Åke var en av de absolut viktigaste personerna vid Stockholmsinitiativets tillblivelse år 2008, något som kanske inte alla våra läsare och kommentatorer känner till. Själv hade jag den stora äran att träffa denne levande legend några gånger, och också att medförfatta en debattartikel i Expressen med honom för några år sedan. Den hade nog aldrig kommit in, om det inte vore för tyngden i Åke’s namn, och för att Expressen just då hade en ”amnesti” mot debattinlägg utanför den utstakade åsiktskorridoren. Göran Ahlgren var mångårig vän med Åke och den ursprunglige intiativtagaren till Stockholmsinitiativet. Han ger här sin syn på Åke’s roll och på det rådande åsiktsklimatet i landet.
Åke tvekade inte en sekund. Klimatpaniken måste granskas. Liksom allt annat där Åke kunde finna en misstanke om spridning av överdrivna, missriktade och felaktiga uppfattningar i viktiga samhällsfrågor. För att inte tala om de felaktiga beslut och meningslösa åtgärder som blev följden. Detta var Åkes person och fundamentala instinkt. Att avslöja vad som fanns att avslöja.
Det var alltså inte svårt att övertyga Åke om att vi tillsammans måste göra vad vi kunde för att gräva oss in i vad som låg bakom klimatlarmen som hade börjat dugga i pressen. Året var 2008, månaden var mars, klockan var 13:20, platsen var Tures på Sturegallerian och på tallrikarna låg isterband med dillstuvad potatis.
Vi gick därifrån med var sina uppgifter: Åke tog på sig rollen som kommunikatör och att engagera Peje, min uppgift blev att ta tag i vetenskapen genom Peter. Han var redan i gång på sin kant och fick tag på Gösta. Så satt vi där ett blandat gäng sex veckor senare i den tidigare sovjetiska spioncentralen på Floragatan. Resten är historia.
Åke var sedan 60-talet en förebild för mig när det gällde att genomskåda och ifrågasätta samtidssanningar. Av de nu legendariska skjutjärnsjournalisterna Ortmark, Olivecrona, och Orup blev han den som kom att hålla ut längst och göra det starkaste intrycket. Så sent som för 10 år sedan tackade han för sig och gav upp programledarrollen på Axess TV. Jag gissar att TV8 och Axess nu börjar en inventering av de 300 intervjuer kan gjorde för dem i det sista avsnittet av sin karriär. Många kan säkert bli klassiska repriser och undervisningsmaterial på journalisthögskolan.
Att vara förbunden med Åke i en utmaning blev en stark erfarenhet. Hans oräddhet, nyfikenhet, iskalla analys och förmåga att formulera glasklart relevanta frågor. Förnuft och rationalitet. Jag tror att Åke i det sista var övertygad om att förnuft och rationalitet till sist skulle segra i klimatfrågan. Själv är jag inte lika övertygad. Känsla kan vara en minst lika stark drivkraft för människan. Eller också hade han rätt. Men kanske på fel sätt. Jag vet inte.
Göran
Professor emeritus i Fysikalisk Kemi vid KTH. Klimatdebattör sedan 2003.
Jag har läst flera dödsrunor som hyllat Åke Ortmark som en av de allra största svenska journalisterna men inte kunnat se någon där hans engagemang i klimathotsfrågan nämnts. Typiskt att media har velat undanhålla läsarna den informationen. Min bedömning är att han var för stor för dagens svenska media.
Glömde en sak. Ni som kände honom eller var en av hans vänner kan inte ni skriva om honom i SvD och DN under rubriken dödsfall där ni också tar upp hans engagemang för Klimatupplysningen?
#2 latoba – det får mig att tänka på en skandalös censur av en runa över Fred Goldberg, som Anders Ulfvarson skrev i SvD. Någon där plockade helt sonika bort den korta mening i mitten som nämnde Fred’s kamp mot klimatmyter – en hjärtefråga i hans senare liv. Jag tror aldrig Anders fick något svar på varför de gjort det. Arg var denne annars stillsamme man i alla fall – liksom många andra som kände Fred.
Åke Ortmarks insats för att lyfta klimatfrågan måste uppmärksammas. Tack för det.
Men, hur hänger Maggies pionjärarbete, Inga Dogmer mm, från 2007, ihop med Stockholmsinitiativets bildande?
