Några av bloggens läsare har kanske redan uppmärksammat dessa kommentarer, som ligger på Anthony Watt’s site sedan några dagar. Det är i form av ett ganska långt dokument, som också går att ladda ner som PDF. Där finns också länkar till NIPCC’s motsvarigheter och utvärderingar av den relevanta vetenskapliga litteraturen.
Deras kortversion av synpunkterna på Summary for Policymakers (SPM) lyder:
- The IPCC has retreated from at least 11 alarmist claims promulgated in its previous reports or by scientists prominently associated with the IPCC. The SPM also contains at least 13 misleading or untrue statements, and 11 further statements that are phrased in such a way that they mislead readers or misrepresent important aspects of the science
Genomgången av de olika grupperna av påståenden i SPM inleds så här, vad gäller det man backat på mot tidigare rapporter:
1. “The rate of warming over the past 15 years (1998-2012; 0.05 deg. C/decade) is smaller than the trend since 1951 (1951-2012; 0.12 deg. C/decade)” (SPM-3).
The IPCC concedes for the first time that a 15 year-long period of insignificant warming has occurred since 1998 despite a 7% rise in carbon dioxide.
The IPCC concedes for the first time that a 15 year-long period of no significant warming occurred since 1998 despite a 7% rise in carbon dioxide (CO2). It also acknowledges that on a longer (more climatic) time scale the rate of global warming has decelerated since 1951, despite an accompanying 80 ppm or 26% increase in carbon dioxide (312 to 392 ppm).
The statement represents a significant revision in IPCC thinking, because their concern about dangerous warming rests upon the assumption that temperature increases will proceed in parallel fashion with CO2 increases, and not just sometimes or in a stepped fashion. NIPCC, in contrast, has documented that temperatures in the geologic time scale, the twentieth century, and the early twenty-first centuries have not changed in parallel with CO2 levels (NIPCC, Chapter 4).
Och genomgången av de felaktiga påståendena så här:
1. “Probabilistic estimates of quantified measures of uncertainty in a finding are based on statistical analysis of observations or model results, or both, and expert judgment” (SPM-2).
The IPCC’s use of numeric percentage confidence limits has been widely criticized, as outlined further below. Regarding the “statistical analysis of … model results” we make the following comments.
Weather forecasting methods make successful use of probabilistic ensemble averaging to provide a numerical range of uncertainties for individual forecasts. IPCC’s climate models, however, are not run in this mode, and their ensemble averages are based upon a statistically inadequate and inconsistent number of runs, generally less than five. As discussed by Singer (2013), the chaoticity of modeling can only be overcome by using a large number of runs.
It is obvious also that different climate models in CMIP5 use different parameterizations and adopted forcings in calculating both the present and future climate. No meaningful statistical probability can be derived by averaging such an inhomogeneous set of model outputs, not only in a statistical sampling sense but also from the structural and methodological point of view.
Ja, läs mer och döm själva.
- Stort tack till huvudförfattarna av NIPCC-rapporten, som skrivits ideellt av ett antal kunniga personer – under ledning av Bob Carter, Willy Soon, Craig Idso och Fred Singer.
- De två sistnämnda finns på bilden nedan – tagen vid en ”hearing” i Vatikanens regi våren 2007, som jag också närvarade vid. Speciellt Fred Singer’s inlägg vid detta möte har sannolikt förhindrat att Katolska kyrkans ledning hoppat i samma galna tunna som den svenska statskyrkans biskopskår.
Professor emeritus i Fysikalisk Kemi vid KTH. Klimatdebattör sedan 2003.
Fred Singer får mig alltid att bli varm i själen. Han tycks ta livet med en allvarlig klackspark. Hans texter är en ren njutning att läsa, fyllda med humoristiska underfundigheter. Med sina enorma insikter i klimathotsfrågans alla tänkbara pusselbitar har han sedan länge, länge kämpat i motvind för det han anser vara rätt och riktigt. Nu verkar han lite bräcklig men trots det ”still going strong”.
