Våren 2020 svepte covid-19 över världen. Även om pandemin inte direkt hade med klimat och energi att göra hade den en så stor inverkan på oss alla att det inte gick att undvika att frågan även togs upp på KU. För mig innebar de diskussioner vi hade på bloggen att jag fick en bättre förståelse för hur andra tänkte. Det som faktiskt var positivt med ”vår debatt” var att den i stort sett var saklig och utan allt för stora person-angrepp. Dessutom var det en övergående debatt.
Nu har vi återigen en händelse som berör åtminstone hela Europa, nämligen den ryska invasionen i Ukraina. Även om det inte finns anledning att uttala oss om kriget så tycker jag att det är svårt att inte beröra hur klimathotsaktivister och klimathotsskeptiker drar in kriget i sin argumentering.
Med det sagt vill jag därmed komma över till det som är det egentliga ämnet för dagens inlägg, nämligen hur svårt vi alla har att tänka om när det kommer händelser som borde få oss att ifrågasätta mycket av det vi tagit för givet, och om hur svårt vi har att tänka om.
Ibland händer det något som borde få oss att tänka om, men att tänka om är svårt.
Innan jag börjar leta efter grandet i mina bröders ögon bör jag kanske åtminstone göra ett försök att hitta bjälken i mitt eget. Finns det händelser i mitt liv som borde ha fått mig att tänka om.
Eftersom jag (kanske typiskt nog) inte kommer på något så får jag väl tänka hypotetiskt. Den fråga som jag tänkt mest på under senare år är, som kanske för några andra på denna blogg, klimatfrågan. Som jag har berättat tidigare på KU så började mitt intresse efter att jag flyttat till en ny bostad och då brukade cykla förbi några salix-odlingar för energiskog.
Jag trodde då som de flesta andra helt och fullt på IPCC och klimathotet. Det var bara ett par frågor som oroade mig. Den första var vad det var för skillnad på biologisk koldioxid och fossil koldioxid. Den andra var hur mycket mark som skulle behövas för att ersätta exempelvis 10% av mänsklighetens användning av fossila bränslen.
Det jag så småningom kom fram till fick mig att ifrågasätta det mesta av vad som kom från IPCC. Detta var dock inget ”omtänkande” som jag kan skryta över. Jag hade aldrig skaffat mig en egen genomtänkt åsikt om fossileldning, koldioxid och klimat.
Men ungefär 2005 hade jag kommit så pass långt att jag kunde beskrivas som klimatskeptiker. Det jag nu frågar mig är vad som skulle kunna få mig att tänka om igen. Det som skrämmer mig en aning är att jag inte kan komma på någonting som skulle kunna få den effekten.
Min övertygelse är att en koldioxidberikning av atmosfären är av godo för växtligheten och därmed för livet på jorden. Jag anser också att jordens geologiska historia visar att varma perioder alltid varit gynnsamma för livet på jorden. Jag anser därför att ingenting av vad IPCC påstått skrämmer mig eller skulle kunna få mig att ändra min uppfattning i klimatfrågan.
Så, låt mig då syna grandet i mina bröders ögon. Jag vill börja med murens fall och östblockets upplösning år 1989. Till skillnad mot många andra var jag inte enbart lycklig och glad. En anledning var att jag tänkte på vänner som under ett långt liv haft en dröm om ett kommunistiskt lyckorike. Det som hände med murens fall var nämligen att drömmen om en rättvis värld gick i kras. (Den egentliga tragedin var naturligtvis att kommunisterna i slutet av 1800-talet lyckades lägga beslag på den drömmen.)
Men när det ganska snart framgick hur illa det hade varit ställt i länderna ”bakom järnridån” så trodde jag att även gamla kommunister skulle inse att kommunismen var ett ”feltänk”. Och förmodligen var det en del som faktiskt tänkte om, men det var förvånansvärt många som envist klamrade sig fast vid sina gamla övertygelser.
