Nytt och gammalt om hockeyklubban

Hockeyklubban är ett diagram över hur medeltemperaturen på norra halvklotet har varierat under de senaste drygt tusen åren. Det var Michael Mann och medarbetare som forskade fram den genom att studera spåren efter gamla temperaturändringar i naturen, till exempel hur snabbt trädringar hade växt till. Diagrammet hade formen av en hockeyklubba som visade att temperaturen sakta sjönk under tusen år för att sedan plötsligt rusa i höjden från början av 1900-talet. Hockeyklubban lyftes fram av IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change = FNs klimatpanel) i deras tredje vetenskapliga sammanfattningsrapport år 2001 och kom att uppfattas som ett tecken på en nära förestående klimatkatastrof. Här tar jag bland annat upp de intressanta meningsmotsättningar som blev följden.

Bakgrunden till att jag skrev det här är Judith Currys blogginlägg IPCC TAR and the hockey stick (TAR = Third Assessment Report) där hon diskuterar John Christys berättelse om och kritik av hur hockeyklubban kom att lyftas fram i sammanfattningen för beslutsfattare (SPM = Summary for Policy Makers).

Hockeyklubban enligt IPCCs tre senaste rapporter

Följande figur visar överst hockeyklubban som den presenterades i IPCCs rapport TAR från 2001. Lägg märke till den streckade linjen som utmärker hockeyklubbans skaft. Underst ser vi ett diagram som visar de rekonstruktioner som IPCC tog upp i sin rapport AR4 (Assessment Report #4) år 2007. I detta diagram har jag lagt in hockeyklubbans skaft som en blå rät linje.

I denna figur finns Manns rekonstruktion MBH1999 med, det är denna som just är hockeyklubban. Rekonstruktionen MSH_2005 är en svensk-rysk studie med Anders Moberg, Karin Holmgren och Wibjörn Karlén i den svenska delen av gruppen. De tre svenska och två ryska författarna framhöll i sin artikel i Nature (Moberg et al. 2005) att deras rekonstruktion visar mycket större variation från den medeltida värmeperioden till den lilla istiden än MBH1999. Wibjörn Karlén hade redan tidigare medverkat till sådan kritik av hockeyklubban varvid Michael Mann tog illa upp. Så här skriver Mann nämligen i sin bok:

Mer skenbar kritik skulle följa. S. Fred Singer drog igång en kampanj mot vårt arbete ett år efter MBH99s tusenåriga hockeyklubba publicerades . Hans organisation ( SEPP ) anordnade en presskonferens på Capitol Hill i maj 2000 före det officiella offentliggörandet av den tredje rapporten TAR från IPCC. Singer använde denna händelse för att angripa utkastet till IPCC-kapitlet om klimatobservationer , med hänvisning särskilt till slutsatsen att den senaste tidens värme verkar onormal jämförd med det senaste årtusendet . ” Vi accepterar inte detta . Vi utmanar det , ” utbrast Singer vid evenemanget . Fair enough , men motiveringen för denna utmaning var dålig. Singer inbjöd den svenska paleoklimatologen Wibjörn Karlén att framföra sina teser. I en refräng som klimatförnekare skulle upprepa om och om igen som ett mantra , hävdade Karlén att hockeyklubban innehöll ”varken en medeltida värmeperiod eller den lilla istiden”. Naturligtvis visade MBH99s hockeyklubba båda; slutsatsen som meningsmoståndarna verkligen inte gillade var att den medeltida värmeperioden , samtidigt som den kan jämföras med värmen under mitten av nittonhundratalet i vår rekonstruktion , helt enkelt inte når upp till efterföljande uppvärmningsnivåer . (Mann, Michael (2012-01-24). The Hockey Stick and the Climate Wars: Dispatches from the Front Lines (p. 107). Perseus Books Group. Kindle Edition).

Läs mer: Några funderingar om Michael Manns nya bok, Pehr Björnbom, Klimatupplysningen 2012-03-23.

Egentligen kan väl detta ses mest som ett ordkrig från Manns sida. Mann har ju som framgår av bokens titel en idé om att det skall pågå något som han kallar klimatkriget. När Karlén säger att man inte ser varken den medeltida värmeperioden eller lilla istiden så är det ett sätt att i enkla ordalag peka på att hockeyklubban visar för liten variabilitet på längre tidsskalor. Genom att förvränga vad Karlén menat så hoppas kanske Mann att undgå att själv i efterhand framstå som en förnekare av vetenskapliga fakta.

Vi ser en utveckling från hockeyklubbans mycket låga variation i den del som är skaftet till en större sådan i de senare rekonstruktioner som visas av IPCC i AR4. Denna utveckling har uppenbarligen fortsatt. Detta kan vi se från de rekonstruktioner som visas i IPCCs senaste rapport AR5 (Assessment Report #5). Återigen har jag ritat in hockeyklubbans skaft som en blå rät linje.

