I en nyligen publicerad artikel i Journal of Geophysical Research presenteras bevis för att solaktivitet i form av starka utbrott direkt påverkar molnbildningen här på jorden.
Henrik Svensmark och Nir Shaviv har länge varit förkämpar för teorin att kosmisk högenergistrålning från fjärran supernovor i galaxen bidrar till molnbildningen på jorden. Vi har skrivit om denna teori många gånger, och jag citerar ett stycke från ett tidigare inlägg:
”På vägen ned stöter strålningspartiklarna ibland på atmosfärens atomer, joniserar dem och skapar små nanostora partiklar. Dessa nukleider kan sedan växa till och bilda kärnor där vattenånga kan kondensera till små vattendroppar som i sin tur bildar moln. Med mer moln i den nedre delen av atmosfären så reflekteras solens strålar innan de når markytan och temperaturen, speciellt kring ekvatorn, blir lägre än vad den annars skulle vara. Denna mekanism skulle kunna vara en bidragande orsak till klimatförändringarna på jorden. Teorin är ett alternativ till föreställningen att det är den mänskliga produktionen av koldioxid som är drivande faktorn.”
I samma inlägg beskrivs ett test som stöder teorin, nämligen att plötsliga utbrott på solen blåser bort en del av de inkommande partiklarna (s.k. Forbuch-händelser) och på så sätt ger en kortvarig minskning av de nukleider som kan bilda moln. Man kan säga att den nya artikel (där sonen Jacob Svensmark står som försteförfattare) är en fortsatt, och noggrannare, studie av molnbildningsprocessen.
Det har varit en hel del diskussion (se t.ex. här) om hela kedjan av händelser: Hur de galaktiska partiklarna joniserar andra partiklar, som sedan på vägen ner mot jorden växer till tillräckligt stora nukleider (länk), och som i sin tur bildar reflekterande (och därmed temperatursänkande) moln över framförallt ekvatorn.
I den nya artikeln redovisas mätningar från fler, och tydligare, utbrott under en längre period, närmare bestämt från 26 utbrott under perioden 1987 – 2007. Man mäter också korrelationen direkt till mängden moln, och mäter fler aerosol- och molndata. Därmed torde sambandet vara klarlagt, även om just denna studie inte ger detaljerna kring det atmosfärskemiska förloppet.
En soleruption minskar molnigheten med c:a 3 % och varar omkring en vecka. På längre sikt så kan klimatet påverkas. Inte på grund av dessa korta soleruptioner men på grund av solens allmänna aktivitet. Och då handlar det om kanske 100 år. Vi vet exempelvis att solens aktivitet varit ovanligt hög under 1900-talet jämfört med århundradena före när vi hade den s.k. Lilla Istiden. Små genomsnittliga förändringar i molntäcket på några få procent får betydelse för den globala upp- och nedvärmningen på sikt.
En bra presentation med ytterligare kommentarer ges av Anthony Watts här. Det senaste om CERN och CLOUD här.
Ingemar Nordin
PS. I abstracten står en intressant sak om UV-effekten på moln: ”An impact through changes in UV driven photo chemistry is shown to be negligible and an impact via UV absorption in the stratosphere is found to have no effect on clouds.” Det behandlas i avsnitt 7.2.1. Det kan kanske också vara värt att fundera vidare på. 🙂 D.S.
Professor emeritus i filosofi. Forskningsinriktning är vetenskapsteori, teknikfilosofi och politisk filosofi. Huvudredaktör för Klimatupplysningen.
Värdefull information, verkligen…
Att solaktivitet varierar om än bara lite är också allmänt erkänt. Över tid bör ju även små variationer addera till väsentliga effekter.
Här är solaktivitet mätt som solfäckar:
http://i273.photobucket.com/albums/jj237/tolou1/Solar%20SSN/SolarSunspotNumbers2013_1848to1945up20pct_zps8522c0a2.png
Grafen visar SIDC års-medlvärden av antalet solfäckar (men justerat för Waldmeier-effekten).CSSN är ett slags medelvärde över cyklerna och visar summan av 11 års-värden.
