Bland de största misslyckanden inom klimatvetenskapen står klimatmodellerna (GCM – General Circulation Models) för. Miljarder kronor och tre decenniers arbete har inte visat någon prediktiv förmåga för modellerna. Kraftfullare datorer, fler och förfinade processer och mer anslag har inte hjälpt. Den nuvarande artonåriga ”uppvärmningspausen” har inte kunnat prognostiseras.
Misslyckandet är så stort att grunderna i klimatmodellerna ifrågasätts. Kanske behövs helt andra principer för modellerna. Först en kort beskrivning om hur modellerna fungerar idag.
Dagens klimatmodellerna är deterministiska och bygger på samma principer som väderprognoser. Jorden delas in i ett tredimensionellt rutmönster, startvärden ansätts och sedan räknar man framåt i tiden. Många fler processer än i väderprognoser används naturligtvis och startvärdena är inte alltid de korrekta utan en ansats. Även för haven används ett rutmönster som kan ha en annan upplösning än luften. Rutmönstret har med kraftfullare datorer förfinats men är fortfarande ganska grovt, typ 100 km horisontellt för atmosfären.
Men molnbildning, åskväder m.m. sker mer lokalt än 100 km och därför parametriserar man delprocesser som inte kan simuleras fullt ut. Naturligtvis introduceras fel i samband med detta. Att förfina rutmönstret ytterligare kräver betydligt kraftfullare datorer än de som finns idag.
Någon analytisk lösning finns inte till de komplicerade processerna utan istället används kopplade partiella differentialekvationer. Man integrerar sig framåt i tiden för varje punkt i rutmönstret och nya värden fås fram för varje punkt som i sin blir indata till nästa tidssteg. Olika lösningar fås om initiala indata ändras eller olika CO2 scenarier från IPCC används.
De deterministiska modellerna ger utdata för varje punkt i rutmönstret för vald tidpunkt. För atmosfären t.ex.temperatur, luftfuktighet, lufttryck,vindstyrka. För oceanerna fås t.ex. temperatur, hastighet, salthalt. Tillsammans kan de ge globala temperaturen.
Frågan är om det någonsin går att förfina modellerna så att de får ett prognosvärde? IPCC skrev själva tidigare i TAR 2001 “The climate system is a coupled non-linear chaotic system, and therefore the long-term prediction of future climate states is not possible.”
I Sverige har kommunerna beställt regionala klimatprognoser från SMHI. Då kan ett finare rutmönster användas. Men resultatet blir ännu mer opålitligt. Kevin Trenberth, en av huvudförfattarna till IPCC:s rapporter säger: We do not have reliable or regional predictions of climate [länk]. Kommunerna slösar bort miljontals kronor på värdelösa regionala prognoser. Ännu värre är att dessa blir beslutsunderlag.
Ett av problemen är den kaotiska naturen på klimatet. Klimatmodellerna har anpassats efter förhållandena på1900-talet men vi vet inget om framtiden. Det vi inte vet mycket om kan inte simuleras och få ett prognosvärde. IPCC kallar inte resultaten från klimatmodellerna för prognoser utan scenarier. Men under politiskt tryck omvandlas detta till prognoser. Likaså används klimatmodellerna som ”bevis” för att CO2 med återkopplingar orsakar uppvärmningen. Ett rent cirkelbevis som inte hör hemma i verkliga världen. Dvs att klimatmodellerna stämmer för 1900-talet ger ingen prognosförmåga för 2000-talet och framåt. De måste naturligtvis valideras framåt i tiden. Någon validering har inte skett!!!!
J. Scott Armstrong, som ger ut tidskriften International Journal of Forecasting, är expert på prognosmetoder. Jag hade nöjet att lyssna på och träffa Armstrong på en konferens för några år sedan. Armstrong dömer helt ut IPCC:s klimatmodeller. De bryter mot många elementära principer för att göra bra prognoser.
Grunden i klimatbluffen är
1. Politiker och media ger klimatmodellerna ett prognosvärde (som inte alls finns). Även IPCC;s sammanfattning (Summary for Policymakers) som är ett politiskt dokument bidrar till detta. IPCC:s huvuddokument är betydligt försiktigare.
