En läsare tipsar om en artikel i Lärarnas Tidning nr 4 2008 (sök på ordet ”klimatångest”).
Ungdomar mår bra trots oro för miljön
[2008-02-29]
Klimatångest kan vara en positiv drivkraft för unga. Det säger forskaren Maria Ojala.
Klimatångest behöver inte vara något negativt. Det kan också få unga att göra mer för miljön, säger Maria Ojala, forskare vid Örebro universitet. Hennes avhandling i psykologi som kom förra våren visar att många unga som oroar sig för miljön ändå mår bra och tror att utvecklingen går att vända.
— En del unga lyckas bära och hantera oron. Särskilt de som engagerar sig i miljörörelser känner mer hopp och starkare livskänsla, säger Maria Ojala.
Hennes djupintervjuer med unga miljöaktivister visar att de lyckas vända på perspektiven och se det positiva. Till exempel tänker de att mänskligheten har ställts inför stora utmaningar tidigare i historien och lyckats klara av dem. De litar också till att den tekniska utvecklingen och de globala rättviserörelserna ska lösa problemen. De tror mer på att de själva kan påverka utvecklingen genom vardagliga handlingar, till exempel genom att sortera sopor.
De unga som Maria Ojala har intervjuat för sin avhandling är mellan 16 och 29 år. Nu ska hon gå vidare och bland annat intervjua yngre barn, 11—12-åringar, om hur de känner och tänker om miljöproblemen. För det har hon fått ett anslag på 1,3 miljoner kronor från forskningsrådet Formas.
Hon tycker att frågan om klimatångest och vad enskilda individer kan göra borde tas upp ännu mer i skolorna.
— Jag tror att skolan måste visa unga att allt inte är hopplöst, att det finns andra sätt att se på problemen. Annars är det lätt att tänka: »det jag gör spelar ingen roll.«
Lärare borde över huvud taget ta upp elevers oro för klimatet mer, anser Maria Ojala.
— Klimatförändringarna väcker starka känslor hos elever, men det diskuteras inte så mycket. Skolan är ofta mer inriktad på fakta när det gäller miljöförstöring, säger hon.
Så hjälper du eleverna
Bli inte överdrivet oroad för att dina elever oroar sig. Det är en del av livet och inte alltid liktydigt med att de mår psykiskt dåligt.
Fokusera inte bara på fakta, klimatfrågan öppnar för diskussioner kring både existentiella och etiska/moraliska frågeställningar.
Var villig att diskutera olika aspekter av klimatfrågan, till exempel debatter bland forskare om nyttan av att göra en viss sak. Dessa debatter känner unga ofta till.
Oro leder ofta fram till ett behov av att lära sig mer, så ta till vara tillfället att lära både dig själv och dina elever mer om globala problem.
**
Några spontana kommentarer. Maria Ojala säger sig ha intervjuat unga miljöaktivister. Jag undrar förstås vad som menas med sådana och varför hon inte intervjuat helt vanliga gymnasie- och högskoleelever. Det vore även intressant att veta hur urvalet av 11-12-åringar kommer att gå till.
”Bli inte överdrivet oroad för att dina elever oroar sig. Det är en del av livet och inte alltid liktydigt med att de mår psykiskt dåligt”. OK, så om en tonårstjej ringer hem efter NO-lektionen och gråter så är det bara en del av livet. Om en sjuåring har svårt att sova därför att han är rädd att världen kommer att gå under, så är det en del av livet. Om barn ritar bilder på brinnande jordklot, så är det bara en del av livet. I så fall måste jag fråga, vad är det för liv vi vill att våra barn ska leva?
Jag läste om en tonåring i Australien, som fick tvångsmatas med vatten. Han trodde att om han drack mer skulle torkan bli katastrofal.
En del unga lyckas att hantera oron.
Enligt forskaren.
Andra gör kanske inte det. Lite svinn får vi räkna med.
Lärarens huvuduppgift måste vara att skapa lagom mängd oro även hos trygga barn.
Visst är du sjuk! Skall det heta hos skolsköterskan.
