Vi får lätt intrycket från media och IPCCs pressreleaser att planeten är på väg mot en klimatologisk katastrof. Värmeböljor, skogsbränder, polarisen försvinner…
Men hur ser det ut i verkligheten? – Inte så farligt kan man väl säga. Låt oss helt kort titta på polarisarna.
Havsisen fortsätter att öka kring Antarktis, se här:
Havsisen kring Antarktis verkar öka lite grand snarare än att minska.
Om inlandsisen på Antarktis råder det delade meningar men helt klart handlar avsmältningen mest om västra Antarktis medan det stora inlandet i öst är oförändrat eller växer. I väst har vi dels ”varma” havsströmmar som underminerar överhängande glaciärer (”Shelf ice”), dels en kedja av aktiva vulkaner under isen. På den östra och största delen av Antarktis så är isen konstant eller växer. – Trots allt så är det osannolikt att isen skulle smälta med tanke på att det är många minusgrader året runt där.
Vid Arktis så har utbredningen av havsisen legat stilla i många år:
Sedan det kalla 60- 0ch 70-talen så har det varit en nedåtgående trend för isutbredning och volym. Men sedan omkring 2010 och framåt så har det planat ut. Det innevarande året ser ut att få ett högt minimum i början på september. Du lär inte komma fram genom vare sig nordväst- eller nordöstpassagen i år utan hjälp från isbrytare.
Grönlands inlandsis växer och ligger över medel:
Bild: SMB
http://polarportal.dk/fileadmin/polarportal/surface/SMB_curves_LA_EN_20210831.png
Det har varit en del spikar uppåt under senvåren och sommaren, mycket tack vare en ökad nederbörd.
Jag har alltid varit skeptisk till polarisen som ”den gula kanariefågeln” som tecken på en global uppvärmning. ”ser man till den Arktiska isens variationer över längre tid så är det synnerligen tveksamt om den duger som kanariefågel för den globala uppvärmningen. Troligtvis betyder havsströmmar och stormar betydligt mer för isens utbredning än människans blygsamma bidrag till den globala uppvärmningen i slutet av 1900-talet.” länk: https://klimatupplysningen.se/kanariefageln-i-norr/
Alla alarmistiska rapporter om ”Nu smälter Grönlandsisen”, ”Värmebölja på Grönland”, ”Havsisen försvinner”, ”Isfritt på Nordpolen inom 10 år” etc, etc. är bara okunnigt nonsens. Inget tyder på att den förhöjda halten av koldioxid skulle vara tillräcklig för att påverka isen vid polerna (i synnerhet inte den södra) nämnvärt.
Ingemar Nordin
Professor emeritus i filosofi. Forskningsinriktning är vetenskapsteori, teknikfilosofi och politisk filosofi. Huvudredaktör för Klimatupplysningen.
Det var en besvärlig bild, endera suddig eller för liten. Kanske bättre att använda den här:
http://polarportal.dk/fileadmin/polarportal/surface/SMB_combine_SM_day_EN_20210831.png
Tack Ingemar för ditt intresseväckande inlägg.
Vad gäller Arktis is så har det varit lika varmt eller varmare förr. Beskrivs bra av prof. Hans W.son Ahlmann i en understreckare i SvD 1938.
https://www.svd.se/under-strecket-1938-den-aktuella-klimatforbattringen
Samvariationen med AMO, Atlantic Multidecadal Oscillstion är väldig tydlig.
Beskrivs i : https://klimatupplysningen.se/koldioxiden-avdramatiserad-del-1-2/
1980 är ju välvalt av alarmisterna som utgångspunkt för utbredningen, för det var ju en maxpunkt.