2. Vissa forskare använder klimatmodellerna som ”bevis” för att CO2 orsakar en katastrofal uppvärmning (via anpassning av modeller till ett kort historiskt ögonblick på 1900-talet). Media och politiker hoppar på detta som en ”sanning”.
Alla som sysslar med modeller vet att det inte duger att bara kurvanpassa till gamla data om osäkerheter finns. Många har försökt i finansvärlden att spå framtiden på detta sätt utan att lyckas. Validering framåt är absolut nödvändigt innan man kan tilldela en modell något prognosvärde.
En annan ansats kunde vara att använda Monte Carlo metoden istället för deterministiska modeller. Då är indata olika fördelningar och man får sannolikheter som utfall, se figur nedan.
Monte Carlo metoden kräver många, många körningar då olika fördelningar ska genomlöpas. Även här uppstår problem med kaotiska naturen på data och vi har bara uppmätta värden för en mycket kort tid. Om atmosfär och oceaner går in i något nytt tiilstånd som inte ens finns med i kända uppmätta data – hur ska vi då få fram vettiga prognoser? Fördelen med Monte Carlo metoden är att den ger sannolikheter som utdata istället för absoluta värden från deterministiska modeller.
Kanske har IPCC (2001) rätt att det inte går att simulera klimatet.
Referenser
Swapping Climate Models for a Roll of the Dice
IPCC TAR
Global Climate Models and Their Limitations
Är det verkligen modellerna som är helt fel?
Är det inte de olika variablernas betydelse som borde trimmas upp så de ger bättre resultat?
Är det inte så att modellerna överdriver kopplingen till CO2 , den enda variabel vi ser ökar .
Är det inte oviljan att släppa CO2s stora inverkan som ger dessa fel?
Willis Eschenbach har frikopplat solens variationer från klimatet-i alla fall om man studerar Mauder och Dalton Sunspots. http://wattsupwiththat.com/2014/06/23/maunder-and-dalton-sunspot-minima/
Vetenskapsradion har också fått lite mer data: Färre dör i naturkatastrofer och Stora Barriärrevet har omgivits av varmare vatten och klarat sig! Kasta inte in handduken än!
Det finns ingen möjlighet att simulera jorden klimat om vi med detta menar att vi skall tala om vad vilket slags väder vi skall ha de kommande 30 åren dvs för perioden 2015-2045. Ensemble beräkningar (Monte Carlo) med upp till 30 olika simuleringar vilket nyligen genomförts och som endast beror på atmosfärens utgångstillstånd ger samma variationer som det man får från olika klimatmodeller. Ännu större variationer kommer man att få om man varierar havens tillstånd samt hur man behandlar olika processer i modellerna. Däremot har vi goda grunder att vissa slag av väder blir mer vanligt eller mindre vanligt sett över en mycket lång tid. I de delar av världen där den naturliga slumpartade variationen är mycket stor som i vårt land ( jämför exempelvis julitemperaturen mellan 1901 och 1902 i Stockholm vilket skiljde sig mer än 7°C, dvs lika mycket som mellan en normal juni och en normal oktobermånad så får man lite perspektiv) har det hittills vara praktiskt omöjligt att identifiera orsaken till ett visst slags väder och kommer helt säker att förbli så för lång tid.
De problem man eventuellt kan få med jordens klimat är i en avlägsen framtid om växthusgasutsläppen fortsätter i hundratals år. Detta bedömer jag som föga troligt då extrapolationer av detta slag är meningslösa. Det är bara att förflytta sig 100 år tillbaka i tiden och försöka göra en 100 års prognos. Jag tror knappast något kommer att stämma md verkligheten. Vi tar givetvis en viss risk genom att växthusgaserna ökar men detta är bara en av ett antal tänkbara risker som knappast är förutsägbara. Jag förstår att det känns extra svårt för svenska medborgare att leve med denna osäkerhet då det har vant sig vid att samhället fixar alla problem så att ingen skall behöva var orolig. Men som sagt vill man leva helt riskfritt skall man se till att man aldrig blir född. Det spelar kanske ingen större roll om man kan göra något eller inte bara människorna tror att samhället kan lyfta osäkerhet och oro från deras skuldror. Och de som, liksom för småbarnen, lovar de finaste klapparna från tomten får också de flesta rösterna. Konstigare än så är det kanske inte. Det behöver inte ens vara trovärdigt då de flesta är starka i tron.