En koppling som inte så många gör är att i delar av världen där många, kanske med viss rätt, känt sig illa behandlade av västerlandet och därför ville ha ett alternativ till vår form av demokrati och marknadsekonomi letade man efter en annan ideologi än kommunismen. En närliggande möjlighet blev religionen vilket i mellanöstern och delar av Afrika innebar Islam, något som åtminstone är en av många orsaker till 11:te september attentaten.
Tlll sist har vi de senaste veckornas händelser med Rysslands angrepp på Ukraina. Det finns några, kanske inte särskilt många som sett globaliseringen och de förmögna eliternas strävan efter mer makt som det största hotet mot vår demokrati och vår frihet.
För en del av dessa har Ryssland varit den viktigaste motkraften mot globalisterna och de kan då ha accepterat den bild som Putin framfört, d.v.s. att det är väst som hotat Ryssland. Det är ju faktiskt sant att flera tidigare lydstater och t.o.m. tidigare delar av Sovjetunionen som de baltiska staterna blivit medlemmar av Nato. Det som ”globalisthatarna” då bortser ifrån är att det var länder som tidigare styrts av Sovjetunion som själva ville ha ett skydd mot Ryssland och därför bad att få bli medlemmar. Trots Rysslands angrepp på Ukraina verkar det vara svårt för en del att ändra sin världsbild.
Avslutningsvis ser vi att kriget mot och i Ukraina faktiskt också påverkar synen på klimatfrågan och inte minst synen på energipolitiken. Exempelvis har EU-kommissionen uttalat att det är ännu viktigare att fortsätta med just den energipolitik som gjort Euuropa beroende av rysk gas – även om den påstådda anledningen är att vi ska bli mindre beroende. För många är klimathotet fortfarande mänsklighetens ödesfråga och då får inte en sådan småsak som ett litet krig i Europa skymma blicken. Men tror man att varje dags försening av klimatanpassningen är en dag för mycket så blir det lätt så. Det är som sagt svårt att tänka om.
Och vi då – vi som kallar oss klimatrealister. Några av oss kanske börjar drömma om att ”alla andra” ska inse att det är vi som haft rätt hela tiden – om inte nödvändigtvis i att det inte finns ett klimathot – så åtminstone i den meningen att vi haft rätt i vår uppfattning om klimatpolitiken.
Men förhoppningsvis reagerar de flesta av oss sunt i den meningen att vi ser själva kriget som det mest onda, ja t.o.m. som viktigare än klimatfrågan.
Tack för en insiktsfull resumé.
Här i Sverige rusar energipriserna samtidigt som regeringen tycks ha svårt att dra några slutsatser av vad det beror på.
Det senaste från vår energiminister, ja han ni vet som vill ha vindsnurror i hela Sverige – utom där han själv bor, är att Putins aggression är belägg för att vi inte får bli beroende av kärnkraft – eftersom även vi då skulle bli beroende av Ryssland för vår energiförsörjning.
Och visst, vi köper kärnbränsle från Ryssland – men de är knappast den enda leverantören.
Samtidigt våndas vår finansminister när han ser att det är politiskt omöjligt att behålla de ökade skatteintäkter han får när energipriserna rusar – men inte en tanke på att sänka skattesatserna – möjligen ett höjt barnbidrag, eller något liknande … som verkar vara helt ok så länge det har så lite koppling till det verkliga problemet som möjligt …
Tack Sten K för en betraktelse att reflektera över.
Mina förhoppningar , som nu grusats, var att Ryssland skulle normaliseras genom ekonomisk utveckling med gemensamma intressen.
Frågan är om den senaste tiden visat att detta är en omöjlig väg för Ryssland eller om det är en väg som är tillfälligt avstängd.
Din text och en liknande i SVD idag ger anledning till att fundera över vad som gått fel och vad kunde vi gjort annorledes. Ryssland med i EU? NATO ut ur öststaterna?
Kanske är det en fossilfri värld som skrämt Putin?
Ryska staten är beroende av det vi i väst vill göra oss oberoende av 🙁
Kommunismen uppstod nog snarare som en reaktion mot gamla tiders förtryck där envåldshärskare och fogdar la beslag på det folk jobbat ihop.
