Här är ett par intressanta artiklar som jag samlat i mitt bibliotek för att eventuellt skriva ett inlägg här på KU. Men så ser jag att vår vän Sture Åström på Klimatsans redan har presenterat dem på svenska. Det känns ju väldigt onödigt att göra ett dubbelarbete, så då lånar jag inläggen hit för extra exponering:
Arktis växlingar i 440 år: Forskningsrapport (länk)
Figur 1. Nils-Axel Mörner, Jan-Erik Solheim, Ole Humlum och Stig Falk-Petersen
Ett team av riktiga vetenskapsmän har påbörjat ett grundligt arbete om utvecklingen i Arktis. De har börjat som man skall med att göra hemläxan: Ta reda på vad som redan finns dokumenterat för att sedan kunna pussla ihop data från olika forskningsfält. De har inte nöjt sig med att sitta hemma i värmen och studera satellitdata sedan 1979 så som mycket av klimatforskningen utförs. De har själva varit ute i verkligheten under decennier och sett vad som skett. De har samlat historiska uppgifter från många olika håll. Uppgifter inte bara om vad som sker på Jorden utan även vad våra grannar i rymden påverkar.
Figur 2. Rapporten avser Barents hav, Norman Einstein, Wiki
Det är den del av Arktis som begränsas av:
- Kolahalvön,
- Björnön,
- Spetsbergen,
- Franz Josefs Land, och
- Novaja Zemlja
Det är den del av Arktis hav som mest direkt påverkas av Golfströmmens variationer. Det som sker där indikerar därigenom också variationer i klimatet i Nordeuropa. Rapporten har följande titel:
Changes in Barents Sea ice Edge Positions in the Last 440 years: A Review of Possible Driving Forces
Den är lång med fler än 20 sidor och 31 figurer, varför jag inte försöker referera den här. Den kan laddas ner i sin helhet. Jag försöker mig på en översättning av dess Abstract:
Abstract
Detta är den första rapporten från Barents Sea Ice Edge (BIE) -projektet. BIE-positionen, d.v.s. iskantens läge har varierat mellan latitud 76° N och över 82° N under de senaste 440 åren. Under perioden 10 000 till 6000 år sedan var det arktiska klimatet betydligt varmare än idag. Vi granskar olika oceaniska och atmosfäriska faktorer som kan påverka BIE-positionen. Golfströmmens växlingar med avseende på flödesintensitet och N-S-distribution spelar en central roll för förändringarna i klimat och BIE-position under det senaste årtusendet. Detta har skett i kombination med externa krafter från total solinstrålning, styrkan i jordens geomagnetiska fält, jordens rotation, förändringar av jetströmmarna; alla faktorer som ytterst drivs av interaktionen mellan solen, jorden och jord-måne-systemet. Under de senaste 20 åren ser vi tecken på variationer och förändringar som kan signalera slutet på 1900-talets varma period. BIE-positionen kommer troligen att börja avancera söderut under nästa decennium.
Forskarna
Nils-Axel Mörner, docent och föreståndare för institutionen paleogeofysik och geodynamik vid Stockholms Universitet från starten 1991 fram till sin pension 2005. Anses av många som världens främste expert på havens nivå och strandersion.
Jan-Erik Solheim, professor em. institutionen för fysik och teknologi vid Universitetet i Tromsø, UiT, Norges Arktiska Universitet. Han forskar på sambanden mellan Sol, Planeter och Jordens klimat. Sedan länge en auktoritet på isens historiska utbredning.
Ole Humlum, professor em. Oslo Universitet og tidl. professor ved UNIS, Universitetscent-ret på Svalbard, samt förestår bloggen climate4you.com, som har en av världens mest kompletta redovisningar av klimatvetenskap. Han forskar på glaciärers förändringar av landskapet.
Stig Falk-Petersen, dr. philos, research scientist, Akvaplan-niva, Framsenteret, 9007 Tromsø. 2006 – 2018: Adjunct Professor UiT The Arctic University of Norway. Han har varit flerfaldig ledare för expeditioner till Arktis norska kust och hav samt deltagit i expeditioner till arktiska Kanada och Antarktis.
