Mats F tipsar om en potentiellt intressant nyutkommen bo, A Vast Machine, som handlar om klimatmodellering.
Från förlagets hemsida:
”Global warming skeptics often fall back on the argument that the scientific case for global warming is all model predictions, nothing but simulation; they warn us that we need to wait for real data, ”sound science.” In A Vast Machine Paul Edwards has news for these skeptics: without models, there are no data. Today, no collection of signals or observations—even from satellites, which can ”see” the whole planet with a single instrument—becomes global in time and space without passing through a series of data models. Everything we know about the world’s climate we know through models. Edwards offers an engaging and innovative history of how scientists learned to understand the atmosphere—to measure it, trace its past, and model its future.
Edwards argues that all our knowledge about climate change comes from three kinds of computer models: simulation models of weather and climate; reanalysis models, which recreate climate history from historical weather data; and data models, used to combine and adjust measurements from many different sources. Meteorology creates knowledge through an infrastructure (weather stations and other data platforms) that covers the whole world, making global data. This infrastructure generates information so vast in quantity and so diverse in quality and form that it can be understood only by computer analysis—making data global. Edwards describes the science behind the scientific consensus on climate change, arguing that over the years data and models have converged to create a stable, reliable, and trustworthy basis for establishing the reality of global warming.”
Jag har precis beställt boken via Amazon. Det ska bli intressant att se vad Paul Edwards skriver om inte bara GW, utan AGW.
Her er kort prosess : Miskolczi slideshow
Hur stämmer den bild som ges av Edwards med den bild som professorerna Hans von Storch och Nico Stehr beskrivit i ett alldeles färskt nyhetsbrev “Thoughts on climate research and policy”:
http://coast.gkss.de/staff/storch/pdf/Ahrweiler-NL-99.2010.pdf
“Climate research is presently in a post-normal state. Its inherent uncertainties are enormous since future projections must be made, and such futures can only be presented in the form of models and under conditions which have yet to be observed. This lack of knowledge has nothing to do with incapacity on the part of the scientists. Rather the problem lies in the scarcity of available facts and the incomplete nature of instrumental data − it spans much too short a period for the collection of reliable data necessary for the description of climatic variations across decades and centuries. Naturally, arguments exist which favour one answer or the other, and some considerations of plausibility allow us to exclude certain developments as unlikely or even impossible. However, there remains a degree of uncertainty which may not substantially diminish for many years to come.”
En viktig kritik mot IPCC är att man lägger så stor vikt vid att klimatmodellerna stöder AGW-teorin. Men klimatmodellerna stämmer inte med observationerna på viktiga punkter (exempelvis den så kallade “hot spot” som skall finnas enligt modellerna men som saknas i observationerna). Det finns dessutom så dåligt med data (vilket von Storch och Stehr påpekar) så att klimatmodellerna inte kan valideras enligt vad som är rimligt att begära när datormodeller används inom naturvetenskapen. När man skall testa en klimatmodell mot hundra års klimat tillbaka i tiden så finns, till skillnad mot när man testar vädermodeller, inte data för att ens tillnärmelsevis beskriva klimatsystemets tillstånd vid den tidpunkt då simuleringen skall börja (dvs. för hundra år sedan).
Inom nära nog all natur- och teknikvetenskap använder man väldigt mycket av matematisk modellering och datormodeller. Men detta blir endast meningsfullt om man nöjaktigt kan validera sina modeller mot experimentella data och observationer. Det är där vi finner stora brister i klimatmodelleringen idag, vilket kan kopplas samman med von Storchs och Stehr beskrivning av den stora bristen på och osäkerheten i långsiktiga observerade data för klimatsystemet.
Dessutom skriver von Storch och Stehr följande intressanta kommentar om vad de anser om överdrifter i alarmism och skepticism:
”Under such circumstances, representatives of societal interests tend to pick those knowledge claims which best support their position. The scientifically untenable film The Day After Tomorrow has been praised for increasing public awareness; political and scientific achievements were mixed up when the Nobel Peace Prize was awarded to Al Gore and the IPCC; professors have explained to the public – from a scientific angle – the supposedly inevitable reactions to the climate change. In addition to such alarmist tendencies, there is also the sceptical counterpart, manifesting itself in such creations as Micheal Crichton’s State of Fear or the film The Great Swindle.