I dagens samhälle borde inte längre prioritet vara att lägga beslag på andras pengar. Idag har alla möjlighet att skapa en egen framtid utan att alltid missunna grannen.
Det är således stor skillnad mellan förr och idag. Desinformation när det gäller ekonomi är dock minst lika stor som klimatet. Detta försökte Rosling råda bot på, men tyvärr saknas efterträdare till honom. En del har också börjat sprida felaktigheter om honom, nu när han inte kan försvara sig.
Vad gäller energipriser borde naturligtvis riksdagen omedelbart sänka energiskatten rejält eller sluta ta ut skatt över en viss nivå. Det skulle genast lindra inflationen, kostnader för företag och folk. Få ekonomin att fungera bättre. Att som staten profitera på höga energipriser är att skjuta sig själv i foten. ”Belöningen” blir i andra änden, konkurser och arbetslöshet. Förstår inte varför riksdagen inte genast kapar energskatten rejält, åtminstone tillfälligt.
Sedan är Putin en gammaldags envåldshärskare. Nato är bara ett svepskäl. Han är rädd att om Ukraina utvecklats positivt, folk i Ryssland skulle börja ställa krav. Det är bara att titta på hur manisk han varit i att mörda oppositionen tidigare.
Det är knappast en slump att klimatförändringar började påstås vara ett hot samtidigt som Sovjetimperiet låg i sina dödsryckningar. När kommunismen hade visat sig inte fungera, var det i stället koldioxidutsläppens påstått stora klimatpåverkan som gav en anledning att avindustrialisera världen och avskaffa kapitalismen.
Kommunisterna blev helt enkelt klimataktivister i stället, men målen är ungefär desamma: Få bort kapitalism, marknadsekonomi och demokrati, och därmed det som ger välstånd och välfärd till människor.
Hoten är många när FN hoppar på klimatet som största faran.
Ukraina är en av de största kornbodarna.
Kriget gör att vi riskerar ökande priser och bristande tillgångar.
Råvarupriserna har stigit rejält när sanktioner genomförs mot råvaruleverantören Ryssland.
Kanske har även FN skapat detta kaos.
IPCC(FN) påstår att klimatförändringarna minskar skördarna-Falsifieras av Willis E idag på WUWT.
https://wattsupwiththat.com/2022/03/07/temperatures-and-yields/
Kriget i Ukraina är verklighet och observeras dagligen och rapporteras.
Klimathotet kan inte observeras men det är många som berättar amsagor om klimathotet i framtiden. Vädret varierar som det alltid har gjort men är inget tecken på klimatförändring.
Verkliga problem och fiktiva problem.
Vi kan också prata om den gamla klassiska motsättningen mellan onda och goda krafter. De goda, ifall vi känner oss tillhöra dessa, måste alltid vara dubbelt så starka för att inte de onda ska ta över.
I klimatfrågan såväl som i Ryssland så är det inte speciellt trevliga och snälla människor som domderara. De är tvärsäkra på att de har rätt och vill inte ens ta diskussionen med sina meningsmotståndare.
Gott versus ont är lika gammalt som mänskligheten och jag hoppas innerligt att även denna gång ska goda krafter vinna såväl mot Ryssland som i klimatfrågan.
Bra analys i allt men saxar ett stycke. ”För en del av dessa har Ryssland varit den viktigaste motkraften mot globalisterna och de kan då ha accepterat den bild som Putin framfört, d.v.s. att det är väst som hotat Ryssland.”
Det är just det som drivit många in på sidor på nätet som likt miljörörelsen sponsras av Ryssland. Det märks på att deras uppfattning om historien och det som händer är så vinklad och ensidig. Det är ofta enkelt att motbevisa dem med fakta. Senast jag hörde nåt som direkt kom från rysk propaganda var en ”analytiker” som fick breda ut sig på en känd blogg som annars är intressant. Charlatan skulle jag kalla honom.
