Till den vanliga arsenalen av skräckfyllda ”bevis” för att vi är på väg mot en klimatologisk katastrof hör att man pekar på hur mycket havsisen smälter under sommaren i Arktis. Det har redan förekommit många prognoser om att Arktis skulle vara isfri snart sagt varje sommar sedan 2010. Men inget islarm har slagit in. Än så länge finns det gott om is. Så även i år ser det ut som. (Se även Per Ws inlägg härförleden.)
Det som ligger till grund för de ständiga spådomarna om att den arktiska havsisen snart skulle vara borta är den sakta nedåtgående trenden för sommarisen som uppmätts av satelliterna sedan 1979. Och den tyder troligen på att vindar och havsströmmarna i norr bidragit till att mindre is blivit kvar efter vintrarna, även om det skett en viss utplaning under senare år.
Men hur skall vi se på denna trend? Är den representativ eller råkar det bara vara så att satellitmätningarna satte igång under en period där havsisen i norr hade vuxit till sig? Enligt en färsk studie av Ronan Connolly, Michael Connolly & Willy Soon så är det det senare som gäller (se här eller här). I ett inlägg på Judith Currys blogg ger Connoly & Connoly en kortversion.
Författarna visar först varför de är missnöjda med tidigare rekonstruktioner av havsisens utsträckning under 1900-talet. Och de gör en ny och bättre sådan genom att korrelera alla tillgängliga källor från land, fartyg, flyg och bojar. Resultatet är detta:
De noterar följande:
- Nedgången efter 1979 följde på en period av tillväxt mellan 1940-talet och 1970-talet.
- I motsats till vad tidigare forskare hävdat att isen skulle varit konstant fram till 1979 så visar deras data att den varierat med tillväxt- och smältperioder över hela 1900-talet.
- Felgränserna är stora, särskilt under tiden före satelliterna. Tar man med detta i beräkningen så ligger de övre felgränserna under senare tid över flera av de lägre felgränserna från före satelliterna. Så helt säkra på att vi nu upplever rekordlåga isutbredningar i Arktis kan vi inte vara.
Författarna diskuterar också ännu längre rekonstruktioner, 10 000 år bakåt. Genom att ta bottenprover från fyra olika ställen i Arktis så går det att se huruvida isarna där varit konstant övertäckta av is eller om isen har säsongsvarierat. Det blir naturligtvis bara grova uppskattningar:
Det som dessa grafer visar är att isen har varit mycket mindre utbredd i Arktis om vi går så långt tillbaka som till 6-8000 år sedan. Men även senare verkar istäcket ha varit mindre än idag flera gånger. Författarna får också bekräftat att det är fel att betrakta istäcket över Arktis som något konstant fram till dagens satellitmätningar. Tvärt om har det varierat kraftigt över tiden.
Hur detta går ihop med de klimathotstroendes berättelse om hur allt blivit så annorlunda med mer koldioxid i atmosfären är svårt att förstå. Dagens klimat är inte så särskilt unikt. Troligtvis ignoreras även detta forskningsresultat.
Ingemar Nordin
Professor emeritus i filosofi. Forskningsinriktning är vetenskapsteori, teknikfilosofi och politisk filosofi. Huvudredaktör för Klimatupplysningen.
Jag ser ett par problem med den där figuren. för det första tycks det mig som om det är bättre att bara dra en rak linje fram till 1980. Eventuella variationer ligger inom bruset. för det andra har de mindre felmarginaler under 50-talet än för idag, vilket förefaller helt orealistiskt.
#1 Thomas P
Varför denna inställning till forskning?
Tom de som gjorde som du sade har numera tagit in data som släpptes fri efter Sovjets sammanbrott.
Öppet hav i de vatten som då var avstängda för andra ger oss mer indata.
Judith Currys blogg innehåller mer än 100 kommentarer-den första väl värd uppmärksamhet:
”Arctic sea ice acts like a thermostat. When it shrinks it exposes more ocean surface to evaporation which rapidly transports energy high into the atmosphere were it can efficiently radiate to space. When it builds up it acts as an insulator trapping heat in the ocean below. ”
#2 Forts
Hela den kommentaren som skrevs av en David Springer är väl värd att läsa. Den ifrågasätter den myt att ett öppet hav över Arktis ger ökad uppvärmning-något jag fick som svar av Thomas P och som är en av Alarmisternas återkommande alarm.
https://judithcurry.com/2017/08/16/what-do-we-know-about-arctic-sea-ice-trends/#comments
Thomas P #1
Större felmarginaler efter 1980 än på 50-talet. Ja, jag slogs också av detta. Det enda ställe som jag hittat där de kommenterar detta är i deras längre preprint, sid 20: ”Finally, it is worth noting from Fig. 3
(d) that the number of Siberian Arctic weather stations in our temperature dataset dropped rather dramatically after 1990. As a result, there is a bit of an increase in the uncertainty of our Siberian summer reconstructions after 1990, since our confidence intervals are derived from our temperature-based proxies.”
https://globalwarmingsolved.com/data_files/CCS2017_preprint.pdf
”för det första tycks det mig som om det är bättre att bara dra en rak linje fram till 1980.” Jo, det förstår jag att du tycker eftersom det passar Berättelsen bättre. Är du en variationsförnekare? 🙂
#1
”Eventuella variationer ligger inom bruset. ”
Skulle du då vilja vara vänlig att ange specifika siffror för det band inom vilket du anser att ”bruset” ligger? Då kan vi ju lätt avgöra om du har rätt.