+ – + – + – +
Nästa artikel handlar om molnens inverkan på den globala temperaturen:
IPCC:s klimatmodeller tar miste på molnbildningen (länk)
Figur 1. Molnbildningen har en tydlig verkan på klimatet, men helt motsatt den IPCC:s klimatmodeller räknar med
Hos EIKE hittar jag en utförlig redovisning av Mike Jonas med en skoningslös nedsabling av IPCC:s klimatmodeller. Det är förmodligen anledningen till att de stora vetenskapliga tidskrifterna avvisat rapporten. Därmed har han inte erhållit “peer review” av innehållet, vilket jag finner högst trovärdigt. De data han hänvisar till gör hans slutsats logisk.
Här begränsar jag mig till en översättning av Abstract och ett par grafer som gör slutsatsen uppenbar.
+ – + – + – +
Abstract
Nästan alla klimatmodeller som används av IPCC räknar med stark positiv återkoppling av molnbildningen, där en förändrad temperatur på jordytan påverkar molntäcket, vilket i sin tur påverkar temperaturen. I denna studie analyseras alla månatliga satellitdata från juli 1986 till juni 2017, för att avfärda klimatmodellerna på denna punkt. Som väntat var det stigande trender i vattentemperatur och minskande molntäcke under denna period. Men analysen visade också ett oväntat samband mellan vattentemperatur och molntäcke: stigande vattentemperaturer leder till ökande – och inte minskande – molntäcke under de följande månaderna. Dessutom tenderar ökningen av molntäcket mer till att blockera solens strålar än att hindra utstrålningen från oceanerna. Den oundvikliga slutsatsen är att återkopplingen är negativ. I vilket fall som helst kan den observerade minskningen av molntäcket över haven mellan 1986 och 2017 inte tillskrivas återkoppling av stigande temperaturer. Konsekvenserna för klimatmodellernas förtroende är förödande.
+ – + – + – +
Figur 2. Havsytans temperatur, SST, Sea Surface Temperature, 1986 – 2016
Temperaturen visar en svagt stigande tendens
Figur 3. Molnens täckning i procent, data är inte vägda efter area
När SST stiger, minskar molntäcket. Återkopplingen mellan SST och molntäcket är alltså negativ. Om det faktiskt finns något vi kan kalla återkoppling.
Här ser vi tydligt minskande molntäcke fram till sekelskiftet, den tid då den globala temperaturen steg. Därefter har molntäcket varit relativt konstant liksom den globala temperaturen.
Det stärker argumenten för Svensmarks teori att molnbildningen är en av de främsta faktorerna i klimatförändringarna och den påverkas i sin tur av Solens aktivitet.
+ – + – + – +
Och när vi ändå håller på med molnen så kan kanske den här artikeln kan vara av intresse:
|
||||||||
|
|
|
|||||||
Professor emeritus i filosofi. Forskningsinriktning är vetenskapsteori, teknikfilosofi och politisk filosofi. Huvudredaktör för Klimatupplysningen.
Tack Ingemar
Moln ute idag så det kanske finns tid för genomläsning av artiklarna.
Moln bildas inte enbart av kosmiska strålar, det krävs kärnor som kan klumpas ihop, SO2!
”Jonerna hjälper aerosoler – hopklumpade molekyler främst av svaveldioxid och vatten – att formas och bli stabila. Dessa små klumpar måste växa nästan en miljon gånger, för att få en effekt på molnbildningen.”
Vår sol syns mer
https://www.smhi.se/polopoly_fs/1.143989.1548428766!/image/allsack_1983-lastyear.jpg_gen/derivatives/Original_1256px/image/allsack_1983-lastyear.jpg 😉
Därför syns den allt mindre fram till 1970
http://what-when-how.com/global-warming/sulphur-dioxide-global-warming/
Och därför syns den allt mer därefter
https://ourworldindata.org/grapher/emissions-of-air-pollutants?time=1970..2016&country=~GBR
Ingemar,
En dum fråga. Man får anta att molndata och temperaturer är globala, dvs inte från geografiskt avgränsade områden (förutom vattenområden)?
@1 Lasse
Det sägs att molnbildning också kan ske utan aerosol-partiklar(kärnor). Någon som har referens på detta?
Antal soltimmar i Sverige korrelerar väl rätt bra med temperaturen sedan ivf 90-talet har jag sett här.
Så hur ser soltimmarnas förändring ut globalt och hur korrelerar det med separat mätning av molnutbredningen?