Den medeltida värmeperioden har växt till sig och den lilla istiden har blivit något djupare. Skillnaden mot hockeyklubban är stor. I detta diagram finns inte MBH1999 längre med och denna artikel finns inte heller bland referenserna. Däremot finner vi rekonstruktionen Mo05wawe som är den ovan nämnda svensk-ryska rekonstruktionen från 2005 med Moberg, Holmgren och Karlén i den svenska gruppen, som kritiserade hockeyklubban MBH1999. Det finns yttetrligare två svenska rekonstruktioner med nämligen Christiansen and Ljungqvist (2012) [CL12loc] och Ljungqvist (2010) [Lj10cps], smickrande för svensk paleoklimatologi.

Michael Mann har i IPCCs diagram i AR5 med de nya rekonstruktionerna Mann et al. (2008) [Ma08cpsl] och Mann et al. (2009) [Ma09regm] som nu visar en helt annan bild än hockeyklubban. De visar större variation än till och med den svensk-ryska rekonstruktionen från 2005 med Moberg, Holmgren och Karlén i den svenska gruppen. Med tanke på detta framstår Manns skriverier om Karlén i boken som desto konstigare och omotiverade.

Hockeyklubban som central ikon i Michael Manns idé om klimatkriget

Michael Mann skriver själv i sin bok att hockeyklubban inte hade så stor betydelse för bedömningen av risken för allvarliga klimatförändringar samtidigt som han tydligen vill framhålla dess stora betydelse som symbol i klimatdebatten, som en ikon. Hans skriver i bokens prolog:

Diagrammet var med i den högprofilerade ”Sammanfattning för beslutsfattare” i 2001 års rapport från FNs klimatpanel, och blev snabbt en ikon i debatten om människan orsakat (antropogena) klimatförändringar. …. Det tog inte lång tid för hockeyklubban att bli en central symbol i klimatdebatten. Den berättade en lättförstådd historia med en enkel bild: att en kraftig och mycket ovanlig ökning av atmosfärens uppvärmning höll på att hända på jorden.

På sidan 98 skriver han:

Det faktum att hockeyklubban enligt MBH99 hade varit med i de politiska beslutsfattarnas dokument skulle etablera den som en grundläggande ikon i klimatdebatten.

Jag har i tidigare blogginlägg haft lite funderingar om hur det kom sig att hockeyklubban kom att lyftas fram på detta sätt. Det var inte dess vetenskapliga förtjänster som var avgörande enligt min mening utan just det som Michael Mann också framhåller, att hockeyklubban ”berättade en lättförstådd historia med en enkel bild: att en kraftig och mycket ovanlig ökning av atmosfärens uppvärmning höll på att hända på jorden”.

Läs mer: Mellandagsrepris – Allas vår Mann. Pehr Björnbom, Klimatupplysningen 2013-12-27.

Michael Mann skriver sedan själv i boken på sidan 127 att denna bild inte hade någon större vetenskaplig betydelse:

Och ”pelaren” i fråga-hockeyklubban-var knappast det centrala beviset för mänsklig påverkan på klimatet som förnekarna velat låtsas att det var, även om dess ikonstatus hade gjort den till en frekvent strykpojke.

I själva verket vill Mann se hockeyklubban som en symbol för idén om ett klimatkrig och hans egen centrala roll i detta. Han skriver på sidan 191:

När allt kommer omkring så var attackerna mot hockeyklubban i grunden, som vi har sett, egentligen inte om själva arbetet. De var en del av-ursäkta ordvitsen-ett proxykrig mot vetenskapen och dess ikoner som utkämpas av, eller åtminstone ofta finansieras av, mäktiga särintressen som funnit det vetenskapliga underlaget för klimatförändringar obekvämt av politiska, ekonomiska eller filosofiska skäl.

Lägg märke till att han är medveten om de mäktiga särintressen som agerar i klimatfrågan. Men som så många andra klimatdebattörer har han skygglappar när det gäller de gröna särintressena.

Läs mer: Domedagsklockan och den livskraftiga hydran. Ann Löfving-Henriksson, Klimatupplysningen 2014-01-01.

Läs mer: ”Domedagsindustrin har blivit en självgående maskin”. Svenolof Karlsson, Jacob Nordangård, Marian Radetzki, DN Debatt 2013-12-02.

Han fortsätter sedan på sidan 255.

Rätt eller fel, hockeyklubban var en game changer i klimatdebatten. Den var en kraftfull, lättsmält ikon, så pass kraftfull att krafterna bakom klimatförnekandet såg behovet av att använda sin fulla arsenal av resurser i ett försök att förstöra den-och, faktiskt, mina medarbetare och mig.

En motbild från IPCCs vetenskaplig rapporter

Så framställer alltså Michael Mann saken, hans idé är att det pågår ett klimatkrig där angriparna har honom själv personligen som ett centralt mål. Han skriver ju faktiskt själv att konspirationen syftar till att förstöra bland annat honom och hans medarbetare.

