Visste ni att en lägre koldioxidhalt indirekt kan åstadkomma en uppvärmning som är tillräckligt stark för att smälta all den is som syns ovan? – Inte det. Men enligt en ny teori om hur s.k. interglaciala uppvärmningar bildas så spelar en låg koldioxidhalt en viktig roll. (länk, artikeln i sin helhet här)
Forskarna har länge pekat på jordaxelns skiftande lutning mot solen (precessionen) som en avgörande faktor. Vart 23 000:e år så lutar den norra hemisfären där den mesta isen bildas mot solen på sommaren och värms på av den ökade instrålningen. Problemet är bara att isen inte alltid smälter när denna gynnsamma konstellation inträffar. Uppvärmningen sker bara vart fjärde eller var femte gång. Varför?
Vi talar alltså om interglacialer, perioder under en pågående istid. Vi lever nu i en istid men har lyckan att uppleva en interglacial uppvärmning. Den kommer förmodligen att ta slut om kanske 1000 år eller så. Som synes av bilden ovan så varar inte uppvärmningarna särskilt länge i geologiska termer. Den blå kurvan visar variationen av solinstrålningen vid den 65:e nordliga breddgraden. Den röda visar temperaturvariationerna vid Antarktis. Som synes är det bara ibland som temperaturen sticker iväg uppåt då solinstrålningen maxar.
Teorin, framförd av Ralph Ellis och Michael Palmer, föreslår en mekanism som kan förklara detta: Allteftersom istiden kyler ned jorden så binds alltmer koldioxid i de kalla haven. Ju kallare desto mer koldioxid försvinner från atmosfären. Men luftens koldioxid utgör näring för växtligheten på jorden. Många växter dör ut på grund av CO2-brist (ned till 190 ppm) på många ställen på jorden, bl.a. i Gobiöknen. När det sker så friläggs ökensanden från gräs och buskar och sanden kan blåsa iväg fritt över stora områden. Intressant nog så har man hittat sand från Gobiöknen i islagren på Grönland.
Vad händer? Jo, menar Ellis och Palmer, sanden som lägger sig på isen minskar reflektionen av solljuset (albedot). Istället så värms isen upp under det mörka sandtäcket och börjar smälta. Avsmältningen sker successivt sommar efter sommar samtidigt som solinstrålningen ligger på optimum på de nordliga breddgraderna. I sin förlängning så försvinner istäcket bland annat här i norra Europa; värmeperioden är här!
Det är en logisk teori som är tilltalande i sin enkelhet. Huruvida den håller måttet på sikt (artikeln är dock peer-reviewad) får väl framtiden utvisa.
Ingemar Nordin
Professor emeritus i filosofi. Forskningsinriktning är vetenskapsteori, teknikfilosofi och politisk filosofi. Huvudredaktör för Klimatupplysningen.
Det är intressanta samband. Men ursäkta en okunnig mans okunniga fråga.
Hur kan man fastställa jordens temperatur tusentals och miljontals år tillbaka i tiden,
så som framgår av diagrammen och hur vet man att sanden kom från Gobiöknen?
Lustigt nog finns ju en äldre teori som säger precis tvärtom, att torka i öknar som Sahara gjorde att mer damma blåste ut över haven vilket ledde till att dessa vart gödslade, mer plankton växte och det drog ned CO2 vilket gjorde att halten sjönk och klimatet blev kallare.
What planet are you on, Leo? DiCaprio flies his LA friends 6,000 miles around the world so they can listen to his speech on GLOBAL WARMING
Leonardo DiCaprio warned about global warming in his Oscars speech
Later this month he is holding a gala dinner for his foundation in St Tropez
Robert DeNiro and Arnold Schwarzenegger are among those he’s invited
Each guest flying 12,000 miles from LA will release seven tons of CO2
http://www.dailymail.co.uk/news/article-3671903/What-planet-Leo-DiCaprio-flies-LA-friends-6-000-miles-world-listen-speech-GLOBAL-WARMING.html
Mycket intressant kurva, Ingemar.
Korrelation kanske föreligger, men kausalitet? Mer än väl hypotetisk.
Däremot ser man ett mönster, där interglacialerna tenderar utvecklas efter att temperaturen nått sin lägsta nivå.
Detta stämmer väl överens med John Kehrs hypotes om att skillnaden mellan inkommande energi och utgående.( OLR). styr klimatet ( glacial resp. interglacial t.ex).
T.ex 105000 år sedan var insolationen högre än 20000 år sedan. Men jorden var inte tillräckligt kall för att energiskillnaden skulle kunna utveckla en interglacial.
När Energy Gap ( energiskillnaden) är litet, orsakar insolationsförändringar smärre temperaturskillnader
Likaledes, när Energy Gap är större, leder insolationsförändringar till större förändringar i jordens klimat.
Resultatet blir den kurva som visas. tycker jag man kan ana.