En liten historielektion. Den 18 augusti 1960 togs den första satellitbilden någonsin av en amerikansk CORONA-satellit. Den gällde den sovjetiska strategiska bombflygbasen på Mys Shmidta i nordöstra Sibirien, men den visar också att vattnen runt Mys Shmidta var helt isfria:
https://th.bing.com/th/id/OIP.q6O74yy_zLstcY5ZiIG-1wAAAA?pid=ImgDet&rs=1
Så här såg det ut den 18 augusti 2021:
https://worldview.earthdata.nasa.gov/?v=-1689565.2758778331,1600914.937813617,-1616058.4401486136,1635888.1120004097&p=arctic&lg=false&t=2021-08-18-T05%3A53%3A53Z
Det är mycket bra att detta framhävs. ECMWF:s analyser visar till ex att temperaturen inte ökar alls i det sydliga polarområdet 90°S – 60°S under de drygt 40 år som det finns tillförlitliga data. Det som är t beklagansvärt med dagens svenska medier är att de systematiskt utelämnar allt som inte stöder en anteciperad uppfattning. Här är verkligen ett exempel på att Science is not settled. Det är precis därför som politiska människor aldrig skall ägna sig åt vetenskap!
Underbart inlägg och det hjälper till när jag träffar människor att visa dessa fakta. Ingemar med flera som envist kämpar med nya artiklar för att sprida kunskap om denna oerhört viktiga samhällsfråga är sanna hjältar. Tack för att ni och klimatupplysningen.se finns, det är ibland det enda ljuset i denna mörka tid avseende att tala sanning om väder.
Hur vet man vad som är öster och väster på Antarktis?
Den stora frågan är varför IPCC trender för Arktis havsis alltid börjar 1979-80 när de faktiskt har trender från början av 70-talet ?
Trend 1972-1990: https://notrickszone.com/wp-content/uploads/2016/11/Arctic-Sea-Ice-1972-1990.jpg
Oj !! Var det mindre is på 70-talet än 80-talet ?!
Orginalbild finns här, sida 224 :
https://www.ipcc.ch/site/assets/uploads/2018/03/ipcc_far_wg_I_chapter_07-1.pdf
#4 Lennart B
Borde det inte vara där som de största temperaturförändringarna skulle skett globalt?
Extra intressant då det bör vara avsaknad av stadsvärmespots att korrigera för där.
PS Tack för hjälpen med dotterns uppsats om isbjörnar, nu studerar hon på KTH
Carl-Axel
Håkan B #1,
Tack. Men det hjälpe inte.
Eskil K #6,
Öster och väster vid polerna? Tja man får väl se det i relation till landmassorna på resten av jordklotet.
#6
Östantarktis ligger (i stort sett) i den östra hemisfären, lat 0-180, Västantarktis i den västra.
#7
Det finns faktiskt NIMBUS-data (vädersatelliter) tillbaka till 1963, och som sagt CORONA tillbaka till 1960. NIMBUS-data har analyserats, men såvitt jag vet aldrig publicerats.
CORONA-bilderna har veterligen inte ens analyserats, trots att de varit fritt tillgängliga sedan 1996.
Klimatvetenskap fungerar bäst utan allt för mycket verkliga data.
#1, 9
Bättre bilder här:
http://polarportal.dk/fileadmin/polarportal/surface/SMB_map_LA_day_EN_20210831.png
http://polarportal.dk/fileadmin/polarportal/surface/SMB_curves_LA_EN_20210831.png
Som så ofta kan det vara bra att jämföra med en period då vi verkligen vet att klimatet var varmare t ex den förra mellanistiden. Då var det 5-8 grader varmare i 10 000 år på Grönland och isen krympte mycket riktigt, kanske så mycket som en tredjedel.
Det var då, i motsats till nu, också varmare i Antarktis, 2-8 grader varmare i Östantarktis, medan den enda siffra vi har för Västantarktis (Mount Moulton) pekar på ungefär samma temperaturer som nu. Och ändå antas nästan all is i Västantarktis ha smält.
Faktum är dock att det egentligen inte finns några som helst belägg för detta. Vad vi kan säga säkert är däremot att isarna i höglandsområdena i Västantarktis inte var mindre än nu, och att shelfisen i Rosshavet aldrig försvann. I Östantarktis finns inga spår alls av någon minskning.
Inte bara västra utan nordvästra Antarktis är varmare än resten. Det är en 280.000 km2 bergig halvö med toppar över 4.000 m, en fortsättning söderut av Anderna.