Ann #1 – jo, det är en helt unik person. Han har full koll på allt, trots sin nu rätt höga ålder. Jag känner mig hedrad, då jag någon gång varannan månad får email från honom. Han har också god koll på vad som händer politiskt i Sverige.
Hej!
Lite OT men lite mer som uppföljning av Slabadangs inlägg #22 i tråden om ”Vetenskapen i kris”:
Länk om Anna Schytts ”gubbe” antarktisforskaren Per Eric Johan Holmlund http://people.su.se/~pehol/cv.htm
I sitt CV skriver han bl.a.
-I am attending public (and commercial) TV and radio programmes on Polar or glacier issues three or four times per year.
Per Eric var (är?) tidigare medlem i ett program inom SCAR (Scientific Comittee on Antartic Reserch) nämligen GLOCHART (Global Change Programme)
Anna o Per Eric är säkert eniga kring klimatfrågorna, eller vad tror ni?
Något som jag som lekman tycker är märkligt är, enligt ”alarmisterna”, att den ökande havsisutbredningen i antarktis beror på vädret men att den minskande havisutbredningen i arktis (ej 2013) beror på klimatförändringar?
– Stronger winds help explain puzzling growth of Sea Ice in the Antartic. http://www.scar.org/news/antarctic/#strongwindsgrowseaice
– Högre medeltemperatur ger mer havsis
http://www.smhi.se/nyhetsarkiv/rekordstor-havsisutbredning-runt-antarktis-1.33175
Meningen med livet enligt Per Holmlund (Anna Schytts ”gubbe”)
– Vandrande ismassor visar vart vi borde vara på väg!http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/existentiellt/smaltvatten-ger-vink-om-meningen-med-livet_7871520.svd
Torrperioden är en vecka längre i Amazonas än under 1970 rapporterar nyheterna på P1. Det beror på ”utsläpp av växthusgaser och global uppvärmning enligt vetenskapsmännen”. Om det nu beror på att det blivit varmare så behöver det ju inte bero på utsläpp av växthusgaser. Klimatet har alltid varierat av naturliga orsaker.
”Korkar flyter alltid upp” hördes allt som oftast från en vis kollega när olika dumheter och avslöjanden dök i när och fjärran.
IPCC-världen och klimathotet verkade farligt nära korkstatus när hockeykurvan avslöjades. NIPCCs första stora rapport (sommaren 2009) kändes däremot som en vederhäftig informationskälla. Under hösten 2009 flöt ”IPCC-kork efter IPCC-kork” upp och efter hand har än fler grävts fram.
NIPCC har mer eller mindre i tysthet arbetat vidare och så vitt jag förstått utan att förföljas av korkar.
Deras stora rapport nu i september har jag ännu inte haft tid att fördjupa mig i med NIPCCs SMP är ett rent nöje att bläddra i. Man riktigt ser hur Singer myser när de presenterar ”det röda teamets arbete” och inleder med en kort beskriver av den vetenskapliga metoden kontra IPCCs arbetssätt, försiktighetsprincipen och påpekandet att när det gäller NIPCC har SMP skrivits i samarbete med huvudförfattarna. Alltmedan IPCC med buller och bång tycks producera nya korkar.
Sören G #5: Om torrperioderna har blivit längre i Amazonas, varför nämns det inte i WGIAR5-SPM? Alltså den sammanfattning som under buller och bång presenterades i Stockholm i slutet av september?
Granskningsnämnden är ju av åsikten att i klimatfrågor är osakligheter som stämmer med IPCC:s ståndpunkter helt acceptabla. Men osakligheter som motsägs av IPCC:s rapporter borde väl då kunna fällas?
[…] och aspekter av detta SPM har publicerats tidigare här på klimatupplysningen bl.a. här, här, här och […]