John Kehr tillhör ju inte akademin, med detta utesluter ju inte att hans hypotes kan komma att utvecklas till en teori. F.a. är den fysikaliskt grundad och inte datamodellgrundad.
jensen #4 ”F.a. är den fysikaliskt grundad och inte datamodellgrundad.”
Och vad skall nu det betyda? Fysikaliska modeller baseras på matematik. Fungerar inte matematik om man använder en dator för att räkna, eller hur tänker du?
T.P. 5
Just det. Grundad på matematik och observationer. Inte på gissningar.
Hur många okända faktorer och gissningar ingår inte i klimatmodeller.
Alltid intressant med nya teorier!
Ett genomgående problem för klimatvetare är att ställa även bekräftade samband i relation mot varandra.
När sedan de skall spikas fast på skalan allt ifrån försumbart – viss påverkan – stor påverkan- ledande – katastrofal så blir det en skala av slime. Lägger vi sedan till mörkertalen för alternativa teorier så inser man hur fältet gjorts fritt för de fria fantastiska spekulationer som den pseudovetenskaliga alarmismen marknadsför.
#2 Thomas P
”Torka i öknar som Sahara”. Hm, jag trodde att öknar uppstod p g a av torka, :-),
Intressant hypotes ( ej teori) du har där men varför utvecklades Sahara till en öken till att börja med?
#3. Ytterligare ett stort gäng hycklare!
Nja, det finns knappast någon 120-tusenårig period i detta som i jordbanans excentricitet men varför inte som förstärkningsfaktor.
Hur som helst, kunde vi till fullo förstå förloppet där utvecklingen vänder upp och drivs mot en ny mellanistid vore mycket vunnet.
#1 Lars Cornell
Berggrunden på olika platser i världen har en unik blandning av mineral som bygger upp bergarterna. Det kvarstår när berggrunden eroderat till sand och ännu mindre partiklar. Så det går att avgöra var vinddrivet stoft kommer ifrån. Till exempel vet man att vinddrivet stoft från Sahara är en viktig faktor för att gödsla Sahara.
Temperaturen i diagrammet sträcker sig inte miljoner år tillbaka i tiden, men väl en halvmiljon. Där är tempreTuren rekonstruerad från Antarktiska iskärnor. Syreatomerna som ingår i vattnet i havet är fördelade mellan olika isotoper, O16 och O18. Det tyngre O18 har svårare att avdunsta och kondenserar också lättare ut som nederbörd ju kallare det är. Proportionen O16/O18 i isen som ju kommer från nederbörd talar alltså om vilken temperatur det var. Om detta låter för hypotetiskt så misströsta inte, det är kalibrerat i vår moderna tid när vi har termometrar.
En komplicerande faktor är olika havsvattenmassor kan ha olika isotopförhållanden till att börja med, beroende på främst på hur mycket avdunstning där är. Så ett klimatskifte där riktningen på medelvinden kommer från ett annat havsområde kan ge en falsk temperatursignal för platsen för iskärnan.
För temperaturmätningar för många miljoner år tillbaka där ingen is finns kvar, fungerar faktiskt också syreisotoper. Men då används att marina skalbärande organismer visat sig sig ta upp isotoperna i sina kalkskal på ett temperaturberoende vis. Förhållandet kvarstår i de geologiska lagren. Även här gäller att det är lite mer komplicerat med mer att ta hänsyn till.
I övrigt används också klassiska metoder att bedöma gången temperatur. Finner man tex tropiska växter som fossil i Arktis vet man att det var tropiskt då lagren avsattes. Hänsyn tiil plattektonik tas också förstås. Dessa så kallade kvalitativa temperaturer ska inte underskattas även i kortare perspektiv av tusentals år. Visar tex. en organism att det var varmt så var det. Då kan man glömma om tex försök att rekonstruera temperaturer i grader från trädårsringar visar något annat. Se på debatten om Grönland häromdagen, där förnekande av att det var varmare där förr tusen år sedan än nu skjuts i sank av att premafrosten då låg djupare än nu. Detta missar ofta klimathotsaktivister som tror att hockeyklubban och dess släktingar är det enda man lutar sig på.
Vad gäller inläggets ämne, är den viktiga lärdomen att banvariationer inte tillfullo förklarar istidscykler och andra klimatcykler. Det är värt att notera, för särskilt klimathotsalarmister vill gärna betrakta den vetenskapen som helt avgjord. Tveklöst därför att då vilja hävda att övrig variation i vår tid bara kan bero på människan. En favorit de har är tex att temperaturen fallit sedan holocena optimum och därför borde fortsatt falla utan uppvärmning sedan lilla istiden på 1600-talet. Detta flumresonemang ignorerar helt variation i andra tidsskalor.
Även Ingemars antagande om att vår interglacial ska ta slut snart är inte självklart. Det finns olika långa interglacialer i det förgångna om det finns en grupp forskare som menar att denna interglacial kommer att bli mycket lång. Alltså på naturlig väg även om vi inte funnits, jag menar inte de som vill tro att människan försenar nästa glacial.
