Isbjörn i repris plus lite nytt

Satt i morse läste läser Ribbings inlägg om TSI och klimatet. Rent krasst kan man konstatera att just nu i november skulle lite mer TSI inte ha skadat, men denna gråmulna småkalla dag är kanske vad som skapar så mycket av det som vi tycker om, att tända upp ljusen i december, att gå i halvdvala och att när solen åter börjar värma i februari andaktsfullt vända vårt bleka ansikte mot moder sol. Nåväl, faktiskt kom det lite sol under dagen idag men tydligen har Växsjö inte haft en enda soltimma i november. Då inlägget ligger kvar sedan igår inser jag att det är kanske jag som skulle skriva något idag? Ja det är min dag och därför publicerar jag en artikel från i maj förra året med några inledande kommentarer av mer dagsaktuell karaktär.

Anledningen till reprisen är min glömska, men valet av ämne är tänkt som en bakgrund till en nyligen publicerad artikel som visar på att isbjörnspopulationen i Beauforthavet nyligen återhämtat sig från en nedgång under åren 2004-06. Artikelns titel och hela sammanfattning ser ni nedan. Den har kommenteras flitig på olika bloggar, bland annat kan ni läsa ett bra inlägg här  eller på  WUWT.

Polar bear population dynamics in the southern Beaufort Sea during a period of sea ice decline

In the southern Beaufort Sea of the U.S. and Canada, prior investigations have linked declines in summer sea ice to reduced physical condition, growth, and survival of polar bears. Combined with projections of population decline due to continued climate warming and the ensuing loss of sea ice habitat, those findings contributed to the 2008 decision to list the species as threatened under the U.S. Endangered Species Act. Here, we used mark-recapture models to investigate the population dynamics of polar bears in the southern Beaufort Sea from 2001 to 2010, years during which the spatial and temporal extent of summer sea ice generally declined. Low survival from 2004 through 2006 led to a 25-50% decline in abundance. We hypothesize that low survival during this period resulted from 1) unfavorable ice conditions that limited access to prey during multiple seasons; and possibly 2) low prey abundance. For reasons that are not clear, survival of adults and cubs began to improve in 2007 and abundance was comparatively stable from 2008 to 2010 with approximately 900 bears in 2010 (90% C.I. 606-1,212). However, survival of subadult bears declined throughout the entire period. Reduced spatial and temporal availability of sea ice is expected to increasingly force population dynamics of polar bears as the climate continues to warm. However, in the short term, our findings suggest that factors other than sea ice can influence survival. A refined understanding of the ecological mechanisms underlying polar bear population dynamics is necessary to improve projections of their future status and facilitate development of management strategies.

En sammanfattning skall ju summera undersökningens syfte och resultat. Jag har inte hunnit läsa själva artikeln (betalvägg), och får reservera mig för vad som står där. Dock måste huvudnyheten i det ovanstående vara att populationen återhämtat sig efter 2008 och att populationsförändringar sker av andra orsaker än havsisens minskning. Ändå tycktes de flesta dagstidningar, se t.ex. the Guardian, rapportera denna artikel som ännu ett exempel på att forskarna funnit att isbjörnarna är på utförsbacke.

Ovanstående karta är från 2012 och fanns på  Polar Bear Specialist Groups hemsida. Jag har flyttat den hit från nedanstående artikeln i repris för att visa på att de då ansåg att 8 populationer var i minskande, vilket jag i artikeln ifrågasatte. Jag noterar nu att i kommentarer av författarna så säger en av författarna att fyra av populationerna är minskande, dvs de har ändrat sig från 8?

Jag kanske får anledning att återkomma i detta ämne, som ligger mig varmt om hjärtat, men nedan är en repris. Jag har uppdaterat vissa länkar, men andra kanske inte fungerar. Jag får ursäkta om detta blir lite rörigt.

Nedan artikeln från 2013 i repris, med vissa uppdateringar av länkar.