None of this can be considered what is rather vaguely described as “good science” where critical inquiry, clever testing and unconventional ideas result in real progress, rather than just being useful in the implementation of a policy which is perceived as being right.”
Skulle tro att begreppet ”modellering” och modell har vidgats ordentligt i denna bok. Att korrigera data för kända avvikelser är INTE modellering. Att säga att kunskapsläget = klimatmodell är också missvisande. Det som vi skeptiker kritiserar är den helt blinda tron på prognoser/projektioner från modeller som har enormt stora inbyggda osäkerheter. Så stora osäkerheter att de inte borde lämna forskningscentret. Politiker och vissa lekmän tror faktiskt att modellresultaten är sanningen. ”Bästa möjliga kunskap” kan också vara helt värdelös och t.o.m farlig.
Bästa möjliga kunskap om väldigt mycket ger noll och nix, trots att kunskapen vore enormt värdefull om den så bara ändrade sannolikheten med en procent….
Jag tror att CO2-hottroende litar mer på astrologi än CO2-hotförnekare…
Det är min tro… 😉
Gunnar Littmarck #4
”Bästa möjliga kunskap om väldigt mycket ger noll och nix, trots att kunskapen vore enormt värdefull om den så bara ändrade sannolikheten med en procent…”
Man kan förstå det du skriver och ana vad du menar… om man får tolka in sin egen version…
Menar du kanske att bra kunskap på ett stort antal områden när det gäller klimatet kan uppvägas av väldigt mycket bättre kunskap inom ett nyckelområde – när det gäller klimatet?
Nej antagligen inte. Du menade nog att sannolikheten för att något ska inträffa är viktigare än funderingarna på vad som ska inträffa… eller?
Jag tror Edwards skjuter över målet. Det är inte själva modellerna det är fel på, det är datan som man använder för att bygga upp modellerna med som det ofta är fel på.
Uffeb, bästa möjliga kunskap i många av den enskildes val är noll och nix, kan inte ens öka sannolikheten för det ena eller andra utfallet.
Bästa möjliga kunskap om det globala klimatet om 100 år, är sammalunda.
Visst vore det värdefullt att veta, men sannolikheten ökar inte med dagens kunskap.
Däremot har vi nu kunskap att CO2-hotet inte existerar för det globala klimatet.
Människan drivs ofta av ett behov att veta om framtiden, till att tro…
Det är den viktigaste drivkraften bakom de klassiska religionerna är tron på livet efter döden…
Efter ett kass liv vill få tänka att det är slut, som före födseln, många vill så gärna att de ska få en ny chans som är mycket mer fördelaktig, typsikt oss svaga människor.
Gunnar Littmarck #7
Tyvärr lite OT:
”Efter ett kass liv vill få tänka att det är slut, som före födseln, många vill så gärna att de ska få en ny chans som är mycket mer fördelaktig, typsikt oss svaga människor.”
Tror du på reinkarnation???
Eller menar du ”dom andra” när du skriver ”oss svaga människor”?
Du skrev också:
”Uffeb, bästa möjliga kunskap i många av den enskildes val är noll och nix, kan inte ens öka sannolikheten för det ena eller andra utfallet.”
Förstår nästan vad du menar , men håller inte med.
Om man vet vad man vill, och ser möjligheterna före svårigheterna, så kan man lyckas även med det osannolika.
Så den bästa kunskapen för en individ är nog att se klart på sina begränsade förmågor och inte ständigt framhäva sina brister…
… i tron om att vara unikt världsbäst, menar jag.
Att saluföra klimatmodellernas output som sanningar är bedrägeri. Det är ohederlig forskning att överhuvudtaget läcka information från labben för att skrämma sig till forskningsanslag. Vi som är skeptiska till den här hanteringen inser att läckaget utnyttjas i sin tur av politikerna för att i sin tur öka antalet röster. Det ohederliga läckaget är också guld värt för den gröna maffian som vill öka sitt inflytande över den missledda befolkningen.