Ooops! Jag ser att jag skrev att precessionscykeln ligger på 28 000 år. Den skall (enligt författarnas beräkning) ligga på 23 000 år. Jag har rättat detta.
Thomas P #2, författarna tar upp äldre alternativa teorier och argumenterar emot dem. Det hör ju den vanliga vetenskapliga diskussionen som för vetenskapen framåt. Därmed inte sagt att exempelvis Hansen inte kan återkomma med en modifierad version av sin egen teori senare.
Verkar troligt att ett sandtäcke över stora ismassor kan få en glaciation att övergå i interglacial.
Hur är det med det omvända dvs då interglacialen tar slut ? Från grönskande landskap med heta somrar som i tex kanada och delar av Ryssland. Till kilometertjock is med minusgrader dygnet runt
#11 Christopher E
”Sahara är en viktig faktor för att gödsla Sahara” – Ska det inte vara för att gödsla Amazonas?
Sanden från Sahara är ju vad Evert Taube kallade ”himlajord” när den kom till Sydamerika. Vi får även del av den i Las Palmas och där heter den ”Calima”
#11 ChE Tack för den redogörelsen som var mycket intressant. Jag blir faktiskt imponerad.
#13 Ingemar Nordin
Lunisolarprecessionen har en period på 25 800 år. Dv.s. jordaxeln beskriver en cirkel i rymden med den perioden. Det som har betydelse för uppkomsten av istider är när norra halvklotet lutar in mot Solen (eller sommarsolståndet) vid perihelium (nu sker det i början av januari alltså nära vintersolståndet).
Men den elliptiska jordbanans storaxel vrids också så att perioden för när t.ex norra halvklotets sommarsolstånd inträffar vid perihelium blir kortare än 25 800 år. Jag har en uppgift om att den är 21 600 år. Jordbanans eccentricitet varierar också med en period på 413 000 år.
Till detta kommer också att jordaxelns lutning ändrar sig mellan 24,5 och 22,1 grader med en period på 41 000 år. . Den är nu knappt 23,5 grader. Det finns också en period på 100 000 år som beskriver variationen av jordbanans plan i förhållande till främst Jupiters banplan.
#15 Sören G
Javisst, Amazonas skulle det stått i #11, råkade skriva Sahara två gånger. Tack för rättningen!
Vad forskarna typiskt menar är att bakom en global klimatförändring finns en fysikalisk förklaring och den enda väl underbyggda förklaring till de senaste 100 årens exceptionella temperaturuppgång som man funnit är våra exceptionellt stora utsläpp av växthusgasen CO2 under samma tid och i god korrelation.
Skulle någon kunna presentera andra väl underbyggda förklaringar skulle dessa naturligtvis tas emot med öppna sinnen. Okända spöken utan annan underbyggnad än ”kan finnas” erkänns naturligtvis inte i de kretsar som har att handlägga åtgärdsprogram avseende vår påverkan.
#20 LBt
Ja, att ”de kretsar som har att handlägga åtgärdsprogram” (dvs politiker) inte förstår vetenskapen och vill ha enkla resonemang och ”avgjord” vetenskap utan naturens komplexitet är ju ingen direkt överraskning. Din förståelse verkar ligga på samma nivå, och jag beklagar att det inte är en komplimang.
Vad diagrammet i inlägget visar är just att det finns gott om ”okända spöken” som styr klimatvariationer, till och med så stora som övergångar till interglacial, och givetvis i kortare skala också. Jag förstår att de aktivister som driver omställningens ideologi vill ha bort diskussionen från detta och istället tillbaka till politik, odefinierade ”tvågradersmål” och innehållslösa överenskommelser.
Sedan har du givetvis lika fel som vanligt om din korrelation mm. Men kanske du skulle ta upp det med IPCC istället och inte med oss, för inte heller de håller med dig.
20 Lbt:
Förstår jag rätt nu:
”Vad forskarna typiskt menar är att bakom en global klimatförändring finns en fysikalisk förklaring och den enda väl underbyggda förklaring till de senaste 100 årens exceptionella temperaturuppgång som man funnit är våra exceptionellt stora utsläpp av växthusgasen CO2 under samma tid och i god korrelation.”
-= Alltså: det gäller tiden efter 1950. Knappt 0,4°C fram till 1998, därefter paus i värmeaccelerationen trots den senaste El Niño, som dog alldeles för tidigt. = Fel?
”Skulle någon kunna presentera andra väl underbyggda förklaringar skulle dessa naturligtvis tas emot med öppna sinnen. Okända spöken utan annan underbyggnad än kan finnas” erkänns naturligtvis inte i de kretsar som har att handlägga åtgärdsprogram avseende vår påverkan.”
-= Med detta menar du väl de 0,4°C som kom till före 1950. = Rätt? Okända spöken? Inte CO2?