CAcc50 är den ackumulerade avvikelserna från medelvärdet(satt till 568 CSSN för hela den observerade perioden)
‘Dev’ är avvikelsen av antalet solfäckar från års-medelvärdet 52 fläckar.Acc94 är 94års ackumulerade års-avvikelser(Dev).
En senare version av solfläcksdiagrammet.
http://i273.photobucket.com/albums/jj237/tolou1/Solar%20SSN/Solar%20Sunspot%20Numbers_v2_2014_xtrapol_zpswfeiyy7d.png
Solen är den faktor som förser jorden med energi, det vore därför konstigt om dess variationer inte skulle märkas konkret. Det mest konkreta är dess direkta UV-strålning, frånvaron av dess värme under natten likväl som när solen är skymd bakom moln och när avståndet till vår halva av jorden från solen ökar under vinterhalvåret. Andra aspekter på solens variation som beskrivs, är solvindens variation med dess modulation av den kosmiska strålningen. Alla dessa aspekter går att mäta. Det behövs alltså inga konstlade modeller för att konstatera dessa solens egenheter. Beträffande korta våglängder inom UV som 200-300 nm, påverkas från stratosfären nedåt, atmosfärens allmänna cirkulation och därmed erhållen ”top down” effekt.
Så vad blir resultatet om man extrapolerar den här känsligheten för kosmisk strålning till en tidsskala relevant för klimatet? Är det en signifikant effekt?
Björn #4 ”och när avståndet till vår halva av jorden från solen ökar under vinterhalvåret”
Avståndet *minskar* under vårt vinterhalvår.
Solaktivitetkt påverkar molnbildningen.
SMHI har koll på soltimmar och strålningen.
Den har ökat betydligt. Kanske dags att de förklarar den betydelse detta har på klimatet.
En läsvärd bok: ”De kylande stjärnorna – en kosmisk syn på klimatförändringarna”. Av Henrik Svensmark och Nigel Calder. Anarchos förlag, Götebog.
Här har ni en trevlig ”kanal” att följa om ni har det minsta nyfikenhet i kroppen.
https://www.youtube.com/watch?v=ZpsYs5pVGYY
#4 #5 Jorden är närmast Solen i början av januari och längst i från i början av Juli. ”.. när avståndet till vår halva av jorden från solen ökar under vinterhalvåret” är luddigt uttryckt om man menar att vårt halvklot lutar bort från Solen.
Thomas P [5]; Allt för att förvilla. Genom att den norra kalotten som vi bebor, lutar bort från solen på vintern, bestrålas vi av mindre solenergi per kvadratmeter. Detta förhållande är den faktiska orsaken till vårt vinterklimat. Det är alltså avståndet mellan solen och vår kalott som är avgörande och ingenting annat. Något att invända mot?
Björn #10 Som även Sören förklarat har avståndet till solen inget med saken att göra utan det är vinkeln som är avgörande. Du gör ett klassiskt misstag när du talar om avståndet, vilket är extra pinsamt eftersom du är så helt fixerad i alla dina inlägg på att det är solen som styr klimatet.
Något svar på om den effekt som påvisas i artikeln har någon praktisk inverkan på klimatet kunde jag sen tydligen inte räkna med.
Thomas P [11]; Jag kan istället säga att Du är fixerad vid den här vinkeln. Det fysikaliska med den här vinkeln, är att solens strålar har faktiskt en längre väg att gå till nordkalotten jämfört med de som träffar ekvatorn under rät vinkel. Jordaxelns lutning bort från solen under vinterhalvåret medför alltså en gradvis förlängning av solstrålarnas väg, beroende på var de träffar den krökta jordytan. Vi får inte glömma bort den fysikaliska verkligheten och låta den förvillas av trigonometriska vinklar.
