Operationen lyckades, men patienten dog

Bild från WUWT

Ett urgammalt skämt, som idag ger obehagliga associationer när det gäller klimatpolitiken. I Sverige men även hos resten av vår åttondel av Jordens befolkning.

Klimatfrågan innehåller så många faktorer, att vanliga människor inte kan förväntas greppa någon helhet. Det gäller alltså de flesta av oss. En skänk från himlen för de som driver  narrativet. Koldioxiden är den perfekta gemensamma fienden att skrämma med och samla folket mot. Ett maktverktyg och utsläppen är lätta att mäta och därmed också att beskatta. Den som har fördelen att måla problembilden har alltid övertag i debatten. Egentligen till den grad, att de har makt, att hindra en saklig offentlig politisk debatt.

Vetenskap är siffror. Inga siffror ingen vetenskap. John R. Christy (Professor at The University of Alabama in Huntsville) yttrade dessa kloka ord i ett senatsförhör.

Frågor som alla borde ställa.

• Vad beräknas Net Zero koldioxidutsläpp 2050 kosta?
• Om vi lyckas nå Net Zero till 2050, hur mycket påverkar det Jordens medeltemperatur?

Det går att kvantifiera. Åtminstone med närmevärden. Men de tal det handlar om är ofattbart små när vi talar om resultatet av klimatåtgärderna och ofattbart stora när kostnaderna ska presenteras.

De mål som formulerats med utgångspunkt i Parisöverenskommelsen vid COP21 2015 är helt orimliga och kommer inte att kunna uppnås. Klimatpolitiken bör granskas utifrån perspektiven:

• Lider planeten av en ’sjukdom’, som människan kan bota?
• Klimatkrisagendan lider av de många bakslagen, som i ökande grad avvisar krisnarrativet.
• Anpassning till ett ändrat klimat har historiskt varit en succé. Vi kommer att kunna anpassa oss även till en långsam förändring i klimatmönstren även i framtiden.
• Krismedicinens farliga biverkningar

Lider planeten av en sjukdom, som människan kan bota?

I tillräckligt långt perspektiv, och då behöver vi bara tala om ett årtusende, inte miljoner år, har klimatet erbjudit mänskligheten gyllene perioder av välstånd.

Sett  till hur mycket komfortablare Jordens klimat blivit i och med återhämtningen efter den lilla istiden, borde vi ju vara mer bekymrade för en återgång till det klimatet än den globala temperaturökning på 1 ^OC som vi fått.

Förenta nationernas klimatpanel (Intergovernmental Panel on Climate Change, IPCC) är FN:s organ för att sammanfatta och bedöma vetenskapen relaterad till den globala uppvärmningen. Bildades 1988 och har sedan dess pratat koldioxidbekämpning. IPCC:s resultat har redovisats i rapporterna AR1 1990 till AR6 2021/2022.

Klimat är statistik. IPCC:s samlade underlag visar 2 av 13 extrema typer av väderhändelser, som har en signifikant ökning. Värmeböljor och ökad nederbörd. Dock inte översvämningar.

Låt oss därför utgå från att planeten varken brinner upp, har feber eller är utsatt för ett existentiellt hot. I verkligheten är det lugnt.

Klimatåtgärderna går trögt

Strategin att åtgärda klimatförändringarna har signifikanta bakslag.

För det första fungerar det bara om människans utsläpp av fossil CO₂ är den viktiga kontrollratten för klimatet. Men vi vet, att så inte kan vara fallet för vi kan klart se betydande temperaturförändringar över årtusenden.

För det andra. Om den där behändiga kontrollratten funnes kan det bara fungera om alla i praktiken uppfyller sina löften från Paris.

Kyotoprotokollet avtalades 1997 och krävde att de industrialiserade länderna ska minska utsläppen av sex växthusgaser (koldioxid, som är den viktigaste, metan, kväveoxid, fluorkolväten, perfluorkarboner och svavelhexafluorid) med i genomsnitt 5,2 % under 1990 års nivåer under första ”åtagandeperioden” till perioden 2008–2012. På klimatkonferensen i Doha 2012 blev det enighet om att förlänga avtalet till år 2020. Inte mycket hände. Koldioxidutsläppen ökade.

Så kom Parisöverenskommelsen vid COP21 2015.

Stående ovationer efter den ’enorma framgången’. Det enda konkreta var temperaturmålen. 2 ^OC men helst 1,5 ^OC och alla ska göra så gott de kan – eller vill.

Ingenting har hänt som visar att vi kan påverka klimatet. Däremot har drastiska recept på mediciner ordinerats.

Det går också trögt. Det är inte lätt att få varken enskilda eller alla länder, att acceptera så beska piller. Alla vet hur bipacksedeln ser ut som följer med mediciner. Den saknas för klimatmedicinen beroende på att det inte finns några konsekvens- eller kostnadsanalyser för åtgärderna.

Det vill sig inte riktigt. Det visar nedanstående graf.

Kunde vi skulle vi uppmana alla riksdagsledamöter som tror att klimatmålen kan nås, att räcka upp en hand. Sex år kvar till 2030. Alla som vill förstå inser det orimliga.

Klimatåtgärderna går trögt.

Framgångsrik anpassning till klimatförändringar

FN:s roll är tänkt att göra världen bättre. Agenda 2030 har formulerat 17 olika mål. Klimatmålet hotar dock alla de övriga 16. Sett över tiden efter lilla istiden har Jordens befolkning fått det bättre. Huvudsakligen med hjälp av klimatförbättringarna och att vi lärt oss använda fossil energi.