= För: mera än 0,8 °C, ± 0,2 °C sedan 1880 blev det väl inte? Hälften utan CO2 och hälften genom CO2? Så säger IPCC eller ljuger de?
Så skriver du – eller missuppfattar jag dig? På denna fråga finns faktiskt bara ett enda enkelt ja eller nej.
# Jan Åke
Såvitt jag vet så drabbade istiden och dess rörelse inte Sibirien (?) utan bara västra norra hemisfären…
Sören G #18,
Ja, de skriver så här om precessionen:
”Precession describes the rotational motion of the Earth’s axial orientation. Axial precession has a roughly 25.7 kyr cycle, and it was known to the ancient Egyptians, Greeks and Chinese as the Great Year (Yoke, 1985 and Campion and Dally, 1997). And its comparison to an annual year is quite valid, because the Celestial Great Year combines with orbital eccentricity to produce warm and cool seasons in each hemisphere. However, apsidal precession reduces the approximate 25.7 kyr Celestial Great Year down to an approximate 23 kyr cycle, which will be called herein the ‘Seasonal Great Year’ (SGY). So each Great Season of this Seasonal Great Year is approximately 5700 years long, and this is a significant periodicity because most of the interglacial warming events last about 5000 years. These are average figures as the SGY has ranged from 15 kyr to 27 kyr over the last 400 kyr (Laskar et al., 2004), a variable cycle that is likely to generate confusion if specific numbers or averaged lengths of precessional cycles are assumed to be controlling the interglacial cycle.”
Jag känner mig naturligtvis trygg med mina värderingar inte minst som all värdens länder slutit upp kring ett åtgärdsprogram som följd av att forskarvärlden inte kunnat hitta någon annan väl underbyggd förklaring till de senaste 100 årens temperaturuppgång.
Och eftersom en sådan förklaring saknas blir det oundvikligt att de som sitter fast i tanken att vi inte genom vår påverkan riskerar framtida generationers tillvaro tillgriper okända naturkrafter, något annat har de ju inte att komma med. Att detta sedan per automatik leder till att mänsklig katastrofal påverkan blir omöjlig att upptäcka kanske de inte tänkt på.
Till dess kunskapsläget förändras skall vi naturligtvis verka för utsläppsbegränsning helt i överensstämmelse med Paris-avtalet, alla gör vad de kan på egen hand eller genom att hjälpa andra.
Ingemar N # 24
Axial precession has a roughly 25.7 kyr cycle, and it was known to the ancient Egyptians, Greeks and Chinese as the Great Year (Yoke, 1985 and Campion and Dally, 1997).
Kan du säga hur dom kunde veta? Bara nyfiken igen. Länkarna ledde till artiklar jag inte kom åt. Annotationskonsten borde i så fall vara över 25,7kyr gammal, eller?
Guy #26,
”Kan du säga hur dom kunde veta?”
Det verkar vara en geometrisk uträkning om hur långt tid det tar för månen och de då kända planeterna att återkomma i exakt samma position.
https://en.wikipedia.org/wiki/Great_Year
#26 Guy
Grekerna la märke till att stjärnornas läge ändrades långsamt. Inte deras egenrörelse som är mycket långsammare utan att t.ex norra himmelspolen inte pekade mot samma punkt som ett antal århundraden tidigare. I nutiden pekar den i närheten av stjärnan Polaris (som vi kallar polstjärnan). För 5000 år sedan var Thuban i stjärbilden Draken polstjärna. Även Vega blir polstjärna med ca 26 000 års mellanrum.
Stjärnbilderna länga ekliptikan håller sig länga ekliptikan men förskjuts så att de s.k. stjärntecknen som var och en är 30 grader av ekliptikan har förskjutits så att de nu ligger en hel stjärnbild fel så att t.ex kräftans tecken ligger i tvillingarnas stjärnbild.
Ingemar N # 27
Wikipediautdrag från din länk:
Some time around the middle of the second century BC, the astronomer Hipparchus discovered that the fixed stars as a whole gradually shifted their position in relation to the annually determined locations of the Sun at the equinoxes and solstices…. Otto Neugebauer argued that Hipparchus in fact believed that this [36,000 years] was the maximum figure and that he also computed the true rate of one complete precession cycle at just under 26,000 years…[10]
Wikipedia har beskrivningar av olika försök att gissa ”The Great Year”. Hipparkos var närmast. Hur dom kunde räkna ut det är för mej en gåta, fortfarande. Nämligen ingen av dom kunde följa en hel cykel oberoende om det var fråga om planeternas position eller fixstjärnornas position. Imponerande, andra århundradet före vår tideräkning.
#29 Guy
Förskjutningen av stjärbilderna längs ekliptikan är alltså lca en tolftedel av ett varv på drygt 2000 år. Så det är väl bara att multiplicera 2000 nånting med 12.
Inte om istid, men ser till min stora glädje att John Daly uppmärksammas.
Jag länkade nyligen till hans site under Nordangårds atikel.
