Klimatfrågan politiceras allt mer. I dagens Svenska Dagbladet berättar Rolf Gustavsson om EU:s svårigheter att enas kring en framtida klimatpolitik.
Tankesmedjan The Stockholm Network tog nyligen fram 3 möjliga scenarier för hur vår framtid kan te sig beroende på hur vi agerar i klimatfrågan. Delansvarig för dessa framtidsbilder är Mark Lynas, känd för flera ”klimatkatastrofböcker”. I en kommentar i The Guardian skriver Mark Lynas följande:
”Sometimes we need to think the unthinkable, particularly when dealing with a problem as dangerous as climate change – there is no room for dogma when considering the future habitability of our planet. It was in this spirit that I and a panel of other specialists in climate, economics and policy-making met under the aegis of the Stockholm Network thinktank to map out future scenarios for how international policy might evolve – and what the eventual impact might be on the earth’s climate. We came up with three alternative visions of the future, and asked experts at the Met Office Hadley Centre to run them through its climate models to give each a projected temperature rise. The results were both surprising, and profoundly disturbing.”
De tre scenarierna kallas Kyoto Plus, Agree & Ignore och Step Change. Kyoto Plus innebär att vi i någon mån lyckas begränsa utsläppen av koldioxid, dock långt under de mål som satts upp av FN. Agree & Ignore är den mest pessimistiska bilden. Enligt den misslyckas länderna helt med att nå de uppsatta målen. Step Change bygger på att världen drabbas av massiva katastrofer ( i bästa Lynas-stil ) varpå vi inser vikten av att agera och inför stränga CO2-begränsningar.
Oavsett vilket scenario som inträffar kommer den globala temperaturen att öka med mer än 2 grader C, konstaterar Mark Lynas och Stockholm Network.
”Hence the need to focus far more on adaptation: these are impacts that humanity is going to have to deal with whatever now happens at the policy level.”
Även de mest förhärdade alarmisterna inser alltså det fåfänga i att försöka begränsa CO2-utsläpp och förespråkar istället anpassning.
Vi som inte tror på AGW-teorin förnekar på intet sätt att klimatet förändras. Det gör det och vi behöver kontinuerligt anpassa oss till de nya förutsättningarna. Genom en satsning på ny, energisnålare teknik (varför slösa när man kan spara) i kombination med omfattande hjälpåtgärder i utvecklingsländerna står vi bäst rustade inför en tämligen osäker framtid. Oavsett om det blir varmare eller kallare behöver vi utveckla nya, energisnålare metoder att värma upp respektive kyla ner våra hem och arbetsplatser. Vi behöver ta fram billigare transportsätt för att säkerställa att alla, även de fattigaste, har råd att vara mobila. Vi behöver lära oss hur vi så effektivt som möjligt kan producera och förädla livsmedel så att de räcker till alla.
Det vore skönt om alla äntligen insåg det meningslösa i att fokusera på koldioxidutsläppen och styrde resurserna dit de verkligen gör nytta. För det enda vi kan vara säkra på är att morgondagens klimat kommer att skilja sig från dagens.
Njuta av tillvaron i stället för att oroa sig må väl ändå vara meningen med livet. Domedagsprofetior har förekommit i olika former i mänklighetens historia. Idag skrattar vi åt många som historiskt anses konstiga, imorgon skrattar dom åt klimathysteriker som idag skriker at domedagen är här.
[…] CO2-utsläpp. I verkligheten ger dessa åtgärder nära noll effekt och kostar en massa pengar. Som jag redan skrivit tidigare vore det betydligt klokare att försöka styra resurserna till att anpassa våra samhällen till […]
Lyssna på vetenskapsradions program i P1 denna vecka. Äntligen en början till kritisk granskning.