Det ekumeniska klimatmötet, Interfaith Climate Summit, i Uppsala, mynnade ut i att ett klimatupprop lämnades till Fredrik Reinfeldt. Uppropet innehåller ett antal krav riktade mot det politiska engagemanget. Men kyrkan själv verkar inte vilja göra något mer konkret än att underteckna ett papper.
I dagens Svenska Dagbladet utmanar Camilla Grepe Sveriges ärkebiskop Anders Wejryd att sälja kyrkans aktieinnehav i bl.a. Statoil och Chevron Texaco och investera pengarna (ca 250 miljoner kronor, eller 1 procent av Svenska kyrkans totala förmögenhet) i miljöteknik.
Om Anders Wejryd verkligen menar allvar med sitt klimatintresse borde det återspeglas i kyrkans finanspolitik. Men kanske anar Wejryd att den gröna industrin hotar att bli en bubbla liknande it-branschen. Bättre då att satsa på gamla hederliga oljebolag och bilindustrin.
Men Camille Grepe har rätt i sin sak. Att mässa trosbekännelsen betyder inte att man tror, och att anordna ett klimatmöte betyder inte att man bryr sig om klimatet och miljön.
Jag tänker på Hasse Alfredssons ”Ringaren” som berättar om Pastor Jansson, som kanske inte läst de Tio Budorden, men han har sett filmen i alla fall…
http://www.youtube.com/watch?v=8DJ6aEWusQ0
Man kan ju ana vilken film Weiryd har sett.. 😉
Kjell-A Jönsson
Att bedja är ett tveksamt sätt att påverka förändringar, inte minst de kosmiska som är huvudorsakerna till jordens skiftande klimatförhållanden.
Spridning av budskap, även falska, skapar inflytande och makt. Anders Wejryd borde i dessa sammanhang vara ödmjukare än Al Gore, vars motiv är ära och rikedom. Anders Wejryd kan möjligen vinna ära så länge den falska profetian inte blir avslöjad.
En vitbok om klimatförändringar efterlyses ännu en gång.
Kjell-A Jönsson