Klimathysterin, BLM, Woke, Globalism har skapat motkrafter som faktiskt håller på Putin. Han är idol för vissa. Och har man en idol vill man inte höra nåt negativt om den. Som miljöaktivister är dom faktaresistenta. Jag är kritisk till mycket i västvälden men vill inte komma ur askan i elden.
De höga bränslepriserna skylls på kriget och bojkotten av rysk olja och gas. Men råoljepriserna lär ha varit minst lika höga vid tidigare tillfällen medan priset för svenska konsumenter var en hel del lägre. Det är ju skatten som måste sänkas om inte transportsektorn och jordbruket ska kollapsa i det här landet.
Om det nu är så att Putin har stött miljörörelsen/klimathotsaktivismen i väst för att göra länder i väst beroende av rysk naturgas och därmed kunna utöva påtryckningar så har han lyckats. Det blir inte lätt att snabbt frigöra sig från rysk naturgas för att kunna få till en effektiv bojkott och påtryckning på Putin att lämna Ukraina ifred.
Men då framförs det krav på att att man ska ytterligare öka beroendet av vindkraft vilket i så fall skulle leda till ännu mer beroende av gas som backup när det inte blåser.
Kärnkraft är som alla borde förstå enda alternativet. Även om det påstås att vi skulle i så fall vara beroende av rysk uran. Det senare är nog inte svårt komma ifrån.
Sören G #10
T.o.m. Ukraina, med ryskbyggda kärnkraftverk, har gjort sig oberoende av Ryskt kärnbränsle. Westinghouse i Västerås klarar att leverera bränsleelementen till Ukrainas ryska tryckvattenreaktorer, och jag kan inte tänka mig att dom bränslestavarna innehåller ryskt uran.
https://www.westinghousenuclear.com/sweden/om-oss/nyheter/view/westinghouse-significantly-expands-fuel-supply-in-ukraine-1
En historisk dag – i Versailles funderar EU-toppar på hur (snabbt) man skall kunna strypa energiflödet från Ryssland.
I Moskva sitter en allt mer trängd Putin och hotar att stänga det samma, vilket ”skulle orsaka en enorm energikris i Europa”. Det enda de är överens om är väl i stort sett att oljepriset kan närma sig 300 dollar/fat – oberoende av vem som hinner strypa kranarna först.
Kan man skratta och gråta samtidigt?
Jag och många med mig, inte minst här på KU, har frågat sig, hur kan folk vara så urbota korkade när det kommer till frågor som handlar om energi och energiförsörjning. De som leder klimathotarna är inte korkade, de är ideologiskt drivna eller/och har en viss förkärlek till att berika sig själva. Den här länken bekräftar det som jag trott och misstänkt sedan länge.
https://uvell.se/2022/03/02/miljororelsen-finansieras-av-putin/
#12
Apropå hur snabbt Västeuropa kan bli oberoende av rysk gas och olja så skulle det nog gå att klara på typ 5 år, förutsatt en komplett omkastning av ”klimatpolitiken”.
Nya gasifieringsanläggningar för flytande naturgas kan nog byggas på 2 år om man kortsluter tillståndsbyråkratin, men USA:s exportkapacitet är begränsad, om man inte skall bryta ingångna avtal med Kanada och Mexiko (Mexiko är lika beroende av amerikansk naturgas som Europa är av rysk). Det finns visserligen stora, kända, gasfyndigheter i bl a New York State som skulle kunna komma i drift ganska snabbt, men de är politiskt blockerade (demokratisk majoritet i delstaten).
Det finns med mycket stor sannolikhet stora mängder gas i ”tight rocks” i främst England, Frankrike och Polen, men att få fram den kommer att ta längre tid, både p g a politiska blockeringar och eftersom nödvändig erfarenhet av fraccing inte finns i Europa. Det skulle troligen bli nödvändigt att ta in amerikanska operatörer.