Björn #12 så då var det klarlagt att du inte bara uttryckte dig slarvigt utan verkligen inte förstår bättre. Skillnaden i avstånd pga jordens vinkel är totalt försumbar. Att det blir kallare på vintern beror på att solen är uppe kortare tid av dygnet och när den är uppe står lägre på himlen. Sverige är (precis som resten av jorden) som närmast solen i januari.
Ta och räkna på det. Hur många procent längre väg är det från solen till nordpolen kontra från solen till ekvatorn?
Thomas P, nu är du allt bra rolig. Kan du berätta vad det är som styr klimatet, om det inte är solen.
”Du gör ett klassiskt misstag när du talar om avståndet, vilket är extra pinsamt eftersom du är så helt fixerad i alla dina inlägg på att det är solen som styr klimatet.”
Det är väl en himla tur att vi är närmast solen under vår vinter men som sagt korta dygn och lång väg genom atmosfären gör att det blir kallt nog för en frusen fan…. och vars i hä**te är den globala växthus effekten när man önskar det vore sant det klimat kråkorna kräker…
Vinkeln är det som gör att den tropiska zonen är helt avgörande för klimatet på lång sikt. Vid vinkelrät bestrålning från solen så får du ljus som går djupast i haven och som därmed värmer upp dem och lagras. En värme som sedan fördelas successivt över hela klotet. Betydelsen av den sistnämnda fördelningen märker vi extra tydligt under El Nino-La Nina perioder av den typ vi har just nu.
Ingemar, jag har tidigare läst om Svensmark och Shavivs teori om hur den kosmiska bakgrundsstrålningens intensitet och därmed jordens molntäcke moduleras av solens aktivitet. Jag tycker det är en intressant teori som kanske kan förklara åtminstone en del av den historiska medeltemperaturen på jorden och kanske även dagens. Det jag undrar över, är hur beviskedjan ska se ut för att visa att denna teori är korrekt, hur många steg finns det i kedjan, vilka är bevisade, vilka återstår, vilka planer finns det på experiment , etc? Vet du eller någon annan här var jag kan hitta sådan info?
Thomas P [13]; Du nämnde själv i ditt inlägg [13]; ”Som även Sören förklarat har avståndet till solen inget med saken att göra utan det är vinkeln som är avgörande”. Vad är det som vinkeln gör som inte avståndet gör? En kvadratmeter jordyta vid ekvatorn tar väl emot mer energi än en kvadratmeter vid de två jordhalvornas kalotter? Skulle detta inte ha någon betydelse? Du menar att energin per kvadratmeter inte har någon betydelse när vi jämför ekvatorn och högre breddgrader? Detta bör Du nog utveckla lite mer.
Björn #18 en kvadratmeter vid ekvatorn tar emot mer solljus därför att solen i genomsnitt står högre på himlen, inte för att solen är närmare. Ju lägre på himlen står, desto mindre effekt per kvadratmeter.
Michael E #17,
Som jag ser det är den fysikaliska grunden lagt för att det finns en kausal påverkan genom denna mekanism. IPCC förnekar denna förstärkningsmekanism trots teoretiskt och empiriskt stöd. Det som återstår är den kvantitativa värderingen av hur stort detta bidrag är. Enligt tidigare publicerad litteratur har man uppskattat effekten till att mellan 40 och 60% av 1900-talets uppvärmning beror på solens direkta eller indirekta inverkan.
Men det publiceras ganska mycket nu inom fältet …
Thomas P [19]; Ja, en cirkulär bana runt solen förändrar naturligtvis inte avståndet, men däremot om den är elliptisk, vilket är fallet. Du skriver: ”Ju lägre på himlen står, desto mindre effekt per kvadratmeter”. Vilket innebär att högre breddgrader alltid bestrålas med mindre energi oberoende av tidpunkten på dagen.