Det är skolans uppgift att upplysa, inte att oroa eleverna!
Klimatångest är dessutom en konstform:
http://www.dn.se/sthlm/varldens-barn-tecknar-klimathotet-1.804335
Lägg gärna märke till att det blir alltmer ovanligt att man kan länka till klimathysteriska artiklar. Undrar just vad det kan bero på? 🙂
Dessa koldioxidprofitörer förstår inte hur barn tänker. Min son hade väldigt svårt att sova en tid efter detta skrämselmöte.
http://www.korallensfriskola.se/gallery1_55.html
Jr.N #5
När jag gick i skolan fick jag lära mig att det är mitt fel att de flesta afrikaner inte har rent dricksvatten. Jag har fortfarande inte lyckats förstå varför det är mitt fel. Och får de verkligen mer vatten i Afrika om jag använder mindre vatten här i Sverige? Kan någon förklara? Jag är fortfarande förvirrad.
Osynlige mannen:
Ett liknande trauma blev jag utsatt för i skolan som barn.
När jag inte ville äta den torra pölsan, eller den vedervärdiga blodpuddingen som serverades, så fick jag inte lämna bordet innan tallriken var tom. Jag blev anmodad att tänka på ”de svältande barnen i Biafra”
Det var nog mig det var fel på, men jag tyckte pölsan smakade skit ändå.
Labbibia #7
Biafrabarnen och deras senare avbilder i Etiopien har använts hårt av Romklubben för att väcka dåligt samvete i västvärlden. Det är tämligen ironiskt att det är först på sistone som det faktiskt uppstått en situation med minskad tillgång på mat i världen. Orsakad av FN… (Jag tänker givetvis på att en massa airbrains tankar bilen med etanol.)
Osynlige Mannen:
Ja, det var ju likadant med Biafra. Svälten berodde ju på politik idioti, inte på att jag inte ville äta blodpudding……
Men skuldkänslor hade mina lärare på den tiden inga problem med att försöka spela på. Inte mycket som förändrats, verkar det som?
Jag tycker det är en viss skillnad mellan Biafra barnen, eller svältande negerbarn, som det kunde heta dåförtiden.
Det var förmaningar på Prusilusska nivån av charmerande enfald.
Tror inte att många barn fick skuldtjänslor.
Barn är inte dummare än att förstå att den blodpudding jag skrapar, kunde inte den stackars Biafrabarnet få.
Idag kan man tydligen doktorera i folkfördumning.
Skolan tillåter professionella ångestterapeuter, att störa barns sinnesro, samt en viss mått av ångest anses som önskvärd.
Vet inte hur effektivt vansinnet verkar på barnen, men det är upprörande att det får förekomma.
István #10
”…det är upprörande att det får förekomma.” Nej, vet du vad! Varför ska dagens ungar komma billigare undan än oss? Jag har vuxit upp med ångest för kärnvapenkrig, världssvält pga överbefolkning, skogsdöd och liknande ekologiska katastrofer, HIV som utplånar mänskligheten, cancer orsak av you-name-it, strålning från mikrovågsugnar och mobiltelefoner, etc. Varför ska inte dagens barn och ungdomar få härdas av lite domedagspropaganda?
Det är nog inte bara skolan som skapar ångest hos barnen i dag. En större bov är TV med sina realistiska bilder av självmordsattentat, krig, svältande barn m m. Vi kan inte hålla barnen utanför livets realiteter hur gärna vi än vill. Det enda vi kan göra är att ge dem trygghet och kärlek och en tro på sig själva och sin förmåga att påverka. Det må gälla klimat, miljö, krig eller annat som oroar.
Klart vi ska skrämma ungarna. Det är bara nyttigt. Panikslagna människor kan luras till vad som helst – att tro på AGW-bluffen till exempel. (OBS ironi).
Håller med Gunbo (för en gångs skull). Det är lika förkastligt att skrämma barnen med TV program som i undervisningen i skolan. Men TV-seendet är frivilligt, skolan är obligatorisk. Varken i TV-barnprogram eller i skolans lektioner borde subjektiv indoktrinering förekomma.