En tredje möjlighet är en pipeline från Israel som ju nyligen hittat mycket stora mängder naturgas, men de tekniska problemen med en pipeline under det djupa Medelhavet är stora och det hela kompliceras av att Erdogan hävdar turkisk suveränitet över i stort sett hela östra Medelhavets botten. Och att bygga likvifieringsanläggningar är mycket dyrare och tar längre tid än gasifieringsanläggningar.
Att få fram stora nya mängder olja är svårare. Nästan alla pågående nya konventionella oljeprojekt är offshore vilket innebär att det tar lång tid och att bara stora fyndigheter lönar sig att bygga ut. USA skulle utan större problem åter kunna göra sig oberoende av import (vilket man faktiskt var under Trumps sista år) och även kunna exportera en del, men knappast tillräckligt för att ersätta Rysslands leveranser till Europa. Och även här är de politiska blockeringarna svåra. Den amerikanska produktionen av ”tight oil” kommer säkert att växa med stigande oljepriser, men utan en ordentlig omkastning av Bidenadministrationens obstruktionspolitik kommer det att gå sakta (kom ihåg att Biden f n spärrar all ny borrning på en tredjedel av landarealen, och all havsbotten utom delar av Mexikanska golfen). Även kapitaltillgången kan bli besvärlig nu när en mängd fonder ”grönmålat” sig. Kom ihåg att det bara är ett par månader sedan som Biden försökte tillsätta en riksbankschef med det uttalade målet att driva fossilindustrin i konkurs genom att skära av den från kapitalmarknaden.
Biden tycks istället satsa på att få Saudiarabien och Venezuela(!) att producera mera, vilket nog inte kommer att gå så bra.
Och vad beträffar när man kan vara oberoende av rysk gas och olja med nuvarande energipolitik är svaret enkelt: aldrig.
Någon kunnig på forumet som kan förklara hur stora risker det finns hos ett kärnkraftverk som utsätts för bombardering. Hur fungerar säkerhetssystemen och hur stor åverkan måste ske innan radioaktivitet börjar spridas?
#14 tty
Polackerna är väl inte blyga för att använda fossila bränslen. Hur kan det komma sig att man inte tar till vara sin shale gas. Brist på kapital?
# tty Tack för Din sammanfattning av de galenskaper västvärlden har försatt sig i.
#17 forts EU skall satsa på mer vindkraft för att slippa köpa Rysk gas.
Just nu ställs Thomas Kårberger till svars i P1-han som lade ner vår kärnkraftsreserv. Nu ställs han inte till svars för detta utan han säljer ut vår el och Biobränsle till EU.
Inte ett ord om rekordpriser på vår el idag (10 SEK) tvärt om han påpekade att vi har elöverskott.
Tala om bjälke!
Vindkraft säger han-Dansk el a 6 SEK per KWh just nu med vindstilla!
Tty, en helhetsbild förutom att möjligen kan Iran få tillåtelse att börja leverera olja igen. Det skulle kunna ske ifrån tredje kvartalet. Samtidigt är det en konstig förhandling, både Ryssland och Kina sitter med vid förhandlingsbordet. Men det skulle kunna dämpa oljebristen något, om det går i lås.
En mycket bra och tänkvärd artikel.
Min tro är att mänskligheten i alla tider ägnat sig åt maktkamper, både individer och grupper emellan. Allt utnyttjas och alla medel är tillåtna. Klimatfrågan utnyttjas av de som vill riva ner nationsgränser, eftersom klimatet inte känner sådana utan kräver internationella åtgärder. Vi vill gärna dela in kontrahenterna i maktkamperna i onda och goda. Själva vill vi naturligtvis definiera oss som tillhörande den goda sidan. Våra sagor ger också många exempel, och en bra saga ska alltid sluta med att den goda sidan vinner.
Någon som på senare tid beskrivit det här på ett, i alla fall för mig, begripligt sätt är Chicago-professorn John Mearsheimer. Han ger sig också in på att försöka förklara Rysslands och Putins agerande gentemot Ukraina. Han hävdar att konflikten började på allvar i april 2008, när NATO hade en konferens i Bukarest och beslutade att göra Georgien och Ukraina till medlemmar. Angela Merkel lär ha protesterat och hävdat att det skulle leda till katastrof, men beslutet togs ändå. Några månader senare invaderades Georgien av Ryssland.
