I dagens New York Times skriver Paul Krugman om Waxman-Markey-förslaget att införa ett handelssystem med utsläppsrätter i USA. Bortsett från den sedvanliga kritiken från AGW-motståndare, som Krugman betecknar som ”yada yada”, har förslaget även fått bannor från miljöaktivisternas håll.
Al Gore anser visserligen att Waxman-Markey är bra. Så bra att han tänker dra igång ännu en gräsrotskampanj för att stötta förslaget. Men Greenpeace är inte alls förtjusta, och James Hansen vill överhuvudtaget inte ha cap-and-tade, utan en koldioxidskatt.
”I’m with Mr. Gore”, skriver Krugman. ”The legislation now on the table isn’t the bill we’d ideally want, but it’s the bill we can get — and it’s vastly better than no bill at all.”
Krugman motsäger här lite grann sin egen rubrik: The Perfect, The Good, The Planet. För visst verkar det egentligen handla om: The Perfect, The Good, The Bill?
Det talas oerhört mycket om procentsatser och procentuella minskningar av utsläpp, men jag har inte sett en enda kalkyl som visar vad en 50-procentig minskning av de globala CO2-utsläppen skulle ha för effekt på temperaturen. Vi ska ner till 350 ppm, jaha, och vad motsvarar det i grader C? Ibland sägs det att vi måste minska utsläppen med si och så mycket för att begränsa temperaturökningen till max 2 grader C. Men vad är det primära målet egentligen? Att begränsa temperaturökningen eller att begränsa utsläppen? För ibland undrar jag om inte temperaturen är det sekundära. Om inte allt handlar om de där koldioxidmolekylerna som svävar runt i luften.
Vad säger ni?
Som vanligt handlar det om pengar. Ekonomiska styrmedel av det ena eller andra slaget slutar ändå med olika intressen, ”Follow the money”.
Charles Barton skriver om TMSR(LFTR) och ser oljeindustrin och kolbaroner som motståndare.
Det finns fler:
Uranindustrin med allt från brytning, slutförvar, upparbetning och bränsletillverkning.
Klimatkonsulter, företag som lever på ”gröna” subventionerade energisystem och alla inkl. politiker och fattiga länder som ser möjligheterna med CO2 handel och avgifter, samt inte minst den växande globala klimatbyråkratin.
Jag är övertygad om att alla ogillar eviga, miljövänliga och billiga energisystem, ty de blir då arbetslösa eller får avsevärt mindre makt.
Jag ser att informationen till allmänheten om TMSR kan vara viktigare än det faktum att våra CO2-utsläpp inte riskerar att leda till en global klimatkatastrof.
Jag tror Europa i allmänhet och Sverige i synnerhet, kan köra ett tag till mot verkligheten då systemet backas upp av så gott som alla politiker och journalister.
I USA är det inte så, där kommer det kanske röra på sig då Indien kommet lite längre.
Frågan är om USA kommer bli frånkörda av Indien i denna energiteknik?
Jag tror de, Indien har visat stor kraft som utvecklare av kärnkraftteknik och industriell stordrift.
Jag tror att CO2-nissar, skatte och regleringskåta politiker, fossilindustri och den snabbt växande vind och sol kraftindustrin, kommer ge Indien det försprång vi aldrig kommer lyckas ta igen.
Vilken tur för mig att de pratar Engelska där..
Nyss stängdes börsen i Mombay då den snabbt stigit 10%.
Indien go go go, jag håller på er.
Jag är övertygad om att inte bara uranindustrin, slutförvarsindustrin, fossilindustrin, den industri som lever av att vissa hopplösa energisystem subventionerat
Sista stycket borde bort, jag missa preview…
Det är lite kass med den funktionen då texten komprimeras om jag väljer pw utan ändringar..
Har ni andra märkt det?
Det är nog som vanligt. Pengar och makt.
Om föremålet är koldioxidmolekyler, ozonhål, människoraser, hotande länder, rika länder, fattiga länder, kolonier, olja eller kontroll av handelsvägar/handelsflöden är skit samma. Det har alltid pågått det kommer alltid att pågå.
W
En intressant beräkning finns här:
http://www.worldclimatereport.com/index.php/2009/04/30/what-you-cant-do-about-global-warming/
Det visar sig till exempel att om ”den stora klimatboven” USA minskar sina utsläpp med 83 %, så minskar den globala medeltemperaturen med … (Fanfarer, tack!) ungefär tre (3) tusendels grader. Nej, inte tretusen grader, utan tre TUSENDELS grader.
Vi borde alla vara tacksamma för att USA kanske är redo att göra denna stora uppoffring för att rädda världen från överhettning, eller hur!
Jag funderar på om vi ändå kanske ska försöka ställa frågor som inte redan ställts. Om vi ställer vanliga ledande one-liners likt KG Bergström vet vi vilka svar vi kommer få. Prova en Fichtelius istället, be honom utveckla teorin bortom sina vanliga slides om temperaturkurvan de senaste 30 åren och smältande arktis.
oops, senaste kommentaren gäller fråga Källén, sorry
Jag tycker det är lite komiskt när klimatforskarna får stöd från nationalekonomer. Lite för mycket en blind leder en döv för min smak. Likehterna är dock slående.
Med hjälp av avancerade matematiska modeller och kraftigt förenklade orsakssamband åstadkommer man något som ser ut som vetenskap.
Krugman borde liksom de flesta klimatforskare (inkl en del skeptiker) framträda med en big fat disclaimer i pannan som säger ”Jag har inga entydiga vetenskapliga belägg för det jag säger.”
Lars Kamél #5,
En seriös beräkning finns här.
Anders L: På vilket sätt skulle det vara en seriös beräkning? För att den publiceras i den en gång aktade tidskriften Nature, numera en megafon för olika typer av panikmakare?
Skiljer sig förresten beräkningen i din länk särskilt mycket från den i min länk? Enligt beräkningen i World Climat Report behövs det utsläpp på dagens nivå i drygt 50 år för att öka världens medeltemperatur med 1 grad från dagens läge. Enligt artikeln i Nature behövs en 5o %-ig reducering av utsläppen på knappt 50 år för att uppvärmningen ska stanna vid 2 grader jämfört med förindustriella nivåer. Det kan inte vara en skillnad på flera storleksordningar i alla fall.
Re: Mattias #8
Jag kan bara hålla med. Där har vi två grenar inom vetenskapen som är så nära pseudovetenskap som det över huvud taget är möjligt att komma.
Det fundamentala inom dessa ”vetenskapgrenar” är att man inte heller behöver träffa rätt med teorierna, utan det viktiga är att ingen kan bevisa att du har fel.
Att man sen kan få Nobelpriset inom ekonomin som Krugman är väl inte mer konstigt än att hans ”forskning” råkar vara på tapetet just för tillfället. Väl marknadsfört sedan länge, och på ”rätt ställe vid rätt tidpunkt”. Alltså lite samma sorts lotteri som litteraturpriset också.