Lasse #1.
Q: Är det verkligen modellerna som är helt fel?
A: HELT fel är de inte men de duger inte för prognoser.
Q: Är det inte de olika variablernas betydelse som borde trimmas upp så de ger bättre resultat?
A: Problemen är många – griddens täthet, initiering, processbeskrivning, havens okända processer, molnbildning, återkopplingen m.m. Det är mycket, mycket långt innan problemen kan lösas. Troligtvis går det inte att lösa alls pga av kaotiska faktorer.
Q: Är det inte så att modellerna överdriver kopplingen till CO2 , den enda variabel vi ser ökar .
A: Du har fel här. CO2 är inte den enda variabel som ökar. Du måste också ta hänsyn till ”minskande” variabler – de kan också ge uppvärmning t.ex. aerosoler. Återkoppling via vattenånga antar modellerna ge större påverkan än CO2. Men här har de nog fel.
Q: Är det inte oviljan att släppa CO2s stora inverkan som ger dessa fel?
A: Nej. Det finns massor av felkällor. CO2s inverkan behöver inte vara ett större fel. Angående CO2 är skeptiker och klimathotare ganska överens. Vi pratar här om svårigheterna att modellera ett så komplext system som klimatet som dessutom kan vara kaotiskt till sin natur.
Lasse #1
>Är det verkligen modellerna som är helt fel?
De har inbyggd dominans för CO2, de kan inte simulera det komplexa klimatet, alla påverkansfaktorer är inte med. Och, eftersom resultatet är fel så är modellerna fel
>Är det inte de olika variablernas betydelse som borde trimmas upp så de ger bättre resultat?
Nej, se föregående. Det går inte att ”trimma” om grunden är fel
>Är det inte så att modellerna överdriver kopplingen till CO2 , den enda variabel vi ser ökar .
Jo
>Är det inte oviljan att släppa CO2s stora inverkan som ger dessa fel?
Jo
Ett grundläggande problem är även att man beräknar en cell, därefter stegar man framåt och använder resultatet från föregående beräkning som input för nästa beräkning. Det minsta lilla fel i beräkningarna ackumuleras i varje steg. Tusen steg framåt har felet ackumulerats 1000 gånger. Ett litet fel fungerar som en positiv återkoppling av felet. Det är bla därför som väderprognoser bara fungerar för korttidsprognoser.
Jag tycker att hela upplägget med att använda metoder som bygger på väderprognoser är fel. Bättre vore att försöka bygga en system-modell baserat på ett systemtänkande med solen, jorden, haven och atmosfären som storheter
Tackar för svaren.
Jag har en del erfarenhet från modellberäkningar när det gäller flöde i mark. Där laborerade man med tiopotenser vad gäller markens genomsläpplighet för vatten. Från VA håll så var man inte imponerad av våra resultat. De ville gärna se en mer övergripande strömningsmodell-hur svårt kan det vara?
Samtidigt var kunskapen om undergrundens egenskaper mer på en potensnivå. Danskarna var mycket bättre tyckte man. Oftast var direkt tvådimensionella modeller att föredra , detta eftersom naturen i Sverige givit oss åsformationer för vattenflöden.
Så förståelse för komplexa system är hög. Samt tilliten till modeller är något lägre!