Björn #9
Du har tydligen missat att det är den blågröna alliansen som drivit klimathotsfrågorna hårdast under senare år…
… höll på att skriva de blågröna algerna… fniss. 🙂
This infrastructure generates information so vast in quantity and so diverse in quality and form that it can be understood only by computer analysis—making data global. Edwards describes the science behind the scientific consensus on climate change, arguing that over the years data and models have converged to create a stable, reliable, and trustworthy basis for establishing the reality of global warming.”
1. Att den oerhörda mängden data och den varierande kvaliteten på data skulle bli bättre av ”computer analysis” är väl ingen självklarhet. Däremot ger det stora möjligheter att ”analysera” fram precis det man vill.
2. Och som Maggie så riktigt påpekar. Global Warming är inte nyckelfrågan här. Nyckelfrågan är om det är CO2 som är boven! Det verkar som AGW-rörelsen vill försöker göra en ”kringående rörelse” och få bort diskussionen från CO2. Tappa inte fokus! Alla åtgärder är ju inriktade på att begränsa CO2 och att tjäna pengar på avlatsbreven. Och beskatta.
Läs igenom stycket igen. Snyggt paket av ”BS”
Björn och Uffe, jag har svårt att tro att man fiskar röster med CO2-skatt.
Uffeb
Alla som inte är fullkomliga är på ett eller annat vis svaga.
Jag bryr mig nog inte om vad som sker med mig så mycket, mer om vad som sker andra, det kommer med åren efter ett befruktande, fint liv, man blir lite mätt på det goda för egen del…
Visst är det kul att filosofera och konstatera att vi till oerhört stor del består av tomrum…. flera miljarder laddningsfria partiklara färdas genom oss i vart ögonblick, utan att kollidera med fast materia.
Jag brukade som snorunge fundera:
Eftersom det är mer tomrum i oss än Vintergatan (om himlakroppar vore fast materia) så kan vi kanske icke existera rent fysiskt, men vi kanske är en del av en universell, tid och masslös ”organism”.
Kanske vi är del av ett och samma, du och jag är obetydliga celler i universums hjärna.
Men som skrivet, det var då jag var i de yngre tonåren och sökte mening…
Numer låses inte mina tankemodeller av behovet av mening…
Om du vill ha ett mer uttömmande svar, så får du vänta tills vi tar en golf eller båttur tillsammans. 🙂
Häpp!
Pehr Björnholm #2
Climate research is presently in a post-normal state.
Ledsen att behöva säga det, men Storch/Stehr har förförts av postmodernism och förväxlar klimatforskning med politiken och maktspelet på IPCC. Klimatforskningen – den riktiga klimatvetenskapen – är inte tvungen att skapa några prognoser baserade på datamodeller. Klimatvetenskapen skall ”bara” försöka få grepp om hur klimatet fungerar. Och det görs vissa framsteg, dock inte inom den AGW-rörelse som stöds av FN.
Det är ju faktiskt skillnad på modeller och modeller. Eller snarare på modeller där sambanden tros vara helt klara och modeller där det mesta är gissningar och en del i naturen förekommande samband kanske saknas helt och hållet. De analysmodeller som förvandlar observationer till data brukar höra till den första kategorin. Klimatmodeller hör till den andra och har i princip noll förutsägelsevärde. De kan inte säga någonting om vare sig vilka faktorer som påverkar klimatet mest eller hur framtidens klimat kommer att bli.
Läste för några år sedan att Lehman Brother’s kollaps förgicks av en förutspådd lysande börskurs som var prognostiserad av en modell somt i mångt och mycket påminner om klimatmodellerna. Oavsett vilka data som stoppades in fick man en ”Hockey Stick”. Strålande framtider! De samlade förlusterna lär ha överstigit prognosens vinster för det kommande året. Snacka om börsraket. I USA hämtade FBI in prognosmakarnas profitörer med handbojor på. Så behandlar man skurkar. Synd man inte gör det med klimatskurkarnas profitörer.
