De som följt diskussionen om kärnkraftens framtid i Sverige har säkert inte missat frågan om det så kallade slutförvaret. Detta bergrum, femhundra meter under Östersjöns botten, är i mångt och mycket en politisk lösning på ett icke-problem. Jag säger icke-problem inte för att använt kärnbränsle är ofarligt men för att det är bra mycket mindre farligt än vad folk tror. Jämför man med andra gifter i vår omgivning så verkar ett slutförvar som skall hålla i hundratusen år vara som att döda myggor med en slägga. Om vi börjar från början och ser vad det är vi försöker lösa så kan vi ta och följa uranets väg från malm via kärnbränsle och genom en reaktor.
Uranfyndigheter
Låt oss börja med uranfyndigheter som det finns gott om i världen. På de platser där det anses vara värt mödan att öppna en gruva ligger uranhalten på något kg per ton och i de bästa gruvorna i Kanada ligger halterna på 200 kg per ton. Områden med höga koncentrationer har också en högre radioaktivitet men det är faktiskt inte uranet i sig som är upphov till detta utan de ämnen som uranet har sönderfallit till under årmiljoner. Uranet i sig har en halveringstid på fler miljarder år och ger då ifrån sig en alfapartikel som stoppas av ett papper eller vårt yttersta hudlager; skall man dö av uran så får man äta det med sked och det är då inte strålningen man dör av.
Bränsle
Uranmalmen förädlas till s.k. yellowcake som är en uran-oxid. Uranet består till 99.3% av uran-238 och till 0.7% av den eftertraktade isotopen uran-235. Vi kan bygga kärnreaktorer med detta som bränsle och det är vad man gör i bland annat Kanada men de allra flesta reaktorer vill ha ett bränsle som har ca 4% uran-235. Att anrika uranet så att man kommer upp i 4% är en dyr process eftersom det är omöjligt att med kemiska metoder skilja på de olika isotoperna. Uran-238 och uran-235 beter sig kemiskt sett exakt lika och vår enda chans att sära på de två är genom att använda det faktum att uran-238 är lite, lite tyngre; det är här som centrifuger kommer in i bilden.
När vi väl har anrikat uranet så pressas det ihop till en liten urankuts och dessa packas sen i bränslestavar. Det är värt att notera att dessa bränsleelement inte är radioaktiva i någon större bemärkelse och vi skulle kunna stoppa tillbaks allt i den gruva det kom ifrån utan att någon skulle märka någon skillnad. Det är först när vi använt bränslet i en reaktor som det blir så radioaktivt att vi måste skydda oss.
Efter några år i en reaktor
Det som händer i en reaktor är att det uran-235 som vi har splittras (”fission”) och frigör energi. När det splittras så bildas så kallade klyvningsprodukter och dessa är mycket radioaktiva. När Ryssar låter kärnkraftverk haverera så är det dessa ämnen: jod, strontium, cesium m.fl. som vi oroar oss för. När man efter två år tar ut ett bränsleelement ur reaktorn är det så radioaktivt att man skulle dö om man tog upp sin mobil för att ta en selfi. Vatten är dock ett underbar strålskydd så man låter helt enkelt elementet stå kvar i bassängen i ett år innan det flyttat till det centrala mellanlagret som vi har i Sverige. I mellanlagret så får det stå i en vattenbassäng i trettio år och det är detta mellanlager som nu börjar bli fullt.
Det som också händer reaktorn är att uran-238 till viss del omvandlas till bland annat plutonium. Dessa så kallade transuraner (tyngre än uran) är också radioaktiva men det skiljer sig väldigt mycket från klyvningsprodukterna. Klyvningsprodukterna har halveringstider på dagar, månader eller som högst 30 år. Detta betyder att de avtar mycket snabbt; redan efter ett år i bassängen i reaktorn så har radioaktiviteten minskat till en tusendel och efter 30 år i mellanlagret har det minskat ytterligare med en faktor tio. Väntar vi ytterligare 300 år så minskar radioaktiviteten med en ytterligare en faktor tusen och hade det bara varit klyvningsprodukterna vi hade att oroa oss över så hade problemet löst sig självt.
Plutonium och de andra transuranerna har halveringstider som räknas i tusentals år och det är härifrån vi får idén att vi måste skydda oss i hundratusen år. Efter 100 000 år har radioaktiviteten gått ner så mycket att det är lika radioaktivt som uranmalmen det en gång kom ifrån. Det kan tyckas vara en lång tid det positiva är att något som är farligt blivit ofarligt. Det kan man inte säga om kadmium, kvicksilver eller bly som också är farliga ämnen; var finns slutförvaret för kadmium kan man undra.
En lösning
En lösning på problemet som naturligtvis aldrig kommer att implementeras är att helt enkelt vänta i 300 år tills klyvningsprodukterna ombildats till stabila ämnen och sen helt sonika ta resten och blanda upp med grus. Vi har ca 8000 ton kärnbränsle i mellanlagret som vi samlat på oss under 40 år. Låt oss säga att vi skall ta hand om 200 ton bränsle om året och ställer det i proportion till de 90 miljoner ton grus som används i Sverige varje år så inser man att det finns att ta av. Vi skulle kunna blanda ut varje ton bränsle med 100 000 ton grus, använda det vid vägbyggen och ingen skulle någonsin märka något skillnad.
Den som undrar var man skall ställa bränslet i väntan på att blandas med grus kan ta en titt på den här parkeringsplatsen. I USA så har man inte samlat att bränsle i ett mellanlager utan ställer det helt sonika på en uppställningsplats i väntan på bättre tider. De kassuner som syns på den parkeringsplatsen innehåller allt kärnbränsle från ett mellanstort kärnkraftverks drift under 30 år.
Anledningen till att denna enkla lösning inte kommer att implementeras är att kärnkraftindustrin sedan barndomen klappat den irrationella rädslan för allt som är radioaktivt medhårs. Säger någon att radioaktivitet är farligt så gör industrin allt för att stilla den oron genom att föreslå ytterligare säkerhetslösningar. Att det kostar enorma summor att bygga dessa lösningar ser industrin inte som ett problem utan snarare som en möjlighet till merförsäljning. Man bör dock hålla det i bakhuvudet när nu regeringen skall ge tillstånd för bygget av slutförvaret. Det är en anläggning som beräknas kosta 140 miljarder, men vi vet ju alla att notan kommer landa på närmare tvåhundra miljarder – tvåhundra miljarder som skulle kunna användas till något mera vettigt.