Jag har en viss erfarenhet av arbete med aerosoler i modeller. Det är intressant att notera att just aerosoler används ofta som en s.k. ”fudge”-faktor när man ska balansera s.k. forcings mot varandra. Man tilldelar CO2 en viss forcing (baserat på utsläppsscenario m.m.) och sedan balanserar man bakåt aerosolernas negativa forcing så att det ska stämma med temperaturutvecklingen (”hindcasting”). Ni känner alla till temperatur-platån mellan 1940 fram till c:a 1970. Enligt AGW-hypotesen skulle en stor del av den uteblivna uppvärmningen bl.a. bero på SOx-aerosoler. Om man tittar på de emissionsmängder som skulle krävas och vilka data som faktiskt finns tillgängliga så förstår man att det är absolut inte möjligt. Under 40-50 talet var i stort sett enbart den norra hemisfären industrialiserad på ett sådant sätt att det gav upphov till utsläpp i någon signifikant mening. För min del har jag svårt att se att (antropogena) aerosolerna skulle ha den stora globala betydelse man ger dem. Lokalt, regionalt, stora delar av en kontinent, ja, men inte globalt. Aerosoler beter sig inte som en ”well-mixed” gas utan följer vindriktningar och beroende på ursprungskällans lokalisation kan de nå långt, ända t.ex. till Arktis. En del lokala avsmältningsfenomen skulle säkert kunna förklaras delvis på detta sätt. Sot t.ex., ger ju en ökad absorption av solljus utan att luftens temperatur behöver ökas. Ett intressant fenomen som man vet mycket lite om är aerosolers påverkan på molnbildningen. Det finns alla möjliga scenarior om vad som kan hända pga. aerosoler av antropogent ursprung. I vissa fall minskar molnens storlek t.ex. (Mer infallande solljus mot jordytan). Det finns dock ingen entydig bild, än. IPCC nämner bara problematiken i förbigående. Men, vi vet dock att så lite som 2-3 % minskat molntäcke skulle kunna förklara HELA uppvärmningen i modern tid. Personligen är jag övertygad att en alternativ förklaring till en långsiktig temperaturtrend ligger just här.
Man kan inte beräkna klimat.
Man kan inte prognostisera framtida klimat.
AMEN!
Alienna
Alldeles rätt.
NEMA! 😀
Vi väntar på värmen!
Även El Nino verkar låta vänta på sig. Bob Tisdale håller koll men tydligen så är årets flödesändring vid Stilla Havets ekvator mindre dramatisk än förutsett bara för nån månad sen:
http://wattsupwiththat.com/2014/06/23/the-201415-el-nino-part-11-is-the-el-nino-dying/
Per Welander och Lennart Bengtsson
Jag frågade i en tidigare tråd och tycker fortfarande att det är en fråga värd ett svar:
Innebär inte själva definitionen av ”klimat” egentligen att det alltid är fråga om en efterhandskonstruktion? Vi måste se vad det har blivit efter 10, 15, 30, 50, eller 100 år, eller vad det har varit under tidigare epoker, och då kallar vi det klimat. Annars är det väder.
OR #10
KLIMAT = genomsnittliga väderleksförhållanden inom ett större (land)område
Det kanske går att jämföra med LAPPTÄCKE…
Lapparna är väder … och täcket är klimat. 🙂
I Aftonbladet förkarade professor Gösta Walin den 28/9 2005 följande:
”Jag ser det mest som ett utslag av storhetsvansinne att tro att klimatet kan avbildas i en dator.”
Han har 40 års erfarenhet av klimatforskning.
I The Guardian förklarades för ett par veckor sedan att en simulering arbetar med 50 ”väsentliga” variabler, varav åtskilliga är mätbara. Resten måste alltså ”antagas” eller mera korrekt ”gissas”.
På 70-talet gjorde mitt företag försök med simuleringar. Datorer hade då snabbt blivit mycket billigare och mycket mera kraftfulla. Men vi fann snabbt klara begränsningar. En konsult förklarade att simuleringarnas resultat blir meningslöst, om man måste gissa alltför många ingångsvärden och relationer parametrarna emellan. Detta var ”matematiskt omöjligt”, om antalet gissningar översteg ett visst värde. Jag minns inte tydligt vilket värde han angav, men storleksordningen 3 – 7 föresvävar mig.
