Jag har nyligen köpt boken Climate Change: The facts 2014 som är en antologi med bidrag från världens främsta forskare med en uttalat skeptisk kritik av klimatvetenskapen samt andra framstående skeptiskt kritiska klimatdebattörer. Här ger jag endast några särskilt mustiga citat men kommer i kommande blogginlägg att ägna mig åt flera av de vetenskapliga bidragen såsom Ross McKitricks, Richard Lindzens och Partrick Michaels.
Climate Change: The facts 2014 är en antologi där en lång rad av de mest kända klimatdebattörerna med en skeptisk och kritisk syn på klimatvetenskap och klimatpolitik har bidragit med varsitt avsnitt. Jag finner boken mycket intressant eftersom en hel del av vad dessa debattörer tagit upp och kritiserat ser ut att slå in. Det gäller klimatets egen utveckling, klimatvetenskapen och klimatpolitiken. Här kommer som smakprov ett par särskilt mustiga citat.
Ur Ross McKitrick, The hockey stick: a retrospective:
The National Academy of Sciences Report
More evidence that the Mann procedure exaggerated the statistical significance of his results came in the NAS Panel Report itself. While they lost the plot on the r2 issue, they did at least look at the overall question of how to assess a statistical climate reconstruction. They came up with the most elliptical way possible to say that the Mann hockey stick was unreliable. Here is what they said:
Reconstructions that have poor validation statistics (i.e., low CE) will have correspondingly wide uncertainty bounds, and so can be seen to be unreliable in an objective way. Moreover, a CE statistic close to zero or negative suggests that the reconstruction is no better than the mean, and so its skill for time averages shorter than the validation period will be low. Some recent results reported in Table 1S of Wahl and Ammann indicate that their reconstruction, which uses the same procedure and full set of proxies used by Mann et al … gives CE values ranging from 0.103 to –0.215, depending on how far back in time the reconstruction is carried.
Sir Humphrey Appleby could not have phrased it better. Unpeeling the obfuscations, here is what they said:
Reconstructions can be assessed using a variety of tests, including RE, r2 and the coefficient of efficiency (CE) scores;
If the CE score is near zero or negative your model is junk;
Wahl and Ammann include a table in which they use Mann’s data and code and compute the test scores that he didn’t report; and
The CE scores range from near zero to negative, which tells us that Mann’s results were junk.
……
Conclusion
The story continued on from there and much more could be said. The intensity with which so many people have followed the story, and its continuing relevance via the ongoing Mann v. Steyn lawsuit (as well as others), indicate to me that it is more than just an academic spat about proxy quality and r2 scores. I suspect that the whole episode has wider social significance as an indicator of a rather defective aspect of early twenty-first century scientific culture.
(Abbot, Dr John; James Delingpole, Dr Robert M. Carter ~ Rupert Darwall ~; Donna Laframboise, Dr Christopher Essex ~ Dr Stewart W. Franks ~ Dr Kesten C. Green ~; Dr Richard S. Lindzen, Nigel Lawson ~ Bernard Lewin ~; Dr Patrick J. Michaels ~ Dr Alan Moran, Dr Jennifer Marohasy ~ Dr Ross McKitrick ~; Nova, Jo; Dr Willie Soon, Dr Garth W. Paltridge ~ Dr Ian Plimer ~; Steyn, Mark; Watts, Anthony; Andrew Bolt; Dr J. Scott Armstrong (2015-01-11). Climate Change: The Facts (Kindle Locations 2860-2861). Stockade Books. Kindle Edition.)
Ur Donna Laframboise, The IPCC and the Peace Prize:
To claim, in the context of legal proceedings, that you received a Nobel Prize for contributing to one chapter in one UN report is absurd. But Mann’s legal document goes further, childishly suggesting that this faux honour should insulate him from criticism:
It is one thing to engage in discussion about debatable topics. It is quite another to attempt to discredit consistently validated scientific research through the professional and personal defamation of a Nobel prize recipient. [emphasis added]
Apparently, you’re being extra naughty if you defame someone who’s won a Nobel.
(Abbot, Dr John; James Delingpole, Dr Robert M. Carter ~ Rupert Darwall ~; Donna Laframboise, Dr Christopher Essex ~ Dr Stewart W. Franks ~ Dr Kesten C. Green ~; Dr Richard S. Lindzen, Nigel Lawson ~ Bernard Lewin ~; Dr Patrick J. Michaels ~ Dr Alan Moran, Dr Jennifer Marohasy ~ Dr Ross McKitrick ~; Nova, Jo; Dr Willie Soon, Dr Garth W. Paltridge ~ Dr Ian Plimer ~; Steyn, Mark; Watts, Anthony; Andrew Bolt; Dr J. Scott Armstrong (2015-01-11). Climate Change: The Facts (Kindle Location 3028). Stockade Books. Kindle Edition.)
Jag kommer som sagt att ägna flera blogginlägg åt olika bidrag från denna bok. Den repris som jag planerar nästa fredag avser vara en bakgrund till ett kommande blogginlägg om boken.
