars ekonomi . Fem mil är inte mycket i Norrland (eller här ens i Skåne om du pendlar fram och tillbaka till jobbet under en dag) , och om hybridbilarna dessutom är mindre bränslesnåla än dieselbilar så har han förmodligen helt rätt i att koldioxidutsläppen ökar med att ersätta dieselbilar med hybridbilar.
Kall fusion, om man menar att slå samman atomkärnor anser jag är mycket osannolikt, då det krävs mycket energi för att övervinna den höga barriär som repulsionen mellan protonerna utgör.
Däremot har två svenska forskare (Rickard Lundin and Hans Lidgren) på Institutet för rymdfysik i Kiruna, ett patent på en process, som går ut på att ”skaka loss” neutroner från Deuterium eller Litium-7, och sedan ”vägleda” dessa in i Nickel-58. Detta kan inte direkt anses vara fusion utan snarare isotopförändringar. Nickel är ett speciellt ämne med många stabila isotoper på rad (Nickel-58 – Nickel-62). För varje isotopsförändring frigörs energi, mycket energi, eftersom detta ändå är kärnreaktioner vi pratar om. Nämnas kan att fria neutroner normal knapp alls förkommer, eftersom de har så kort halveringstid (dryg 10 minuter).
Till skillnad från fusion, där man försöker slå samman atomkärnor, så möter neutroner inte alls samma barriär.
Själv har jag svårt att begripa allt i deras rapport, men läs den gärna själva.
Nuclear Spallation and Neutron Capture Induced by Ponderomotive Wave Forcing
https://www.irf.se/link/irf_scientific_report_305
Ingemar Nordin #29
Laddhybriden är en vinnare i CO2 matchen för att de flesta som pendlar har mindre än 50 km till jobbet. Extrakostnaden är dock för hög för att det ska löna sig för privatpersoner. För VW passat behöver man köra mer än 100 000 km i eldrift för att det ska löna sig även om man får elen gratis. Förmånsbil och skatterabatt löser det.
Men jag har invändningar mot att Volvos bilar med bensinmotor på 303 hk plus elmotor på 87 hk klassas som miljöbilar. Jag tycker de är onödigt tunga och för starka, men bränsleförbrukningen är bara 0,3 liter per mil i de körcykler som används vid certifiering.
Körcyklerna är inte representativa för långpendlare och de leder naturligtvis till att biltillverkarna anpassar sig till dem.
#13 Lasse
Såg filmen och borrade vidare med namnet Limin Zhou och hittade:
https://ui.adsabs.harvard.edu/abs/2016JASTP.149..232Z/abstract
Där även namnet Brian Tinsley dök upp.
Sökte även på ”Solar Climat Forcing” på youtube och fann:
https://www.youtube.com/watch?v=rEWoPzaDmOA
undrar om inte samme Brian är med i den filmen….
Det verkar hända en hel del och nu som många gågner förr se kinesiska forskar ut att spela en viktig roll i icke alarmistisk forskning.
Så länge jag kan minnas har fusionsforskningen hållits vid liv till betydande kostnader och praktiskt taget utan att framsteg gjorts! Någon gång kom väl en press release att plasman kunnat hållas ihop några mikrosekunder!?! Fungerar väl tyvärr inte i praktiken! Kanske är det nu dags att ge upp?
Här om ”JET”:
https://en.wikipedia.org/wiki/Joint_European_Torus
https://lppfusion.com/
Hej
Eric Lehrner verkar ha kommit längst med sin fusionsapparat , skulle vara intressant om någon som begriper fysiken bättre än mig kan förklara vilket stöd de har för att tro att de får igång något redan nästa år. Tyvärrär Eric lite av en maverick i fysikkretsar och skriver böcker om ”the big bang never happened ” så han borde väl passa in publiken som läser på klimatupplysningen och gillar att tänka själva
#27 Ingemar Nordin
Vi kommer till den tekniken i nästa inlägg och vill inte gå händelserna i förväg men man skall hålla andan under tiden man väntar på ett genombrott 🙂
#32 Rolf M
Tack för länken. Kina har länge sökt en plats i västerlandets vetande-ett Nobelpris. Fältet är öppet!
”Suggested mechanisms for the solar influence on SST include changes in atmospheric ionization and cloud microphysics affecting cloud cover, storm invigoration, and tropospheric dynamics. Such changes modify upward wave propagation to the stratosphere, affecting the dynamics of the polar vortex. Also, direct solar inputs, including energetic particles and solar UV, produce stratospheric dynamical changes. Downward propagation of stratospheric dynamical changes eventually further perturbs tropospheric dynamics and SST. ”
Förutom sambandet mellan solen och havens värme föreslår de en mekanism som kan ligga bakom de senaste årens minskande molntäcke.
https://www.smhi.se/polopoly_fs/1.143989.1548428766!/image/allsack_1983-lastyear.jpg_gen/derivatives/Original_1256px/image/allsack_1983-lastyear.jpg
Kunde inte undanhålla denna 😉
Partikelutsläpp!
De farliga och canserframkallande partikelutsläppen är de från däck och asfalt. Dessa är mångfaldigt större än de från en modern dieselbil. Elbilen är minst 25 till 50% tyngre än en dieselbil och släpper därför ut 25 till 50% mer partiklar. För laddhybriden ger eldelen en väsentlig ökning av vikten och släpper således ut mycket mer partiklar än en dieselbil. När vi kommer till Volvos bilar med bensinmotor på 303 hk plus elmotor på 87 hk så undrar man hur mycket mer de väger i jämförelse med en vanlig femsitsig dieselbil och hur mycket mer partiklar den släpper ut.
Sen kommer man till det stor problemet nämligen att elbilar och speciellt elhybrider är typiska stadsbilar. Där blir koncentrationen av dessa farliga partiklar avsevärt större än för landsvägsbilar/ dieselbilar.