I februari 2014 avsattes Ukrainas valde president, den rysslandsvänlige Yanukovich, under en statskupp, understödd av USA, och strax efter det så tog Ryssland kontroll över Krim. Sedan dess har det i östra Ukraina rått något som närmast kan beskrivas som inbördeskrig mellan rysslandsvänliga och nationalister.
Mearsheimer jämför Situationen i Ukraina nu med Kuba-krisen 1962: USA accepterar inte ryska trupper och vapen i sin närhet, och på samma sätt accepterar inte Ryssland amerikanska trupper och vapen i sin omedelbara närhet.
Oavsett vad man tycker om Ryssland och Putin, så behöver man vara medveten om landets militära styrka. Bor man granne med en stor och stark björn så bör man undvika att reta den.
Jag vill understryka att jag inte på något sätt är någon supporter till Putin, utan jag försöker bara ödmjukast förstå vad som händer. Ger man sig på Ukraina, ett land en och en halv gång så stort till ytan som Sverige och med 45 milj. invånare, så gör man det nog inte lättvindigt.
Tack Lars för en öppen och uppriktig redogörelse för egna och andras ståndpunkter i komplicerade frågor och som är värda att respektera.
Själv har jag aldrig för en sekund tvivlat på att klimatet förändras (om än väldigt långsamt) men har samtidigt varit helt orubblig i övertygelsen om att det är inget som människan kan kontrollera och knappast ens påverka. Vi kan förstöra lokala miljöer på land, i luften och till havs genom utsläpp, misskötsel, nedskräpning etc, självklart. Men hela planetens klimat? Nä. Andra krafter styr.
Sen en notering om hur högt tonläget var kring klimatfrågan före Covid-19 och hur luften gick ur därefter. Inbillad, eller åtminstone svårupptäckt, kris ställdes mot en riktig kris som alla kunde uppfatta. Samma händer nu igen i och med kriget i Ukraina. Hoppas de flesta förmår prioritera rätt mellan vad man nu än anser vara småsaker.
Svar 20,
Klimatfrågan handlar om makt, inte huruvida man är internationalist. Jag anser mig vara internationalist, men avskyr saker som saknar rationalitet och vett. Hur vettlös denna klimatpolitik är visar sig nu med beroendet av Putin.
Det är ju ingen stor stark Björn, utan ett U land. Vad de klarar av är att terrorbomba civila. Skulle de få riktigt motstånd hade de svepts bort på några timmar. Allt de har är utpressning med kärnvapen. Armén är uppenbarligen ett planekonomiskt skämt. Att de får lov att härja beror på en svag amerikansk President.
Än värre blir det nu när de blir avskurna ifrån stora delen av världen. Hoppas de får tummarna loss och dumpar Putin. Snabbare än fort, annars ruttnar landet fullständigt bort.
För tio år sedan var de på gång, entusiastiskt påhejade av bla Hillary Clinton.
Chevron, Exxon etc plus något bolag från Canada var där.
Men det dog ut efter några år av en rad orsaker.
De borrningar som gjordes var inte helt lyckade men jag tror att företagen tröttnade på motståndet som växte fram. Chevron tex kämpade mot en grupp som ”occupy Chevron” ett tag innan de struntade i Polen. Låga oljepriser spelade också in.
Lobbying mot gas var stor och både utifrån och inifrån Polen. Polens starka kollobby lär ha haft ett finger med i spelet.
Kvar blev dagens gas-situation i Polen där 50-60 kommer från Ryssland.
Hillary Clinton, för övrigt, var även i Bulgarien som entusiatisk gas-vän.
#23 forts
Svar till Lars W, #16
Missade av skriva det.
Apropå #12 och 14
Nu har EU uttalat hur de skall bli oberoende av rysk energi till 2030, och det blev som väntat både vagt och virrigt. Men bland de få konkreta åtgärderna föreslår man ökad import av LNG, bl a från Egypten.