Till dess nordliga spets med omgivande öar kommer forskare och andra och tror sig vara ”i Antarktis”. Men de har 250-300 mil kvar till Sydpolen, som dessutom ligger 2.840 meter högt.
Varje breddgrad norr- eller söderut blir runt en halv grad kallare. Varje breddgrad är ca 11 mil. Alltså 12-13 grader kallare på 90 grader syd än på 65 grader. Varje 100 m uppåt i atmosfären blir 0,7-1 grad kallare. På Sydpolen är det alltså 20-28 grader kallare än vid havsnivå.
Totalt är Sydpolen 35-40 grader kallare än vid halvöns norra ände med de bekvämligheter besökarna ogärna avstår från. Sådana finns inte på Sydpolen. På ismassans inre på 3-4 km höjd är årsmedeltemperaturen under 50 minusgrader. Rent livsfarlig med hårda vindar.
På motsvarande sätt ligger Grönlands södra del och Island i nivå med mellersta Sverige på 60:e till 65:e breddgraden, över 12-15 grader varmare än Nordpolen med ytterligare värme från Golfströmmen. Svalbard 78-79 grader norrut har ytterligare 120-130 mil kvar till Nordpolen, där ytterst få faktiskt har varit.
tty #13,
Tack
#10
Om man står på sydpolen torde alla möjliga riktningar vara norrut…
#15
Jag har faktiskt varit på ”halvön” och jag kan försäkra att förhållandena även där är rejält arktiska. Jag hade tänkt mig något i stil med Nordostlandet på Spetsbergen, men förhållandena är mycket hårdare, med en nästan total nedisning överallt (det finns litet mer isfri mark på halvöns östsida som ligger i regnskugga).
Sedan är hårda vindar faktiskt inte typiska för högplatån, utan snarare för Antarktis kustområden där de katabatiska fallvindarna från platån mycket riktigt kan vara livsfarliga, t ex i Adelie land (”Home of the blizzard”). Även haven runt Antarktis är mycket stormiga, t o m värre än Nordatlanten, framför allt för att busvädret fortgår hela året runt, med bara enstaka bra dagar mellan lågtrycken som ändlöst cirklar runt Antarktis.
Och vad bekvämligheter beträffar finns det nog mera i Scott-Amundsenbasen på sydpolen än på halvön, även om det finns fler forskningsstationer på halvön.
Däremot påminner Sydgeorgien på 55 grader syd (men söder om den Antarktiska konvergensen) mycket om Spetsbergen på 75-80 grader nord, och Eldslandet på samma breddgrad, men norr om konvergensen, om Nordnorge på 65-70 grader nord.
Peter #17
Men om man kan se solen kan man med en bra kronometer avgöra utefter vilken longitud solen står. Är man sen lite kunnig om stjärnhimlen kan man också beräkna i vilken riktning man tittar när solen lyser med sin frånvaro.
Det finns ju starka bevis för att Arktis var isfritt sommartid under en period av vår interglacial. Hur är det kopplat till den globala medeltemperaturen? Är det ett tydligt bevis för en högre medeltemperatur eller finns det andra förklaringar? Kan det bero på en mer tiltad jordaxel som ger större skillnader mellan sommar- och vintertemperaturer eller något annat?
När jag nu får höra med att det aldrig varit så varmt under de senaste 100.000 åren som idag, så skulle det vara skönt att ställa motfrågan:
-Varför är då inte Arktis isfritt sommartid?