Bränn det
En annan lösning, som funnits hela tiden, är att upparbeta bränslet. När bränslestavarna plockas ut ur en reaktor så innehåller de i runda slängar: 95% uran-238, 1% uran-235, 1% plutonium och 3% klyvningsprodukter. Redan idag så kan man separera ut uranet och/eller det plutonium som finns för att skapa nya bränsleelement som kan användas redan idag i de reaktorer vi har. Det som blir kvar är då dels klyvningsprodukterna och de övriga transuranerna. Vi skulle fortfarande behöva en lösning med slutförvar men nu är volymerna per mängden energi som vi producerar bara en bråkdel. Anledningen till att vi inte har använt denna lösning i Sverige är att vi har en politik som iallafall gick ut på att avskaffa kärnkraften och det faktum att uran är billigt. Att upparbeta kärnbränsle för att användas i befintliga reaktorer är inte billigt och jag tror inte det är lösningen i långa loppet.
Den lösning som jag tror vi kommer att landa i är att använda s.k. snabba reaktorer och som exempel på en sådan kan vi titta på Moltex SSR-W (Stable Salt Reactor – Wasteburner). Det är en reaktor där bränslet är löst i smält salt med till skillnad från många andra saltreaktorer så är bränslesaltet inkapslat i bränsleelement. Eftersom det är en snabb reaktor så kan den som namnet säger användas för att bränna avfall. Det som kontinuerligt plockas ut som avfall är de klyvningsprodukter som bildas men eftersom dessa nu är fria från de mer långlivade elementen är det betydligt mer lätthanterade. Efter trehundra år på baksidan av reaktorhallen kan det användas som väggfyllnad utan att blandas upp med tusentals ton grus.
Hur skulle det vara om vi tog några av de 200 miljarderna som nu skall läggas på att begrava kärnbränsle under Östersjön på att bygga en, två eller varför inte fyra Moltex SSR-W? Moltex hoppas kunna komma ner i en byggkostnad på 20 SEK/W eller 6 miljarder kronor för en färdig reaktor. Man skall naturligtvis ta de siffrorna med en nypa salt men kanske lika mycket salt som uppskattningen på 140 miljarder för ett slutförvar.
Den 25:e smäller det
Den 25:e eller rättare sagt innan den 27:e januari så har regeringen låst upp sig för att levererar ett beslut om slutförvaringen får byggas och användas som som slutförvaring för kärnbränsle. Det tråkiga i detta beslutet är att om man säger ja, kastar man 200 miljarder i sjön på grunda av vissa gruppers irrationella rädsla för radioaktivitet. Att säga nej är å andra sidan att ge dessa grupper ett vapen i handen när de hävdar att det inte finns en lösning på kärnbränsleproblemet. Det rationella, att helt enkelt ställa bränslet på en parkeringsplats i väntan på att man bygger en SSR-W, ligger naturligtvis inte på bordet.
Lektor inom datakommunikation, KTH.
I <3 CO2 – Koldioxid är kanske inte världens viktigaste gas men den kommer som bra tvåa efter syre.
Kärnkraften släpper ju inte någon koldioxid. Hur skall vi få upp atmosfärens koldioxidhalt till 800 ppm om vi ersätter fossileldade kraftverk med kärnkraft?
Suveränt! Tack!
Håller med Ann L-H. Johan med sin kunskap och kvicka sätt att skriva är lärorikt och underhållande.
Både klimat- och energipolitiken vimlar av kunskapsluckor bland makthavarna. Frustrerande. Exempelvis en energiminister som säger att vindkraft är styrbar. Om han befinner sig på den nivån blir det inte lätt åstadkomma förändring.
27/2 ska miljöministern bekänna färg. Blir nog inte roligare.
Det självgoda Sverige får än en gång stå med skammen:
https://timbro.se/smedjan/sa-blev-finska-miljopartiet-ett-parti-for-karnkraft/
Tack för denna lärorika text.
Platsar på ett debattforum med större räckvidd!
Vi behöver vår kärnkraft.
7000 MW mot vindens 300 nu på morgonen.
Kanonbra skrivet.
Slutförvaret är en svindyr ritualhandling.
Som vanligt verkar alarmister tycka att de ”vinner” om de trumfar igenom alla sina ”krav”. För dem verkar det vara en kamp, där de minsann inte tänker vika sig en tum. Finns något omoget över det beteendet.
Jag tycker du pekar på något mycket väsentligt. Deras orimliga krav kostar samhället mycket stora belopp.
Det är faktiskt ingen kamp som ska vinnas.
Det handlar egentligen om hur vi ska använda våra gemensamma resurser på bästa sätt.
Att lägga flera hundra miljarder på ett slutförvar är att kasta pengar i sjön (i bokstavlig mening).
Tack till både Ann och Johan som har förmågan att sätta tummen på väsentligheter – Johan för en avdramatisering av kärnkraften som Torbjörn Fälldin tyvärr lärde svenska folket att vara rädda för, och Ann för att hon pekar ut en av de mest utmärkande egenskaperna som drabbat den svenska politiska eliten – en självgodhet som gör att de glömmer sitt huvuduppdrag – att företräda det svenska folket i relation till valresultatet och som dessutom gör att de tror sig ha makten att rösta om vilken forskning som är rätt och fel …
Det var tyvärr längesedan som jag hörde någon politiker med visioner om en bättre framtid för allmänheten – nu handlar det mest om att svart- (eller brun-) måla konkurrenter om makten samtidigt som man är beredd att överge nästan vilka ideal som helst för att trygga sin egen tillgång till makten …
Om sedan brunfärgningen smyger sig in från höger eller genom en blandning av rött och grönt på vänsterkanten verkar ha mindre betydelse …
I övrigt så har vi här i söder en härlig december-sol även om den för tillfället skyms av en tät dimma, men jag vet att den finns där … 🌞
# Evert
Jo men visst går det att styra vindsnurrorna – med tillräckligt utbyggd kärnkraft så har vi tillräckligt med pondus i nätet för att hålla igång snurrorna även när det är vindstilla …
Ok … nu var kanske inte det som var syftet, men minst lika logiskt som mycket annat som våra politiker håller på med.
Tack Johan, från hemsidan, ”,,, Moltex is on its way to having an operational reactor by the early 2030s.”
Vad gör vi medan vi väntar? Du och jag har säkert tålamod. Men politikerna? Kanske är det väldigt länge till ”the early 2030s”.
Anders T
Är det någon som vet hur ”farligt” det är att bo inom de förbjudna områdena runt Tjernobyl?
Kort fråga till Johan, angående att äta uran med sked:
Fungerar det inte med te?
Stort tack Johan för alla dina vetenskapliga inlägg!
Du lär mig och andra så fantastiskt mycket!
Jag trodde vi inte upparbetade det utbrända bränslet pga att vi förbindigt oss politiskt att inte producera plutonium.
För att om vi har plutonium måste vi bygga bomber, eller hur…?