Talet i sig är inte avgörande idag, men påståendet att meningsfulla simuleringar inte är matematiskt möjliga, om de beror på många gissningar torde gälla. Det betyder att datorernas kapacitet kan inte avhjälpa gissningarnas osäkerheter. Betänker man att antalet omräkningar räknas i miljoner förefaller Walins bedömning vara helt relevant.
OT. OT.
Vetenskapsradion i morse redogjorde for undrsökninga som sades visa att korallreven tål mbetydande temp-variationer. Faran var surhet, giftutsläpp och ocarssamt fiske..
Har skygglapparna tagits av????
Per, tack för posten.
Om (eller när) man har nästan oändlig datorkraft, ex x miljarder gånger snabbare.
1) Man kör modellerna med tex kubikmeter stora celler och tidsteg som är mycket små. Skulle man få en bra, eller bättre, klimatprognos för de närmaste 100 eller 1000 åren?
Min känsla är att det närmast skulle bli sämre. ”Felen”, (ingångsvärde, avrundningar, fel i parametrar etc..) skulle fortplanta sig snabbare och göra vilken modell som helst helt oanvändbar.
2) Finns det någon forskning på rent teoretiska begränsningar i denna typ av modeller, krav på ingångsvärde, antal steg, etc., gärna i länk.
/Benke
Sture Åström #12
Jag har också sysslat en del med datormodellering och jag skulle vilja säga att redan tre okända parametrar är svårt att hantera om parameterrummen är någorlunda stora. Om man skall testa 10 olika värden för varje parameter blir det 1000 körningar.
Benke #14
Tidsstegen måste göras kortare när cellstorleken görs mindre och en miljard gånger mer datakraft räcker inte långt om man skall ha meterstora celler. Det går åt 10^20 (=100 000 000 000 000 000 000) gånger mer datakraft. Själv tror jag att man nog skulle kunna simulera konvektion och nederbörd hyfsat med hundrameters celler. Då krävs bara tusen miljarder gånger mer datakraft.
Med en enkel modell av verkligheten går det utmärkt att simulera dynamiska förlopp och dra slutsatser om vart energin tar vägen, även med 8-bitars bordsdator.
Länk:
http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/0148906282902212
#14 Benke.
Problemet är inte bristen på datorkraft. Problemet är att vi inte vet hur klimatet fungerar. Och då hjälper det inte hur mycket datorkraft man har. Kunskap först, beräkningar sedan
Simuleringarna är helt riktiga, det är bara klimatet som är fel.
Men klimatet kan bli rätt, om vi får bättre väder,
En atmosfärisk initialvärdesberäkning har en prediktabilitet på högst några veckor. Edward Lorenz visade detta övertygande för mer än 40 år sedan. El Nino har ett visst prognosvärde för några månader men egentligen bara i tropikerna och västra hemisfären.
Klimatmodellerna kan i bästa fall beräkna ändringen i väderstatistik för en 50-års period. Det praktiska värdet av detta är givetvis begränsat. En omfattande ökning i troposfärens temperatur ger sannolikt upphov till diverse feedbacks men konkreta verifierbara resultat är högst begränsade. Det hela har ibland karaktären av ett kollektivt vansinne ungefär som en andlig rörelse. Härtill kommer att det dominerande flertalet som är engagerade i den klimatpolitiska debatten nästan utan undantag helt saknar erfarenhet från traditionell meteorologi och väderprognoser och en majoritet vet inget överhuvudtaget om komplexa dynamiska system.
Det enda som man egentligen kan säga är att klimatsystemet långsamt värms upp som en följd av tilltagande växthusgaser. Klimatmodeller har ett värde när det gäller att förstå systemet men värdet av IPCCs omfattande rutinberäkningar är enligt min personliga uppfattning av ringa praktisk och vetenskaplig betydelse. Det har blivit ett slags underlig inkomstkälla för diverse konsulter och vädertjänster. Men det är helt klart att säga något sådant har gjort min tillvaro mera stressfylld än om jag i stället som en klok person helt ignorerat det hela. En person i min senioritet och ställning inom meteorologin skulle naturligtvis ryckt på axlarna och låta det hela långsamt förfalla. Men som sagt jag kunde inte låta bli och kanske kommer det på sikt att leda till något mer vettigt än dagens galenskap. Men det är knappast ett utslag av klokhet.
