“Global climate change is one of the emerging transnational threats to peace, justice, and sustainable development that have moved closer to the top of the international security agenda since the end of the Cold War. Like other cross-border challenges —crime and terrorism, infectious disease and the strains of gross economic inequity—its management will require collaboration and social innovation at all levels of human activity.” [i]
När det nya decenniet inleddes hade det kalla kriget precis avslutats. Skräcken för ett krig med atomvapen hade lagt sig.
Rockefeller Brothers Fund gav sig, under David Rockefeller Juniors ordförandeskap, nu in i och började finansiera program och verksamheter i Östeuropa. Öst skulle efter murens fall integreras med väst. Ett effektivt management av jordens resurser stod på agendan och klimatförändringarna befästes som en central prioritet. Det var dags att inleda den stora omställningen till en planetär civilisation och skapa budord för en ny världsordning.
1991 utkom Trilaterala Kommissionens rapport Beyond Interdependence – The Meshing of the world’s Economy and the Earths ecology. Titeln indikerade vad det handlade om. Rapporten var en direkt uppföljare till Brundtlandkommissionens rapport och skrevs av dess huvudförfattare Jim MacNeill tillsammans med holländska managementprofessorn och miljöministern Pieter Winsemius och japanska statsvetaren Taizo Yakushiji. I denna presenterades en global aktionsplan i syfte att realisera de mål som hade ställts upp i Our Common Future. I rapporten, vars förord skrevs av trilateralernas grundare och ordförande David Rockefeller samt Maurice Strong, ansågs det viktigt att till fullo implementera ett antal mål innan 2012, bl a genomförandet av globala konventioner om djurarter, skogar, kemikalier, hav, atmosfär, och färskvatten.
Detta skulle sammansatt resultera i en slutlig global överenskommelse. Eftersom miljön var en global angelägenhet efterlystes internationell lag och institutioner att hantera detta. Det föreslogs ett World Environment and Development Forum (WEDF) som kunde ge ledning, guidning och support till FN-systemet. Rådet skulle samlas en gång om året för att utvärdera vilka framsteg som gjorts och föreslå lämpliga fortsatta åtgärder. WEDF var tänkt att utgöra den högsta plattformen för policyutveckling och koordinering av klimatåtgärder.[i] IPCC skulle arbeta kompletterande med att utföra vetenskapliga utvärderingar och policyanalyser.
“The establishment of a World Environment and Development Forum as a meeting place for world leaders would provide a first step towards recognizing our global interdependence and the interlocking of the world’s economy and the earths ecology.”
När konsensus började uppnås om klimatfrågan skulle detta råd kunna utvecklas till ett Earth Council med mycket större mandat att fatta beslut och genomdriva regleringar. 1989 hade Haagdeklarationen (med 24 undertecknare) efterlyst en ny internationell institutionell auktoritet som kunde bevara jordens atmosfär och bekämpa den globala uppvärmningen.[i] Det förutspåddes nu att nationernas självbestämmande skulle minska på grund av de gemensamma miljöproblemen och den pågående ekonomiska integrationen. I Beyond Interdependence ansågs klimatförändringar utmana gamla former av styrelseskick och att ett globalt samarbete var essentiellt för att möta problemet.[ii] Aktionsplanen rekommenderade att ett antal organisationer användes för att nå målsättningarna. Några av dessa var, förutom FN-organisationerna, Världsbanken, IMF, Internationella Naturvårdsunionen (IUCN) och de filantropiska stiftelserna. Nya superkoordinerande organisationer skulle bildas om de befintliga inte lyckades leverera resultat. Policyprocessen skulle styras genom en koordinering av forskning och datainsamling, förberedande av policyförslag, utdelning av resurser till organisationer samt genom att pressa ”friåkare till att gå med i klubben”. Rekommendationerna byggde till stor del på Pieter Winsemius managementteorier från McKinsey & Co. Planen ingick i Trilateralernas projekt om en framtida politisk arkitektur i Europa, USA och världen i stort.
