”The outlook abroad is more than usually gloomy. Storms, floods and hurricanes seem to be completing the devastation which unseasonable weather began. In the United States and Canada the heat is unusually severe, and numerous deaths are already reported by sunstroke, this early in the season.
In Europe, this year so far has been unusually disastrous, and there has been large losses of life and property by flood and fire. We have had the most distressing accounts of the floods in Hungary and elsewhere, the eruption of Mount Etna, the ravages of life by plague subsequent to the Turco-Russian war, the famine pestilence in India; and now comes the prospect of cholera in Russia.”
Citatet kommer från North Star and St. John’s Newfoundland News. Året var 1879.
Min poäng? Katastroftänkande är inget nytt. Men uppenbarligen något vi inte kan leva utan.
Lyckligtvis finns det optimister. Exempelvis den amerikanska politkern Michele Bachmann som skriver så här om Nancy Pelosi:
“[Pelosi] is committed to her global warming fanaticism to the point where she has said that she’s just trying to save the planet,” Bachmann said. “We all know that someone did that over 2,000 years ago, they saved the planet — we didn’t need Nancy Pelosi to do that.”
Kloka ord, verkligen.
Maggie – Det var ju faktiska katastrofer som personen uttalade sig om. Skulle han eller hon haft skygglappar på sig? Jag skulle nog hävda att katastroftänkande måste vara en del av all planering. Tänk dig att du är IT-chef på något företag. Om du inte tänker ”Vad är det värsta som kan hända?” skulle du begå tjänstefel. Om tänkandet däremot helt domineras av katastrofer då bör man nog söka terapi.
Mats F: Ja, du har rätt. Det var verkliga katastrofer. Skillnaden är väl att det inte fanns någon orsak till dem. Nu har vi som tur den globala uppvärmningen som påverkar allt från havsnivå till njurinfektioner. 🙂
Intressant inlägg.
Jag har ett annat exempel på liknande ”katastroftänkande”, där den moderna människan återigen och som alltid nuförtiden, får bära skulden till allt det onda. I det här fallet gäller det algblomningen i Östersjön.
”Lysande blågröna alger orsakar, bland annat i närheten av Gotland det observerade, varje sommar återkommande, fenomen som kallas för en ”marina blomning”…../….Normalt i midsommar, men också senare i sommar ökar blågröna alger helt otroliga mängder.
Fiskare hävdar att havsytan blir som en matta som är så tät och så djup, att båtarna då och då kommer sannolikt inte kunna att ta sig fram…/…Förra sommaren, i början av augusti fördes så obegripliga mängder av denna döda smäväxt mot kusten att det sträckte som ett tjockt grågul täcke långt ut i havet, kumulerades i strandvattnet och spred ruttnande stank.”
Så beskriev Kungliga vetenskapsakademien sjöforskare Gustaf Lindström sina uppfattningar om Östersjön på sommaren 1854 – Bidrag till kännedomen om Östersjöns invertebratfauna (1855) och Gotlands nutida mollusker (1865). Alltså nära 160 år sedan!
Någon som fått uppfattningen om att algblomning är ett nytt fenomen där den moderna människan bär skulden?
Lite att läsa om Lindström:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Gustaf_Lindstr%C3%B6m
Denna kommentar bygger på ett program visat i finsk TV 19.5.2008 av Martti Backman – MOT: Itämeren väärä diagnoosi – Österjöns felaktiga diagnos där man går emot den vanliga uppfattningen som skuldbelägger invånarna bosatta runt Östersjön. Jag har inte haft tillgång till böckerna, vilket har medfört att jag varit tvungen att göra en viss översättningsarbete själv. Men de finns säkert att få tag på något bibliotek om intresse för vidare studier finns.
Apropå katastroftänkande kan jag rekommendera boken The Logic of Failure av Dietrich Dörner som jag fick i lådan idag. Han har bland annat forskat om Tjernobyl. Dina inlägg matchar mina bokinköp med kuslig precision…
Intressant inlägg.
Jag har ett annat exempel i denna ”katastroftänkande” där den moderna människan återigen får bära skulden till allt det onda: algblomningen i Östersjön.
”Lysande blågröna alger orsakar, bland annat i närheten av Gotland det observerade, varje sommar återkommande, fenomen som kallas för en ”marina blomning”…../….Normalt i midsommar, men också senare i sommar ökar blågröna alger helt otroliga mängder. Fiskare hävdar att havsytan blir som en matta som är så tät och så djup, att båtarna då och då kommer sannolikt inte kunna att ta sig fram…/…Förra sommaren, början av augusti fördes så obegripliga mänder av denna döda smäväxt mot kusten att det sträckte som ett tjockt grågul täcke långt ut i havet, kumulerades i strandvattnet och spred ruttnande stank.”
Så beskriev Kungliga vetenskapsakademien sjöforskare, majster Lindström sina uppfattningar om Östersjön på sommaren 1854 – Bidrag till kännedomen om Östersjöns invertebratfauna (1855) och Gotlands nutida mollusker (1865). Alltså mer än 160 år sedan!
Någon som trodde att algblomning i Östersjön var ett nytt fenomen där den moderna människan ensam bär skulden?
Mer on denna Lindström finns att läsa:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Gustaf_Lindstr%C3%B6m
Maggie: Förr i tiden berodde naturkatastrofer på …. naturen. I dag är det vi människan som är skyldiga till samma katastrofer. Det är väl ett logiskt och sunt resonemang 🙂
Mika N:
Tack för ett intressant inlägg om algblomningen!
Den som läste Se på 60-talet minns säkert Gits Olssons kåserier. Framåt hösten 1968 började han undra vad som hänt med vädret?
http://www.gitsolsson.se/Kaserier%20i%20skargardsmiljo/har_jorden_slutat_snurra.htm