#20
Ja det finns starka indicier för det. Dels strandvallar längs kuster som numera aldrig är isfria på Norra Grönland, dels drivved på kusten innanför shelfisen på norra Ellesmere land och slutligen valskelett längs kuster som inte är isfria i nutiden:
https://oceanrep.geomar.de/27265/1/2004_Kaufman-etal-Holocene_QSR-23.pdf
https://www.researchgate.net/publication/275204906_Beach_Ridge_Geomorphology_at_Cape_Grinnell_northern_Greenland_A_Less_Icy_Arctic_in_the_Mid-Holocene#fullTextFileContent
http://pubs.aina.ucalgary.ca/arctic/Arctic50-1-1.pdf
http://pubs.aina.ucalgary.ca/arctic/Arctic43-1-50.pdf
https://sci-hubtw.hkvisa.net/10.1111/j.1502-3885.1989.tb00369.x
Ett litet tillägg till föregående. Det finns inga bevis för att Arktis var fullständigt isfritt under mellersta Holocen. Det kan ha funnit ett mindre område med havsis i nordvästligaste Sverdruparkipelagen. I detta område som är konstant isbelagt i nutiden är isskruvningen längs kusterna så kraftig att inga spår av eventuella holocena strandlinjer kan vara bevarade.
Även jag är skeptisk till Arktis isläge som en kanariefågel.
Den teorin bygger på att isfrihet skulle öka uppvärmningen genom albedoändring och ökad solinstrålning.
Vad som framgår av bilden (SMB) är att årets avsmältning är 25% av nederbörden. Normalt är den 36%.
30% lägre avsmältning än normalt.
Ändå har SR/SVT bara uppmärksammat de två gånger det smälte ordentligt. Så ser indoktrineringen ut!
Åter igen en artikel där is/värme/klimat går helt tvärt emot koldioxidökningen.
Man kan påstå att data från alla artiklar presenterade här på KU visar mest på ett omvänt förhållande.
Ändock får jag intryck att flera av författarna har mycket svårt för att släppa CO2 ur ekvationerna.
Pröva ta bort CO2 helt och inför begreppet värmekvarhållningseffekt i stället, som är mest beroende av vatten och ånga av naturligt fysikaliska skäl.
Vill man prompt ha kvar CO2 så kan den få dyka upp ekvationerna bortåt fjärde decimalen.
tty #21,
”Det finns inga bevis för att Arktis var fullständigt isfritt under mellersta Holocen.”
Är det inte så att bland geologer så definieras ”istid” till de epoker då polerna varit isbelagda. Därför befinner vi oss fortfarande inom en istid, om än i en mellanistid med tillfällig värme?
Det här är givetvis endast en klassifikationsfråga, men det kan vara trevligt (?) att veta huruvida jorden har istid eller inte. 🙂
Lasse #22,
”Även jag är skeptisk till Arktis isläge som en kanariefågel.”
Som jag ser det så är polerna ganska ”tröga” instrument för att uppskatta effekten av koldioxid. Dels är temperaturerna över Grönland och, än mer Antarktis, så låga att det inte påverkar minusgraderna tillräckligt för att smälta någon is. Naturliga drivkrafter som havsströmmarna och deras cykler är långt viktigare för havsisen än CO2.
Men visst. På en skala av hundratals år så kan t.ex. ihärdiga och återkommande solcykelkluster åstadkomma förändringar även där.
Jag tror att det där men ”kanariefågel” är en ren PK-uppfinning av polarforskarna som vill göra sig viktiga. 🙂
25
I ett flertal geologiska rapporter benämnes nutid som istid. Denna indelas som glacial respektive interglacial.
Att utgå från nordpolen som klimatvisare synes lönlöst.
Att bedöma 3 synliga ubåtar samtidigt på öppet vatten just över nordpolen, kan knappast tagas som intäkt för att arktis is håller på att försvinna. Endast naturens tillfällighet.
Tyvärr kommer jag inte ihåg när just det fotografiet togs.
#25
Det är som sagt en klassificerings- eller definitionsfråga.
Man brukar säga att den nuvarande istidsepoken började med Oi-1-glaciationen i Antarktis för ca 34 miljoner år sedan. Det var första gången som i stort sett hela kontinenten var istäckt, inklusive delar av kontinentalsockeln. Sedan dess har Antarktis aldrig varit isfritt, men vid några tillfällen under oligocen och under mellersta Miocen var åtminstone vissa kustområden isfria och hade vegetation, ungefär som Grönland idag. För 14 miljoner år sedan isades Antarktis över definitivt och man vet t ex att temperaturen i ”Dry Valleys” i Transarktiska bergen inte har varit över noll grader sedan dess. Möjligen kan några kustområden ha varit isfria under Pliocen, men indicierna är svaga. Den enda tillfälle som det verkligen finns konkreta data om att isen på Antarktis varit signifikant mindre än i nutiden under Pleistocen är under ”superinterglacialen” MIS 31 för ca 1 miljon år sedan, då man vet att shelfisen i Rosshavet var betydligt mindre eller helt borta.