Har någon tagit reda på vad en WWF annons på DNs eller SvDs webbsida kostar? Det är inte lite pengar som tystar munnen på våra 08-drakar.
Modellering.
Jag förmodar att ett kardinalfel inom modelleringssammanhanget är att förlita sig så mycket på statistik. Typ medelvärde, standardavvikelse konfidensintervall etc.
Statistik tar man till när man inte vet bättre! Och inledningsvis tittar man i sin gamla lärobok och antar att data är observationer av en oberoende statistisk variabel. Eller apropå tidsserieanalys: ergodisk, ensemble etc etc.
Jahaja, och om sammanhangen Inte har sin grund i denna ’rena’ statistiska värld?
Då finns ingenting kvar av de fina konfidensintervallen. Visst är det nonsens^2 att prata om en kommande uppvärmning ’med 95% sannolikhet’ ?????
Alla som gjort en polynomanpassning av tex ett tiotal datapunkter är fullt på det klara med hur skör även den enklaste interpolation kan bli. För att inte tala om extrapolation som för det mesta blir rent grotesk!
Alltså: genom att öka antalet parametrar i en *modell* kan man ALLTID öka noggrannheten för *modellen* i de datapunkter man har till sitt förfogande……. För tio punkter kommer en polynommodell med 10 parametrar att beskriva dessa punkter perfekt….
Men hur väl *modellen* beskriver situationen mellan datapunkterna vet man förhållandevis lite om.
Jag är säker på att man med 10 värden på jordens befolkning de senaste 50 åren kan modellera fram att jorden blir tom under nästa decennium.
Statistik duger…. ibland. Kanske med roulette… eller Lotto (eller hur var det nu?)
Lita aldrig på en modell!
Den store matematikern von Neumann uttryckte det såhär:
”Med fyra parametrar kan jag rita en elefant och med fem kan jag få den att vifta på snabeln”
För de som tror på klimatmodeller kan det vara intressant att tänka på följande: att förutspå klimat är egentligen samma problem som att beräkna luftflödet runt ett flygplan. Båda går i grund och botten ut på att lösa Navier-Stokes ekvationer. Problemet med flygplanet är naturligtvis oerhört mycket enklare, men tyvärr har vi ganska långt kvar till en exakt och generell lösning även där, varför vi fortfarande använder vindtunnlar och bygger prototyper och provflyger. Tror ni att någon på allvar skulle föreslå att man bygger ett flygplan och tar det i trafik enbart baserat på de (numera ganska bra) aerodynamiska datormodellerna? Icke sa Nicke, blotta tanken är absurd.
Däremot förväntas vi lita på klimatmodeller.
Tänk så många som hunnit läsa boken, jag ligger efter då den inte kommer till mig förrän 8 juli…
PS. För den som inte vill vänta eller slanta upp finns detta alternativ: http://bit.ly/cIlQt8 Mycket läsvärt! DS.
På tal om böcker köpte jag idag en bok på Akademibokhandeln med den intressanta titeln: Global nedkylning: Klimatet och människan under 10 000 år, skriven av Fredrik Charpientier Ljungqvist. Hoppas jag inte blir lurad på titeln.
Idag kom boken och imorgon lämnar jag Svedala. Läsningen blir i finska skärgården. Hej svejs allihop och glad sommar B)
Mats Frick, jag önskar dig och de dina en underbar semester, själv drar jag mot Roslagen på fredag, kanske brakar jag över till Åland, men troligen puttrar jag utanför Gisslingö.
På Vattungarna möts himmel och hav 275 grader… det finns ödlor (salamandrar) i vattendammar (tänk på det, inte har de gått på isen, inte har de simmat, vore kul att DNA jämföra med andra), vildhallon och faktiskt färskpotatis i de småvikar som potatisskal och tång trycks upp i av havet.
På Gisslingö finns även hjortron.. och de underbaraste klippor naturen har att bjuda, vid kraftig sjögång fylls naturliga swimmingpools med saltvatten (nåja 0,7%, jag vet …) som blir solvärmda så på natten kan du sitta i 28 grader varmt klart vatten med en varm klippa under och runt, kanske ett plastglas Champagne och filosofi med och om, livets mening..