Världens första HTGR Gen-IV reaktor leverar el står det i Reuters. Den revolutionerande 200 megawatts Gen-IV anläggningen vid Shidaowan-kraftverket är gaskyld och använder pebble-bed TRISO-bränsle, det vill säga små sfäriska bränsleelement som tillåter högre utgångstemperaturer och erbjuder passiv säkerhet.
https://www.reuters.com/markets/commodities/china-puts-pioneering-pebble-bed-nuclear-reactor-into-operation-2021-12-20/
Tack för ett upplysande inlägg som också var underhållande att läsa. En sällsynt gåva i dagens samhälle 🙂 Men att gräva sig ner en halv kilometer ner i berggrunden får väl ses som en ”jobbskapande” åtgärd för att rädda ”miljön” eftersom Sverige inte kan eller vet bättre 😉
#7 Magma
Jomenvisst är vindkraften styrbar. Till 50% då. Du kan ju stänga av den (flöjla bladen?) när det blåser för mycket. MP-hjärnorna går nu för högtryck för att fundera ut hur man får snurr på dem när det inte blåser. Typ stora vätgasfyllda ballonger som man punkterar med raketgevär? Vätgas har ju visat sig så användbart för att lösa allehanda andra problem med effektbrist.
#12 johannes
Det är nog del i svaret, i utbyte mot att inte starta egen upparbetning så kunde vi köpa anrikat bränsle från USA. Det var nog dock också så att upparbetning inte kom på frågan eftersom man då bara blev av med plutoniumet genom att fortsätta med kärnkraft vilket alla var så eniga om att det skulle fasas ut.
Jag tror inte icke-spridningsavtalet förbjuder en stat från att upparbeta bränsle.
https://www.un.org/disarmament/wmd/nuclear/npt/text
#11 foliehatt
En effektivare och mer beprövad metod är med Polonium 210.
Polonium 210 är kraftigt alfa-strålande, får du det i dig är det kört, det finns inget botemedel. Du behöver inte äta det skedvis. Mindre mängd än ett knappnålshuvuds storlek är garanterat dödligt.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Polonium
https://www.youtube.com/watch?v=4-kkzwXJrXg
#14 Roland
yep – kunde man läsa på klimatupplysningen för flera veckor sedan 🙂
https://klimatupplysningen.se/karnkraft-gar-framat/
Noteras skall dock att den kinesiska reaktor HTR-PM är en termisk reaktor dvs inte en snabb reaktor. Den klassas dock som Gen-IV och det är mycket intressant att följa dessa gaskylda reaktorer som använder TRISO-bränsle.
Snabba reaktorer i drift finns i Ryssland.
Nu är vindkraften nere på 282 MW (1,3 % av förbrukningen) vilket måste vara något av ett rekord.
#13 m fl
”För att om vi har plutonium måste vi bygga bomber, eller hur…?”
Det är svårt (men inte omöjligt) att bygga bomber av plutonium från en kraftreaktor. Anledningen är den höga utbränningen vilket gör att det blir en hög andel plutonium 240 i bränslet. Pu 240 fissionerar spontant, om också med låg sannolikhet. Detta innebär att neutroner hela tiden frigörs vilket gör det svårt att få till en tillräckligt överkritisk massa för att få en kraftig explosion, man får istället en s k ”fizzle” Det finns flera problem. Plutoniet blir mera radioaktivt vilket försvårar hanteringen och mera värme frigörs i ”the Pit” vilket i värsta fall deformerar den eller påverkar spränglinsen och omöjliggör detonation.
1962 lyckades USA att få en laddning med plutonium från en kraftreaktor att explodera, men det var med plutonium från en engelsk magnoxreaktor med låg utbränning och med mycket stor erfarenhet av hur man bygger effektiva spränglinser.
Alla ”normala” kärnvapen byggs undantagslöst av plutonium från särskilda militära reaktorer där bränslet bara används en kort tid.
Ironiskt nog är det enda kända sättet att göra ”militärt” plutonium otjänligt för bomber just att använda det som reaktorbränsle.
#11 foliehatt
om du menar att dö så fungerar det nog med det mesta, man kan ju dö av att dricka vatten. Börjar man äta te med sked så tror jag dock att det vänder sig i magen långt innan man dör 🙂
tty #20
Danmark var nere i 13-14 MW runt kl. 8 och dom har ungefär hälften havsbaserad vindkraft. Och all vindkraft våra politiker drömmer om i södra Östersjön kommer att hamna i samma vindbälte som den danska vindkraften.
Uran är giftigt för att det är en tungmetall. Jag vet inte hur tungmetaller är giftiga för kroppen. Den som lyckas få in tillräckligt med uran i kroppen, på något sätt, kommer att dö för att det är en tungmetall, inte för att det är radioaktivt. Ändå är det radioaktiviteten som folk är rädda för.
Däremot är sönderfallsprodukten radon farlig för sin radioaktivitet, om den hamnar i lungorna.
Lars Kamél #23
När Carlsberg la ner Pripps bryggeri i Bromma så använde man uranhalten i källvattnet från Ulriksdal som argument. Idag får man transportera alla drycker som producerades i Bromma långa sträckor, och det mesta är vatten som man nog hade kunnat fortsätta att ta via rörledning från Ulriksdal.
Mycket informativt! Hur länge till skall politiskt fegande i kärnteknikfrågan få fortgå? Kärnteknik är framtidens lösning på energifrågan. Omvärlden förstår det, men svenska politiker har inte nått upp till denna insikt. Samma politiker talar om ett totalt elektrifierat samhälle, men motsäger sig i varje ord och handling när det kommer till frågan hur all denna eleffekt skall skapas.
#23 Lars Kamél
Helt klart är det radon som är det man skall hålla koll på. De långlivade radioaktiva ämnen som finns i kärnbränsle är i nästan uteslutande isotoper som avger en alfa- eller beta-partikel. Dessa rör sig inte långt och skall man skadas av dessa så måste man i praktiken andas in damm eller äta grus till frukost.
Radon särskiljer sig eftersom det är en gas. Den ger iofs också ifrån sig en alfapartikel men efter som det är en gas sipprar den upp genom berggrunden och vi kan lätt andas in den om den ansamlas i en källare.
Radon har dock en halveringstid på fyra dygn så när det bildas en radon atom så har den bara några dagar på sig att ta sig upp till ytan om den ligger i en grushög. Står man på en motorväg som villar på en bädd av grus från kärnbränsle så tror jag inte kan har en chans på miljonen att andas in en radonpartikel. Risken är dock stor att man blir överkörd så det är inget jag rekommenderar.
Under den s.k. kärnkraftsdebatten var motståndarnas retorik påfallande lik klimathotarnas nuvarande retorik.
Jorden skulle drabbas av enorma olyckor och utsläpp av radioaktivitet. Tusentals (miljontals) människor skulle dö. Barn skulle födas med allvarliga genetiska defekter. Åkermark skull bli obrukbara.
Alla skulle stapla fram i en ödslig kontaminerad miljö.
Verkar vara en grupp i samhället som kör hårt med skräckscenarier för att ”vinna” debatter.
Så länge som våra media stöttar denna gruppering så är det tyvärr svårt att få en balanserad debatt om hur samhället ska fungera.
Eller det kanske är media som är denna gruppering?
