Här är en uppföljning av debattinlägget häromdagen i SvD av Tege Tornvall:
I SvD den 9 aug. manade M-politikerna Christofer Fjellner och Jessica Polfjärd Sveriges regering att ”bana väg för CCS.tekniken”. Denna går ut på att fånga in koldioxid ur atmosfären och sedan pumpa ned den i håligheter under marken (Carbon Capture and Storage).
Detta ingår visserligen redan i regeringens föregivna klimat- och energipolitik, men Fjellner och Polfjärd vill snabba på det i tron att mer koldioxid skulle farligt värma atmosfären. Särskilt om den kommer från mänsklig verksamhet.
Men de har klena kvalifikationer för att bedöma saken. Fjellner är statsvetare och ekonom. Polfjärd har ospecificerade ”universitetsstudier”. Jag kommenterar här några nyckelord ur deras delvis motsägelsefulla trosbekännelse.
”Nå Sveriges klimatmål”
Mer värme och koldioxid gynnar som bekant växtlighet och grödor. Nuvarande CO2-halt är klimathistoriskt låg. Eftersom klimatmålen syftar till att minska CO2-tillförseln, bör de INTE uppnås. Det skulle minska växtlighetens näring.
”Tydliga spelregler”
Hur dumma spelregler industri och näringsliv än får, måste de tydligen officiellt åtlydas och uppnås. Men det måste de förstås inte alls utan tvärtom ifrågasättas.
”Utsläpp”
från industri och jordbruk. Därmed menas tillförsel av för energi, växtlighet och grödor gynnsam koldioxid. ”Utsläpp” är egentligen gynnsam tillförsel. Skadliga miljöeffekter kan med modern teknik minskas, elimineras, renas eller nyttiggöras.
”Negativa utsläpp”
Därmed menas att binda mer koldioxid än vad mänsklig verksamhet tillför. Kontraproduktivt och rent skadligt, eftersom mer koldioxid gynnar växtlighet och grödor.
”Globala klimatmål”
FN:s klimatpanel IPCC är ett rent politiskt organ (Intergovernmental Panel on Climate Change = mellan regeringar). Den bedriver ingen forskning. Men dess första arbetsgrupp (WG1) studerar världens klimatforskning.
WG1 anger inga ” globala klimatmål”. Den är osäker om effekten av människans CO2-tillskott till atmosfären. Men IPCC:s andra arbetsgrupp, WG2, skall bedöma just sådana effekter. För att rättfärdiga sin existens blåser därför WG2 upp minsta möjliga effekt till hotande katastrof.
Sådana samlar sedan IPCC:s delegater i sluten församling till sin sammanfattning för beslutsfattare. Det är den som politiker och företagsledare tror är IPCC:s samlade kunskap om Jordens klimat. Men den är alltså en ren skrivbordsprodukt.
Det tycks dock inte Fjellner-Polfjärd veta. Jag fortsätter med flera nyckelord ur deras alster:
”Bio-CCS”
Att växtlighet och främst skogar binder koldioxid ur atmosfären. Detta fenomen har länge minskat atmosfärens CO2-halt ned till kritiskt låga nivåer med mindre växtlighet som följd.
”Klimatarbetet”
Förskönande begrepp för alla politiska försök att minska atmosfärens CO2-halt. För Fjellner och Polfjärd skall främst ”teknisk utveckling” bidra till detta.
”Klimatpåverkan”
Utifrån tron att atmosfärens CO2-halt styr atmosfärens temperatur är detta vilken påstådd verkan som nya CO2-tillskott till atmosfären kan ha. I den officiella klimatkatekesen är det vilken effekt dubbel CO2-halt från ca 300 till ca 600 ppm (miljondelar) kan ha.
”FN:s innovationsfond”
Denna skall med pengar från försäljning av ”utsläppsrätter” finansiera önskad teknisk utveckling och stora projekt som t. ex. CCS. Utsläppsrätter är en modern form av avlatshandel, där aktörer köper sig fria från påstådda skador av CO2-tillförsel.
Medvetna om hur dyr en ”fullskalig CCS-anläggning” skulle bli utmålar sig Fjellner och Polfjärd som teknikvänner och förespråkar fem konkreta förslag för Sverige och EU:
1. ”Statlig lagringspeng” för företag för att samla in och lagra koldioxid. Därmed förstås ren subvention för sådana företag.