Men det fanns inlandsisar i inlandet i Östantarktis långt tidigare. Redan i mellersta Eocen för 40 miljoner år sedan nådde isen kusten lokalt i Wilkes land och vid Weddellhavet, och det är nog inte säkert att t ex Gamburtsevbergen någonsin har varit helt isfria sedan Antarktis hamnade vid Sydpolen.
Faktiskt tycks de äldsta spåren av nedisning på norra halvklotet vara lika gamla, alltså mellersta Eocen. Då var det troligen nuvarande Svalbard-Frans Josefs land som då var ett högt bergsmassiv som nedisades. Östra Grönland som också är ett bergland kom troligen något senare, liksom södra Alaska och Skandinavien. Länge var dock isarna på norra halvklotet inskränkta till bergområden även om de lokalt nådde kusten (det är egentligen bara isar som når kusten som är påvisbara i äldre tid, genom de spår de lämnat i havssedimenten, senare nedisningar har utplånat alla spår på land)
Den första ”stora” nedisningen kom för ca 2,5 miljoner år sedan och sedan dess har det troligen alltid funnits inlandsisar även på Norra Halvklotet, åtminstone på Grönland. Sista gången Grönland med säkerhet var isfritt och skogbevuxet till större delen var Kap Köbenhavnformationen för just ca 2,5 miljoner år sedan. Den underlagras dock av morän, så åtminstone norra Grönland hade varit nedisat minst en gång innan dess.
Isarna på Grönland har varit väsentligt mindre än nu dels för ca 1 miljon år sedan (troligen ”superinterglacialen” MIS 31). Då var Camp Century ca 150 km innanför den nuvarande iskanten i nordväst isfritt, vilket inte har hänt sedan dess. Andra gången under den exceptionellt långa (30 000 år) mellanistiden MIS 11 för 400 000 år sedan. Då var troligen den norra och den södra iskupolen skilda åt, så att det fanns isfritt land från kust till kust, och granskog växte på södra Grönland (men gran växer faktiskt på sydligaste Grönland idag, dock planterad).
Bortsett kanske från den allra första nedisningen för 2,5 miljoner år sedan var istiderna mellan 2,5 och ca 1 miljon år sedan både mindre och kortare än senare. Istidscyklerna var bara ca 40 000 år långa. Mellan 1 och 0,7 miljoner år sedan skedde en gradvis övergång till 80 000-120 000 år långa istidscykler. Inlandsisarna blev större, istidsmaxima kallare och, något oväntat, interglacialerna blev varmare. Samtidigt blev både istider och mellanistider mer komplicerade och ofta ”flertoppiga”.
Observera att trots vad som ofta påstås finns det mycket litet konkreta data som tyder på att vare sig Grönland eller Västantarktis någonsin varit isfria under Pleistocen.
En annan sak som många inte har klart för sig. Istid är det normala tillståndet de senaste 2,5 miljonerna år. Mellanistiderna är korta mellanspel som bara upptar ca 10 % av tiden.
Även istidsmaxima, med iskanten ner i Mellaneuropa och i norra USA är rätt korta. Huvuddelen av tiden är isarna visserligen betydligt större än nu, men ändå relativt begränsade.
Här i Sverige är nog ”normalklimatet” inlandsis i fjällvärlden, tundra i större delen av landet och kanske trädgräns någonstans i Sydsverige.
En sak till: istidsklimat är mycket instabilt, mycket instabilare än under mellanistider, med kraftiga abrupta omslag mellan kallt och varmt med något eller några årtusendens intervall, och även inlandsisarna kan förändras förvånansvärt snabbt.