Trenden i luftföroreningarna är tydlig liksom att Kinas industrialisering och snabba tillväxt satt sina spår. Den negativa trenden kommer att vända ner i Kina m.fl i takt med mer renare metoder från dessa länder inte minst. Den oförändrade nivån av ammoniak, vad beror den på? Naturen eller kossorna?
Den finska studien om att det är de låga molnen som främst styr marktemperaturerna behöver väl stödjas av flera forskare ännu? Intressant påstående detta att IPCC i sina modeller ”tvingas” justera vissa variabler för att få de resultat man prioriterar osv.
Annars glädjande besked om att forcing-effekterna är de motsatta mot vad som sägs (från IPCC t.ex) när det gäller molnbildning. Ivf när det gäller molnbildning från SO2 etc.
Tänk vad många ggr i livet man sett företeelser vara styrda av faktorer/fakta som går tvärtemot rådande samhällskonsensus. Ofta nämner vetgiriga människor detta fenomen som ”majoritetens tyranni” och det är sannerligen hemskt att ständigt behöva leva i ett sådant vaccum bara för att man är nyfiken (inte djävulens advokat).
@2 ang molndata NASA
Det framgick av Jonas studie att endast ocean-data används. Dvs som jag förstår endast molnutbredning över vatten (ej is-områden heller liksom kuster).
”Für jeden Monat wurden die SST und die Wolkenbedeckung über die gesamte Ozeanfläche gemittelt.”
Undrar om inte Mike J blir lite feltolkad. Jag hade en kommunikation med honom. Efter ett tag tyckte jag mig förstå hans huvudinvändning.
I en artikel från Ceppi et al (Cloud feedback mechanisms and their representation in global climate models) skriver de så här om effekten av en ökad forcing:
(2) decreasing tropical low cloud amount (a positive shortwave [SW] effect);
Klimatmodellerna stämmer alltså med figurerna. Ökad SST (=havstemperatur) -> mindre moln. Detta ger i sin tur en temperaturökning p.g.a. ökad solinstrålning (SW).
Det Mike J säger är att hans data visar en tydlig kortsiktig (månader) positiv korrelation mellan SST och molnighet. D.v.s. ökad SST -> ökad molnighet.
Han argumenterar att om den kortsiktiga kopplingen (månader) är positiv så kan inte den långsiktiga kopplingen (år) vara negativ. Han ser detta som ett belägg för att det är något annat än SST som ger minskad molnighet. Därför anser han att klimatmodellerna har en negativ koppling mellan SST och molnighet. De har kopplat ihop fel saker.
Så här frågade jag:
Do you mean that there is a short term positive correlation between SST and Cloud, but the long term goes in the oppsite direiction. So, if SST was the only thing influencing cloudiness the long term trend would be the oppsite ?
The fact that it is not so, means that there is something else influencing the cloud% ?
Så här svarade han:
Jonas – Yes, you get it. There isn’t anything complicated about this paper, it just finds that the short term and long term correlations go in opposite directions, so the long term effect must occur in spite of the short term effect, not helped by it. Figures 9 and 10 aren’t erroneous, they are the long term part of the picture.
#2 Thorleif
”Whenever you find yourself on the side of the majority, it is time to pause and reflect.”
Mark Twain
@5 Karl Eider
+1
Har jag några husgudar så är de MT, Kurt Vonnegut och August Strindberg
Apropå Moln but of topic. Annonser behövs men tänk på att billiga skor
blir dyra när de sänds från Kina och skall tullas in med moms och kostnader…
Jonas #4,
Tack för förtydligandet!
Thorleif #2,
”En dum fråga. Man får anta att molndata och temperaturer är globala, dvs inte från geografiskt avgränsade områden (förutom vattenområden)?”
Från Eike-inlägget är det inte helt klart (eller också är inte min tyska helt perfekt … ähum). Men de skriver t.ex. ”Mit anderen Worten, den Monaten mit höherem dSST folgten tendenziell Monate mit höherer dCloud, und niedrigerem dSST folgten tendenziell niedrigere dCloud.” Den högre molntätheten föregår temperaturen och tvärt om med lägre molntäthet.
Om det är molnen över haven eller globalt som de utgår ifrån spelar mindre roll eftersom det är haven som bestämmer klimatet på sikt. Haven tar emot och absorberar den mesta av den kortvågiga solstrålningen från solen medan långvågig återstrålning orsakad av bl.a. koldioxid inte når mer än någon millimeter ned.