Riokonferensen 1992
1991 började Rockefeller Brothers Fund i enlighet med trilateralernas aktionsplan att finansiera en mängd med organisationer inför Riomötet i syfte att skapa en internationell respons. Genom ett antal noggrant planerade möten och publikationer skapade detta informella nätverk en ökande allmän medvetenhet om klimatförändringar. RBF beslutade säkerställa att nationerna på FN-konferensen skulle ha en tydlig förståelse för behovet av att begränsa utsläppen av växthusgaserna. Bland annat fick Stockholm Environment Institute (SEI) stöd för att utveckla Climate-Network Europe (nu Climate Action Network, CAN). Detta projekt koordinerade aktiviteterna för 30 intresseorganisationer inblandade i klimatfrågan inom den Europeiska gemenskapen. Även Environmental Defence Fund, Woods Hole Research Center och World Resources Institute fick resurser för att ge ledning, sprida information och arrangera möten i USA, Europa, Japan, Sydostasien och utvecklingsländerna.[iii]
Samma år utkom Romklubbens rapport The First Global Revolution med sitt kända citat: “The common enemy of humanity is man. In searching for a new enemy to unite us, we came up with the idea that pollution, the threat of global warming, water shortages, famine and the like would fit the bill. All these dangers are caused by human intervention, and it is only through changed attitudes and behaviour that they can be overcome. The real enemy then, is humanity itself.“[iv]
David Rockefeller menade att den hållbara utvecklingen var det enda gångbara alternativet till de undergångsscenarior som målades upp av Romklubben.[v] Världen hade enligt David och Maurice Strong inget val. Människan skulle underställas deras diktat genom ett planetärt förvaltarskap.
Our essential unity as peoples of the Earth must transcend the differences and difficulties which still divide us. You are called upon to rise to your historic responsibility as custodians of the planet in taking the decisions here that will unite rich and poor, North, South, East and West, in a new global partnership to ensure our common future. (Maurice Strong)[i]
Brundtlandkommissionens rapport, trilateralernas rapport och konferenskommitténs arbete, som leddes av Maurice Strong med Jim MacNeill som rådgivare, medverkade till att lägga grunden till FN:s andra miljökonferens i Rio de Janeiro som hölls den 3 till 14 juni 1992 (UNCED). Detta möte ägde rum nästan exakt 20 år efter FN:s miljökonferens i Stockholm. Maurice Strong fungerade som generalsekreterare och konferensen resulterade i den så kallade Riodeklarationen som byggde vidare på Stockholmssdeklarationen samt antagandet av en global aktionsplan, Agenda 21, i syfte att genomföra målen för en hållbar utveckling.
Mötet resulterade också i ett antagande av FN:s klimatkonvention som syftade till att förhindra farlig mänsklig påverkan på klimatsystemet genom koldioxidreducerande åtgärder. UNFCCC:s sekretariat placerades i Bonn och konventionen höll årliga möten från 1995. Med klimatkonventionens undertecknande uppnåddes ett av trilateralernas mål.
Riokonferensens motto ”In Our Hands” och konferensens symbol med en duvliknande hand som kramade jordklotet gav en fingervisning om vad det handlade om. Den gemensamma framtiden låg i Rockefellerfamiljen och deras bundsförvanters händer.
Familjen skred nu direkt till verket. Stödet från RBF till SEI/Climate Action Network fortsatte efter Riomötet. Nu med ett samordnande av miljöorganisationerna för att skapa stöd till upprättandet av ett internationellt klimatprotokoll för minskningar av växthusgasutsläppen. RBF gav också pengar till Media Trust Natura Inc. för att skriva nyhetsbrev åt Climate Action Network som koordinerades och styrdes av Environmental Defence Fund (EDF) och Michael Oppenheimer.[i] Detta gav RBF direktkontroll över det budskap som levererades till alla de miljöorganisationer som ingick i nätverket. Gräsrötterna var i stort sett ovetande om vilka som drog i trådarna. Stödet från miljörörelsen om klimathotets allvar blev gradvis alltmer djupgående och teorin ifrågasattes inte från deras håll.