Det är bra att kritikerna gör sina röster hörda och om vetenskapen åter kan bli öppen och nyfiken inte nedtryckt i en politiskt motiverad samstämmighet. ”Science is settled”
Själv försöker jag skumma igenom bloggosfärens skeptiska sidor och finner ibland det jag söker.
Periodicitet och Aerosoler låg bakom den utveckling under slutet av 1900 talet som skapade hysterin vi nu ser. 15 år av lugnare utveckling räcker tydligen inte för att de skall sansa sig.
Nu är det varmt i Indien-vilket vi får dagliga nyheter om. Kallt på Grönland hör vi inget om. Media väljer sina nyheter efter en agenda!
Men det är en extrem avsaknad av avsmältning-minst en månad sent nu:
http://www.dmi.dk/uploads/tx_dmidatastore/webservice/e/n/i/b/m/Melt_combine.png
Om postskribenten tror sig förstå vad Ross och Donna skriver hade han väl kunnat översätta texten, som en service för oss som kanske inte har det lika lätt för utrikiska texter.
Vill man skaffa sig en allsidig bild av skepticismen och kritiken mot CAGW är alla dessa FACTS från ledande kompetens från alla tänkbara perspektiv tillsammans något att ty sig till ”när åskan går”. En verkligt tung med inte alltför tungläst bok.
Donna Laframboise nämner en massa personer som på ett eller annat sätt bidragit med någon artikel som citerats av IPCC och som sedan hävdar att de är Nobel-pristagare. Och som falskeligen beskrivs som sådana i diverse sammanhang. T.ex. som föreläsare där publiken får ett intryck av att de fått Nobelpris för sina vetenskapliga undersökningar. – I själva verket var det IPCC som organisation som fick Nobels fredspris för att de uppmärksammat en möjlig krigsrisk p.g.a. av global uppvärmning. Ingenting alltså om den vetenskapliga styrkan i dessa påståenden. Men nu har det i otaliga nyhetssighter och bloggar och inte minst i personernas egna CV:n spridits den felaktiga uppgiften att de är Nobelipristagare.
Pehr
En bok om klimatfrågan blir lätt inaktuell för den som försöker följa med bloggosfären, men för den som gillar spelet bakom kan den vara intressant. Men nätet är så mycket mer praktiskt än böcker, när någon fråga dyker upp. Men det är så mycket trevligare sitta i en stol och läsa en bra bok!
OT WUWT uppmärksammar ny AMOforskning: http://wattsupwiththat.com/2015/05/29/new-paper-confirms-the-drivers-of-and-processes-behind-the-atlantic-multidecadal-oscillation/
Periodicitet-Kallare somrar väntar?
Lasse, det är möjligt att vissa fakta i boken snart kommer att bli inaktuella, men såvitt jag kan bedöma handlar det mesta om tämligen rostfri klimatkunskap från olika perspektiv. Vitsen med FACTS är ju att författarna till respektive avsnitt är specialister och presenterar kärnan inom sitt område. Visst är bloggarnas värld fantastisk, men här får man stor del av klimatkunskapen serverat på ett bräde, ständigt redo att ha till hands. Suveränt!
Kjelldahl kommer definitivt inte läsa den? Facts är inte hans grej.
Ann LH #6,
Det tycker jag också!
#4 Det fanns alltså tydligen någon sorts logik I norska nobelkommitténs val av fredspristagare. Annars hade nobelkommittén framstått som totalt galna.
IPCC borde å sin sida vara kandidat till några av de skampriser som förekommer. – De har för lång tid framåt förorsakat naturvetenskapen stor skada. Genom att varje invändning mot deras utsaga bemöts med förolämpande tillmälen, personförföljelse o.s.v. De har skapat ett debattklimat av icke existerande debatt bland journalister, politiker och allmänhet, och många vetenskapsmän som räddhågset håller tyst.
Bom #7, denne Kjelldahl. FACTS redovisar facts som kan ge en bred bild av hela klimathotsfrågan och för personer med skygglappar är det en styggelse. Senaste och ev. pågående ”debatt” med denne man i N-e tidning visar en politiker som fastnat bakom sina skygglappar och som dessutom inte tycks vilja förstå innebörden i vad tex tidigare Margot Wallström och nu på senare tid Christiana Figueres låtit undslippa sig, det handlar inte ens om vetenskap, det handlar om storpolitik milt sagt. Att ge allmänheten möjlighet att både få veta vad det handlar och att få debattera det vill han som centerpartistisk politiker inte veta av. Vi ska tydligen ovetande lotsas in under Maurice Strongs och Barabara Wards mentala styrelseskick med hjälp av en samstämmig politikerkår
Forts.
Politikerkår som varken vill se, höra eller förmedla något i sammanhanget.
Aldrig har väl det gamla slitna uttrycket ”Vad stort sker det sker tyst!” passat bättre.
Men vi får väl ändå tacka Hr Kjelldahl för att han så tydligt upplyst om denna totala mörkläggning.