#17 Johan
Ja, då så. Det är alltså en ekonomifråga. Hur myket upparbetningsanläggning får man för 120 (200) miljarder?
Vad med Finlands avfall? Hur gör de?
lite OT
https://wattsupwiththat.com/2021/12/28/shift-to-nuclear-brightens-asian-energy-future/
Men det verkar finnas behov och vilja i Asien.
#28 johannes
Vad jag har förstått så är upparbetning för att separera plutonium och uran från bränsle för att användas i vanliga reaktorer mycket dyrt. Det finns inte ekonomi i det om man ser till vad nytt bränsle från uran kostar.
Problemet har jag förstått är den renhet som man måste ha för att tillverka nya kutsar. Dessa har hårda krav på sig och får inte ha orenheter.
Fördelen med t.ex. Moltex SSR-W och flera andra saltreaktorer är att de är tämligen obekymrad om renheten i bränslet. Det kostar fortfarande att upparbeta bränslet men det kan göras till en betydligt lägre kostnad.
#28 johannes
Finland sade i höstas ja till ett slutförvar som till mångt och mycket liknar det som planeras i Sverige.
#27 JonasW
Jag tror att det ena ger det andra. Är man övertygad om att jorden håller på att gå under så är det väl rätt självklart att man spenderar all sin vakan tid till att propagera för att förhindra en utveckling. Tar vi 100 personer som har en glidande skala av rädsla, från livrädd till obekymrad, så kommer 90 av 100 insändare i tidningen komma från den lilla skaran som är livrädda – de har mer energi att lägga.
Vi får en helt sned bild av verkligheten eftersom de med störst rädsla tar upp en stor del av medieutrymmet.
#9 Eilif+Hensvold
”Vad gör vi medan vi väntar? ”
Bra fråga, nya kärnkraftverk kommer inte lösa den energikris vi nu är inne i nu. Vi har idag höga elpriser framför allt för att vi är så väl kopplade till den havererade marknaden i Tyskland. Hade vi haft ytterligare ett kärnkraftverk idag så skulle vi bara se en ökad export inte någon sänkning av priset.
#22 Håkan Bergman
Helt sjukt – den glorifierade vindkraften har nu en effekt på 254 MW i Sverige. Hur mycket installerad effekt finns det, 10 000 MW !!!!
https://www.svk.se/om-kraftsystemet/kontrollrummet/
#26
Nu är det egentligen inte radonet som sådant är problemet utan de s k radondöttrarna. Radonet är en ädelgas som därför är föga reaktiv utan lätt frigörs och kommer ut i atmosfären. Men det innebär också att inandas du en radonatom så kommer den troligen att utandas i nästa andetag (om den inte sönderfallit medan den var i lungan, vilket är osannolikt).
Men när radon sönderfaller övergår den först till Polonium 218 som i sin tur sönderfaller till en serie radioaktiva isotoper av astat, polonium, bly, vismut, tallium och kvicksilver innan det till sist blir stabilt bly 206, och dessa ämnen är inte ädelgaser, långt därifrån, och högst olämpliga att inandas.
#33
Enligt vindkraftsindustrin fanns det ca 4300 vindkraftverk 2020.
Just nu producerar kärnkraft 7000 MW och vindkraften 250. För att ersätta kärnkraften i aktuellt driftläge behövs alltså 28 x 4300 = 120400 vindkraftverk.
Johan Montelius #31
Ja, finnarna var ju här och studerade och tog sedan ledningen med svensk metod.
Läste att inte ens Greenpeace protesterar längre därborta i vårt östra grannland.
#34 tty
Hur lättrörligt är polonium i en grushög? En radonatom kanske kan sippra ut, i en grushög pratar vi nog flera meter, men om den sönderfaller till polonium så kommer den kanske inte så långt?
Johan Montelius #33
Och inte hjälper det mycket med det senaste inom medeltidsteknologin vindkraft. Undrar hur mycket av dom där 14 danska megawatten som kom från Kriegers Flak i morse.
https://news.cision.com/se/vattenfall/r/skandinaviens-storsta-havsbaserade-vindkraftpark-invigd,c3410513
Apropå att den naturliga bakgrundsstrålningen är högre i uranrika områden så fanns det för ett par årtionden sedan planer på att förlägga slutförvaret i Klynnefjäll i Bohuslän som ansågs ha ovanligt stabil och sprickfri berggrund.
Detta ledde till att aktionsgruppen ”Rädda Klynnefjäll” i ett antal månader tältade på Klynnefjäll för att hindra provborrningarna.
Därigenom utsatte sig vederbörande för mycket större stråldoser än de någonsin skulle ha kunnat få av ett slutförvar eftersom bohusgraniten på Klynnefjäll har hög uran- och thoriumhalt:
http://resource.sgu.se/produkter/sgurapp/s1534-rapport.pdf
Se bilderna på sid 14 och 15.
#37
Just polonium är ökänt för sin förmåga att sprida sig, vilket är den ena anledningen till att man slutade använda det som utlösare i kärnvapen (den andra var att den korta halveringstiden innebar att utlösarna måste bytas ungefär var sjätte månad).
Polonium är relativt flyktigt och en rätt stor del av utsläppen i Windscale 1957 var polonium som var ”under tillverkning” för utlösare.
När det gäller hur snabbt radioaktivitet avtar kan det vara bra att komma ihåg en tumregel jag fick lära mig när jag läste kärnfysik.
Efter tio halveringstider återstår en tusendel
Efter tjugo halveringstider återstår en miljondel
Efter trettio halveringstider återstår en miljarddel
#26 Johan
”Helt klart är det radon som är det man skall hålla koll på.” När hörde du senast talas om att någon omkommit pga av hög radonhalt i boningshus? Det måste finnas tiotusentals icke radonsanerade hus i vår land, men jag har aldrig läst om eller hört talas om detta som ett verkligt problem.
Jämför fallolyckor i hemmet, det är ett verkligt problem där staten satsar minimalt jämfört med trafikolyckorna.
Socialstyrelsen:
”67 000 personer faller så illa att de behöver läggas in på sjukhus för vård. Drygt 1 000 personer dör. 7 av 10 av de som faller är 65 år eller äldre. ” Hur mycket skrivs det om detta och vad satsas i förebyggande syfte?
Jämför 190 st omkomna i trafiken 2020. 20% jämfört med fallolyckorna, men flera myndigheter och verk med, Transportstyrelsen och Trafikverket i topp, som har sammanlagt 11000 anställda och budgetomslutning på summa 55 miljarder, jobbar med detta. Främst genom att fingra på hastighetsbegränsningarna. Alltid neråt. Bäst när gränsen blir 0 km/tim, hand i hand med MP. Arma land.
#39
Är inte Dalsland/Oslo området jordbävningsrikast i Sverige? Mitt i detta område ligger Kynnefjäll.
# 42
Dags för fall-pass? För deras och andras säkerhets skull.