1994 hölls en konferens om klimatförändringar på Rockefeller Brothers Funds konferensanläggning Pocantico utanför New York. Där samlades representanter från akademin, naturvårdsorganisationer, regeringar, multilaterala organisationer och företag. Deltagarna kom från USA, Europa, Asien och Afrika. Mötet handlade om att utveckla strategier för att mildra klimatförändringarna och att främja internationellt samarbete. Det resulterade i pamfletten Turning Up The Heat: Next Steps on Climate Change som skrevs av den tyska miljöaktivisten Konrad von Moltke (1941-2005).
SEI finansierades samma år av RBF i syfte att utbilda allmänheten inför klimatkonventionens (UNFCCC) första möte COP 1 i Berlin.[ii] Frågan började förankras hos beslutsfattarna, akademin, företagsvärlden och bland byråkraterna.
Earth Charter
“We stand at a critical moment in Earth’s history, a time when humanity must choose its future. As the world becomes increasingly interdependent and fragile, the future at once holds great peril and great promise. To move forward we must recognize that in the midst of a magnificent diversity of cultures and life forms we are one human family and one Earth community with a common destiny.”
Två år efter Riokonferensen hade arbetet med att utifrån Riodeklarationen ta fram ett Earth Charter startat. Detta hade förslagits av Brundtlandkommissionen 1987 men fick inte tillräckligt stöd på konferensen.[i] Nederländernas drottning Beatrix och premiärminister Ruud Lubbers samt Jim MacNeill sammanförde 1994 Maurice Strong och Michael Gorbatjov för att utveckla detta dokument. Nelson Rockefellers son Steven (1936-) blev därefter utsedd att leda arbetet med att ta fram ett utkast tillsammans med en liten kärngrupp.
Arbetet inleddes på familjeegendomen Pocantico. Religionsprofessorn Steven, var tillsammans med David Rockefeller Jr. och senatorn John D. ”Jay” Rockefeller IV (1937-) ledare för den fjärde familjegenerationen (”Kusinerna”), och intresserade sig likt sin farbror Laurance speciellt för religiösa frågor och dess förhållande till naturen. 2001 gav han ut boken Spirit and Nature – Why the Environment is a Religious Issue – An Interfaith Dialogue. Med religionen till hjälp skulle världen omformas enligt deras vilja.
“Finding ways to foster and encourage the further evolution of the world’s religions is a necessary task if humanity is to find its way to a just, sustainable, and peaceful future. The formation of a planetary civilization is itself the major force driving the further evolution of religion today.”[i] (Steven Rockefeller)
Earth Charter skulle utgöra en stadga för det ”framväxande globala civila samhället om värderingar och principer för en hållbar framtid” och arbetet finansierades av den nederländska staten.[ii] Stadgan utgjorde 16 ”budord” för den nya tiden.[iii]
Trilaterala Kommissionen ansåg att gemensamma värderingar och förpliktelser var tvungna att gradvis utvecklas för att skydda den globala gemenskapen och framtida generationer.[iv] Konsensus om textens utformning nåddes under ett möte på UNESCOs högkvarter i Paris i mars 2000 innan det gjordes officiellt under en ceremoni på fredspalatset i Haag. Dokumentet (handskrivet på papyrus) placerades därefter i en träkista kallad Ark of Hope och presenterades på eventet ”For the Love of Earth” den 9 september 2001 med Steven Rockefeller som en av deltagarna tillsammans med kända namn som Jane Goodall.
![rk of Hope [bildkälla: arkofhope.org]](https://www.klimatupplysningen.se/wp-content/uploads/2016/07/Ark-of-Hope-arkofhope.org_.png "Rockefeller och klimathotet - Del 6 - Den stora omställningen 5")
Den religiösa symbolismen och hybrisen var mycket tydlig. Förbundsarken med Mose budord skulle ersättas av Rockefellers kopia.