I början på 2000-talet, då det var ensamt att protestera mot överdrifterna, i mitt fall i Sydsvenskan och Skånskan, var det som skrevs av John Daly, Pielke Sr samt Essex och McKitrick ett stöd.
Marian Radetzki och andra inom svenskt näringsliv viftade bort Taken By Storm. som kom 2002. Jag föreslog att boken skulle ges ut på svenska av SNS förlag.
Radetzki viftade bor mitt förslag med att boken var arrogant.
https://wattsupwiththat.com/2016/07/03/john-l-daly-a-giant-of-early-climate-skepticism/
Jag har mina bibliotek för tillfället i en massa Biltema-lådor och det tog en liten tid att gräva fram den här boken som fick mig att bli klimatskeptiker: Tjeerd H van Andel:s
New Views on an Old Planet: A History of Global Change, .. (Verkligen läsvärt!)
En dålig översättning:
Hans teori om den senaste istids-eran är att det för 25 miljoner år sen i
Känozoikum i sen Eozen ännu fanns en större öppning mellan Nord och Sydamerika. Medan 22 miljoner år senare Isthmus från Panama stängdes som förhindrade strömningarna från Asien till Europa. Golfströmmen förstärktes, nederbörden ökade i Nordamerika och i Västeuropa.
För 3 miljoner år sedan började istiden.
Han omfattar Milankovitchs teori som säger att jordens cirkel runt solen är en ellips med en liten excentricitet som varierar i en period av 100000 år med ca. 2 %. Så förändras avståndet mellan jorden och solen. Lutningen av jorden gör att den sydliga delen av hemisfären får mera sol än den nordliga delen. Den här lutningen förändras med 3 grader inom en period av 41000 år, och så ökar eller minskar dagarna och värmemängden som kommer den nordliga hemisfären till godo.
Sen gungar jordaxeln med en periodicitet av 21000 är, som kalls för precession.
För 20000 år sedan började vintern när avståndet till solen var maximal. Idag börjar vintern när solen är som närmast.
Hyggligt av Lbt att Sverige skall hjälpa andra som inte är lika angelägna som han och hans kollegor imedeltidspartiet. .
Sverige skall köpa upp CO2-utsläppsrättigheter: när var och hur har skall eller vill svenska riksdagen besluta om detta, bästa Lbt- för att nu äntligen komma till skott. Handlingar, inte löften, kära du. MP:s löften känner vi till, de är ingenting värda -se mitt inlägg tidigare. Visa, bästa Lbt ett enda land i världen som verkligen har minskat sina utsläpp på senare tid förrän du gapar på att det gör det. Handling inga löften. Fakta, Lbt…
Och fakta får man genom beslut av bl. a. parlament. Inte ens Obama har mäktat med det, och hur är det med Kina, Indien Indonesien, Japan, Iran, Turkiet, Tyskland Frankrike, Sverige, Finland: hittar du ett enda land som har genomfört eller ens vill genomföra en radikal förändring av sina CO2 utsläpp?
Nej, tvärtom, i ditt fosterland Sverige har det aldrig sålts så många (icke el) bilar som i förra månaden som nånsin tidigare. Dina landsmän sviker dig, vad skall du göra åt detta?
En mycket låååååångsökt hypotes. Jag har inte läst artikeln men man kan undra vad syftet var med denna hypotes. Om man hade funnit ett sandtag förflyttat från Gobiöknen, men annars nej. Man kan framkasta många hypoteser, men de måste ha en rimlig förankring i verkligheten, vilket här saknas.
Sören G #28 o.30
Visst är det så det går till, men Hipparkos räknade på fixstjärnorna och hur visste han att dom kommer att bilda en cirkel om ca26000 år? Bra gissning.? Att redan kunna uppfatta att rörelsen är bågformad, är ett konststycke på den korta tid en människa lever. Så frågan blir, hur gamla var observatorierna och var fanns dom tidiga observationerna? Ett mästerstycke? i vilket fall som helst.
Dom som följde stjärntecknen dråg väl också till med en gissning. Hur kunde dom ana/vara säkra på att det går varvet runt. Förresten har jag för mej att stjärnbildernas vinklar förändras kontinuerligt så att vissa stjärnbilder knappt ryms med i stjärnbildsgalleriet.
#35 Guy
Hipparkos hade tillgång till äldre (flera hundra år) stjärnpositioner där man kunde utläsa hur mycket stjärnbilderna förskjutits.
Jag skrev just det i #28 att stjärnbilderna inte längre överensstämmer med stjärntecknen med samma namn.
Ekliptikan är en cirkel runt himlen som solen beskriver på ett år. Zoodiaken eller djurkretsen är de 12 stjärnbilder som Solen genomlöper. Stjärntecknen är exakt 30 grader längs ekliptikan eller 1/12 av ett varv.
#25 LBt
”Jag känner mig naturligtvis trygg med mina värderingar”
Givetvis. Stänger du öronen för alla som försöker rätta dina missuppfattningar upplevs ju en slags falsk trygghet.