Björn #21 ” Ja, en cirkulär bana runt solen förändrar naturligtvis inte avståndet, men däremot om den är elliptisk, vilket är fallet. ”
Ja, den är som påpekats tidigare i tråden elliptisk, och den är som närmast solen i januari. Vad är din poäng Vad har nu detta med skillnaden i avstånd till solen mellan ekvatorn och polerna att göra? Räknade du ut denna skillnad som jag bad dig?
Ingemar #20 Jag är nyfiket. Du skriver självsäkert om hur IPCC ignorerar denna påstådda koppling. Har du ens läst relevant stycke (7.4.6) än mindre de referenser de baserar sig på? Där finns även flera som handlar just om Forbush events.
”Svensmark et al. (2009) found large global reductions in the aerosol
Ångström exponent, liquid water path, and cloud cover after large
Forbush decreases, but these results were not corroborated by other
studies that found no statistically significant links between the cosmic
ray flux and clouds at the global scale (Čalogović et al., 2010; Laken
and Čalogović, 2011). Although some studies found statistically significant
correlations between the cosmic ray flux and cloudiness at the
regional scale (Laken et al., 2010; Rohs et al., 2010), these correlations
were generally weak, cloud changes were small, and the results were
sensitive to how the Forbush events were selected and composited
(Kristjánsson et al., 2008; Laken et al., 2009).”
Thomas P [22]; Elefanten i rummet är effekt/m2. Vad är den fysikaliska förklaringen till att högre breddgrader bestrålas med mindre energi? Vinkeln mellan ekvatorns räta bestrålning och kalotternas är bara en trigonometrisk beskrivning, men vad är din fysikaliska beskrivning av skillnaden i mottagen energi mellan polerna och ekvatorn?
Om jag skall lägga mig i den något förvirrade diskussionen om orsaken till årstiderna, så är det givetvis jordaxelns lutning och därmed solstrålningens infallsvinkel som är helt avgörande. Jordens varierande avstånd till solen är dock inte betydelselös, skillnaden i insolation mellan perhelion och aphelion är ca 7 %, med maximum under nordvintern. Följaktligen förstärker för närvarande excentriciteten årstidsväxlingarna på södra halvklotet och dämpar dem i norr. Däremot är det faktum att ekvatorn i snitt befinner sig 6000 km närmare solen än polerna betydelselöst. Det ger bara en skillnad på ca 0,01 % i insolationen.
Apropå den kosmiska strålningen och därmed solaktivitetens effekt på molnbildningen så kan det vara värt att påminna om att jag och ThomasP kom ihop oss i den förra öppna tråden om existensen av ”the Grand Maximum” eftersom TP inte godkänner proxy-mätningar av solaktiviteten då de inte mäter antalet solfläckar utan den kosmiska strålningens intensitet.
Det kan alltså vara värt att upprepa att den kosmiska strålningen under andra hälften av 1900-talet var den lägsta på över 1000 år, och att den bottnade ca 1990:
http://www.pnas.org/content/109/16/5967.full
tty [26]; Mycket intressanta uppgifter. Hög solaktivitet och därmed stark solvind bidrar som hävdas av Svensmark et.al, att minska inträngningen av kosmisk strålning och som följd, minskad molnighet. Proxy som Be10 och C14 minskar samtidigt.
tty #26 Vad vi ”kom ihop oss” om var att jag kommenterade ett inlägg där det påstods att man kunde avgöra historisk solintensitet. Du försökte sen bluddra bort det genom att istället få debatten att handla om kosmisk strålning och nu försöker du ge en falsk bild av vad debatt4en handlade om. Sen drar du upp samma artikel nu som då, trots att de flesta av de källor den baseras på slutar långt före nutid och därför inte kan användas för att hävda att solaktiviteten är större nu. Källor med större tidsupplösning visar istället att solaktiviteten minskat under senare decennier samtidigt som temperaturen fortsätter uppåt.