Den stora omställningen
”The global transition has begun—a planetary society will take shape over the coming decades.”[iii]
Den framtida globala och hållbara civilisation som Earth Charter skulle tjäna som budord för utreddes samtidigt på annat håll. Även detta projekt var sanktionerat och understött från familjen Rockefeller. Gordon Goodman från SEI och Paul Raskin från Tellus Institute startade 1991 ”PoleStarprojektet” som syftade till att utreda scenarier för genomförandet av en transformation till en planetär civilisation.[iv]
Detta byggde vidare på idéerna från World Future Societys konferens ”Crisis and Opportunity” 1975 samt konferenserna som hölls av Lindisfarne Association och blev en huvudprioritet för Romklubbens avknoppning Club of Budapest, som grundats 1993 av systemfilosofen Ervin Laszlo. Han hade på 70-talet skrivit Romklubbsrapporten Goals for Mandkind där det fastslogs att:
“The greatest hope for the Earth lies in the religionists and scientists uniting to awaken the world to its near fatal predicament and then leading mankind out of the bewildering maze of international crises into the future Utopia of humanist hope…”[v]
Det var Oliver Reisers vision om utvecklandet av ett World Sensorium och Teilhard de Chardins teori om Omegapunkten. En teknologiskt sammanlänkad mänsklighet underställd en världsregering där en ny religion baserad på evolutionär humanism (även benämnd transhumanism) skulle ersätta de traditionella trosinriktningarna.[vi] De utopiska idéerna som sedan 70-talet hade spridits i New Age-kretsar fick nu ny näring. PoleStarprojektet utvecklades 1995 vidare i Global Scenario Group med finansiering från UNEP, Rockefeller Foundation, Nippon Foundation och SEI.[1] Steven Rockefeller hade både gett finansiellt bidrag och inspiration under det tidiga rapportskrivandet. I refereegruppen ingick både Gordon Goodman och Bert Bolin från SEI och IPCC.
Utredningsarbetet resulterade 2002 i rapporten The Great Transition – The promises and Lures of the Times Ahead.[vii] Idéerna från denna vidareutvecklades därefter i nätverket The Great Transition Initiative som koordinerades av Tellus Institute. Där togs det bland annat fram strategier i syfte att föra ut budskapet om nödvändiga förändringar till världen. Det hela var rotat i tankarna om det hållbara paradiset. En slags världssocialism under FN:s kontroll. För att genomföra målen behövdes bland annat en koordinerad global medborgarrörelse.[viii] För detta ändamål startades The Widening Circle som 2010 började arbeta operativt med att genomföra transformationen till en planetär civilisation och att nära idén om globalt medborgarskap. Detta gjordes i samarbete med bland andra Earth Charter, Kosmos Journal och Club of Budapest.
“The global transformation requires the awakening of a vast movement of global citizens expressing a supranational identity and building new institutions for a planetary age.”
Redan ett par år innan hade dock ett stort antal organisationer sjösatts för den nya agendan. 2005 startades initiativet “Creating a New World Civilization Initiative” av bland annat Gorbatjov Foundation, japanska Goi Peace Foundation, Romklubben och Club of Budapest.[ix]
Kyotoprotokollet
“Carefully orchestrated media and communications strategies supported by the Fund at the Kyoto meeting itself played a helpful role encouraging negotiating progress that resulted in Al Gore making an unplanned trip to Kyoto during the penultimate day of the two-week negotiation to announce U.S. support for a reductions target.”
1997 hölls UNFCCCs tredje klimatkonferens ”COP 3” i Kyoto, Japan. RBF hade arbetat målinriktat med att bygga upp ett stöd för antagandet av protokollet genom utbildning och medial information. Detta innefattade också användandet av internet som forum för klimatpropaganda.[x] RBF såg protokollets legalt bindande nationella målsättningar som en framgång för fondens ansträngningar och finansiella stöd till ett antal organisationer. Det hela var enligt RBF noggrant orkestrerat av dem själva.[xi] Deras nätverk presenterade “bevis” för att mänskligt framkallade klimatförändringarna var ett riktigt fenomen. Klimatförändringarna kopplades också till mänskligt beteende och behovet av att förändra människan från grunden.