Nu har visserligen Egypten inte längre något överskott på naturgas, snarare tvärtom, men de har två andra saker, en likvifieringsanläggning som knappt används och Arish-Ashkelon pipelinen, som sprängdes av jihadister 2011, men som nu lär vara reparerad. Det är alltså israelisk naturgas EU hoppas på, men det säger man försiktigtvis inte.
I så fall blir det troligen främst Spanien som blir aktuellt eftersom de har bra gasifieringskapacitet.
tty #14,
Som en komplettering bör väl sägas att det är Biden snarare än Turkiet som förhindrat ett gasledning från Israel till Europe. ”Drawn up in 2013, the pipeline was to be operational by 2025 following Israel’s approval of the plan in 2020, though that progress was halted when the Biden administration withdrew the United States’ support of the project last month.” https://www.jpost.com/business-and-innovation/energy-and-infrastructure/article-698808
Sedan är jag mer optimistisk än du beträffande fracking. Även där handlar det mer om politisk vilja än tekniska svårigheter. England lyckades rätt bra på egen mark tills de gröna och Boris stoppade det. Det finns stora resurser med gas i UK som är rätt lättillgängliga. David Frost i The Sun säger exempelvis: https://www.thesun.co.uk/news/17876118/get-fracking-lift-ban-energy-prices/ ”There is still a lot in the North Sea. But under Yorkshire and Lancashire is enough shale gas for our needs for 50 years. Modern fracking has a tiny footprint and brings no risk. The Americans do it every day — and we import the results.”
– 3 000 000 000 000 SEK drygt, förlust karaktäriserar USA´s Fracking .
Om oljepriset når 200 Dollar, kanske ändå fracking lönar sig ??
https://www.nationofchange.org/2020/12/23/how-the-fracking-revolution-is-killing-the-us-oil-and-gas-industry/
jensen #27,
Jag vet inte hur mycket man bör lita på Nation of Change – Progressive News and Activism. De citerar också en annan aktivist-site; Desmogblog, som är känd för att hänga ut och håna alla som är skeptiska till klimatalarmismen.
Det de pekar på är att oljebolag som inkluderar fracking har gjort blandade resultat över åren, allteftersom priset på olja gått upp och ned. Detta är knappast något att förvånas över men samtidigt är frackingtekniken lätt att slå av och på.
I själva verket klagade nyss Biden (på CNN) på att de amerikanska oljebolagen gjort rekordstora vinster under det senaste året. Några federala pengar för investeringar är det inte fråga om.
#27
Det där är ett spin som vänstern tuggat ungefär sedan 2010, under tiden har oljeproduktionen i USA mer än fördubblats och gasproduktionen nästan fördubblats, och den amerikanska olje- och gasindustrin existerar fortfarande. Borde de inte ha upptäckt att de går med förlust efter mer än 10 år?
#27
Denna rapport från US Department of Energy kan vara av intresse om du vill förstå de mycket stora fördelar som fracking inneburit för USA. De sägs bla ”In recent years, increased domestic oil and natural gas supply has put significant downward pressure on consumer prices for gasoline and natural gas. In 2019, gasoline and diesel prices were 40 percent and 38.3 percent lower, respectively, compared to 2012, and average end-user prices for natural gas fell 24.3 percent in 2019 from 2008 levels.” se https://www.energy.gov/fecm/articles/department-energy-releases-report-economic-and-national-security-impacts-hydraulic När det gäller den källa du citerar ”nationofchange” så säger siten media bias fact checker följande ”These media sources are moderately to strongly biased toward liberal causes through story selection and/or political affiliation. They may utilize strong loaded words (wording that attempts to influence an audience by using appeal to emotion or stereotypes), publish misleading reports and omit reporting of information that may damage liberal causes. Some sources in this category may be untrustworthy.” se https://mediabiasfactcheck.com/nation-of-change/
Tack för korrektionerna. Jag är kanske lättlurad.