Rolf Oward håller oss uppdaterade om Grönköpingsbornas kamp mot klimatet:
För att garantera
Grönköpings framtida hållbarhet, kommer den speciella myndigheten Hållbarhetsverket inom kort att uppslå sina portar, från vilket en hållbarhetstörstande allmänhet skola kunna inhämta såväl råd som, i vissa fall, ävenså dåd för den egna hållbarhetens varaktighet. För att finansiera verkets verksamhet, skall en särskild hållbarhetsskatt å 3 procent införas och analogt med dagens moms åföras alla klimatnära varor och tjänster.
Möte med ledningsgruppen i det kommande Hållbarhetsverket
Professor emeritus i filosofi. Forskningsinriktning är vetenskapsteori, teknikfilosofi och politisk filosofi. Huvudredaktör för Klimatupplysningen.
Jag föreslår att det kallas ”tillfällig hållbarhetsskatt”, det är mer hållbart. Precis som den tillfälliga omsättningsskatten vi fick 1960 och den tillfälliga hastighetsbegränsningen vi fick 1967 vid högertrafikomläggningen…
Kommunalordförandens stol visade sig vara ohållbar. En ny hållbarhetsbeskrivning för kommunalordförandens stol kommer att utarbetas. Man ska också försöka att minska ordförandens fotavtryck.
#1 L
Du glömde den tillfälliga värnskatten.
Ölsejdlarna ser åtminstone hållbara ut.
Vaf.. jag hade ju en ny snapsvisa som jag glömt att dela, men det kanske finns lite kvar.
När vinden har mojnat i vik och vass
och solen gått ner bakom Merkels dass,
ja då blir det svårt!
Prosit.
Han som tog studenten i Hjo slår för att införa ett förenklat och modernare språkbruk i Grönköping. Sålunda bör man i stället för hållbarhet hit och dit helt enkelt säga
”möjlig att hålla”. Därpå kan byggas vidare med att hålla i, hålla på, hålla under eller över. T o m hålla av skulle kunna duga som uttryck för uppvärmda (sic!) känslor. Notera att härvarande Grönköpings stolthet, firma Låsar och Tänger å den internationella marknaden i staden ligger långt framme i hållbara t ex hammarskaft. Hållbarhetsverket förekomst å denna blogg visar å en missuppfattning. Hållbarhetsbegreppet har alls inget med klimat och energi att skaffa.
Sören G
”Kommunalordförandens stol visade sig vara ohållbar. En ny hållbarhetsbeskrivning för kommunalordförandens stol kommer att utarbetas. Man ska också försöka att minska ordförandens fotavtryck.”
Samt kommunalordförandens utsläpp, vill jag tillägga.
Rockström ljuger på! Nu ikväll i DI! Mycket påhitt på en gång, får man säga…
Dagens industri
SÖNDAG 25 JUN Sveriges bästa finanssajt 2017
Johan Rockström: Svenskt dubbelspel om kolet
Foto: Evelina Carborn/AP
Av JOHAN ROCKSTRÖM
Publicerad: 25 juni 2017, 19:27
Sverige är världens främsta klimatföredöme. Vi ska bli en av världens första fossilfria välfärdsnationer, och har precis antagit en klimatlag.Sverige ska ta sitt ansvar för att uppnå det juridiskt bindande Parisavtalet för klimat, som innebär att världen måste bli fossilfri om 30–40 år.
Vetenskapligt innebär det början på slutet för kol, olja och naturgas. Inga fler kolkraftverk kan byggas och existerande kolkraft måste börja fasas ur. Detta för att ha en chans att klara smärtgränsen på 2 graders global uppvärmning.Och just nu står världen inför en stor klimatstrid. Som vi inte talar om. En strid, som om den förloras, riskerar att göra det omöjligt att nå 2-gradersgränsen. Det handlar om slutstriden om kol i Australien.
Redan för ett år sedan varnade jag, och de ledande klimatforskarna John Schellnhuber från Tyskland och Will Steffen från Australien, att om Sverige tillät Vattenfall att sälja sin brunkolsverksamhet i Tyskland så skulle det skicka helt felaktiga signaler till marknader runt om i världen, med risk att bromsa omställningen bort från kol. Vi markerade att Sverige och Tyskland har ett globalt ansvar. Vi, det rika klimatföredömet, tillsammans med världens fjärde största ekonomi, lokomotiv i EU och ledare i världen (inte minst efter brexit och Trump).
När Sverige och Tyskland, av alla länder, ansåg sig oförmögna att starta urfasningen av brunkol i Brandenburg, så var det i direkt strid med Parisavtalet. Vår rädsla var att om Sverige och Tyskland inte kunde ta Parisavtalet på fullt allvar, vilka signaler riskerade detta att skicka till investerare och politiker i andra länder, framför allt världens snabbt växande energigigant Indien? Och redan då pågick förhandlingar mellan Indien och Australien om att exploatera en av världens största kolreserver – Galileebassängen i Queensland.
Galilee är enormt. Om det vore ett land, och allt kol eldades, skulle det motsvara världens sjätte största utsläppsland, som på egen hand skulle kunna konsumera 6 procent av den kvarvarande globala kolbudgeten som vi måste hålla oss inom för att kunna leverera på Parisavtalet. Eftersom kol och olja från befintliga fält redan intecknar hela den globala kolbudgeten, blir det bli mycket svårt att klara 2-gradersgränsen om vi tillåter eldning av allt detta nya kol i Galilee.