”all värdens länder slutit upp kring ett åtgärdsprogram”
Har du ens följt nyhetsflödet senaste tiden? Det gråtes ju bland aktivisterna att inte ens Sverige, klimattalibanismens högborg, verkar bry sig.
”som följd av att forskarvärlden inte kunnat hitta någon annan väl underbyggd förklaring till de senaste 100 årens temperaturuppgång.”
Så inte ens IPCC är forskarvärlden enligt dig? För de talar inte om några 100 års temperaturuppgång som helt antropogen. Du är ensam om din tro. Blanda inte ihop din personliga missuppfattning med forskarvärlden.
”något annat har de ju inte att komma med.”
Solaktivitet är något annat, och även enligt IPCC en viktig delförklaring till uppvärmningen. Solen är inget okänt spöke, syns kanske även där du bor?
”Att detta sedan per automatik leder till att mänsklig katastrofal påverkan blir omöjlig att upptäcka kanske de inte tänkt på.”
En katatrof som inte är möjlig att upptäcka känns inte som något att ruinera världsekonomin för eller ens ligga sömnlös över… 😉
”Paris-avtalet”
Fortfarande är det inget avtal, utan en icke-juridiskt bindande överenskommelse. Lär dig skillnaden. En överkommelse bryts lätt, vilket Sverige gjorde redan igår när vi sälde brunkolsverksamhet till Tjeckien.
Och jag ska bespara dig ditt dräpande svar så ctrl-v- tangenterna inte slits ut för dig; den och den kommentaren står bra som den gör bla bla bla. 🙂
#36 Sören G
”Stjärntecknen är exakt 30 grader längs ekliptikan eller 1/12 av ett varv.”
Fast det stämmer väl inte? Det är olika långa tvärsnitt av stjärnbilderna som ekliptikan skär. Solen tillbringar ju till och med mer tid i Ormbäraren än i Skorpionen. Och Ormbäraren är inte ens med i zodiaken.
Visst hade grekerna helt andra uppfattningar om var gränserna gick mellan stjärnbilder? Idag stämmer i alla fall 30° inte. Fast astrologerna struntar ju i princip i de riktiga konstellationerna och då kan man dela upp i 12 lika delar oavsett hur det ser ut på himlavalvet.
Frankrike leder 4. 0 Synd, men förtjänt.
Lbt ligger under med 100 -0, och även detta är Ok. Världen visar vägen, det var väl det löjligaste jag har hört.
Hur är det med din mirakelfission? Lbt? Flopp eller pop? Eller flopp och flopp? Vem räddar världen undan CO2? Tyska brunkolskraftverk förstås… CO2-förståndiga världen räddar planeten: vilket land, vilken stat, vilken planet, vilken solsystem, vilka Alien— från alpha centauri eller ditåt?
Några Kommentarer:
ThomasP #2
”Lustigt nog finns ju en äldre teori som säger precis tvärtom, att torka i öknar som Sahara gjorde att mer damma blåste ut över haven vilket ledde till att dessa vart gödslade, mer plankton växte och det drog ned CO2 vilket gjorde att halten sjönk och klimatet blev kallare.”
Problemet med den teorin är att öknarna är torrast och dammängderna störst när klimatet är som kallast och CO2-halten som lägst.
ChristopherE #11
” För temperaturmätningar för många miljoner år tillbaka där ingen is finns kvar, fungerar faktiskt också syreisotoper. Men då används att marina skalbärande organismer visat sig sig ta upp isotoperna i sina kalkskal på ett temperaturberoende vis. Förhållandet kvarstår i de geologiska lagren. Även här gäller att det är lite mer komplicerat med mer att ta hänsyn till.”
Ja, det är betydligt mera komplicerat eftersom isotopsammansättningen i havsvattnet påverkas av att det företrädesvis är den lättast syreisotopen som binds i inlandsisarna. Det är alltså i stor utsträckning isvolymen och inte temeraturen som mäts när det gäller marina syreisotophalter.
Ingvar i Las Palmas #16
” Sanden från Sahara är ju vad Evert Taube kallade ”himlajord” när den kom till Sydamerika. Vi får även del av den i Las Palmas och där heter den ”Calima””
Nej, lössjorden på pampas kommer framförallt från Andernas högplatåer, vilket Evert Taube tydligen var medveten om eftersom han skrev att ”himlajorden” kom från ”inkas land”.
Sibbe #23
” Såvitt jag vet så drabbade istiden och dess rörelse inte Sibirien (?) utan bara västra norra hemisfären…”
Jodå, det var extremt kallt även i Sibirien, men p g a det mycket torra klimatet så var nedisningarna där relativt små och begränsade till bergskedjor och nordvästkusten från Tajmyr västerut. Detsamma gäller f ö större delen av Alaska.
Björn #34
” En mycket låååååångsökt hypotes. Jag har inte läst artikeln ”
Det märks!
