Under åren har jag ofta undrat över hur påståenden inom ”klimatforskningen” fått fäste och vid acceptans, trots uppenbara märkligheter redan vid en enkel rimlighetsgranskning. Ändå har de ofta utgjort grund eller varit en viktig komponent för artiklar, som publicerats i de mest prestigefyllda tidskrifter med normal peer-review. Det kan exempelvis också avse [obevekliga] ”trender” där överhuvudtaget inga finns i statistisk mening, eller modellberäkningar   →

Senaste tiden har man hört ganska mycket om ”fracking” – där innesluten naturgas blir åtkomlig via påtvingad sprickbildning  i lämpliga berglager. Men sedan ca 1960 har man också haft klart för sig att det i djuphavsbotten finns metan i stora mängder i så kallad clathratform, dvs inneslutet i en ”bur” av vattenmolekyler. Materialet ser ut som någon form av   →

  Det är nu snart 4 år sedan – tiden går, och mycket har hänt inom området. Mötet hölls i skugga från valrörelsen p.s.s. som i dag. Bilden ovan är från slutdiskussionen andra dagen, från vänster är det Hans von Storch, Lennart Bengtsson, Fred Singer och Bob Carter.  Stående ser vi Anders Flodström, som förtjänstfullt ledde debatten,   →

Axess-TV kallar mötet på Engelsbergs bruk för ”Det stora klimatgrälet”. Där restes röster för att man skall sluta att gräla och istället gå vidare för att hitta gemensamma lösningar. Detta låter ju alldeles förträffligt. Det tycker jag också. Problemet är bara att de båda lägren inte är överens om vad det innebär att ”gå vidare”.   →