Donna Laframboise framträdde vid en konferens om klimat och energi, organiserad av tyska Eike (Europäisches Institut für Klima und Energie) i november 2011. Där gav hon en kort sammanfattning av sin mycket omtalade bok, The Delinquent Teenager – who was mistaken for the world’s top climate expert.
Föredraget är väl värt att lyssna på. Hennes huvudfråga är vilka det egentligen är som skriver IPCCs rapporter?
Vi hör ständigt från företrädare för IPCC att rapporterna skrivs av världens absolut främsta klimatforskare, att alla författare väljs enbart på sina vetenskapliga meriter, att alla står neutrala och obundna, att allt material är peer-reviewed och publicerat i vetenskapliga tidskrifter etc. Men hur är det i verkligheten?
Donna Laframboises mycket noggranna undersökningar visar att:
- hemländer och kön spelar större roll än kompetens vid rekrytering
- många av ”författarna” har svårt att förstå vad det handlar om
- ett 20-tal har bara en grundutbildningsexamen
- flera inflytelserika författare står på gröna lobbygruppers (som Greenpeaces och WWFs) lönelista
- c:a 130 av författarna har låtit sig rekryteras i ett av WWFs aktivistprogram
- 2/3 av kapitlen hade minst en medförfattare från WWF
- huvudförfattaren till 1/3 av kapitlen kom från WWF
- 30% av allt material kom från icke peer-reviewade källor
Överhuvudtaget så lever inte IPCC alls upp till sina egna regler beträffande vetenskaplighet, öppenhet och kritisk granskning. Se även McKitricks rapport. Hur västvärldens regeringar och beslutsfattare kan sätta sin tillit till FNs klimatpanel är en gåta.
Fler inlägg från Eikes konferens.
Ingemar Nordin
Professor emeritus i filosofi. Forskningsinriktning är vetenskapsteori, teknikfilosofi och politisk filosofi. Huvudredaktör för Klimatupplysningen.
Ingemar – det är uppenbarligen mycket värre än vad forskarna trott – sorry – än vad man trott om forskarna… 😛
Man önskar det vore ett aprilskämt. När översätter någon Donnas bok så att även våra illiterata politiker kan läsa den? Kanske bäst att göra en ljudbok av den eftersom majoriteten i riksdagen verkar varken kunna skriva eller läsa. Vem ska läsa in den? Maggie?
Eike-Möte
http://www.youtube.com/watch?v=JfGCWR_wzNI&list=UUiiymOmMRMZV9GZSsfTX4qw&index=8&feature=plcp
Klaus-Eckart Puls med ett intressant framförande ( t y s k a ) om IPCC-mardrömmar havsnivåhöjning och havsförsurning.
Jag minns fortfarande Göteborgsprofessorns ansiktsuttryck vid mötet i Engelsberg när Nils – Axel Mörner berättade om verkligheten med havsnivåhöjningen helt överens med Klaus Eckart Puls teser.
Stackars professor i Göteborg som vet så lite om verkligheten
Donna LF slutar sitt fördrag med frågan: Hur kommer det sig att så få av klimatforskarna som är involverade i arbetet med IPCCs rapporter inte har reagerat på skillnaden mellan vad ledningen går ut och påstår till allmänhet, media och politiker, och vad som är sanningen om organisationen?
Varför är det hon som grävande journalist som skall behöva ta reda på fakta och säga som det är? Varför blir inte klimatforskarna själva förbannade när de företräds av dessa amatörer? (En del har ju blivit det men genast stämplats som ”förnekare”.) Suckar de bara hemma på tjänsterummet, eller vad?
#2 AG
Tänk om de som visar upp sig här sutte i riksdagen i stället för de knapptryckande nickedockor som nu blockerar kammarens stolar (eller förresten så lär dom ju inte vara på plats så ofta)? Då djäklar skulle det verkligen ”fattas visa beslut”. Fast det skulle ju inte regeringen vilja för dom har ju ordnat det så att det bara blev ett knapptryckarpatrask. Slabadang i Riksdagens talarstol – då skulle det bli överfullt på läktaren och ansvariga statsråd skulle få röda om öronen och kinderna smyga tillbaka till sina departmentslyor skydd!
Ett s på lyor föll bort!
#3 AHO
Klaus-Eckart Puls föredrag på tyska var mycket pedagogiskt och klart framfört. Han visar att havsnivån i Nordsjön har stigit med ca 3 mm per år de senaste 400 åren och med en avtagande hastighet de senaste 80 åren. Vidare säger han att klimatutvecklingen är ingen katastrof, det är mediarapporteringen som är katastrofen.
Vore jag journalist och hade lyssnat på hans föredrag skulle jag akta mig noga för att ställa mig i ”katastrofkön”.