I augusti publicerade Roy Spencer ett inlägg på sin blogg , i vilket han diskuterade beräkningar av klimattrender ner till 5 000 m djup i haven. Utnyttjande 15, av det dryga tjugotalet “IPCC-auktoriserade” klimatmodellerna, räknade han fram temperaturutvecklingen, som funktion av djupet under havsytan för tidsperioden 1955-99. Resultaten citerar jag direkt från Spencer, som själv kallar det för en “spaghettigraf”.
Den gröna kurvan, benämnd “Levitus Obs.” är uppmätta data, som tyvärr inte går till större djup än 700 m. En första observation är att flera modeller ger en avsevärt överdriven temperaturstegring i ytskiktet jämfört med mätdata.
Å andra sidan, de beräknade kurvor som inte överdriver ytans uppvärmning, visar en avsevärd kylning som också är tveksam. För det första har vattnet mycket högre specifikt värme än luft, så en temperaturändring i vatten motsvarar mycket större energiflöde än motsvarande i luft. Spencer ifrågasätter om dessa resultat är förenliga med energiprincipen.
Många har påpekat att det senaste decenniets avplanande medeltemperatur vid jordytan inte stämmer med modellernas förutsägelser för 2000-talet. Ett mycket vanligt svar från AGW-håll har då varit, att av någon anledning så har värme istället lagrats upp i havet. Förutom att detta inte stämmer med de aktuella ARGO-resultaten, så ser vi att en värmeuppladdning inte heller bekräftas av beräkningar för det föregående decenniet.
Spencer utnyttjar resultaten till att ytterligare ifrågasätta den höga klimatkänsligheten för CO2, som torgförts av IPCC. Spencer och Braswells publicerade arbeten om klimatkänsligheten har här tidigare diskuterats av Pehr Björnbomoch då har det handlat om jordens yttemperatur och utstrålningen från troposfären.
I de nu aktuella resultaten för havstemperaturen skulle en kombination av klimatkänslighet på den nivå IPCC hävdar, och den mycket måttliga uppvärmningen vid jordytan som faktiskt skett, kräva en avsevärd värmeupplagring i haven. Detta säger som sagt AGW’na ofta. Nu har man alltså den dubbla svårigheten att ARGO-resultaten inte tyder på detta, och de egna modellerna ger motsägande, på gränsen till orimliga, resultat för havsdjupens temperatur. Spencer gör ett par försiktiga garderingar att det skulle kunna förklaras av några okända förändringar i havets vertikala omrörning eller i slumpmässiga temperaturtrender i djuphavet med tusenåriga reaktionstider.
Han gör också ett försök att endast beakta de fyra modeller som har en korrelation >0.7 med mätdata. Medelvärdet för dessa fyra modeller är något mer rimligt.
Spencer sammanfattar, “It would be difficult to overstate the results, if they hold up to scrutiny: The observed rate of warming of the ocean has been too weak to be consistent with a sensitive climate system. This is demonstrated with the IPCC models themselves.” I detta fall fås klimatkänsligheten till 1.3 oC per fördubbling av CO2-halten. Mindre än hälften av IPCC’s mest sannolika värde på 3 oC.
Tack CG för gediget inlägg. Mer halmgubbetrams här från Trenberth:
http://www.physorg.com/news/2011-11-human-climate-burden-proof.html
Givetvis påverkar människan klimatet! Det är så per definition.
Frågan är hur mycket och i vilken riktning, via ”fossila” CO2-bidrag
Om jag förstått det rätt så har haven lätt för att värmas av direkt solljus och då har molnighetsgraden stor betydelse. Men uppvärmning genom att luftmassan värmts genom ökad CO2-halt kräver att värmet överförs till vattnet genom direktkontakt och det tar en massa tid eftersom det bara är ytskiktet som kommer i kontakt med den varmare luften. Den lilla uppvärmningen som varit borde inte märkas i havstemperaturen om de inte har samma orsak, d.v.s. ökad solinstrålning till mark och hav.
Om att gå på djupet.
Jag har inte släppt inläggen om Volvo-priset, kring vilket bl.a. Lars Bern och Peter Stilbs har skrivit klokt. (Ivh kanske är på driven, men jag väntar på hans utläggning om Lars Bern som otrovärdig)
För den som funderar kring hur vi de rige kan underlätta för de fattiga(i stället för att slösa penagr på CO2-noja), tipsar jag om en bok som enligt Finacial Times utsetts till ”Buisiness Book of the Year 2011.
http://www.bokus.com/bok/9781586487980/poor-economics/
C-G Ribbing!
Trenberth är pressad nu. Han har börjat inse att hans förklaring om ”missing heat” i djuphavet faller på sin egen orimlighet. Men han tillhör ju ”The team” så han misstänkligör ARGO bojarnas data istället. (se diskussionpapret Hansen/Lean Trenberth mfl)
Vi hade ju Santer som fick för sig att radiosonderna inte funkade riktigt och utgjorde skälet till varför inte ”hotspoten” syntes.