Enklaste klimatmodellen i stan!
Baserad på solaktivitet & havsoscillationer.
http://woodfortrees.org/plot/sidc-ssn/mean:132/scale:0.006/from:1900/offset:-0.1/plot/jisao-pdo/mean:150/scale:0.3/plot/esrl-amo/mean:150/from:1900
Prognos: En sjunkande medeltemp på 0.3°C inom 10 år.
Lennart #20,
”En person i min senioritet och ställning inom meteorologin skulle naturligtvis ryckt på axlarna och låta det hela långsamt förfalla. Men som sagt jag kunde inte låta bli och kanske kommer det på sikt att leda till något mer vettigt än dagens galenskap.”
Vet du, jag är helt övertygad om att din insats kommer att leda till något mer vettigt än dagens galenskap. Jag tror att det är av yttersta vikt att ni klimatforskare, seniora eller ej, säger ifrån för att värna ert ämne. Och vetenskapen i allmänhet.
Politiker, och allmänheten, har överdrivna förhoppningar beträffande vetenskaplig säkerhet, och de har en låg förståelse för grundforskningens villkor, den grundläggande osäkerheten och hur viktigt det är att hålla en öppen och kritisk diskussion vid liv. Vetenskapen får nöja sig med att eliminera felaktigheter, i övrigt handlar det i grund och botten om intelligenta gissningar.
En del har svårt att acceptera denna osäkerhet som vi lever i. Men vi är faktiskt inga allvetande gudar 🙂
Stort tack till:
Per Welander, tty, Lennart B, Adolf G, Sture Å, Ingemar N och Ingvar.
Jag önskar att våra folkvalda kunde ta del av dessa tankar och diskussioner så att vi slipper kostsamma och onödiga samhällsexperiment. Det är antagligen en förhoppning som inte kommer att uppfyllas. De fortsätter väl antagligen att läsa DN.
Sju år gammal artikel om hur det skall se ut 2014 om modellerna får bestämma:
http://notrickszone.com/
Det tog sju år att hamna utanför konfidensintervallet!
Ironin är total eftersom de poängterade att deras körning skulle sätta skeptikerna på plats!
Men media tycker att det fortfarande är en bedrift att komma under 2 graders ökning fram till 2030.
SVD: Klimatsmart utveckling ger mer än det tar: ”Åtgärderna skulle motsvara de 30% av den samlade minskningen av de globala klimatgaser som behövs för att den globala temperaturen inte skall öka med mer än 2 grader innan 2030”
http://phys.org/news/2014-06-higgs-boson-universe-collapse.html
Om modeller och verkligheten?
Enklaste klimatmodellen i stan, nu kryddad med co2!
Baserad på solaktivitet & havsoscillationer samt co2.
http://woodfortrees.org/plot/sidc-ssn/mean:132/scale:0.006/from:1900/offset:-0.1/plot/jisao-pdo/mean:150/scale:0.3/plot/esrl-amo/mean:150/from:1900/plot/esrl-co2/scale:0.003/mean:12/offset:-0.9
Prognos: En sjunkande medeltemp på 0.3°C inom 10 år.
#20 lennart bengtsson
”Det enda som man egentligen kan säga är att klimatsystemet långsamt värms upp som en följd av tilltagande växthusgaser.”
I teorin så är det nog så men frågan är väl om det över huvud taget är mätbart? Ju mer data vi får desto mer kan man sluta sig till att det inte är mätbart. Det är uppenbarligen större krafter som påverkar klimatet och skall man någonsin kunna mäta koldioxids påverkan så får vi omväxlande elda med kol i hundra år och sedan enbart kärnkraft i hundra år. Om tusen år kanske vi kan dra några slutsatser, eller vad tror du?
Hej, här kommer (kanske) en dum fråga:
All form av isolering stänger ute både värme och kyla. Är det inte samma sak med växthusgaserna?