Björn #24 ” Vinkeln mellan ekvatorns räta bestrålning och kalotternas är bara en trigonometrisk beskrivning, men vad är din fysikaliska beskrivning av skillnaden i mottagen energi mellan polerna och ekvatorn?”
Trigonometri är inte ”bara”! Marken mottar mindre energi per kvadratmeter när solen står lägre, så enkelt är det. Avståndet är betydelselöst i sammanhanget. Har du räknat på det än?
#7 ”En läsvärd bok: ”De kylande stjärnorna – en kosmisk syn på klimatförändringarna”. Av Henrik Svensmark och Nigel Calder.”
Jag vill gärna rekommendera boken till alla som är intresserade av alternativa förklaringar till klimatförändringarna. Men köp det engelska originalet ”The Chilling Stars”. Den svenska översättningen är undermålig. Skickade tillbaka den till nätbokhandeln och beställde originalet i stället. Här ges en bred skildring, inte bara av den kosmiska strålningens inverkan på molnigheten utan också av de längre förloppen, Milankovitch-cyklerna m.m.
Thomas P #23,
Ditt citat bekräftar väl snarare det jag skrev. De förlitar sig på sådana studier som inte hittar något samband snarare än på de som visar på det. Dvs, de ignorerar effekten i sina modeller.
Om du läser artikeln som tråden handlar om så ser du att författarna diskuterar, och kritiserar, de studier som inte hittat samband.
Nej, den här hypotesen stämmer inte i nutid..
De senaste decennierna har solen blivit passivare, vilket borde leda till en ökning av den kosmiska strålningen, men molnigheten ökar inte, utan minskar enligt det mantra Lasse ständigt upprepar ( t ex #6 ovan)..
Ingemar #31″Ditt citat bekräftar väl snarare det jag skrev. De förlitar sig på sådana studier som inte hittar något samband snarare än på de som visar på det. Dvs, de ignorerar effekten i sina modeller.”
Så du förespråkar ren bekräftelseforskning? Man skall bara bry sig om studier som visar på den effekt man vill tro på och ignorera allt annat. Reproducerbarhet kanske inte är så viktigt trots allt.
”Om du läser artikeln som tråden handlar om så ser du att författarna diskuterar, och kritiserar, de studier som inte hittat samband.”
Det tror jag säkert att de gör. Kvaliteten är en annan sak som berörda forskare får bedöma. Du kan knappast beskylla IPCC för att de inte tog hänsyn till en artikel som inte var publicerad när deras rapport skrevs.
Sen väntar jag fortfarande på någon som vågar sig på en skattning av hur stor praktisk inverkan denna effekt skulle ha ens om de är verklig.
Thomas P #33,
Om de bara hade reproducerat Henrik Svensmarks första studie så hade de väl fått samma resultat? Men nu handlade ju om andra sorts studier vilka, som det visade sig, inte var tillräckligt noggranna. Visst skall man kritiskt granska ett resultat med olika metoder, så jag antar att frågan kommer att diskuteras framgent också.
Sedan tillkommer det som du, och jag tidigare, påpekade om problemet med att kvantifiera effekten på klimatet på sikt. Där är ju ett problem med detta, nämligen att vi saknar data för molnigheten bakåt i tiden. Om effekten verkat under hela 1900-talet, hur kan vi jämföra graden av molnighet, globalt dessutom, från början av 1900-talet med den senare delen?
Ingemar #34 Jag begriper mig inte på dig. Du påstår dig vara någon sorts expert på vetenskapsteori och ändå slänger du ur dig rena stolligheter som dessa.
”Om de bara hade reproducerat Henrik Svensmarks första studie så hade de väl fått samma resultat? ”
Reproducering inom naturvetenskap handlar inte om att man plockar exakt samma data, gör exakt samma analys och då får exakt samma resultat (även om det var så den här så hyllade Wegman gjorde) utan att man ser om man får samma resultat om man använder något andra data och analyserar dem på ett något annorlunda sätt.