Iskärnor från Antarkis kan anses vara tillförlitliga om de kan dra passande slutsatser ifrån dem. Men Grönländska för temphistorik är det inte. Det e inte myska längre det är russinplockning satt i systematik. Problemen för dem är att ”the Black box” de kunde jobba i tidgare är borta och därmed den gamla friheten att kunna påstå vad som helst.
Det ska bli infernaliskt spännande att se hur IPCC krystat fram sin senaste väderkatastrofprognos inför Durban. Det finns liksom inte så många Russin kvar att plocka. 🙂
C-G,
Diskussionen mellan Roger Pielke Sr och Gavin Schmidt är relevant här. Om det skulle vara så att en massa värme ”gömmer” sig i djuphaven så, menar Pielke, borde förflyttningen från ytan ner i djupen vara möjlig att upptäcka med det nät av Argo-bojar som finns. Men ingen sådan förflyttning kan iakttas.
http://pielkeclimatesci.wordpress.com/2011/10/21/my-recent-discussion-with-gavin-schmidt-on-real-climate/
Jag vet inte om Schmidt, Trenberth et al tror att den förmenta överskottsvärmen transporterar sig till havsdjupen genom en kvantmekanisk tunneleffekt. Eller kanske genom något slags telepatisk förflyttning kanske 🙂
Var inte diskussionen om den ”försvunna värmen” avgjord redan? Det är ju alla dessa nyligen installerade luftvärmepumpar som flyttar värmen inomhus!
Ingemar Nordin.
” Eller kanske genom något slags telepatisk förflyttning kanske ”
Nu har du gjort en uppfinning igen. Det är ju en strålande idé.
Kanon när man skall överföra solpanels-el från Sahara och upp hit.
Att det fungerar vet vi ju efter som alla klimatsmarta klimathot verkar funka så.
Ingemar!
Jag läste hela konversationen och jag är lite stolt att jag drog samma slutsats för flera veckor innan dvs att det inte går ihop med ARGO.
Utöver själva innehållet i konversatinen så upptäcker man personligheter i val av formuleringar och Gavins taktik känner vi igen från Thomas dvs att byta ämne finta vänster men samtidigt försöka svänga höger i korsningen medveten om att båda alternativen är återvändsgränder och vänder därför istället tillbaka genom u.sväng och vinkar glatt när han passerar. För alternativet rakt fram i korningen är uppfarten till Pielkes hus.
”Vet inte” Är ett svar som inte existerar i The teams svarsrepertoar vilket borde vara ett betydligt mer frekvent använt med tanke på de uppenbara gigantiska osäkerheter som finns. Det byter ut det med ”likely” följt av en lång harang alternativt ”studies suggest” eller ”high probability” vilket kan betyda att de satt på sista fikarasten och spekulerade en stund.
Det är en tydlig skillnad i uppriktighet mellan skeptikerna och teamet och vi har valt rätt lag med fokus på liret istället för showen i pausen. Skeptikerna vinner varenda fight.!
inge #2. Om moln, tid på dygnet och hur man mäter. Från Australien:
http://bishophill.squarespace.com/blog/2011/11/4/australian-temperatures.html
Ingemar #5, var inte så nedlåtande mot Trenberth & co. Klimatmodellerna är ju sanna för de bygger på den vetenskapliga delen av fysiken. Visst kan värmen gå direkt från luften strax ovanför vattenytan till havsdjupen utan att passera mellanskiktet.
Se tex http://arxiv.org/abs/0905.0901 ”Adiabatic Gate Teleportation”.
Abstract:
The difficulty in producing precisely timed and controlled quantum gates is a significant source of error in many physical implementations of quantum computers. Here we introduce a simple universal primitive, adiabatic gate teleportation, which is robust to timing errors and many control errors and maintains a constant energy gap throughout the computation above a degenerate ground state space. Notably this construction allows for geometric robustness based upon the control of two independent qubit interactions. Further, our piecewise adiabatic evolution easily relates to the quantum circuit model, enabling the use of standard methods from fault-tolerance theory for establishing thresholds
:-))
Bosse J #10,
Tack för länken. Nu börjar jag förstå hur klimathotarna skall få ihop sin teori. Alla journalister på SvT kommer att tro på det och snäll förmedla vidare till en andäktig tittarskara – ingen av dem skulle nämligen våga erkänna att de inte har den blekaste om vad detta handlar om 🙂
C-G Ribbing : Tar man ner klimatmodelerna i djupet föreligger en uppenbar risk att de tar sig vatten över huvudet. Mvh, Håkan.
Bosse J & Ingemar – jag erinrar mig denna från slutet av 70-talet
”Migrating thermodynamic quanta in living matter–a unifying hypothesis for cell biological phenomena.”
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/274862
Jag har ett särtryck någonstans – skulle nog passa bra att nyttja formalismen i nuvarande sammanhang … 😉