Här fortsätter vi med ännu ett avsnitt av Staffan Mörners utmärkta presentation (något uppdaterad) av klimatfrågan, pedagogiskt sammanfattad i frågor och svar. https://www.klimatupplysningen.se/allt-du-behover-veta-om-klimathotet/
- Vilken betydelse har koldioxidhalten i atmosfären haft för klimatet under jordens historia?
För att avgöra vilken beräkning av klimatets känslighet för växthusgaser som ligger närmast sanningen kan man studera hur klimatet faktiskt har påverkats av koldioxidhalt och andra faktorer genom tiderna. Både temperatur och koldioxidhalt i atmosfären är hyggligt kända långt tillbaka i tiden, så att man kan studera hur de korrelerar med varandra.
Sett över livets historia på jorden framgår det att vi, tvärtemot vad många kanske tror, inte lever i en ovanligt varm period, utan tvärtom ovanligt kall. Tekniskt sett är vi fortfarande inne i en istid. Och koldioxidhalten i atmosfären är också historiskt extremt låg, på gränsen till vad jordens växter klarar. Både medeltemperaturen och koldioxidhalten har varit betydligt högre än idag (dvs c:a 14 grader C resp. 400 ppm) samtidigt som livet blomstrat, exempelvis under den ”kambriska explosionen” av nya arter (22 grader C resp. 4 000 – 7 000 ppm).
Det verkar inte finnas något starkt samband mellan koldioxidhalten och temperaturens växlingar genom jordens geologiska tidsåldrar (ovan). Men det beror på att koldioxid samspelar med andra faktorer, främst solen. Om man tar hänsyn till solens betydelse är korrelationen tydligare:
Medan koldioxidhalten haft en långsiktigt sjunkande trend, har solintensiteten successivt ökat genom årmiljonerna:
Koldioxidhalten kan förklara varför jorden var så varm under Kambrium, trots att solen var förhållandevis svag, och varför vi idag har lägre temperaturer trots en starkare sol.
Koldioxid verkar alltså, över dessa långa tidsperioder, ha ett samband med jordens medeltemperatur.
Den geologiska historien visar dock att livet blomstrat under förhållanden med betydligt högre temperaturer, och med mångdubbelt högre koldioxidhalt i atmosfären än idag. Det finns exempel på att både global uppvärmning och nedkylning kan ha orsakats av förändringar av atmosfärens koldioxidhalt och medfört ekologiska katastrofer. Men då har det i så fall handlat om mycket extrema händelser, till exempel det gigantiska vulkanutbrott som under den geologiska epoken Perm för 250 miljoner år sedan förvandlade halva Sibirien till ett kilometerdjupt hav av lava. Det frigjorde tusentals gigaton koldioxid, men även enorma mängder andra giftiga gaser. Den gången dog 95% av alla livsformer ut. Även om Perm-katastrofen är den enda av de fem stora massutdöenden livet drabbats av som möjligen har ett samband med koldioxidhalten, så är den i så fall ett exempel på att koldioxid under extrema omständigheter kan tänkas leda till en temperaturökning som verkligen är katastrofal.
En global uppvärmning på grund av skenande koldioxidhalt kan också ha inträffat i övergången mellan Paleocen och Eocen för 55 miljoner år sedan, dock med jämförelsevis milda effekter på livet (10% dog ut, medan de flesta arter anpassade sig och några till och med tillkom). Och vid de tillfällen då jorden kylts ner och förvandlats till en ”snöboll” har sannolikt en dramatiskt minskande koldioxidhalt i atmosfären haft en betydelse. Liksom även när dessa djupa istider till slut bringades till ett slut genom att små, potenta mängder koldioxid från vulkanutbrott kan ha skapat en uppvärmande växthuseffekt.
Men allt detta har skett i ett samspel med flera andra faktorer, framför allt variationer i jordbanan runt solen och jordaxelns lutning, de s.k. Milankovich-cyklerna, som påverkat instrålningen av solljus mot jorden och sannolikt haft en mer avgörande betydelse för planetens klimat (se ovan). Solbanans excentricitet samvarierar på ett slående sätt med både temperatur och koldioxid, och lämnar inte så mycket att undra över när det gäller orsakssambanden mellan dessa tre faktorer
- Är koldioxidhalten en orsak till – eller en effekt av – temperatur?
Svaret är: både och. Under tidsperioden 400 000 år kan man tydligt se att det finns en samvariation mellan koldioxidhalt och temperatur. Al Gores diagram från ”An Inconvenient Truth”, boken och filmen som gav honom både en Oscar och Nobels Fredspris, visar data från iskärnor borrade i Antarktis.