Om Isbjörnar igen

Jag har i flera tidigare inlägg här på SI-bloggen diskuterat isbjörnen och dess status i Arktis. Eftersom isbjörnen kommit att bli en symbol för AGW i Arktis tycks det finnas ett starkt intresse från olika organisationer av upprätthålla myten om en tydlig hotbild. Precis som med AGW i stort är det egentligen inte vad som händer nu eller de närmaste fem åren som framförs som det stora hotet, utan vad som kan komma att hända under senare delen av detta sekel. Om, och jag säger om isen i Arktis helt skulle försvinna under en period i slutet av sommaren (september) så kommer naturligtvis detta påverka isbjörnspopulationen negativt. Eftersom den överlevt flera tidigare värmeperioder får vi utgå från att arten som sådan skulle överleva även om den globala temperaturen skulle stiga ytterligare en eller ett par grader. För närvarande uppskattas antalet till ca 20-25 000 djur fördelade på 19 olika populationer enligt kartan ovan. Innan starka restriktioner för jakt infördes under 1970-talet ansågs populationen vara nere i ca 5000 djur, en uppskattning som dock får anses vara osäker. Generellt har dock populationen ökat med hundratals procent under den period som isen minskat i Arktis, dvs från 1970-talet och framåt.

Vem bedömer då isbjörnens populationsstatus? Jo, det gör Polar Bear Specialist Group PBSG som är en grupp zoologer som representerar de 5 länder som har isbjörnar inom sina landområden. PBSG är en underorganisation till FN-organet IUCN (International Union for Conservation of Nature)  som sammanställer status och skyddsbehovet för världens olika djurarter. Normalt så sammanträder gruppen vart femte år för att presentera och sammanställa aktuell forskning kring isbjörnarnas biologi, status och numerär. I gruppen och på mötena deltar enbart aktiva forskare vilket föranledde ett visst rabalder när Mitchel Taylor, nestorn bland isbjörnsforskarna, vägrades tillträda vid mötet 2009. Den officiella förklaringen var att han inte längre var aktiv forskare, men det var med stor sannolikhet hans skeptiska ståndpunkt till AGW som verkliga orsaken. PBSG ordförande skrev i ett mejl att hans åsikter var ”extremly unhelpful”.

PBSG har på sin hemsida lagt in ett nytt verktyg som snabbt ger en översiktlig karta (den ovan är uppdaterad sedan ursprungsartikeln, men enbart en bild och är inte aktiv) över Arktis med pekbara områden genast ger en översikt på populationens utbredning, numerär och status. Tidigare har organisationen varit mer anonym och den som velat tränga in i populationsutvecklingen har fått leta sig fram några minuter på nätet, räknat i tabeller etc för att skaffa sig en bild av isbjörnens bevarandestatus. I min tidigare artikel kritiserade jag hur deras data presenteras. Den nya presentationen är mer översiktlig, grafiskt mer modern men tyvärr medvetet vinklad för att ge sken av att arten minskar. De flesta kommer naturligtvis att enbart ta till sig denna översiktliga karta/bild och konstatera att det är fler röda (minskande) områden än gula (stabila), gröna (ökande) eller ofärgade som indikerar att data saknas. Att denna bild enbart är ett sätt att upprätthålla myten om isbjörnshotet är inte bara uppenbart utan skrämmande påtagligt. Vi kan se att av de 19 diskreta populationerna kring Arktis så är enligt PBSG hemsida enbart 1 population i ökande, 2 stabila, 9 minskande och för de resterande 8 saknas uppgifter. Det ger därför en falsk bild av att arten är i minskande och detta räcker oftast för att anfäkta positionen om att djurlivet i norr just nu drabbas av AGW och den minskande havsisen. Tyvärr så kan vi bara konstatera att PBSG med detta verktyg helt valt att sälja sin vetenskapliga integritet.