Varför hör man aldrig något om dessa farliga partikelutsläpp. Jo, därför att man inte har någon generell lösning på problemet. Men man borde i alla fall miljöklassa alla dieselbilar med avseende på de lägre partikelutsläppen de ger!
#34 Ålund
Jag har inte tittat närmare på det Lehrner gör men rent generellt så kan man säga att det finns massor av mindre företag eller personer som driver olika fusionsexperiment.
Fusion till skillnad från vanlig kärnkraft kräver minimalt eller inga tillstånd för att sätta igång. Ett företag som vill utveckla en Gen-IV reaktor vet att de måste ta sig igenom en tillståndsprocess som kommer kosta en miljard innan de ens kan bygga en prototyp och den prototypen kommer kostnadsmässigt att till 90% bestå av saker som skall förhindra radioaktivitet från att läcka ut.
Om du vill experimentera med fusion så kan du bygga din egen plasmagenerator i källaren och så länge du inte har temperaturer eller joner där fusion uppstår så har du ingen strålning att bry dig om. När du växlar över till ämnen som ger fusion så får du kapsla in allt i ett blyhölje men de regler du måste följa är i princip de som en tandläkare måste följa ( ok, kanske lite skarpare men typ).
Denna möjlighet att experimentera med fusion är dess fördel jämte Gen-IV. Tokamak Energy som jag nämnde har redan sin andra tokamak uppe och de kan fortsätta alla sina experiment utan att använda deuterium och tritium som fusionerar och därmed ger i från sig en skur av neutroner. Eftersom det är så lätt att komma igång finns det också en lång svans av företag som experimenterar och det är inte lätt skilja agnarna från vetet.
#26 Gunnar Strandell
Att en ”hybridbil” är nonsens beror inte i första hand på att elektro-räckvidden är begränsad till (kanske?) 50 km!
Den viktigaste faktorn för ett fordons energieffektivitet är låg vikt. Att ständigt släpa med två alternativa framdrivningssystem är ett ingenjörsmässigt vansinn! Särskilt när det ”alternativa” framdrivningssystemet har ett utomordentligt tungt batteri som komponent!
Konventionella U-båtar måste ju använda ett hybridsystem eftersom syret för en dieselmotor inte kan uppbringas i undervattensläge (Utom i periskopsläge!). För ett specialfordon som både skall köras i t.ex. gruvgångar med dålig beluftning och (längre?) sträckor under bar himmel vore ett hybridsystem meningsfullt! Annars inte!
#39
Du pekar på en viktig faktor, nämligen betydelsen av låg vikt för fordon för energieffektivitet. Detta gäller även rena el-bilar.
En vanlig ”fossildriven” bil har en bränsletank med ett energiinnehåll på c:a 500 kWh. Innehållet i tanken väger runt 50 Kg och vikten minskar i takt med att fordonet körs. En el-bil med ett stort batteri på 85 kWh väger c:a 450 kg och vikten är oberoende av om batteriet är laddat eller ej. Någon kan invända att elbilens motor är mer energieffektiv, men skillnaden har mindre betydelse i vinterklimat när elbilens batterikapacitet minskar i kyla (upp till -25%) och överskottsvärmen från ”fossilbilens” motor kan användas för avfrostning och uppvärmning av kupéutrymmet.
Batteridrift av ”vanliga” bilar är med nuvarande teknik inte vettigt.
#38 Johan
”Ett företag som vill utveckla en Gen-IV reaktor vet att de måste ta sig igenom en tillståndsprocess som kommer kosta en miljard innan de ens kan bygga en prototyp…..”
Jag har sett många filmer på Youtube och då har detta problem ibland berörts. Särskilt USA har vart extremt byråkratikst men jag har fått det intrycket att man nu ändrar sig. Kanada har redan tidigt varit mer ”tillåtande”.
Ickedestomindre är chansen nog stor att 4gen genombrott kan komma i utvecklingsländer som t ex Indonesien. Eller Kina för den delen. Där styr ledarna med fastare hand och där finns erfarenhet från naturkatastorfer som får ett smärre bekymmer med en reaktor att se ut som en bagatell. Detta mot bakgrund av att nya små rektorer har en HELT annan säkerhet baserad på ren fysik och inte på komplicerade maskiner.
Ta USA som ett exempel, hur mycket folk dör inte där av skjutvapen, trafikolyckor eller droger? Även den värsta tänkbara reaktorolycka får om bara en hundradel av dessa dödstal får under inga omständigheter vara möjlig.
Det fanns en bra artikel i SVD för något år sedan av Bjarne Sjödell och Jan Hamrefors om hur det nordeuropeiska elnätet fungerar. Slutsatsen var: Elbil = KOLbil. Verkningsgraden på att framställa el i kolkraftverk är ca 35%. Elmotorns verkningsgrad max 90%. Sen laddningsförluster på några procent. Summa verkningsgrad under 32%. En modern diesel är snart uppe i 50% verkningsgrad och 60% är ett reellt mål. Så CO2 utsläppen för en elbil blir då 1.5 til 2 ggr större.
Problemet med med de skadliga avgasutsläppen har jag löst med mitt CATARSIS-system som ger i stort sett 100% rening.
GOD JUL alla Klimatrealister.
#41 Rolf Mellberg
Håller med sig om att man ser en ljusning inom tillståndsprocessen. Kanada är som du säger ett föregångsland och hoppet är kanske att UK också skall gå den vägen. Jag är inte lika optimistiskt vad gäller USA – på samma sätt som det finns spelare som vill ha en mer flexibel process så finns de etablerade spelarna i form av Westinghouse och GE som nog gärna ser att barriären är hög för nya spelare.