Till och i en värld under uppvärmning (naturlig eller AGW) är det inte så konstigt om isminskningen saktar av. Det blir ju som grundprincip svårare att smälta den ju längre norrut den ligger. Liknande princip som dagens kvarvarande inlandsisar, de kan aldrig smälta lika fort som inlandsisarna på lägre breddgrader gjorde under glacialens slutskede. Något som helt tycks ha undgått dem som i alarmistfantasier hotar med metervisa havsytehöjningar fram till sekelskiftet med takter som överträffar vad glacialavsmältningen kunde åstadkomma.
Sedan är det alltid värt att konstatera att alarmismen runt minskad havsis är rätt löjlig. Det är liksom inget problem. Det skulle vara betydligt värre om havsisen hade en stadigt ökande trend istället.
Intressant konstaterande om studien ovan är någorlunda korrekt att ca 2/3 av isnedgången under satelliteran bara är en återgång till vad som gällde under 1940-talet. Om man lyfter blicken lite mer och ser på Arktis klimathistoria på lång sikt så är det inget konstigt alls om isen minskat över de senaste 120 åren. Det hade den med all säkerhet även gjort utan människor på jorden. Som proxies från Arktis visat har det varit en naturlig uppvärmning nu senast sedan Lilla Istiden under hundratals år, det mesta av den tiden utan någon hypotetiskt relevant AGW.
Lite o.t
NOOAs senaste temperaturkurva här:
https://www.ncdc.noaa.gov/sotc/global/201707
Såg den ut så tidigare eller är den ändrad utifrån Karl e.al arbete?
Jag har för mig att de tidigare redovisade 1998 som varmare och att denna kurva har en jämnare stegring än tidigare.
Som det ser ut nu så är ju pausen borta.
För den som själv vill kolla historiska isdata är detta de viktigaste arkiven:
Norska data 1550-2002 (Nordatlantsektorn)
http://www.climate-cryosphere.org/resources/historical-ice-chart-archive/quicklooks
Danska data 1893-1939, 1946-1956 (i princip hela Ishavet, men i praktiken främst Nordatlanten och Grönländska farvatten)
https://nsidc.org/data/docs/noaa/g02203-dmi/
Ryska data från AARI 1933-2006 (Havet norr om Sibirien, det är filerna med ”-tc” i filnmnet som visar ”total ice coverage”)
ftp://sidads.colorado.edu/pub/DATASETS/NOAA/G02176/pngs/
Bilder från amerikanska spaningssatelliter 1960-1984 (CORONA, ARGON, LANYARD och HEXAGON)
https://earthexplorer.usgs.gov/
Att den arktiska isen är underkastad aperiodiska variationer framgår tydligt av modellsimuleringar. Vidare har dessa markanta tidsskalor på flera decennier .Att isens utbredning var mindre under 30-och 40-tal än för flera decennier därefter är välkänt. Av den anledningen bör man nog avstå från att förutsäga tidpunkten för den arktiska isens försvinnande. Det kan väl dröja så länge att såväl allmänhet som politiker hinner förlora intresset. Det är som att vänta på Godot. Men precis som att isens smälter varje sommar i Hudson Bay kan det också försvinna ett enstaka år i den Arktiska bassängen och sedan återkomma. Det är ju faktiskt en stor fördel om isen skulle försvinna i Arktis då detta skulle underlätta fiske, transporter,bosättning och energiutvinning i Arktis. Jag har aldrig förstått den stora oron för att delar av Norra halvklotet som nu är kalla och ogästvänliga får ett mer drägligt klimat. Av vilka skäl är det klimat som rådde under säg 1800-talet att föredra framför dagens klimat?
#9 Lennart
Tack för ditt senaste inlägg Lennart, vill citera de sista raderna
”Jag har aldrig förstått den stora oron för att delar av Norra halvklotet som nu är kalla och ogästvänliga får ett mer drägligt klimat. Av vilka skäl är det klimat som rådde under säg 1800-talet att föredra framför dagens klimat?”
Ger mig väldigt bra argument inför kommande diskussioner.
1878 seglade Nordenskiöld Nordostpassagen. På 1920-talet seglade Amundsen med sitt fartyg Maud i Norra Ishavet. Vid isminimat 2013 varnade Johan Rockström för ”Tipping Point” som skulle göra att havsisen försvann. Samtidigt förberedde en grupp personer att hugga ut fartyget Maud, som legat infruset i isen, för att göra göra ett museum av henne. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15834155.ab
Alarmisterna har inte så mycket på fötterna.
#11
Njaa det där var väl inte precis med sanningen överensstämmande. Maud kom faktiskt loss så småningom och såldes sedan till Hudson Bay Company som använde henne i några år. Till sist sjönk hon i Cambridge Bay där hon sedan har blivit liggande.