#33 Johan Montelius, det gled iväg lite utanför ämnet men menar du att en ny svensk reaktor, säg 1600 Mw, i område tre eller fyra bara skulle rinna iväg till Tyskland. Finns den överföringskapaciteten verkligen i dag, outnyttjad, eller tänker du på utbyggda kapaciteter?
#43
”Jordbävningsrikast i Sverige” = Seismiskt stabilt. Och själva Kynnefjäll är som sagt ett mycket stabilt urbergsblock. Aktiviteten i Skagerack hör ihop med förkastningarna i Oslogravsänkan.
Situationen är ungefär densamma i Forsmark, ett stabilt område, men relativt nära den (svagt) seismiskt aktiva förkastningslinjen längs Bottenhavskusten:
https://www.researchgate.net/publication/307656127/figure/fig1/AS:406512951414785@1473931648148/Map-of-the-earthquake-geography-in-Scandinavia-covering-the-years-from-January-1970-to.png
#42 Mats Kälvemark
Att röka och bo i radonhus är ingen bra kombination.
Rökningen förstör lungornas slemhinnor, som är ett effektivt skydd mot alfa strålning (från Radon).
Om man inte röker, och har friska slemhinnor så klarar man nog att bo i ett radonhus.
Eftersom många de facto röker så är nog radon i hus ett problem.
Tycker också att det är värt att skriva att uranets sönderfall är ”naturligt”. Vi omges av sönderfallsprodukterna i vår naturliga miljö.
Hade en bekant som hade sommarhus i Bohuslän. Han skickade in ett vattenprov till någon myndighet. Fick svaret att han skulle duscha med öppet fönster.
Ett stort pedagogiskt problem är att få allmän acceptans för att den rådande uppfattningen om farligheten hos lågdos radioaktivitet troligast är helt felaktig.
LNT-teorin säger att all radioaktiv strålning är skadlig, något undre gränsvärde sägs inte finnas.
Dock, det finnn en hel del forskning som säger motsatsen, exempelvis:
The Linear No-Threshold Relationship Is Inconsistent with Radiation Biologic and Experimental Data.
Maurice Tubiana, MD, Ludwig E. Feinendegen, MD, […], and Joseph M. Kaminski, MD Från 2009.
#24 H Bergman
Mer ang Prippsbryggeriet och källan i Ulriksdal:
Man anlade en ledning från Ulriksdal där det fanns en naturlig källa. En lång (några km) , inte alltför grov PE-slang, grävdes ned genom Solna och Sundbyberg. Orsaken var att det kom krav på att man inte fick kalla buteljerat vatten för källvatten om man inte hade tillgång till en naturlig källa, vilket Prippsbryggeriet i Bromma då inte hade. Däremot fanns inga krav på hur mycket av det naturliga källvattnet som skulle finnas i flaskorna, gissningsvis inte mycket, särskilt om vattnet innehöll uran.
#32 Johan
Du har säkert rätt i att de som är mest rädda också är de som är mest aktiva.
Problemet är väl redaktionerna i media. Precis som i klimatfrågan så tog SVT/DN tydligt ställning för kärnkraftsmotståndarna.
De bjöd in ”experter” som ostört fick tala om riskerna med lågdosstrålning och konsekvenser av en kärnkraftsolycka.
Alla försök till att få till en saklig debatt tystades med att det kom från kärnkraftsindustrin.
Tyvärr tror jag att det finns ett systemfel i hur våra media (tillåts) fungera. Resultatet är att vi lägger ner kärnkraftverk och storsatsar på vädersnurror.
Tvivlar på att det finns ett folkligt stöd för detta.
Mycket bra artikel och lika bra kommentarer.
Men om upparbetning undrar jag, hur mycket bränsle behövs för Gen4 och Sveriges årliga behov? Räcker det inte med en 80 liters tunna (bortsett från att det inte kan förvaras så) årligen? Och i så fall hur stora anläggningar behövs för att bearbeta 80 liter bränsle och hur mycket skulle det kosta?
Jag läste att det finns två (3?) metoder,
– elektronegativitet
– biokemi med stora molekyler
– därtill kanske även den tredje metoden med atomcentrifug?
Sid 5,
https://energiforsk.se/media/27042/broschyr-fjarde-generationens-karnkraft.pdf
Sid 19,
https://energiforskmedia.blob.core.windows.net/media/21817/fjarde-generationens-karnkraft-energiforskrapport-2016-317.pdf
Wikipedia ger perspektiv,
https://sv.wikipedia.org/wiki/Upparbetning
https://en.wikipedia.org/wiki/Energy_density MJ/kg
Väte fusion 639,780,320
Uran 80,620,000
Väte kemiskt 142
Metan 55.6
Naturgas 53.6
Bensin 46.4
Diesel 45.6
Biodiesel 42.20
E85 (85% ethanol) 33.1
Lithium-ion battery 28,800–46,800
Kol, anthracite 26–33
Ammoniak 18.6
Trä 18
Batteri, lithium-air 9.0
Krut 4.7–11.3
Komprimerad luft 6 Bar 1,0
Lithium metal battery 1.8
Blybatteri 0.17
Vatten 100 m hög damm 0.000981
#J Montelius
Det kommer ju nya inlägg varje dag här så skriver man en kommentar sent på dagen så har ju diskussionen redan ”dött ut”. Detta blir alltså litet OT här men i tråden” Vad styr ökningen av koldioxid…” skrev du i en kommentar: ”Tänk om vi kunde göra ett experiment, vi färgar koldioxiden i atmosfären röd och sen ser vi hur snabbt det röda färgen försvinner ….. ehh, just det, det var väl det experimentet som redan gjordes i början på 60-talet 🙂”
Jag hade då en fråga/resonemang till dig som jag undrar om du kan svara på här istället.
Re #4 Johan Montelius
Ditt tankeexperiment om att färga koldioxiden är intressant och du får gärna förklara hur man bör tänka i nedanstående fall/analogi.
Säg att jag har fyra behållare (A-D) med blått vatten. Varje behållare är förbunden med ett rör till nästa så de fyra behållarna bildar ett slutet system och vi har en pump som pumpar runt vattnet i röret mellan behållarna med flödet 1 L/s.
Säg nu att behållare A innehåller 30 L blått vatten och vattennivån då är 50 cm. Men nu fyller vi på den med 6 L rödfärgat vatten till totalt 36 L och höjden i behållare A blir 60 cm.
Efter en stund har ju det rödfärgade vattnet spridit sig på de 4 behållarna och vi har kunnat mäta avklingandet av rött vatten i behållare A. Men i detta fall skulle ju totala mänden vatten fortfarande vara 36 L och nivån 60 cm i A även när det röda vattnet spritts på alla behållare. Ökningen av vattennivån i behållare A är permanent. Det är ju hela tiden bara 1 L/s som lämnar A till B och 1 L/s som tillkommer A från D med pumpen.