I flera av de områden som presenteras är uppgifterna uppenbarligen vilseledande. För t.ex Tjuktjerhavet står det att trenden är i minskande, att man inte vet något om storleken men att antalet minskat, och att data är otillräckligt. Ändå har man sedan 2008 undersökt djur i Beringssund och funnit att populationen är vid god hälsa, att djuren varit väl gödda etc. PBSG borde ha kunnat uppdatera sidan med denna information, trots att materialet ännu inte publicerats officiellt. Anledningen till en eventuell nedgång under perioden efter 1990 fram till den nya studien är dessutom illegal jakt. De senaste åren har dessutom tillgången på is varit god och speciellt kring Wrangelön som är den enskilt viktigaste platsen för honorna att föda sina ungar på.

På närmare håll har vi Svalbard där kartan på PBSG hemsida anger att man saknar data. Detta trots att alla vet att populationen i kring Svalbard är åtminstone stabil, och i texten på deras hemsida står det uttryckligen att populationen ökat dramatiskt sedan jaktförbudet 1973, och att den ökar eller är stabil. Att mot denna bakgrund beteckna Svalbardpopulationen som ”staus okänd” är ett närmast barnsligt sätt att dölja fakta.

LIknande information finns även för andra områden som betecknas som ”minskande” se t.ex här och här

Sammantaget borde kartan visa på att isbjörnarna är vid god hälsa och att möjligen att någon visat på minskning medan att flera har ökat. I tidigare redovisningar på PBSG hemsida kunde man utröna att anledningen till att placera vissa populationer som minskande var antingen att modeller pekade på en minskning baserat på framtida klimatförändringar eller att jakten var för stor.

En intressant artikel om kontroversen mellan olika intressen och åsikter finns i artikeln ” The truth about Polar Bears” 

Den mest kritiska perioden för björnungarna är veckorna efter att de lämnat idet på våren någon gång i mars eller början av april. Då är honan i stort behov av att äta för att bygga på sina fettlager så att hon kan dia ungarna. Deras hälsa och tillväxt är beroende på att hon kan fånga ungar av främst vikare som då ligger på isen, ofta under snölegor som djuren doftar sig fram till. Vuxna björnar har en god förmåga att fasta, de kan dra ner på energiåtgången och vila sig igenom perioder med sämre födotillgång, som t.ex när havsisen smälter mot sensommaren. Dräktiga och diande honor behöver dock ha ordentliga energidepåer i form av lagrat fett. De kan öka sin vikt till de dubbla innan de går i ide i slutet av hösten. Den kritiska perioden för årsungarna är därför under våren och försommaren. Med andra ord, det är just nu som de verkligen behöver isen som plattform för jakt. Därför kan det vara av intresse att se hur årets isläge ser ut nu i skiftet mellan maj och juni.

Jag föredrar bilden från NSIDC upplagd på WUWT´s hemsida då färgerna mer representerar verkligheten. Vi kan se att per den 28 maj är isens utbredning helt normal jämförd med snittet 1979-2000 förutom i den nordöstligaste delen av Barendts hav där den är mindre, och i Bering sund där den är större än normalt. I den på bilden isfria delen av Barendts hav finns normalt inga isbjörnar, och framförallt inga honor med årsungar då de främst stannar lokalt kring vikar och sund i närheten av de platser de fött sina ungar.

Det är tråkigt att inte ärlig kommunikation av fakta är tillräckligt för att driva naturskydd utan att debatten skall grumlas av propaganda. Jag har tidigare påpekat att jag är för skydd av stora delar av Arktis mot olika typer av exploatering, men anser att saken i längden missgynnas av att olika organisationer driver skrämselpropaganda för att, får jag anta de anser att det gynnar deras egna intressen. I längden gynnar det varken isbjörnarna eller skyddet av känsliga delar av Arktis.

OBS Artikeln publicerad i maj 2013,

0