Nu har Indien bestämt sig för att gå vidare. Gruvbolaget Adani har fått löfte om statslån från indiska staten för detta projekt på 16 miljarder dollar. Men det står och väger. Australiens fem största banker har sagt nej till investering i ny kolbrytning, av klimatskäl och för att kol ses för vad det är, farligt och långsiktigt olönsamt. Deutsche Bank och HSBC likaså.
Ett avgörande beslut ligger i händerna på Australiens regering. Premiärminister Malcolm Turnbull tror sig liksom Donald Trump kunna skapa kortsiktiga jobb. En miljard dollar kräver Adani i motprestation från Australien för att bygga järnväg ut till en hamn, för att kunna skeppa kolet till Indien. En hamn som provocerande nog ligger längs med Stora barriärrevet, där 50 procent av korallerna redan i dag kollapsat som en effekt av 1 grads global uppvärmning hittills.
Ja, ni läste rätt, den globala uppvärmningen har lett till att halva barriärrevet nu är dött. Dessutom håller kolet så dålig kvalitet att det inte ens lever upp till Australiens egna miljökrav. Men sälja till Indien går bra.
Över 100 frivilligorganisationer i Australien har tagit till strid. Mobiliseringen bland medborgare är enorm. Sista striden närmar sig. Förlust är det troliga.
Självfallet går det inte att koppla Sveriges beslut att fortsätta med brunkol i Tyskland till att världen riskerar att förlora den stora kolstriden i Australien. Men samtidigt går det inte att befria sig från den gnagande oroskänslan att om Tyskland och Sverige hade tagit sitt ansvar, och konsekvent erkänt att har man sagt A (skrivit på Parisavtalet) måste man göra B (fasa ut kol), och att detta skulle ha varit ett så starkt och tydligt budskap till världen att det rent av skulle ha kunnat trigga ett nytt finans-surr bland
kapital- och pensionsförvaltare, att nu är ”skriften verkligen på väggen”, detta är början på slutet för kol, olja och naturgas.
Oron förstärks av Sveriges djupa inkonsekvens. Australiens storbanker säger nej till kol, medan våra statliga pensionsfonder rent av understödjer kol, olja och gas i Indien och Australien. Fjärde AP-fonden, som har internationell status som klimatansvarig pensionsförvaltare, äger aktier i flera olje- och kolbolag i Australien. De äger aktier i Woodside Petroleum som har ett gassamarbete med Adani.
Om Adani lyckas övertyga Turnbull att bygga järnvägen för att lyfta ut kolet till fartygen på barriärrevet, står flera andra kolbolag på kö för att skala upp kolbrytningen ytterligare. En av dem är brasilianska Vale, ett stort gruvbolag, som Första AP-fonden äger aktier i. Folkets pensionsfond, Sjunde AP-fonden, äger aktier direkt i Adani, nämligen dess hamnbolag, som bygger infrastruktur för att skeppa kol. Och detta är bara ett snabbt skrap på ytan.
Jag vet inte vilka fler fossila bolag våra pensionsbesparingar stödjer. Men det måste betraktas som djupt omoraliskt och i direkt strid med vetenskapen att våra pensionspengar bidrar till att stödja bolag som utvecklar ett av planetens största hot, kolbrytningen i Australien. Där Australiens banker tar tydligt avstånd, spelar svenska staten och våra pensionsfonder en form av dubbelspel.
Detta kan inte fortgå. Sverige och Tyskland, våra storspelare på den globala klimatplanen, som missade straffsparken förra gången genom att tillåta Vattenfallsförsäljningen, har nu en ny chans. Världens kapitalmarknader måste få tydliga passningar, en gång för alla, att kol är ett avslutat kapitel. Och det är bråttom. Nu bör Stefan Löfven ge Indiens premiärminister Narendra Modi och Turnbull en tydlig spark i krysset, och det går bara via träffsäkert fossilfritt handlande, exempelvis genom att tala med Angela Merkel och se till att
Galilee kommer upp på agendan vid G20-mötet i Hamburg i början av juli, där både Modi och Turnbull kommer att delta. Med det tydliga budskapet att kol är en ekonomisk och global risk och en angelägenhet för oss alla.
Sen måste det svenska anfallet vakna till liv ordentligt, genom att fasa ut allt fossilt ägande i våra pensionsbesparingar. Det är trots allt vår framtid på jorden det handlar om.
JOHAN ROCKSTRÖM
Sorry… Jag ämnade lägga ovanstående inlägg i ”Öppen tråd”… Men, visst är det ganska mycket Grönköping över det hela…
Varför förlåt? inlägget är väl så hållbart och passar
väl in i Grönköping.
Rockström framstår alltmer som en klen kopia av Don Quijote.
Kanske vi kan förvisa honom till Grönköping?
#11 Han är väl redan där, i Grönköping alltså:
Vad gör man när batteriet tar slut i bilen??
förlitar sig på bensin förståss!
http://www.strangecosmos.com/content/item/202754.html#theContent
Svar till inlägg 8 PJ @
Bra att du lägger in i Grönköpings bladet om de trogna som sitter ensamma kvar i sin urblåsta ruin
sönderbombade ”klimat vanföreställningar ekonomiskt självmord FN särintressen bank bunker”
Låt dom sitta kvar där nera i mörka djupa underjorden och utvänta självsanering av sig själva,.
ingen utanför Grönköping vill följa med på deras helt avslöjade sinnessjuka ritual väg mot medeltiden och undergången, nu när Donald Trumpet blåste fram motståndsrörelsen och gav dem sista klimatfotavtrycket samt befriade världen och Paris från fascistoida misantropi dogma.