Det är först om vi gör ett litet hål i behållare A så vatten kan lämna systemet som nivån kommer att minska eftersom då mer vatten lämnar A (till B + genom hålet) än som kommer från behållare D. Men säg att flödet genom hålet är väldigt litet i jämförelse med pumpflödet, säg 0,0001 L/s.
I ovanstående är det ju pumpflödet som har betydelse för avklingandet av rött vatten i A men flödet genom hålet som har betydelse för minskningen av vattennivån i behållare A och om jag skulle göra en analogi med atombombsproven så är det ju närmast att likna vid pumpflödet i exemplet men det borde ju då inte påverka nivån av koldioxid i luften, eller?
Nivån av koldioxid i atmosfären (jämför vattennivån i behållare A) borde ju bara påverkas av att koldioxid dras ut ur det slutna systemet och det kan ju vara med ett betydligt mindre flöde än flödet mellan olika reservoarer (atmosfär, växter, havsyta etc)
Tänker jag fel någonstans i denna analogi? Vad motsvarar egentligen pumpflödet i ovanstående exempel och vad motsvarar det lilla flödet genom hålet i ”koldioxid i atmosfärssammanhang” och i relation till atombombsproven.
Riksdagspartierna är alla ense om att vi ska öka elektrifieringen av Sverige. Dock är det röda blocket (Centerpartiet inräknat, man måste väl idag räkna partiet som rött) anser att vi inte på sikt behöver någon kärnkraft. Vind, sol och vatten ska räcka. Hur man ska få elen att räcka en dag som denna, då solen knappt lyser och det är helt vindstilla kan man undra. Kanske hoppas man på att gigantiska vätgastankar ska kunna buffra energi för några veckors förbrukning. Eller ska vi lita på import?
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/splittring-i-elpolitiken-partierna-oense-om-hur-elen-ska-produceras
#42 Mats Kälvemark
Du har helt rätt.
Menade inte att radon var så mycket att oroa sig för utan att det om vi lägger allt bränsle i en grushög så kommer det mesta att stanna kvar i den grushögen. Radon är väl en av få ädelgaser i sönderfallskedjorna och kan därmed ta sig därifrån. Det plutonium som finns där kommer inte att röra sig långt.
#45 Eilif+Hensvold
Jag är inte alls säker men jag tror att överföringskapaciteten och energipriserna i Storbritannien och Tyskland spelar en mycket stor roll och det åtgärdas inte med ytterligare produktion.
Just nu exporterar vi 250 MW och det finns gott om plats för mer.
https://www.svk.se/om-kraftsystemet/kontrollrummet/
Jag skrev lite om det tidigare i höstas.
https://klimatupplysningen.se/hoga-elpriser-det-nya-normala/
Den stora förändringen i somras var att Norge fick bättre uppkopplingar till den kontinentala marknaden. Den billiga Norska elen fick nu ett annat avsättningsområde.
Vad händer om vi startar upp ett kärnkraftverk idag? Vattenkraften skulle regleras ned och bibehålla de höga priserna?
Läste en gång att till och med Göran Perssons tid så fanns det en insikt att utopier var något publikt kommunicerat och internt i politiken fanns det en realism i vad som var realistiskt.
När Miljöpartiet släpptes in i regeringen så skulle utopierna gälla även i praktiken så att stänga välfungerande energisystem och ersätta dessa med ingenting var helt i enlighet med utopierna. I utopiernas värld finns inga realistiska problem utan tro, hopp och den outsinliga statskassan möjliggör att sol, vind och vatten kan driva världen.
Tack för ännu ett suveränt inlägg och många läser våra inlägg så det kommer få effekt (till skillnad från att bygga vindmöllor) .
#51 Lars Cornell
”hur mycket bränsle behövs för Gen4 och Sveriges årliga behov?”
Det beror helt på. Gen-IV reaktorer är mycket olika. Reaktorn som de startade upp i Kina i höstas går på anrikat uran precis som en lättvattenreaktor och gör inte så mycket skillnad. Den reaktorn som jag pekade på tar visserligen hand om allt plutonium men tar inte tillvara den uran-238 som utgör 96% av det ”utbrända” bränslet.
De Gen-IV reaktorerna som verkligen gör en skillnad är de s.k. ”breeder-reaktorerna”. De använder uran med ca 20% uran-235/plutonium som när det förbränns får uran-238 att omvandlas till plutonium. Dessa kan i princip använda allt uran vi har i vårt bränslelager idag. Även de torium-reaktorer som finns bygger på principen att man skapar nytt bränsle under resans gång.
Vi hade idag haft sex breeder-reaktorer i Sverige idag om det inte vore så att uran är billigt att bryta. Det råder ingen brist på uran så breedertekniken kan inte använda sin största fördel.
OT
#52 Bubo
Förstår precis och lessen om jag missat i förra inlägget.
”Det är ju hela tiden bara 1 L/s som lämnar A till B och 1 L/s som tillkommer A från D med pumpen.”
Du tänker rätt men …. vi har kanske inte en pump men konstant hastighet. Hastigheten är beroende av vattentrycket i behållare A.
Vi kan använda två behållare A och B som har två rör emellan sig. Det ena röret har en pump som ger ett flöde från A till B proportionellt mot vattennivån i A och den andra en pump som ger ett flöde från B till A proportionellt mot vattennivån i B.
Analogin med atmosfären A och haven B ( och vi behöver nog bara två reservoarer) är att flödet från atmosfären till haven är direkt proportionellt mot partialtrycket i atmosfären. Hur ser flödet från haven till atmosfären ut?
https://klimatupplysningen.se/vi-raknar-pa-en-simbassang/
Någon som vet vad som hände med elproduktionen vid 18:15. Då försvann en reaktors produktion och dessutom sjönk elförbrukningen med drygt 1100MW. Ringhals 3 står på 0 när man är ute på deras hemsida. Även balansen på elnätet verkar ha svajat till ordentligt.
Publicerad Event Start Händelsestopp Varaktighet Typ av otillgänglighet Orsakskod Orsak till otillgänglighet Anmärkningar
29.12.2021 18:41:00
från 29.12.2021 18:15
till 30.12.2021 23:59
1 dag
5 timmar Oplanerat Fel Reaktorresa. Reaktorresa. Varaktighet okänd, mer information kommer att ges när tillgänglig.
https://www.svk.se/om-kraftsystemet/kontrollrummet/
Robert Norling #59
Ajdå, snabbstopp på R3, tur vi går mot helg.
https://umm.nordpoolgroup.com/#/messages/fd77deeb-a2ee-4edc-980e-69121e984459/1
Hej Johan
och apropå frågan — vad är problemet.
Hösten 1986, ett halvår efter Tjernobyl fick jag lyssna på en föreläsning av en i Uppsala välkänd fysiolog — Karl-Johan Öbrink.
Föreläsningen handlade om radioaktiviteten efter Tjernobyl. Jag minns naturligtvis inte allt, men en del har fastnat i minnet. Det första var att vi har ungefär 10 000 Becquerel ”helkroppsstrålning”, alltså i vår egen kropp.