”Men nu handlade ju om andra sorts studier vilka, som det visade sig, inte var tillräckligt noggranna. ”
För det första tvivlar jag på att du har någon förmåga att avgöra om dessa andra studier var ”tillräckligt noggranna” och för det andra, om en effekt är så svag att den försvinner om man inte analyserar den på exakt rätt sätt så torde den inte ha någon praktisk betydelse.
Det jag var ute efter var sen mer av en teoretisk beräkning. Om man här får ett samband mellan molnighet och solaktivitet via Forbusch events, kan man ta en rimlig skattning på känslighet av moln på klimatet för att få storleksordningen på vad det handlar om. Det blir inte en exakt beräkning, men ligger den en tiopotens för lågt kan man konstatera att effekten nog är försumbar.
Och över allt lyse fader solllllll….
http://www.populartechnology.net/2016/06/noaa-1974-global-cooling-will-starve.html
ThomasP #28
”Du försökte sen bluddra bort det genom att istället få debatten att handla om kosmisk strålning och nu försöker du ge en falsk bild av vad debatten handlade om.”
På sig själv känner man andra. Och vad är det som modulerar den kosmiska strålningens intensitet? Det vet du mycket väl fast du inte låtsas om det: solvinden.
”Sen drar du upp samma artikel nu som då, trots att de flesta av de källor den baseras på slutar långt före nutid och därför inte kan användas för att hävda att solaktiviteten är större nu.”
Kollade du möjligen innehållet i artikeln? Både Dye-3 (till 1985), NGRIP (till 1994) och SP-kärnorna (till 1982) överlappar med direkta mätningar av den kosmiska strålningens intensitet fr o m 1944. De har alltså skarvats ihop med exakt samma metod som används för t ex koldioxidhalten i iskärnorna med Mauna-Loamätningarna (som du ju inte brukar ifrågasätta).
Och, ja, solaktiviteten toppade på 1990-talet och vände nedåt. Det syns bra i intensitetskurvan. Samtidigt som ”pausen” började…:
https://cosmicrays.oulu.fi/
Metodiken finns beskriven i detalj i ”Supplementary Information”. Här är länken eftersom du tydligen inte hittade den själv:
http://www.pnas.org/content/suppl/2012/04/02/1118965109.DCSupplemental/Appendix.pdf
Thomas lille, en vacker dag så kanske du kan sätta dig in i den här forskningen ordentligt och se att korrelationen är tillräckligt bra korroborerad för att man skall gå vidare med det här spåret och inte bara avfärda det som IPCC (och du) gjort på sitt typiskt arroganta sätt.
Visst kan man beräkna en känslighet vid Forbushevents, men de är kortvariga och det svåra nu är ju den långsiktiga effekten. Och det handlar om hur stort bidraget är. Endast cykloperna inom Global Warmingrörelsen inbillar sig att klimatet styrs av av en enda faktor, så att allt utom CO2 är irelevant.
En relevant Tube för denna tråd
https://www.youtube.com/watch?v=-3ASUBWXQaE
Klicka på (visa mer) under tuben ovan så har ni det ni gör närmsta månaden…..
tty #37 Och du vill fortfarande inte, efter alla inlägg, inse att det inlägg jag initialt kritiserade handlade om solintensitet inte om någon solaktivitet, utan du envisas med att vilja tala om den senare.
Beroende sen på exakt vad man mäter kan man få toppen att hamna lite olika. Tittar man på solfläckar hamnar den snarare kring 1950:
https://en.wikipedia.org/wiki/Sunspot#/media/File:Sunspot_Numbers.png
Saken är ju bara den att det fortsätter bli varmare trots att solaktiviteten avtar. Vi får av de soltroende här på bloggen med jämna mellanrum alarmistiska prognoser om att det skal leda till att det blir kallare vilket år som helst nu, men likafullt blir det varmare. Det är nästan som man misstänker att det finns någon annan faktor som har större betydelse…
Ingemar lille, en dag kanske du kan acceptera att andra har gått vidare med det, IPCC har rentav referenser, och inte som du på ditt vanligt arroganta sätt avfärda all denna forskning. Gå vidare du, sätt igång och läs på och publicera, men tills någon kommit med några avgörande bevis för att detta är en effekt signifikant för klimatet får du fina dig i att detta är något som ligger på marginalen.