Det ser slående ut, men sambandet är egentligen inte så självklart som det verkar. Två faktorer kan samvariera av olika skäl – den ena kan orsaka den andra, eller båda orsakas av något annat, eller så är sambandet bara tillfälligt. Tittar man noga kan man dock se att värmen kommer flera hundra år före stegringen av koldioxidhalten, vilket talar för att koldioxidhalten är en effekt av temperatur, och inte en orsak. Det betyder dock inte att koldioxid saknar betydelse för temperaturen – det handlar trots allt om en växthusgas. Vi vet också att växthuseffekten av koldioxid ökar logaritmisk – när halten ökar från mycket små mängder är effekten som störst. Därför kan en ökande koldioxidhalt under vissa omständigheter vara en bidragande orsak till en uppvärmningsperiod efter en istid. Men överlag verkar det vara stigande temperaturer som leder till ökande halter av koldioxid snarare än tvärtom, vilket kan förklaras av att varmare hav avger koldioxid till atmosfären. Temperaturförändringarna korrelerar i sin tur med förändringar i jordens bana runt solen:
Även under korta tidsspann som över de senaste decennierna i modern tid kommer förändringarna av koldioxidhalten efter förändringarna i temperatur.
Det betyder inte att koldioxid saknar betydelse för temperaturen – det handlar trots allt om en växthusgas. Men den verkar ha störst betydelse under extrema förhållanden.
Staffan Mörner
Professor emeritus i filosofi. Forskningsinriktning är vetenskapsteori, teknikfilosofi och politisk filosofi. Huvudredaktör för Klimatupplysningen.
Det är en oroväckande trend att koldioxidhalten har minskat stadigt de senaste 100 miljoner åren.
Det innebär att en koldioxidbrist kan uppstå som kommer att döda landväxterna och få hela vårt ekologiska system att rasa ihop.
Mest intressant i dessa CO2-Temp korrelationsgrafer är att nedkylningarna inte ser ut att bromsas alls av högre CO2-halter, lutningen på kurvan visar att de är betydligt mer abrupta än motsvarande uppvärmningar. Något som talar emot att koldioxiden skulle vara en drivande parameter. Ingen klimathysteriker har någonsin förklarat hur det kan komma sig. Är det det som kallas ”Inconvenient truth”?
Att växthuseffekten av koldioxid ökar logaritmisk. Borde inte det innebära att det inte kan finnas någon tipping point (när allt går åt helvete) som ju alarmisterna varnar för ska inträffa när Co2 halten når en viss nivå ?
Enkla labb på gymnasienivå visar tydligt följande:
1. Vid 0,01% CO2 i atmosfären existerar inget liv på jorden i nuvarande form.
2. Vid 0,02% CO2 i atmosfären så är allt högre liv på jorden utdött av svält. Alltså träd, växter, tång, större algväxter etc. SAMT ALLT DJURLIV SOM LEVER AV DESSA inkl mänskligheten.
3. Vid 0,03% CO2 i atmosfären svälter allt högre liv på jorden och träd, växter och havsväxter har p g a svälten svårt att överleva förändringar i sin växtmiljö, typ torka, översvämningar, kyla etc. Likaså extrema ”sjukdomsutbrott”. Innebörden blir att bl a öknar breder ut sig, stäpper ökar i yta, tundror växer beskogade områden minskar.
4. Vid 0,04% CO2 i atmosfären avtar svälten och öknar reduceras, stäpper reduceras, tundror beskogas från söder, beskogade områden ökar etc.
5. Vid 0,05% CO2 eller mer i atmosfären börjar livet leka på jorden och alla typer av artrikedom utvecklas.
Betänk innebörden av ovanstående? CO2 bör således inte bekämpas utan f n premieras åtgärder som ÖKAR CO2. Globalismens fosilfria och gröna politik är således dödande för livet på jorden. Om CO2 ökas, så behöver heller inte allmän GMO-odling införas för en framtida global befolkningsökning. Enligt kalkyler skulle samtidigt hälften av idag odlade arealer kunna återlämnas till naturen. GMO = förgiftning av marker och hav genom specialgödsel resp (vanligen) glyophosfat gifter.
En annan detalj!
Jordens form och rörelser bör som nämnts ha betydelse, men bilden i redogörelsen anser jag behöver kompletteras.
Jordens form är ju typ ett ”päron” utan ”midja”. Gravitationskraft utgående från i huvudsak solen drar ut en spets av jorden mot solen, så att Antarktis kommer att fungera som foten hos ett ”gyro”. På andra sidan, så plattas jorden ut en aning. Jorden roterar samtidigt, vilket innebär att klotet fungerar som ett ”gyro”. Gyrots ”fot” är därvid Antarktis vilken behöver balanseras mot Arktis. Det är således viktigt för jordklotets balans att massafördelningarna mellan Antarktis och Arktis är balanserad. Vi ser detta genom att enorma islager finns på Antarktis, medan Arktis eg inte har dessa massor utan massorna är samlade jämnt runt Arktis. Grönland kan anses ha en annan funktion.