Vi har huvudsakligen 2 radioaktiva isotoper i oss, nämligen C14 och K40. Vi har mycket mer Kalium än C14, så att ungefär 2/3 eller kanske 3/4 kommer från K40. Jag vill minnas att jag räknade ut att vi har ungefär 125 Becq per kilo kroppsvikt från Kalium. Det kan tilläggas att när fysiologer talar om radioaktivitet så använder de enheten Sivert (Sievert?), och eftersom ett K40 sönderfall är 2,5 ggr energirikare än ett Cesium-sönderfall, så motsvarar det drygt 300 Becq Cesium.
Ett litet tag talades det om att renkött inte fick ha mer än 300 Becq per kilo av Cesium, vilket alltså var helt löjligt.
För att fortsätta — varför får vi inte cancer av all denna radioaktivitet? Det svar som gavs är att det finns reparationsenzymer för DNA. (Människor som saknar dessa enzymer dör i unga år av den skadliga strålning vi får mest av, nämligen solstrålningen. De dör av hudcancer.)
Något annat jag lärde mig på den tiden är att alla ”system i kroppen” har dubbel överkapacitet. När någon talar om faror med radioaktivitet jämför jag därför alltid med den aktivitet vi har i våra egna kroppar. Om aktiviteten är mindre än en tredjedel av den kroppsegna betraktar jag den som ofarlig.
Däremot är tungmetaller giftiga och det ska man ha respekt för.
#Håkan B.
Undrar vilken förbrukning som stängdes ner så kvickt…
”Reaktorresa”???
Johan M,
”…de klyvningsprodukter som bildas men eftersom dessa nu är fria från de mer långlivade elementen är det betydligt mer lätthanterade. Efter trehundra år på baksidan av reaktorhallen kan det användas som väggfyllnad utan att blandas upp med tusentals ton grus.”
Industrins funderingar vad gäller klyvningsprodukter från briderreaktorer är att avfallet stabiliseras genom att blandas samman med smält glas, som sedan förvaras i ett strålskärmat utrymme i några hundra år till dess att aktiviteten avtagit till ofarliga nivåer.
https://analys.se/wp-content/uploads/2015/05/karnkraftens-branslecykler-bakgrund2009-2.pdf
Sten Kaijser [61]; Ja, visst är det så. Under den biologiska evolutionen har den naturliga selektionen verkat och selekterat bort det DNA som inte har klarat av den genotypiska prövningen genom den materialiserade fenotypen. Den naturliga bakgrundsstrålningen har ju alltid varit evolutionens följeslagare.
#62
””Reaktorresa”???
Googletranslatiska för ”Reactor trip” alltså det som kallas Snabbstopp på svenska.
Finns det inte någon som räknat på hur mycket koldioxid som SVT o övriga medias verksamhet släpper ut?
Inte för att jag inbillar mig att en nedläggning av dem märks av på den globala temperaturen … men det skulle vara intressant att höra hur de försvarar sin egen verksamhet …
Om inte annat vore det väl en lämplig elförbrukare att koppla ur när strömmen inte räcker till … kan knappast vara högprioriterat att hålla igång
#61 Sten Kaijser, mera renkött.
Livsmedelsverkets förslag i dag är ”från 300 till 1500 Becquerel/kg (Bq/kg) bör inte ätas oftare än några gånger i veckan.” Tillnyktring!
Jag minns också 1986. De svenska (idiot)reglerna gjorde att fryshusen i Luleå fylldes av renkött inför destruktion. Jag hamstrade allt vad frysarna höll (köpte en extra) till hela familjen, sex draghundar och barn. De norska gränsvärdena var då 800 (kanske 1000, det var länge sen) och som född i Norge ansåg jag mig därför kunna klara starkare strålning.
Sten Kaijser [61], Björn [64]!
Kallas väl Radiation Hormesis?
Ett intressant ämnesområde som verkar vara lite känsligt. 😉
Mycket informativt, tack och Gott Nytt År Johan.
När någon som påstår sig vara kärnkraftsförespråkare även förespråkar detta slutförvar där det s.k kärnavfallet skall förvaras i 100000 år blir jag mycket misstänksam.
Min uppfattning om detta slutförvar är att det är själva symbolen för den bortre parantesen av kärnkraftsepoken. Alibit som bevisar att även fast man bygger klart och startar de planerade kärnkraftsverken så skall man efter en tid avveckla samtliga och ingen upparbetning av det uttjänta bränslet skall ske.
Ett tokigt förslag för att lugna och få tyst på opinionen så att man kunde fortsätta med det man ansåg var nödvändigt för att säkra den svenska elförsörjningen, något man hoppades skulle glömmas med tiden och definitivt inget man avsåg att bygga.
Ungefär som när lilla Olle fem år sitter i bilen och gnäller om att stanna och köpa glass och föräldrarna säger – om du lugnar dig tills vi är framme skall vi köpa så mycket glass att det räcker i 100000 år, i förhoppning om att det skulle vara glömt när de väl kom fram.
Sedan kom Tjernobyl och när minnet av Tjernobyl började blekna kom Fukushima.
Vad är det då som gör att en kärnkraftsförespråkare även förespråkar detta tokiga slutförvar?
Har tre svar på detta.
1. Okunskap
2. Egennytta
3. Det är jag som saknar fakta eller inte begriper det geniala med detta slutförvar.
När det gäller alt 3 är det bara att presentera fakta som övertygar mig så kan jag ändra mig.
När det gäller alternativ 1 så bedrivs det en kampanj troligen av de som tillhör kategori 2, där man hävdar att detta slutförvar är en förutsättning för att kunna fortsätta driva kärnkraftsverken, vilket naturligtvis inte är sant.
Sedan har vi det alternativ som brukar vinna när det gäller kärnkraftsfrågor, alternativ 2!
Egennyttan, det behöver inte vara kriminellt att förespråka eller försöka påverka beslut beroende på att man har egen vinning så länge man är öppen med det eller att det klart framgår.
Detta gäller slutförvar, vindkraftverk, kraftnät som allt annat.
Tyvärr när det gäller stora infrastrukturprojekt så brukar de dra till sig en rad suspekta individer. Minns inte om det är Världsbanken eller EU som har en mycket lång lista över personer som inte får figurera i några projekt de finansierar.
Listan är lång men borde vara längre.
Denna typ av personer har en enorm kreativitet när det gäller att fixa och trixa med diverse kostnader och att hitta rätt personer i projekten att samarbeta med.
Dessa stora infrastrukturprojekt är ofta kända under mycket lång tid, på enorma belopp och komplexa med en mängd av leverantörer och underleverantörer av diverse varor och tjänster.
Det förekommer internationella företag som är etablerade över stora delar av världen och även i s.k. skatteparadis.
