(Målning av Kjerstin Krantz)
Året var 1408 och platsen Hvalsøy på Grönland där giftermålet mellan Sigrid Björnsdotter och Thorsten Olafsson ägde rum. Bröllopet omnämns i ett brev som skickades år 1424 från Grönland till Island. Det är det sista man hör från vikingarnas koloni.
Tre olika nyligen gjorda undersökningar kan kanske kasta ett ljus över vad som sedan hände.
Redan på 1100-talet blev det en rejäl köldknäpp då temperaturen på Grönland föll 4 grader under 80 år enligt en undersökning. William D’Andrea och Yongsong Huang på Brown University har tagit upp iskärnor från två sjöar nära den nordiska ”västra bosättningen” och upptäckt att en tidigare kall period kan ha varit en startpunkt för den nordiska bosättningens tillbakagång. De skriver:
“The record shows how quickly temperature changed in the region and by how much,” said co-author Yongsong Huang, professor of geological sciences at Brown, principal investigator of the NSF-funded project, and D’Andrea’s Ph.D. adviser. “It is interesting to consider how rapid climate change may have impacted past societies, particularly in light of the rapid changes taking place today.”
Man har länge misstänkt att klimatförsämringar kan ha varit ett skäl till att nordmännen försvann från Grönland.
”På 1400-talet har den nordiska bosättningen på Grönland försvunnit, men orsakerna till detta är ännu till stor del oklara. Man har talat om klimatförsämringar, fientliga eskimåstammar och bristande underhåll från hemlandet eller till och med inavel. ”(Göran Burenhult, Arkeologi i Sverige, del 3)
Dr Sofia Riberio på Köpenhamns universitet har lett en undersökning av marina lager som bekräftar att det blev en stor klimatförsämring på Grönland vid tiden för den nordiska kolonins tillbakagång. Hon skriver:
”Our study indicates that at the time the Norse arrived in West Greenland, climate conditions were relatively mild and were favorable to the settlers,” said Ribeiro. ”However, in AD 1350 the settlement collapsed, the cause of which has long been debated.”
Fredrik Carpentier Ljungqvist och Bo Christiansen har gjort en rekonstruktion av klimatet på Norra halvklotet de senaste 1000 åren (artikeln finns här) och om deras rekonstruktion stämmer var det en stark klimatförsämring inte bara på Grönland utan på hela Norra halvklotet.
Grafen visar olika rekonstruktioner under det senaste decenniet (den här i blått) och man kan konstatera att rekonstruktionerna verkar gå mot att ”Lilla istiden” verkligen var mycket kall och att de naturliga fluktuationerna tycks öka vartefter nya rekonstruktioner kommer. Den här lär inte bli den sista.
Men vad hände med Sigrid och Thorsten efter deras giftetmål och kanske framför allt vad hände med deras barn och barnbarn? I en intervju på Sveriges radio menar Sofia Ribeiro att det var deras ”sturighet” (envis, uppkäftig) som knäckte dem. De kunde, eller ville, inte anpassa sig till de hårdare villkoren så som inuiterna gjorde.
”Vad som slutligen knäckte bosättningarna – digerdöd, frivillig utvandring, konflikter med den inuitiska befolkningen eller svältdöden – vet ingen, men att klimatet satte stopp för handel och jordbrukstillvaron är helt säkert, hävdar Sofia Ribeiro på Geocenter i Danmark.”
Man kan undra om de spanade mot horisonten i hopp om att ett skepp skulle komma och hur länge de i så fall hade något hopp kvar? Till slut kom det också ett. Missionären Hans Egede for dit 1721 för att leta efter eventuella ättlingar till Erik Rödes vikingar i syfte att konvertera dem till protestantismen. Han fann bara eskimåer.
Detta är en expert på de första kända vikingarna i Nord Amerika Dick Harrison, professor, Historiska instutuionen Lund.
Vem var Bjarne Herjolfsson?
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2151&grupp=4185&artikel=1742373&sida=2
Lena, har innuiterna några genetiska spår av Röde Orms sentida kompisar? Det kanske blev en ”stam” av två?
Att det blev kallare måste ju bero på minskad halt av CO2, det vet ju alla…;)
Mats #2
Ingen aning.