#4 Ann – jovisst var det mycken tidig klimatskeptikerverksamhet i Sverige innan Stockholmsinitiativets tillkomst. SI var mer tänkt att lyfta frågan till en ny och mer organiserad front. Att sedan nämnda verksamheter några år senare gick upp i SI och KU är också givetvis sant. Och annat knoppade av, som exempelvis Lars Bern’s blogg Antropocene
Jag brukad läsa Åke Ortmarks tweet och även svara.
Dagens klimatlarm i SVT-nyheterna påstår att glaciärerna i Himalaya smälter fortare än man trott och att det kommer att få allvarliga konsekvenser om de smälter bort helt. – Vi minns en tidigare skandalrapport som IPCC fick ta tillbaka.
Från klimatalarmistiskt håll förkunnas ibland att om t.ex. inlandsisarna på Grönland och Antarktis smälter så kommer havsytan att höjas, vad det nu är, ca 70 m. Men man nämner aldrig tidsperspektivet att det skulle dröja många tusen år. När det gäller Antarktis så kommer det inte att hända så länge Antarktis ligger där det ligger isolerat från omvärlden med den cirkumpolära havsströmmen runt.
Hans insats för klimatet var okänt för mig.
Debattklimatet visste jag att han och 2 andra On, Orup och Olivenkrona? påverkade.
Tänk om vi kunde få uppleva en utfrågning i SVT av Bjerström och Bergfeldt som intervjuar Lars Bern eller för den delen hellre tvärt om!
#6 Sören G
7 meters höjning om Grönlandsisen smälter, skall det vara.
Jag trodde inte på det där själv, tyckte det verkade helt orimligt. Grönland är ju rätt litet jämfört med världshaven. Så jag räknade på det och kom fram till att då skulle isen ju vara 1,5–2 km tjock, och så tjocka isar finns ju inte. Trodde jag. Jag trodde inte det var möjligt, men jag blev ännu mer ödmjuk än jag redan är när jag kollade upp saken och upptäckte att Grönlandsisen faktiskt är ett par kilometer tjock.
#7 Dolf
jo den är tjock och ”tynger” alltså rejält. Skulle den smälta så händer inte mycket här hos oss, som påpekats många ggr på här på KU. Beräkningar som en yngling från Lennart Bengtssons gamla arbetsplats i Tyskland – Max Planck institutet för meteorologi i Hamburg, redovisade – när KVA delade ut Crafoordpriset i våras i Lilla Frescati. Han ställde frågan till församlingen ”hur skulle Kålle o Ada uppleva det ifall Grönlandsisen smälte”? Jo dom skulle inte märka ett dyft. O-linjen då går genom Göteborg (jmf höga kusten som höjt sig åtskilliga hundra meter sen förra inlandsisen smälte…)
#8 Dolf #9 Blomberg
Allt om polarisarna tjocklek och konsekvenserna av dess (fiktiva!) avsmältning
https://www.klimatupplysningen.se/2018/05/11/havsnivaforandringar-och-avsmaltning-mer-komplicerat-man-kan-tro/
https://www.klimatupplysningen.se/2018/06/21/antarktisisen-gronlandsisens-store-broder/
Bo Blomberg skriver att 0-linjen går genom Göteborg. Jag antar att det avser linjen där landhöjningen är 0, dvs. söder om Göteborg sjunker landet. Norrut stiger det.
Men jag förstår inte resonemanget att Kålle m.fl. inte skulle märka något om havet steg 7 meter. Förr eller senare har det väl stigit och delar av Göteborg kommer vara under vatten.
Haven påstås stiga med ca: 3,5 mm per år. Gotland stiger i sin tur med ca: 3,5 mm per år och där borde därför ingen skillnad kunna uppfattas.
Vad har jag missförstått ?
Hälsningar Wille B.
Wille Börlin #11
Nej det är inte den nollinjen som avses, det hela blir rätt komplicerat när man blandar in förändringar av gravitationsfältet runt grönlandsisen. Se länkarna i Mats Rosengrens #10.
Sådär, då har även KU böjt sig och återgått till normaltid. Och jag lyckades besvara #11 innan det skrevs!
( ͡~ ͜ʖ ͡°)