Men när man studerar IPCCs rapporter enligt diskussionen ovan så får man en annan bild.

Hockeyklubban gav ett felaktigt vetenskapligt budskap. Den visar en felaktig naturlig variabilitet och efterföljande arbeten av andra forskningsgrupper har med tiden visat på att variabiliteten är mycket större.

Den paleoklimatolog som på grundval av forskningsresultaten i sin egen forskargrupp hade ryggrad nog att kritisera hockeyklubban redan år 2000 var Wibjörn Karlén. Dessa forskningsresultat var klara att publiceras 2005 (Moberg et al. 2005) och de har stått sig bra medan hockeyklubban fallit ifrån i vetenskapliga sammanhang. Även Michael Mann och medarbetare gör nu själva rekonstruktioner som direkt motsäger hockeyklubban, men det är ingenting som han talar högt om i sin bok.

Till sist

Sensmoralen är att vetenskapen är självkorrigerande. Inomvetenskapligt så elimineras vetenskapliga resultat som av en eller annan anledning inte är hållbara, vare sig dessa resultat är förknippade med ikonstatus eller inte. I klimatpolitiken blir det tydligen mer komplicerat, en av diverse särintressen väl inarbetad ikon släpper man inte så gärna.

Referenser

Christiansen, B., and F. C. Ljungqvist, 2012: The extra-tropical Northern Hemisphere temperature in the last two millennia: Reconstructions of low-frequency variability. Clim. Past, 8, 765–786. PDF

IPCC TAR WG1 Chap. 2: Folland, C.K., T.R. Karl, J.R. Christy, R.A. Clarke, G.V. Gruza, J. Jouzel, M.E. Mann, J. Oerlemans, M.J. Salinger and S.-W. Wang, 2001: Observed Climate Variability and Change. In:Climate Change 2001: The Scientific Basis. Contribution of Working Group I to the Third Assessment Report of the Intergovernmental Panel on Climate Change [Houghton, J.T., Y. Ding, D.J. Griggs, M. Noguer, P.J. van der Linden, X. Dai, K. Maskell, and C.A. Johnson (eds.)]. Cambridge University Press, Cambridge, United Kingdom and New York, NY, USA, 881pp.

IPCC AR4 WG1 Chap. 6: Jansen, E., J. Overpeck, K.R. Briffa, J.-C. Duplessy, F. Joos, V. Masson-Delmotte, D. Olago, B. Otto-Bliesner, W.R. Peltier, S. Rahmstorf, R. Ramesh, D. Raynaud, D. Rind, O. Solomina, R. Villalba and D. Zhang, 2007: Palaeoclimate. In: Climate Change 2007: The Physical Science Basis. Contribution of Working Group I to the Fourth Assessment Report of the Intergovernmental Panel on Climate Change [Solomon, S., D. Qin, M. Manning, Z. Chen, M. Marquis, K.B. Averyt, M. Tignor and H.L. Miller (eds.)]. Cambridge University Press, Cambridge, United Kingdom and New York, NY, USA.

IPCC AR5 WG1 Chap. 5: Masson-Delmotte, V., M. Schulz, A. Abe-Ouchi, J. Beer, A. Ganopolski, J.F. González Rouco, E. Jansen, K. Lambeck, J. Luterbacher, T. Naish, T. Osborn, B. Otto-Bliesner, T. Quinn, R. Ramesh, M. Rojas, X. Shao and A. Timmermann, (2013): Information from Paleoclimate Archives. In: Climate Change 2013: The Physical Science Basis. Contribution of Working Group I to the Fifth Assessment Report of the Intergovernmental Panel on Climate Change [Stocker, T.F., D. Qin, G.-K. Plattner, M. Tignor, S.K. Allen, J. Boschung, A. Nauels, Y. Xia, V. Bex and P.M. Midgley (eds.)]. Cambridge University Press, Cambridge, United Kingdom and New York, NY, USA.

Ljungqvist, F. C., 2010: A new reconstruction of temperature variability in the extratropical northern hemisphere during the last two millennia. Geograf. Annal. A, 92, 339–351. PDF

Mann, M. E., Z. H. Zhang, M. K. Hughes, R. S. Bradley, S. K. Miller, S. Rutherford, and F. B. Ni, 2008: Proxy-based reconstructions of hemispheric and global surface temperature variations over the past two millennia. Proc. Natl. Acad. Sci. U.S.A., 105, 13252–13257.

Mann, M. E., et al., 2009: Global signatures and dynamical origins of the Little Ice Age and Medieval Climate Anomaly. Science, 326, 1256–1260.

Moberg, A., D. M. Sonechkin, K. Holmgren, N. M. Datsenko, and W. Karlén, 2005: Highly variable Northern Hemisphere temperatures reconstructed from low- and high-resolution proxy data. Nature, 433, 613–617. PDF

0