Varför skulle mer växthusgaser ger ett varmare klimat? Borde det inte bara bli en jämnare temperatur? Mindre skillnad mellan dag/natt/sommar/vinter?
Ang. #26
http://i273.photobucket.com/albums/jj237/tolou1/Globalclimatemodel_2014_zps62dc4b2a.png
Hur bäst beskriva klimatmodellerandets mission impossible utan att behöva ta till en avhandling?
När man väl förstår hur många och stora osäkerheterna är i förhållande till den minimala förändring de skall räkna fram så försöker jag med en liknelse med att det är som en person med nedsatt syn försöker trä en sytråd genom ett nålsöga med hjälp av en grytvante på den ena handen och med den andra i helgipsat skick. Lycka till kära klimatmodellerare! Har ni ens lyckats hitta nålen eller tråden?
ATL, ”lantbrukets tidning”, brukar vara sansad i sin nyhetsrapportering,
men börjar nu klättra på väggarna 🙁
Med hänvisning till någon anonym amerikansk rapport spår man
”Amerikansk rapport siar om minskade skördar”.
Trots att skörderekord har rapporterats år efter år.
http://www.atl.nu/lantbruk/amerikansk-rapport-siar-om-minskade-sk-rdar
#30 Slabadang
🙂
En Dum En #28
Tanken är nog inte så dum ändå.
Vukcevic har presenterat sommar- och vintertemperaturer för Canada och centrala England som visar att den uppmätta uppvärmningen syns tydligare på vintern. Och jag vill minnas att Thomas P någon gång också hävdat att uppvärmning av från CO2 borde synas bäst en stjärnklar natt.
Totalt sett borde det kunna leda till en utjämning av temperaturen både över dygnet och mellan årstiderna.
Länk:
http://www.vukcevic.talktalk.net/MidSummer-MidWinter.htm
Har inte indoktrineringen gällande människans påverkan på klimatet (och vädret) gått lite väl långt nu?
Meteorologerna får fa-n för vädret! 🙂 🙂
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/meteorologer-far-skall-for-kylan_3687178.svd
”Vi får samtal och mejl från folk som är upprörda över att vädret är dåligt under deras ledigheter. Men man måste komma ihåg att det inte är vi som styr vädret, säger Marcus Sjöstedt, jourhavande meteorolog på SMHI…”
Vem är förvånad?
Lennart #20,
“Det enda som man egentligen kan säga är att klimatsystemet långsamt värms upp som en följd av tilltagande växthusgaser. Klimatmodeller har ett värde när det gäller att förstå systemet men värdet av IPCCs omfattande rutinberäkningar är enligt min personliga uppfattning av ringa praktisk och vetenskaplig betydelse. Det har blivit ett slags underlig inkomstkälla för diverse konsulter och vädertjänster. Men det är helt klart att säga något sådant har gjort min tillvaro mera stressfylld än om jag i stället som en klok person helt ignorerat det hela.”
Tack för de orden! Det är väldigt viktigt för samhället att experter inom sitt område talar om vad de verkligen anser. Om det inte funnes människor som inte kan stå ut med att inte säga sin mening om det som är fel så skulle en samhällsutveckling på villovägar aldrig kunna förhindras.
När meteorologerna får kritik för att det är deras fel att vädret är dåligt så borde ju Per H försvara meteorologerna, och säga att det är koldioxidens fel, klimatkatatstroferna finns ju redan här enligt Per H.
#26, #29
Forts.
Testning bakåt mot HadCRUT3:
http://i273.photobucket.com/albums/jj237/tolou1/Globalclimatemodel_2014_hindcast_zpsd961e385.png
Länken till modellen igen:
http://woodfortrees.org/plot/sidc-ssn/mean:132/scale:0.006/from:1900/offset:-0.1/plot/jisao-pdo/mean:150/scale:0.3/plot/esrl-amo/mean:150/from:1900/plot/esrl-co2/scale:0.003/mean:12/offset:-0.9
Repeterar totalbilden:
http://i273.photobucket.com/albums/jj237/tolou1/Globalclimatemodel_2014_zps62dc4b2a.png