” Om man hade funnit ett sandtag förflyttat från Gobiöknen”
Det är just det man har. Kolla stoftmängderna i grönlandsisen och Antarktis (där stoftet i och för sig kommer från Sydamerika) och deras förändring över tiden.
#38 Christopher E
Stjäntecknen är exakt 30 grader av ekliptikan. Förväxla inte stjärntecknen med stjärnbilderna med samma namn. Stjärnbilder är ett område på himlen med bestämda gränser. Olika stjärnbilder upptar olika stora delar av himlen. Det är sant att Ormbäraren korsar ekliptikan med en utskjutande del och att Ormbäraren inte har ett stjärntecken med samma namn.
ChristopherE #38
Indelningen av zodiaken i tolv sektioner om 30 grader vardera går tillbaka till senbabylonisk tid.
Hipparchos upptäckte c. 130 f kr att stjärnbildernas läge inte längre stämde med de gamla babyloniska stjärntabellerna som vid det laget var ungefär 500 år gamla. Hans bok om precessionen finns inte bevarad, men hans upptäckt beskrivs av Ptolemaeos omkring 150 e. kr.
#41 Sören G
OK, jag köper den skillnaden, jag trodde det talades om solens verkliga position mot konstellationerna här. Men det är ju som jag jag skrev i sista meningen att i astrologiskt sammanhang kan man naturligtvis dela upp zodiaken i tolv lika delar som en teoretisk konstruktion. Som i stort stämde med de påhittada stjärnbilderna i antiken om man bortser från hur mycket utrymme de tar på himlavalvet.
Det är som vanligt kommentarsförvanskningar som ligger till grund för somligas argumentation men det är väl så långt deras förmåga sträcker sig. I det här fallet dessutom rena sakfel.
För att undvika bla bla bla ….. eller sandlådsretorik föredrar jag att enbart referera till vad som redan står sig bra som #20 och #25.
tty #40
Tack för förtydligandet. Jo, det var ju det det jag mest syftade på när jag skrev komplicerat. Jag beskrev ju kort avdunstningens effekt på isotopsammansättninfen i de två styckena ovanför. Det är givet att olika isotopblandning i vattnet till att börja med slår igenom på kalkskalen, förutom den temperaturberoende effekten när karbonaterna bildar skal.
#44 LBt
Du kunde givetvis inte undanhålla oss ditt ”dräpande” svar trots att jag förekom dig.
Forskarstöd för din personliga hypotes lyser dock med sin givna frånvaro.
Men #37 står sig naturligtvis bra som den gör. 🙂
Solen gick in i den 12:e del av elliptikan som kallas kräftan vid sommarsolståndet och går vidare till lejonet den 22:a juli. Det sker vid ett bestämt klockslag som förskjuts ca 6 timmar framåt varje år för att hoppa tillbaka ett dygn vid skottår. Detta innebär att många människor tror fel om vilket stjärntecken som de är födda. De vet troligen inte den exakta tidpunkten när solen bytte stjärntecken när de föddes.
#47 Sören G
Jag är lite fortsatt nyfiken eftersom du verkar ha koll på detta. Jag vet lite om astronomi som hobbyintresse men betydligt mindre om de ”astrologiska” synsätten.
I praktiken gick solen in i stjärnbilden (ej stjärntecknet) tvillingarna 21 juni och kommer lämna den 20 juli för att gå in i kräftan (som du nämnde i #28). Att det råkar bli så nära precis en månad är en tillfällighet, för i tex i kräftan är solen sedan bara 21 dagar. Detta enligt astronomi.
Men ekliptikan är alltså astrologiskt delad i 12 exakt lika stjärnteckensbitar (namngivna påminnande om hur stjärnbilderna definierades och låg för ca 2000 år sedan) som är helt frikopplad från precession, stjärnbildernas utbredning mm? Det låter för mig som en rent kalendarisk konstruktion styrd av datum. Då tycker jag det blir lite konstigt att säga att ”solen går in i” ett visst stjärntecken när det inte har med solen på himlen relativt fixstjärnor att göra längre?
Sören G
Jag tror att du blandar ihop sakerna. Med hjälp av astrologin kan du knappast beräkna precessionen. För den bedriften behövs fakta.
#49 Guy
Nej, Sören G verkar ha det klart för sig. Precessionen kunde de tidigt räkna ut genom att jämföra hur solen flyttade sig mot bakgrunden av fixstjärnor från år till år när samma dag på året jämfördes. (Eller mer korrekt om jag fattat rätt; eftersom stjärnorna inte syns dagtid mot solen så mätte de stjärnors läge vid höst/vårdagjämningen förändras, vilket blir samma sak).
Stjärntecknen är dock lite ovidkommande i sammanhanget, förutom att då de är låsta på datum visar hur stjärnbilderna flyttat sig enligt precessionen under 2000 år. Stjärntecken berör annars bara astrologer.