RBF gick nu vidare och började finansiera organisationer och skapa nätverk som gick utanför nationsgränserna med en ambition att utbilda företag, naturvårdare, forskare, hälsosektorn och religiösa grupper om klimatförändringar. [xii] Åren efter millennieskiftet byggdes ett imponerande nätverk upp som var redo att informera massorna om klimathotet. Under perioden 1998-2004 investerade RBF 10 000 000 USD på klimatfrågan.[xiii]
2001 stödde RBF tio miljögrupper med pengar till projekt som handlade om klimatet. Bland annat så fick Greenpeace Fund 75 000 dollar för sin Global Warming Campaign.[xiv] Denna gick ut på att lobba gentemot de 100 största företagen och förmå dessa att arbeta tillsammans med resten av världen i ”kampen mot klimatförändringarna”.[xv] Detta gjordes inför den tredje miljökonferensen i FN:s regi som hölls i Johannesburg 26 augusti till 4 september 2002. Trots att mötet misslyckades med att adressera klimathotet (Friends of the Earth menade att ExxonMobil hade påverkat president George W. Bush att underminera processen)[xvi] så ökade stödet från storföretagsvärlden och oljebolagen för klimatfrågan de efterföljande åren.
“The Climate Group is an international coalition of some of the world’s most powerful leaders. It is globally recognized for its exceptional impact on the climate debate, and respected as one of the world’s most influential non-profits. Its membership is made up of over 100 major brands, sub-national governments and international institutions. The combined revenue of its corporate members is estimated to be in excess of US$1 trillion, while its regional government partners represent almost half a billion people.”
2004 etablerade Rockefeller Brothers Fund organisationen The Climate Group i London. Denna började engagera “nyfrälsta” storföretag och lokala myndigheter till att genomföra klimatåtgärder som gynnade fortsatt ekonomisk tillväxt. Det fanns pengar att tjäna på att rädda världen från den stora klimatkatastrofen. Även Storbritanniens dåvarande premiärminister Tony Blair blev engagerad och deltog i organisationens event. The Climate Group började propagera för användandet av smart teknologi i syfte att sänka koldioxidutsläppen, bl a LED-lampor, smarta elnät, avskiljning och lagring av koldioxid samt elektriska fordon.[xvii] Det var den ekologiska moderniseringens väg och skiljde sig från miljörörelsens fokus på enklare levnadsvanor och nolltillväxt. Båda perspektiven ingick dock som flaggskepp i Rockefellerfamiljens globala förändringsarmada.
Ännu hade inte rädslan för klimathotet bitit sig fast hos de breda folklagren. Förändringens vindar blåste dock upp. Snart gjorde en självsäker f.d. vicepresident sin storstilade entré på klimatarenan samtidigt som media blev som besatt av vädrets nyckfulla makter…
Stöd byggandet av stiftelsen Pharos. Akademin och samhället av idag präglas av likformighet, åsiktskorridorer och en alltför utbredd strävan efter politisk (och annan) korrekthet. Vi vill bidra till att öka utrymmet för fritt tänkande och en öppen och levande debatt. Detta ska göras genom egen forskning, utgivning av rapporter, böcker, filmer och anordnande av konferenser. En självständig röst i denna värld av papegojor.
Vi behöver medel för att bygga en organisation som kan höras och synas. En hemsida ska skapas för att samla och sprida mer information. Artikelserien ska översättas och publiceras i Bulletin of the Mad Doctor samt som bok. Ambitionen är också att göra en film där budskapet på ett enkelt sätt kan göras tillgängligt till en större och även yngre publik. Det är viktigt att detta sprids!
Denna artikelserie är en del i kampanjen för att få fyrtornet att lysa. Om du gillar det du läser och vill veta mer så får du gärna visa din uppskattning. Små som stora donationer är välkomna. Redan nu har vi fått ett antal månadsdonatorer (100:-/mån). För dem som blir månadsdonatorer eller ger en engångsdonation över 300:- ingår ett exemplar av den färdiga boken.