Vilken ekonomi vi än talar om måste prioritera användningen av sina resurser. Anpassning till förutsättningarna i verkligheten har varit en formidabel succé. Antalet människor som dör i naturkatastrofer rasade med en faktor mer än 50 under 1900-talet. Se diagrammet nedan från Our World in Data

Denna förbättring har kommit trots (eller troligare tack vare) en nästan 20-faldig ökning av CO₂-utsläppen, som syns i diagrammen ovan.

Billig energi har lett till stora förbättringar i jordbrukets avkastning genom mekanisering, bevattning och konstgödning. Billig energi har gjort skydd mot översvämningar möjligt och att bygga bostäder som är mer motståndskraftiga mot extrema väderhändelser.

Åtgärder för anpassning har många fördelar. De kräver inga internationella avtal och de kan tillämpas lokalt där de snabbt genererar nytta. De fungerar också för att skydda mot förändringar i klimatet som inte drivs av  CO₂. Anpassningsåtgärder man också ha ytterligare fördelar som effektivare användning av vatten och robustare varianter av spannmål. Det finns ingen anledning till att inte fortsätta anpassa oss.

Anpassning är bättre användning av resurser än koldioxidbekämpning.

Krismedicinens farliga biverkningar

Det farligaste med de politiska ’kraftfulla’ klimatåtgärderna är fartblindheten. Är brådskan beroende på tron att ett eller annat år är skillnaden mellan räddning och katastrof? Eller är man rädd för att verkligheten visar allt mindre benägenhet att följa IPCC:s scenarier?

Den första mest uppenbara risken  med klimatpolitiken är att den inte kan fungera mot klimatförändringar, som drivs av andra krafter än CO₂. Den andra är de enorma kostnaderna.

Alla måste ta ansvar för klimatet får vi veta dagligen. Ät grönt – inte kött och åk cykel. Om koldioxid från fossila bränslen måste bort, så som politiken bestämt sig för, finns bara elektrifiering för att lösa det.

Här kommer de verkligt skadliga åtgärderna in. Net Zero 2050 kräver drastiska nedskärningar av utsläppen och därmed påverkas människans energianvändning.

Det råder ett starkt samband mellan energianvändning och ett lands  välfärd och rikedom. Det farliga ligger i att vår åttondel av Jordens befolkning drabbats av politik, som tror att förnybar energi, läs vind och sol, ska kunna frälsa världen.

Vi blir alla fattigare. Dels genom att vi bygger en elförsörjning som är tekniskt undermålig och ger dyra elräkningar överallt där det tillämpas. Dels den smygande avindustrialiseringen som följer. Det är få, om ens några, klimatåtgärder som förbättrar varken industrins eller samhällets produktivitet.

Bilden är ett collage från Henrik Jönssons video. PRIVATA gröna haverier slukar DINA SKATTEPENGAR (youtube.com)

Hon har inte alla svar säger hon. Men hon har inga tvivel om att koldioxid ska ner till netto noll 2050. Om vi stänger Sveriges alla utsläpp i morgon så påverkar vi, beräknat utgående från IPCC:s egna data, (TCR 3.0 gr) den globala temperaturen fram till år 2050 med en tusendels grad, vilket inte är mätbart.

Med rent självplågeri inom EU bestraffas utsläppen med unikt höga priser på utsläppsrättigheter, se diagram nedan. Det kommer att leda till ekonomiskt haveri för länder inom EU i en aldrig tidigare skådad omfattning. En grov uppskattning av kostnaderna för den gröna omställningen är ca 5% av varje lands BNP. (Björn Lomborg) I Sveriges fall motsvarar det som genomsnitt ca 300 miljarder kr/år. Just nu är siffran högre baserat på all omställning förorsakad av de gröna projekten i norr. Som sagt, även vid lyckade projekt kommer inte klimateffekten att vara mätbar. Kostnaderna kommer dock bli lätta att summera – i efterhand.

Alla sitter vi samma båt. Om nu koldioxid är problemet måste alla ro åt samma håll för att det ens teoretiskt ska fungera. Kina behöver mer energi och använder alla medel. Inte minst kol.

Kostnaderna för utsläppsrätter är en avgörande faktor i kalkylerna för alla gröna projekt. För att det ska fungera måste skyddstullar komplettera för att inte import av billigt stål till exempel ska döda vår europeiska industri. Det gör oss alla fattigare.

Vindkraft är huvudspåret i EU:s energiomställning. Vi svenskar bjuder på ett exempel som borde leda till besinning. Vårt sydligaste elområde SE4 har Europas svagaste elförsörjning. Minst marginal för störningar. Där producerades 5,7 TWh vindkraftsel 2023. Utbyggnaden fortsätter i rasande fart. Anläggningarna Kattegatt Syd och Kriegers flak skulle fördubbla produktionen med sina 7 TWh. Ansökningar med mer  än 100 GW i enbart SE4 väntar på godkännande. Hela Sverige förbrukar 140 TWh/år som jämförelse. 100 GW skulle ge runt 250 TWh/år.

Problemet illustrerar situationen, som hela EU är på väg mot. När det inte blåser spelar det ingen roll hur mycket vindkraft du har. När det blåser rejält en överproduktion som saknar behov. Ett elsystem utan styrbar balanskraft eller gigantisk lagringskapacitet fungerar inte på någon nivå. Väderberoende elproduktion kannibaliserar ekonomisk på sig själv och begränsar dessutom möjligheterna att investera i elproduktion, som är hållbar i verkligheten.

Det förblir en gåta hur expansion av vindkraft skall kunna tillgodose Sveriges eller Europas framtida elbehov.

Energiomställningens ekonomiska skadeverkningar och negativa miljömässiga konsekvenser leder till slutsatsen, att medicinen är mycket värre än sjukdomen. Boten är värre än soten.

Evert Andersson och Mats Kälvemark

+4