”Endast cykloperna inom Global Warmingrörelsen inbillar sig att klimatet styrs av av en enda faktor, så att allt utom CO2 är irelevant.”
Det är snarare ni förnekare som vägrar acceptera att CO2 är en signifikant effekt utan skall plocka fram vad som helst som alternativ. IPCC har inget problem att diskutera olika former av forcings.
Thomas P, du tillför just nu ingenting till den fråga som jag ställde till Ingemar och som han har svarat på. Jag tycker det är ytterst förvånande att någon som disputerat inte förstår gråskalor utan ser det mest som svart eller vitt. Jag tycker en av länkarna som Ingemar gav i inlägget ovan, till JC, argumenterar väl för hur lite vi vet om molnbildning och deras feedback på klimatsystemet.
”Clouds and their feedbacks remain the biggest uncertainty in climate models, and this hasn’t change since the IPCC FAR in 1990. The cloud problem is conceptually divided into two parts – the dynamics of clouds (i.e. how, when and where they form) and the microphysics of clouds (i.e. what happens to the cloud particles after the cloud forms, including nucleating new particles, particle growth, particle phase, and precipitation). Aerosols modulate the cloud microphysics, but only have a minor impact on cloud dynamics.”
Michael #43 Vem är det som ser saker som svart och vitt egentligen? Ingemar hyllar Svensmarks arbeten och avfärdar utan argument alla som kommit till andra resultat.
Thomas lille. Än en gång: Om du läser artikeln så ser du argumenten mot de som inte kunnat upptäcka något samband.
Ingemar #45 Jag har förstått det, men det är ju inte detsamma som att argumenten är sanna, eller hur? Att som du sen gå ut och angripa IPCC för att de inte tagit med argument som publiceras i en artikel åratal efter deras rapport kom ut är inte seriöst.
Ni har väl alla lagt märke till det här när ni försöker koka vatten på en spisplatta: Det gäller att hela tiden vrida upp värmen på plattan. Annars slutar vattnet att bli varmare. Stänger du av värmen till plattan, börjar vattnet omedelbart att bli kallare. Reaktionen sker alltid genast när värmen på plattan ökas, minskas eller stängs av. Det är det fenomenet som gör att vi kan utesluta att solaktivitet ligger bakom klimatförändringarna. Solaktiviteten har ju börjat minska, medan globala medeltemperaturen minsann inte minskar.
”Ni har väl alla lagt märke till det här när ni försöker koka vatten på en spisplatta: Det gäller att hela tiden vrida upp värmen på plattan. ”
Försöker du vara sarkastisk eller…?
”Reaktionen sker alltid genast när värmen på plattan ökas, minskas eller stängs av.”
Alltså det är en induktionsplatta du talar om, eller?
Snacka om kamel bludder…
Enda som blir varmare nu är väl masserade temperatur serier från institut fullbelamrade med klimat tokar.. ivrigt påhejade av miljötalibaner från grin piss och wwf….
Ja, jag försöker vara sarkastisk. Mot de klimathotstroendes påstående att det finns bevis för att solaktivitet absolut inte kan påverka klimatet. Och jag menar en vanlig spisplatta, driven med elektricitet. Inte induktion. Gasspisar har jag ingen erfarenhet av, men där kanske reaktionen verkligen är omedelbar?
Lars #51 ”Mot de klimathotstroendes påstående att det finns bevis för att solaktivitet absolut inte kan påverka klimatet. ”
Vem har påstått något sådant?