För mer information och för att skicka adressuppgifter:jacob@wardenclyffe.se eller inger@wardenclyffe.se
Ge ditt bidrag till grundläggandet av stiftelsen Pharos. Plusgiro: 74 40 98-5 eller Swish: 0705930936
[1] Scenarierna som utvecklades kom att användas av bland annat IPCC, OECD och UNEP.
[i] http://www.arkofhope.org/#
[ii] Earth Charter Initiative, A Short History of the Earth Charter, http://earthcharter.org/discover/history-of-the-earth-charter/
[iii] http://www.greattransition.org/gt-essay
[iv] http://www.polestarproject.org/
[v] Laszlo, Ervin (1977), Goals for Mankind – A Report to the Club of Rome, Hutchinson
[vi] Reiser, Oliver (1975), Cosmic Humanism and World Unity, World Institute Creative Findings, Gordon and Breach: New York, s. 23
[vii] http://www.greattransition.org/documents/Great_Transition.pdf
[viii] http://www.wideningcircle.org/documents/TWC%20Readings/GTI-Perspectives-Imagine_All_the_People.pdf
[ix] https://www.goipeace.or.jp/english/activities/lectures/lectures17.html
[x] http://www.rbf.org/sites/default/files/1997-AR-web-optimized.pdf
[xi] http://www.rbf.org/sites/default/files/sustainabledevelopmentprogramreview.pdf
[xii] http://www.rbf.org/sites/default/files/1998-AR-web-optimized.pdf
[xiii] http://www.rbf.org/sites/default/files/sustainabledevelopmentprogramreview.pdf
[xiv] http://www.rbf.org/sites/default/files/2001_Annual_Review.pdf
[xv] http://www.greenpeace.org/international/Global/international/planet-2/report/2001/1/annualreport10pp.pdf
[xvi] https://www.foe.co.uk/sites/default/files/downloads/climate_change_summit.pdf
[xvii] http://www.theclimategroup.org/
[i] Steven Rockefeller, ”Commentary on ’Meaning, Religion, and a Great Transition,'” Great Transition Initiative (December 2014), http://www.greattransition.org/commentary/steven-rockefeller-meaning-religion-and-a-great-transition-michael-karlberg
[ii] Earth Charter Initiative, A Short History of the Earth Charter, http://earthcharter.org/discover/history-of-the-earth-charter/
[iii] http://earthcharter.org/invent/images/uploads/echarter_swedish.pdf
[iv] McNeill, Jim m.fl. (1991), s. 123
[i] Official Journal C 138 , 17/05/1993 P. 0001 – 0004
[i] http://www.rbf.org/sites/default/files/1993-AR-web-optimized.pdf
[ii] http://www.rbf.org/sites/default/files/1994-AR-web-optimized.pdf
[i] http://www.mauricestrong.net/index.php/opening-statement6
[i] http://graduateinstitute.ch/files/live/sites/iheid/files/sites/admininst/shared/doc-professors/luterbacher%20chapter%202%20102.pdf
[ii] McNeill, Jim m.fl. (1991), Beyond Interdependence, a report to the Trilateral Commission
[iii] http://www.rbf.org/sites/default/files/1991-AR-web-optimized.pdf
[iv] King, Alexander och Schneider Bertrand (1991), The First Global Revolution: A Report by the Council of The Club of Rome, Pantheon Books
[v] McNeill, Jim m.fl. (1991),s.v
[i] McNeill, Jim m.fl. (1991), Beyond Interdependence, A Report to the Trilateral Commission, s. 124-125
[i] http://www.rbf.org/sites/default/files/1998-AR-web-optimized.pdf
Mycket imponerande igen, Jacob.
Vore intressant att höra en reaktion från klimatforskarsamhället, som mestadels ovetandes nyttjats som redskap för ett helt annat syfte än de trott
Jacob, ”det hållbara paradiset” var ett nytt begrepp som synliggör hydran. Ibland verkar hydrans alla metastaser vara ostoppbara, men den medicin mot ”det hållbara paradiset” eller snarare den ohållbara lögnen, som Brexit levererat ser ut att vara effektiv. Med ytterligare stöd av medias hatobjekt nummer ett Mr Tump kan alla de upppoppande förslagen om diverse exits leda till krav på Clexit.