Det finns faktiskt en myt bland inuiterna att det skulle ha kommit pirater till bosättningarna för att plundra dem. Men det finns inte arkeologiska belägg för detta då det talas om att många byggnader skulle ha stått i brand men i verkligheten har man bara funnit en enda.
Enligt myten skulle de ha dragit med sig kvinnor och barn bort från de nordiska bosättningarna så vem vet?
Jag har inte hört talas om en sådan undersökning (hade varit mycket intressant).
Fredrik Charpentier Ljungqvist har i sin bok ”Global nedkylning”, med stor trovärdighet skildrat nordbornas kamp på Grönland under Lilla istiden som han menade varade under ca 600 år mellan 1300-1900. I ett kapitel ”Island lider och Grönland går under”. Efter 1410 fanns inga officiella kontakter med omvärlden. ”Nordborna föll offer för en klimatförändring” och ”under mitten av 1300-talet inföll en särskilt kall period där arkeologerna har funnit en ryslig historia av svält och umbäranden”. Undersökningar visar vidare av en gård, att ”rester av köttätande flugor har påträffats i stora mängder i sovrummen. Gårdens innevånare har alltså dött och blivit flugmat.
Björn #4
Det är sant och man har också funnit skelett stugna av knivar.
Slutet var nog inte så särskilt människovärdigt och en hård kamp mot mot en obeveklig klocka!
Lena,
Verkligen en sorglig historia!
Att döma av artikelns intervjuer med dagens bönder på Grönland så måste det har varit betydligt varmare där då 4000 vikingar kunde bo och bedriva jordbruk på medeltiden. Stämmer verkligen de där kurvorna?
Ingemar #6
Visst är det något förfärligt sorgligt över det hela men jo, kurvorna stämmer nog och nog var det varmare eller i alla fall ungefär lika varmt som nu på den tiden.
Vad jag vet odlar man dock mest potatis numera och det stora problemet tycks inte vara klimatet utan att människor vill ha tillgång till jobb och utbildning.
Den som vill läsa en ingående skildring av vikingarnas bosättningar på Grönland och Nordamerika gör klokt i att läsa Vera Henriksens Mot en Verdens ytterste grense. Endast på norska ISBN 10:8203157947 eller 13:978-8203157943 från 1988. Finns endast på antikvariat, ebay eller bibliotek.
Hon beskriver allt som var känt om bosättningarna och livet från skriftlig och arkeologisk material. Naturligtvis har nya fynd tillkommit, men hon verkar ha förstått mycket väl hur livet gestaltade sig. Nu är det flera år sedan jag läste boken, men de nya rön jag hört talas om har inte på något väsentligt sätt ändrat den bild jag fick av att läsa hennes bok.
I ett TV-program angav man att vikingarna på Grönland aldrig lämnade bondehushållningen och inte lärde sig leva av vad havet kunde ge, som en delförklaring till klimatkänsligheten.
Undergången kanske inte heller var så fullständig. Man kanske inte satt och väntade på båtar, utan skaffade sig möjlighet att komma hem till Skandinavien igen. Det har jag iallafall sett som en möjlig förklaring till utslaget av en Y-kromosomanalys som min bror har låtit göra: vi har genetiska spår av innuiter i våra Y-kromosomer, trots att släkten på manssidan annars verkar vara nordgermansk. Det kan ju också ha funnits ett visst utbyte mellan Skandinavien och grönlandskolonin medan den var livskraftig. För att veta om innuitspåren verkligen är så gamla skulle det naturligtvis behövas flera analyser från andra grenar av släkten.
Det här om att nordborna inte anpassade sig o s v är delvis felaktigt. Isotopundersökningar visar tvärtom att de sista nordborna på Grönland i mycket stor utsträckning gick över till att leva på marin föda, förmodligen mest säl. Det hjälpte dock inte, förmodligen för att sälarna också drog söderut när det blev kallare. Inuiternas övertag berodde troligen på att de hade kajaker och alltså kunde jaga arktiska sälarter ute i havsisen.
Lilla istiden var dock tuff även för inuiterna. De inuiter som bosatt sig på Ellesmere land och norra och nordöstra Grönland under MWP dog också ut. I Östgrönlands fjordlandskap fanns det fortfarande inuiter på 1820-talet, men när näste europeiska expedition kom dit 50 år senare fanns bara ruiner kvar.