Christopher E # 50
Det är tydligt att dom ’gamla’ lyckas räkna ut det och en till och med rätt. Fråganär fortfarande hur? Med vilka mätinstrument kunde dom se en 1/26000 -dels förändring? För att vara 100% säkra på att precessionen bildar en ’cirkel’ är man väl tvungen att följa förändringen ända till slutet, eller gick det att med säkerhet beräkna resultatet redan efter ett antal år? Dessutom behövde man kunna bestämma klockslaget på sekunden. Inte helt lätt år 130 BC.
Med ett koordinatsystem, en sextant och en kronometer går det att bestämma sin position någorlunda bra. Efter tillräckligt många år kan man säkert märka att positionen har flyttat på sig, men hur länge tar det innan man är helt säker och kan förutse riktningen?
Guy #51,
Men att räkna ut hur lång tid det tar för planeter och måne att stå i samma konstellation i förhållande till jorden borde inte bara så svårt. Med jorden som fix och oföränderlig punkt i universum så handlar det nog inte så mycket om precession överhuvudtaget.
#51 Guy
Jag kan inte detaljerna så väl, men med lite hjälp från nätet och vad som angivits ovan i tråden så framgår ju att Hipparkos och Ptolemaios hade flerhundraåriga observationer från sina föregångare att jämföra med.
Precessionen flyttar läget ca 1° på 72 år, så det är inte så lite. Det är hela två fullmånediametrar. Det framgår under ”History” på Wikipediasidan att de använde just månen som referens för att jämföra stjärnors position relativt solen:
https://en.wikipedia.org/wiki/Axial_precession
Det behövs inte någon sekundnoggrannhet för att mäta solens position mot fixstjärnorna i detta sammanhang, blandar du inte ihop det med astronomisk navigation där sekundnoggrannhet behövs för att mäta solens position relativt horisonten? Där är ju rörelsen mycket snabb.
Mätsinstrument på den tiden som bör ha räckt kan ha sett ut så här:
http://kotsanas.com/gb/exh.php?exhibit=1301008
Att mäta hela varvet behövs knappast, det är lätt att dra slutsatsen att precessionen följer hela himlavalvet. Allt annat de observerade på himlen (utom kometer) gjorde ju det.
Det riktigt imponerande är den intellektuella förmåga dessa giganter hade utan hjälp av moderna hjälpmedel. Fantastiskt.
Guy #51
”Det är tydligt att dom ‘gamla’ lyckas räkna ut det och en till och med rätt. Frågan är fortfarande hur? Med vilka mätinstrument kunde dom se en 1/26000 -dels förändring?”
Det behövs inte. Och antika astronomer hade faktiskt ganska exakta vinkelmätningsinstrument. Både astrolabiet, armillasfären och meridiancirkeln uppfanns under antiken. De kunde därför utan större problem konstatera att några hundra år gamla tabeller över stjärnpositioner inte längre stämde, och hur stor och i vilken riktning förändringen skedde. I själva verket var precisionen såpass god att man över några årtionden faktiskt kunde se att processen fortsatte.
Så det var med egna mätningar dom kunde bekräfta orsaken till att dom gamla tabellerna inte längre höll sträck.
Tack all för informationen 🙂
Försök till sammanfattning: Det jag kallar stjärntecken är alltså en 12:e del av ekliptikan eller 30 grader. Det har egentligen ingenting med astrologi att göra. När solen går in i ett nytt s.k. stjärntecken kan man få reda på från en almanacka med utförligare astronomiska uppgifter som Den Svenska Almanackan. Graderingen börjar vid vårdagjämningspunkten, den punkt där ekliptikan skär himmelsekvatorn. Då står Solen rakt över ekvatorn på Jorden. Och det är då som Solen går in vädurens tecken. Astronomerna använder alltså begreppet. Det som astrologerna håller på med är ren vidskepelse. Var på himlen Solen stod när man föddes kan ju inte ha någon betydelse för ens karaktär.
Den här indelningen kommer från Babylonierna och där sysslade man alltså med stjärntydning vilket var det viktigaste fram till den moderna vetenskapens födelse på 16-1700-talen.
På Babyloniernas tid sammanföll på ett ungefär stjärntecknen med stjärnbilderna med samma namn. Alltså på ett ungefär eftersom stjärnbilderna är olika stora. Grekerna upptäckte att det hade skett en förskjutning av stjärnornas lägen. Om man t.ex observerade den heliakiska uppgången för en viss ljusstark stjärna, dv.s. första gången man kan observera stjärnan före soluppgången, så märkte man att den alltmer förskjöts tidsmässigt. Om man visste vilket datum den skedde på Babyloniernas så kunde Grekerna räkna ut förskjutningen. Då kunde man också räkna ut hur lång tid det skulle ta innan man kom tillbaka till det datum som gällde på Babyloniernas (när förskjutningen av datum hade gått hela året runt). Den tid det tar är alltså 25 800 år.