När ”det hållbara paradiset” belyses och därmed synliggörs förvandlas det till ”den ohållbara lögnen”.
Tack för belysningen!
Kärnkraft eller ”förnybart”
Vi har två poster om energipolitiken:
El Hierro, fiasko för ”förnybart”
http://klimatsans.com/2016/07/12/el-hierro-fiasko-for-fornybart/
Anläggningen skulle bli modellen som bevisade att det är möjligt med ”100 % förnybart”. Nu har den varit i drift ett helt år. ”Förnybart” stod för 35,6 % av elbehovet.
Efter kärnkraften: Gaskraft
http://klimatsans.com/2016/07/13/efter-karnkraften-gaskraft/
Tidskriften ”The European Physical Journal Plus” publicerade den 26/5 en studie av förutsättningarna för att avveckla kärnkraften Sverige. Det är en seriös studie med en författare från KTH.
Konklusionen är att det är helt nödvändigt med konventionell kraft av samma kapacitet som kärnkraften, om denna skall läggas ner. Kostnaderna för att bygga upp ett helt nytt system, när man redan har ett som fungerar behandlades inte.
En kommentar menade:
Så det finns ingen lösning för vind utan kärnkraft…….
och en lösning med kärnkraft behöver inte vind…….
Länka gärna till din riksdagspolitiker.
Ann Ih, Trump är väl lika mycket psykopat som Obama, Hillary, Rockefeller & co? Ingen av plutokraterna eller deras marionetter är lösningen på världens problem. Är inte det ganska uppenbart vid det här laget?
OT
Hå,ja,ja. Så har SvD listat de ”rekordmånga klimatrekorden”. Det är fd meteorologen Pär Holmgren (en av dessa misslyckade figurer som liksom Rockström lever på klimathotet) som listar och därvid glömmer att rekord alltid slås för en enstaka säsong och på enstaka ställen. Det finns också många rekord som pekar år andra hållet i klimatdebatten och som därför ”glöms bort”, så även denna gång. Många av rekorden är dessutom lögn såsom att Arktis skulle varit 30 grader varmare senaste vintern. Sanningen är att vintern varit varm pga La Nino men dagstemperaturerna var 4- 13 grader högre än normalt vilket inte är en konstig variation för ett enstaka år. Det har varit många stormar i tropikerna senaste vintern pga La Nino men trenden de senaste 10 åren är nedåtgående. Dessutom har inga svårare stormar uppmätts i USA på 11 år (efter Katrina). Och så kan man fortsätta punkt för punkt.
http://www.svd.se/det-har-slagits-rekordmanga-rekord
Inger, Du har säkert rätt, men vad han ändå har kapacitet till det är att öppna debatt om ”det hållbara paradiset”. Det är enligt min mening en av de allra viktigaste debatterna i dag. Alternativet är att Clintons med hela hydran bakom sig får hållas och det är ett ännu värre perspektiv.
Jacob,
Tack för din gedigna genomgång av den gröna rörelsens framväxt och utbredning i världen. Man kan inte låta bli att imponeras av deras starka ideologiska trosvisshet och oförtröttliga arbete med att få med internationella organisationer och akademiska institutioner. Det finns många godtrogna därute som glatt låter sig bli utnyttjade för The Great Transformation.
OT Lyssnar just nu på programmet Radiokorresspondenterna i P1. Där pratade man om planerna på att plantera en skog för att hindra ökenspridningen söder om Sahara. – Men hur är det med det? Öknarna krymper ju. Jorden blir grönare.
Det är kallt i Australien och den snöar på ställen som sällan ser snö. Får vi höra om det i media?
Jacobs arbete är gediget och hälsan tiger still. Det talar för sig själv så det känns inte nödvändigt att recensera.