2. Utsläppshandel för ”negativa utsläpp” genom bio-CCS som ren handelsvara för att ”minska behovet av offentligt stöd”.
3. Klassa förbränning av avfall för CCS som ”hållbar” inom EU ”eftersom CCS inte bidrar till mer koldioxid i atmosfären”.
4. Rikta mer intäkter från utsläppshandel till stöd för CCS ”och andra nya tekniker för att minska utsläppen i EU”.
5. EU bör initiera en global CCS-pakt (= skatt) för att göra negativa utsläpp billigare.
I sin iver att förorda tekniska lösningar på ett påstått problem lindar Fjellner och Polfjärd in sig i cirkelresonemang som de knappast hittar ut ur. I praktiken ivrar de för storskalig planekonomi utanför och ovanför enskilda länders kontroll.
Kan ingen i regeringen eller moderaternas ledning med tillräcklig kunskap och erfarenhet hejda dem och ge dem vettigare uppgifter?
Tege Tornvall
Alla dessa bidrag till produkter som sägs vara lönsamma. Samt bidrag till verksamheter som sägs vara bra för ”klimatet”. Det som inte klarar sig på egen hand utan kräver bidrag gör ju att mindre pengar kan satsas på bra saker. Att moderater är förtjusta i bidrag är förvånande. Det borde ju vara vänsterfolk som gillar bidrag.
Man kan ju undra om man med bio-CCS menar skogens absorption av CO2? I så fall borde man kvantitativt kunna värdera skogens och allt i övrigt grönts absorption jämfört med vad förbränningstekniken och övrig industriell verksamhet i sig emitterar, alltså antropogen CO2. Hur ser förhållandet ut? Varför skall vi anstränga oss om skogen och allt grönt i övrigt absorberar mera än vad den antropogena verksamheten emitterar? Att föra en kontraproduktiv klimatpolitik där vi i blindo tillgriper tekniker som CCS utan att kvantitativt förstå vad det egentligen handlar om, är självskadebeteende. Mera förväntar vi oss av politiskt intellekt och kunnande.
FNs innovationsfond som finansierats med utsläppsrättigheter är mao baserad på skatter om än via marknaden då konsumenterna i slutändan betalar för merkostnaderna hos producenterna.
Varför inte kalla dem för skatter? Progressiva skatter eftersom rättigheterna kan tänkas stiga i pris och särskilt om den gröna omställningen inte går enligt plan osv
Går den mot förmodan enligt plan och utsläppsrättigherna blir värdelösa måste de sannolikt ersättas med andra skatter. Precis som elbilsmarknaden kommer att beskattas likt fossilbilar.
Varför hör inte SDs klimatvetenskapligt kunniga riksdagsledamöter av sig nu när delar av regeringen visar sin totala okunnighet.
All denna ”klimatpolitik” utan inverkan på temperaturutvecklingen men med enorma skador på vår ekonomi och på förtroendet för våra förtroendevalda.
Och, var finns cost/benefit-beräkningarna för denna natur- och vetenskapsvidriga åtgärd?
”Inte en siffra rätt”
På tal om Riks (SD).
Idag tog de upp CCN som en lobbyorganisation.
Fick väl inte riktigt de svar man önskade av personen från NMI.
https://youtu.be/IzNv9sQJAFg?si=YYtLAJkg0hkYwKWJ
Och idag har det kommit nya planekonomiska förslag från moderaterna/regeringen/utredare. Att staten ska gå in och bestämma vilken teknik som ska förekomma på elmarknaden och att staten ska gå in och bekosta det. När vi har marknadsekonomi och kunniga aktörer som kan avgöra om de vill satsa sina egna pengar eller om risken är för stor. Vi vet hur det brukar sluta. Inga småpengar heller.
#2 Björn
Det är ev det här du efterfrågar:
https://www.naturvardsverket.se/data-och-statistik/klimat/sveriges-utslapp-och-upptag-av-vaxthusgaser/
Statistiken är lite motsägelsefull när det gäller upptaget i skogen och övrig ”markanvändning” som minskar sedan ett drygt decennium.