För att förhindra detta har vi vår förträffliga ekobrottsmyndighet och eftersom de aldrig hittar några oegentliheter så är det väl sant att i Sverige har vi ingen korruption? Eller har de fel fokus och bara letar efter frisörskor som gör svarta klipp?
Vad skall vi ha istället för detta slutförvar med kopparkapslar djupt ner i urberget där det skall ligga i 100000 år?
Naturligtvis någon form av långtids-/tillsvidarelager där det uttjänta bränslet ligger säkert och är lättåtkomligt för vidare hantering och teknisk utveckling.
Hade man frågat de som byggde de första datorerna för c:a 80 år sedan, dessa som tog upp ett helt rum och vägde flera ton om de kunde göra något med samma prestanda så pass litet att det fick plats i en liten kapsel som gick att operera in i en människa hade svaret troligen blivit nej.
För övrigt underskatta aldrig egennyttan oavsett om det gäller slutförvar eller vindkraft både på land och till havs.
#70 Andersson. Bulls Eye! Jag övertygas omedelbart om Din insyn bakom, eller erfarenhet av, de vän(s)kapligt uppbyggda ”blågula” brandväggarna och klimatlarmen…
Gott Nytt och Varmare År …
… med Utbyggd Kärnkraft …
… och en Tänkande Regering!
”När Ryssar låter kärnkraftverk haverera” är ett så urbota dumt uttalande att man får ta sig för pannan två ggr (double facepalm). Det är numera tydligt klarlagt och dokumenterat för dem som vill gå utanför ramarna för sina rasistiska fördomar, vad som egentligen hände i Chernobyl.
Och hur är det nu med den ännu värre katastrofen i Fukushima? Om detta må vi inte tala eller?
#72 mia
Berätta gärna om den ännu värre katastrofen i Fukushima. Menar du de artontusen människor som dog i flodvågen eller de tusentals hus som förstördes? Menar du de hundratusen som helt i onödan evakuerades i rädslan för radioaktivitet eller menar du den kärnkraftsanställde som dog i cancer sju år senare och där cancern kan vara kopplad till den stråldos han fick?
Berätta gärna.
Det finns ett nytt högeffektivt kärnkraftskoncept, Dual-fluid reaktorn som utvecklas i Kanada. Det är ett generation IV eller generation V koncept. Energi-verkningsgraden, Energy return on investment (EROI) beräknas bli mellan 1000 och 5000 som kan jämföras med
Energy return on invested EROI
Fotoceller 1,6
Biomassa 3,5
Vindkraft 3,9
Olja 28
Kol 30
Vattenkraft 35
Kärnkraft vattenhögtrycksreaktor 75 (Idag)
Mycket intressant tycker jag! Läs mer på dual-fluid.com
Mia, #72
skulle du också kunna redogöra för ”vad som egentligen hände i Chernobyl.” Jag har en bild av händelseförloppet och varför man genomförde det man gjorde. Men, det vore intressant att få reda på sanningen – förutsatt att det händelseförlopp och ledningens bevekelsegrunder som har presenterats i media under en lång tid nu – är fel.
Med en kärnreaktor som dual-fluidreaktorn, som är en breeder reaktor, kan man förbränna plutonium och transuraner vidare vilket gör en slutförvaring onödig eftersom det oklyvda radioaktiva materialet kan klyvas ytterligare tills det är förbrukat. Det vore därför bättre att fortsätta mellanlagra det plutonium innehållande atomavfallet och att använda det som framtida bränsle till breed-reaktorer som dual-fluid reaktorn.
https://youtube.com/watch?v=nG8Q5BXvIZI&feature=share
Att utveckla och kommersialisera fungerande dual-fluid reaktorer beräknas kosta mellan 5 till 12 miljarder € och ta mellan 11 till 30 år och det är nog en mycket bättre investering än en slutförvaring för 140 till 200 miljarder kronor till ingen nytta.
https://youtu.be/aRkNChZ2puo
#72 Mia, #75 foliehatt
Jag tycker Wikipedia beskriver rätt tydligt vad som hände och att olyckan till stor del berodde på dåliga säkerhetsrutiner, otillräcklig kunskap om anläggningen, auktoritetstro och bristande erfarenhetsåterföring från liknande reaktorer. Vitala säkerhetssystem kopplades bort inför testet som blev uppskjutet och kopplades inte in igen förrän timmar senare. Man drog manuellt ut styrstavar, fler än maximalt tillåtna osv.
Om man sedan ska kalla detta för att ”Ryssar låter kärnkraftverk haverera” kan diskuteras, men med svenskt eller amerikanskt ”säkerhetstänk” hade olyckan förmodligen aldrig inträffat.
https://en.wikipedia.org/wiki/Chernobyl_disaster
Vad gör man åt långlivade fissionsprodukter som exemplen nedan? Det är något används som motargument i diskussionen. Är detta material som kan spädas ut med grus tex?
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Long-lived_fission_product
Lektor i datakommunikation och inte ett ord om transmutation?
Okej…
Annars var det jättekul om ”slutförvaret av kadmium”. Jättekul teknologhumor, eller? XD
#79 Johan Olof Andersson
När ett radioaktivt ämne är långlivat så betyder det att det har en väldigt låg radioaktivitet, sönderfallet är utspritt över tiden.
Efter 300 år så har all kortlivade ämnen klingat av så att den totala radioaktivitet är i en storleksordning där man kan blanda upp den med grus och vara nere i nivåer som finns naturligt. Att det i detta grus finns spårämnen av Teknetium-99 kvittar, det är i så små mängder att dess radioaktivitet inte påverkar den radioaktivitet som vi utsätts för var eviga dag.
Plocka upp lite alunskiffer nästa gång du är ute och vandrar. Den sten du har i handen är radioaktiv och skall …. därför slutförvaras? Det är inte frågan om något är radioaktiv eller inte utan till vilken grad det är radioaktiv och om vi behöver bry oss.
#80 Abaddon Anon
Transmutation är om något en fysikers lösning på något som inte är ett problem. Varför spendera miljarder på något som du lika väl kan använda som fyllnadsmassa vid ett vägbygge?
.. eller, vad tror du?
#79 Johan Olof Andersson
Ta en titt på diagrammet på sida 16, det visar hur snabbt radioaktiviteten avklingar i kärnbränsle. Efter 1000 år så kommer aktiviteten från fissionsprodukterna till en platå och det är här man i princip bara har kvar de långlivade fissionsprodukterna. Nivån är dock nu långt under radioaktiviteten från aktiniderna som ligger en faktor 100 över.
Diagrammet på sid 24 visar att det är just Tc-99 som är huvudorsaken till utplaningen. Noter dock att nivån relativt sett är mycket låg och den nivån kommer försvinna i en grushög.
Radionuklidinnehåll i utbränt kärnbränsle : beräkningar med ORIGEN2 / Cilla Lyckman
http://www.iaea.org/inis/collection/NCLCollectionStore/_Public/27/032/27032007.pdf