Det angloamerikanska etablissemang det handlar om är som synes av Jacobs text intresserade av känslomässigt stoff som kan utnyttjas för att massmanipulera. Teilhard de Chardin nämns. Han begav sig med malthusianen Bertrand Russel till Kina där Chardin entusiastiskt letade upp det mest bakåtsträvande och efterblivna han kunde hitta. Russell tillsammans med John Dewey pläderade för bolshevism och var helt emot ett kapitalistiskt Kina. Det genomgående draget liksom för den elit Jacob beskriver är att man är utvecklingsfientlig. Alla länder som varit på väg att utvecklas i riktning av industrialisering, Tsarryssland, Frankrike, Tyskland, Iran, Libyen som varit på väg att dra igång utvecklingen hemma eller i samarbete har av angloamerika och dess kumpaner drabbats av regime change revolution och storkrig som avbrutit processen. IMF och världsbanken har utnyttjats för att hålla tillbaka istf att vara en verklig utvecklingsbank.
Det är inte bara arabvärlden och islam som avsiktligt styrts i riktning bakåt utvecklingsmässigt och civilisatoriskt genom att med akademisk energi gräva fram det mest bakåtssträvande och sponsra det. Även kristendomen, protestantismen används sen länge i syfte att att skapa sekterism i Asien och promovera globaliseringen. Angloamerika har tålamod och procent efter procent av förskjutningar av religionstillhörighet styrs som ett vapen för kaos därborta. Man vill skapa hjärntvättade grupper som kan manipuleras att slita sönder gamla inarbetade traditionella strukturer.
10# Peter
Kan väl tillägga om Teilhard de Chardin att han har anklagats för att medverkat i Piltdownbedrägeriet. Det utvecklingsfientliga kan delvis ifrågasättas eftersom dessa inflytelserika grupperingar snarare önskar kontrollera utvecklingen och styra den i önskad riktning. Den transhumanistiska drömmen. De vill däremot förhindra konkurrerande maktsfärer från att utvecklas på egen hand. De gynnar det egna projektet.
Jag kommer att gå in mer på Chardins idévärld och influenser på eliten framöver.
#11 Jacob
Det utvecklingsfientliga jag syftar på är givetvis för applicering på andra. För export till potentiella konkurrentländer men även lokalt för att förhindra att aristokratin/oligarkin hotas av framväxande nya maktcentra uppkomna genom framgångsrikt entreprenörskap baserat på teknologiskt knowhow.
Fenomenet spänner över ett långt tidsintervall och i nuläget har ju de multinationella sån makt och inkorporerar så mycket av knowhow att de sitter lite säkrare än på 1700-talet.
Exempel på framgångsrik export av kunskapsfientlighet är Maoismen, där Dewey och Russel (och som sagt Chardin) fanns med i bilden, och ’revolutionen’ i Iran 1979, där Khomeini sen länge samarbetade med angloamerikanerna.
På 1700-talet finns exempel från sydamerika där ’frihetskämparna’ understödda av britterna slog ihjäl kadrerna och avbröt de frihetsrörelser som tidigare dragits igång i Benjamin Franklin’s anda.
Tom dominanten i den konspirerande Round Table gruppen, Alfred Milner deltog i vägbyggande för hand för att stärka en antiteknologisk typ av arbetarrörelse i John Ruskins anda.
Ruskin och andra ville samtidigt låta naturlig utslagning verka fritt med antagandet att den ariska rasen skulle komma att dominera.
Vi är helt överens om att det generellt handlar om att styra potentiella hot så att dom antingen körs i diket eller helt kontrolleras. Men det förtjänar att pekas ut i detalj (som du ju förtjänstfullt bidrar till) eftersom vänsterfolk och liberaler är omedvetna om det och reciterar sina respektive husgudar utan att ana ngt dubbelspel, medan å den andra sidan konservativa överskattar vänsterfolks självständiga roll och inte ser att de är manipulerade av sina skenbara motpoler.
Tack, Jacob.
Alltså, hela den sammanställning du gjort och fortsätter att göra. Connecting the dots… Ett bidrag kommer så snart som möjligt.