Sedan 1985 har virkesförrådet i skogen ökat ca 35% men upptaget minskar enligt sammanställningen av nettot:
https://www.naturvardsverket.se/data-och-statistik/skog/skog-virkesforrad/
Kan det ligga någon omdefiniering av begreppet ”markanvändning” bakom.
I vilket fall som helst är Sverige i stort sett redan väldigt nära ”netto noll” och har väl varit sedan det tolfte kärnkraftverket togs i bruk för snart 40 år sedan.
Bubo #6,
Att staten lägger sig i är nog tyvärr oundvikligt eftersom all energiproduktion måste ha tillstånd etc. Det är ju tillståndsprocessen som tar sådan tid när det gäller kärnkraft.
Men lånegarantier är en helt annan fråga. Där måste riksgälden och regeringen ha ett ekonomiskt underlag. Hittills så har man ju varit generös med lånegarantier till olönsamma vindkraft och batterifabriker. Man får hoppas att man kommer att vara noggrannare med CCS-tekniken. Hur kan verksamheten att gräva ned koldioxid överhuvudtaget vara lönsam? Vilka kalkyler vilar en sådan på?
Med lånegarantier löper aktörer (”investerare”) ingen risk. Detta går igen i de flesta s. k. gröna satsningar. Om det till äventyrs lyckas, får politiker och risktagare förtjänsten.
Om det som väntat går åt fanders, hamnar notan hos de enskilda skattebetalarna. Vem annars? Att M och regeringen spelar med i detta är en första klassens skandal.
Avseende kärnkraft.
Det absolut bästa vore om ”stabila” och tillförlitliga elleverantörer – sådana som levererar när effekten behövs – får garanterad förkörsrätt i nätet och därmed en garanterad intäkt. Väderkraften kan de skänka till klimatmupparna med löfte att de får sälja när inte den planerbara kraften räcker till. Kanske han som hävdar ”att det bara måste gå” vill ha dem för vätgasproduktion ….
Bubo, Ingemar Nordin #6,8
Ja, det är nog oundvikligt med statlig inblandning i just energiområdet, det är nog de flesta överens om.
Att staten föreskriver vilka kraftslag vi skall bygga och hur mycket av varje blir det ju delvis politisk planhushållning. Politikernas uppgift blir ju att skapa leveranssäkerhet i systemet. Det är det j inte alltid speciellt bra på eftersom de har dålig kännedom om de olika kraftslagens egenskaper och elsystemets funktion.
Så är det och kommer nog vara.
Vad det handlar om i stort är ju om vi ska ha mer planerar produktion eller satsa på väderberoende med lagring, nyteknik, nya nät etc.
Den förra finns ju beprövad, den senare mer i fantasin för närvarande.
Rossmore [7]; Har tyvärr inte läst din kommentar förrän nu. Mycket intressanta data om Sveriges utsläpp och upptag av växthusgaser enligt Naturvårdsverket. Totalt upptag eller absorption av CO2, är år 2023, -41.22 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Total emission av CO2 är 44.22 miljoner ton, alltså ett netto av 3 miljoner ton.
Om man bara räknar med posterna Arbetsmaskiner, Transporter och Industri, vilket då ger 31,19 miljoner ton, fås istället -10.03 miljoner ton. Detta säger oss då att skogen och det gröna i övrigt absorberar 10.03 miljoner ton mera än vad som emitteras. Övriga ekvivalenter är tvivelaktiga och man kan därför undra hur de har kalkylerats. De tre posterna ovan är de mest relevanta och man kan undra varför vi aldrig i debatten faktiskt får veta hur stort CO2-upptaget eller absorptionen av skog och grönt är. Man döljer fakta genom att inte offentligt redovisa det man vet.
#12. Om skog och växtlighet binder mer koldioxid än tillför, blir den sitt eget hinder i längden, Det tycks den också ha gjort under långa tider med oroande låga CO2-halter.
Sentida uppvärmning och mer tillförsel från värmda hav samt från mänsklig verksamhet har tillfört mer koldioxid med mer växtlighet och grödor som välkommet resultat.
Ett annat och sannolikt mer rättvisande sätt att se saken än dagens gnölande klimatlarm.