#27
”Att bedöma 3 synliga ubåtar samtidigt på öppet vatten just över nordpolen, kan knappast tagas som intäkt för att arktis is håller på att försvinna. Endast naturens tillfällighet.”
Det har hänt ett antal gånger sedan 1958:
https://wattsupwiththat.com/2009/04/26/ice-at-the-north-pole-in-1958-not-so-thick/
Som regel har man valt att gå upp till ytan i en polynya (”vak”), eller någonstans där isen är tunn, men den ryska ”Typhoon”-klassens robotubåtar är byggda för att kunna bryta igenom även tjock polaris:
https://www.youtube.com/watch?v=CkXbyklunp4
Att operera under havsis är ett bra sätt att undgå upptäckt. Oväsendet från isen döljer ubåtens maskin- och propellerljud.
#28 tty
Instabiliteten under istiderna är väl främst Dansgaard – Oeschger events? Kanske t.o.m. förtjänas att kallas tipping pionts?
Det skulle vara intressant att få en lärd beskrivning av forskning kring detta! Orsaker och mekanismer.
Paralleller med nutida risker för instabilitet lär inte vara enkelt att dra.
tty Universitet har haft kvällsöppet-tack!
En fråga: Isen i norr binder vatten och sänker havsnivån.
Området mellan England och Danmark har varit land, Dogger?
Söker själv- https://sv.wikipedia.org/wiki/Doggerland
Jo och detta rätt nyligen , försvann för 6000 år sen.
Havsnivån steg med ca 1,2 m per hundra år, en siffra som känns igen 😉
Enl vissa forskare har Arktis minskat till hälften sen slutet på 70- talet. Ca. 300 G- ton vatten rinner ut i havet varje år. Kanske inte så underligt att kommunerna ta höjd för detta. Tycker det är svårt när forskarna slår en i huvudet med olika statistik för att framhävda sin sak. Är man då inte tillräckligt kunnig så får man lägga sig platt.
Jag hade gärna fått svar på min fråga som jag tycker är viktig, men får nöja mig med att ingen här sitter inne med svaret. Får söka vidare efter ett svar.
#32 L
Bilden i inlägget ovan från PolarPortal visar massändringen (påväxt minus avsmältning) vid ytan, men inkluderar inte kalvning av is från kanterna. Den totala massnettoförändringen kan för år t o m 2020 ses i Fig. 2 i denna rapport:
http://polarportal.dk/fileadmin/user_upload/PolarPortal/season_report/polarportal_saesonrapport_2020_DK.pdf
Om kalvningen är ungefär densamma för denna säsong som för de senaste 15 åren (ca 500 Gt) så slutar nettot med en massförlust på ca 100 Gt. Detta är också genomsnittsvärdet för de senaste 5 åren och motsvarar enligt PolarPortal en genomsnittlig havsnivåhöjning på 0.28 mm per år, vilket på 100 år skulle ge en havsnivåhöjning på ca 3 cm. Det låter inte som ett hot som man behöver bygga meterhöga skyddsvallar mot.
Jag tackar TTY för rapporterna om isutbredningen, men hade gärna vetat om det handlade om varmare somrar i Arktis utan koppling till jordens medeltemperatur.
IPCC påstår ju att jordens medeltemperatur inte varierat särskilt mycket under vår interglacialperiod och att det nu är varmare än någon gång sedan förra interglacialen.
Är Arktis isutbredning en pålitlig temperaturindikator för jordens medeltemperatur eller kan det bortförklaras som lokala variationer som inte påverkar medeltemperaturen särskilt mycket, något som IPCC måste hävda?
#32
Om smältvatten skulle ge 3mm havsnivåhöjning per år, vilket vi enligt satellitmätningar faktiskt har, så blir inget över för termisk expansion. De måste ha fel.
I graferna över grönlandsisen saknas mätningar för åren 2013-2020. Varför? Skeptiker som jag är tror jag genast att fakta som saknas är borttaget för att ge den bild författaren vill ge. Är det någon som vet hur utvecklingen var under de saknade åren? Utan dem kan ingen slutsats dras om huruvida isen smälter eller växer.