Om det finns allt för stora ”obalanser” i gyrot, så kommer det att wobbla mycket. Naturen kan inte acceptera obalanser som orsakar stark wobbling, utan dessa motarbetas med andra naturkrafter, d v s naturen eftersträvar balanser. En sådan naturkraft är den centrifugalkraften som rotationen skapar längs jordens yta. I en centrifug fördelas innehållet jämnt mot ”behållarens” yta. D v s det är därför landmassorna är fördelade i huvudsak runt norra halvklotet – notera det glapp (obalansen), som uppstår runt Island i Atlanten. Innebörden blir att Jorden strävar att balansera norra halvklotet bättre genom mer land och att Island sannolikt under kommande miljonen år kommer att fylla ut glappet i massa, medan f n Grönlands ismassor upprätthåller balansen. Om glappet Atlanten fylls kan Arktis frysa vilket skapar nya obalanser.
Till ovanstående kan läggas månens inverkan på jordens form och balansering. Månen påverkar sannolikt även den uppsprickning av jordens yta som syns tydligt. I samtliga dessa sprickzoner under havens yta expanderar plattorna likformigt (lika mycket åt bägge håll). Sprickorna finns utan undantag jorden runt. Detta bör innebära att jordens volym expanderar långsamt. Här och där spricker det även på land t ex Rift Valey m fl. Jämför även med hur väl jordens landmassor passar mot varandra. Teorin om platt-tektonik behöver utvecklas en hel del för att jorden skall förstås. Uppsprickningen är sannolikt en del i den naturliga strävan av jorden mot mesta möjliga balans.
”dock med jämförelsevis milda effekter på livet (10% dog ut, medan de flesta arter anpassade sig och några till och med tillkom”
PETM var betydligt mildare än så. Något globalt 10%-igt utdöende var det definitivt inte. Siffran 10% har jag bara sett i samband med paleofloran i Wyoming, men där återkom de flesta arterna när klimatet blev svalare igen. Den enda grupp där det var något signifikant globalt utdöende var bentiska forminiferer, alltså bottenlevande skalamöbor i djuphavet.
Däremot är siffran 10% utdöende ofta nämnd i samband med ”la grande coupure”, den abrupta temperatursänkningen i slutet av eocen i samband med Oi-1-nedisningen.
Och ett mycket stort antal arter ”tillkom”. Nu kan de ju inte ha hunnit utvecklas under PETM, som bara varade ca 100 00 år, utan vad som skedde var troligen att ett stort antal arter som tidigare bara existerat i begränsade områden i tropikerna spred sig globalt i det varma klimatet. Praktiskt taget alla nu existerande däggdjursordningar dyker t ex upp i samband med PETM.
Roland Salomonsson #5
Intressant!, om jorden expanderar med samma massa så borde väl gravitationen avta i förhållande till rotationshastigheten. Eller minskar rotationshastigheten i proportion till diametern . Annars borde jorden expandera allt fortare. Skapar många frågor om dygnslängden och annat. Då kam man strunta i klimatet som blir en ickefråga och börja fundera på hur klockorna skall ändras för att gå rätt. 🙂
Vi bör inte ersätta CO2 paranoian med en GMO dito.
Tidigare pratade vi om förädling. Det finns knappt någon livsmedel på hyllorna som inte är resultat av sådan mångårig arbete.
Sedan kan man diskutera hur vi använder GM tekniken. Vilket f.ö gäller för all teknik.
#7
Just att dygnslängden inte ökar är ett tämligen vattentätt bevis för att jorden inte expanderar. Vi har detaljerade uppgifter om sol- och månförmörkelser tillbaka till senbabylonisk tid som kan nyttjas för att beräkna dygnslängdens förändring.
Milankovich-cyklerna
Vad i dessa cykler är det som får jorden att kastas från istid till varmperiod? Av vad jag har förstått så är skillnaden i total instrålning inte tillräckligt och med tvekan inte heller den skillnad som man får i södra respektive norra halvklotet. Den bästa förklaring jag har sett är Svensmarks arbete.
”Interglacials, Milankovitch Cycles, Solar Activity, and Carbon Dioxide” Gerald E. Marsh
https://www.hindawi.com/archive/2014/345482/
”Cosmic rays, clouds and climate” H Svensmark
http://orbit.dtu.dk/files/118783529/epn2015462p26.pdf
Svensmarks teorier har fått stöd från CLOUD-projektet vid CERN., det finns en koppling mellan kosmisk strålning och molnbildning. Innan dessa mekanismer är klara så är det lite svårt att uttala sig om koldioxidens eventuella bidrag processen.
https://home.cern/about/experiments/cloud
#5 Roland Samuelsson
Där blev det många konstigheter…
”En sådan naturkraft är den centrifugalkraften som rotationen skapar längs jordens yta. I en centrifug fördelas innehållet jämnt mot ”behållarens” yta. D v s det är därför landmassorna är fördelade i huvudsak runt norra halvklotet – notera det glapp (obalansen), som uppstår runt Island i Atlanten. Innebörden blir att Jorden strävar att balansera norra halvklotet bättre genom mer land och att Island sannolikt under kommande miljonen år kommer att fylla ut glappet i massa”
Finns inget sådant samband. Plattorna drivs av konvektionsströmmar i manteln, och ibland ligger de mest på södra halvklotet, ibland i norr, ibland på ena sidan, ibland spridda lite här och där.
”I samtliga dessa sprickzoner under havens yta expanderar plattorna likformigt (lika mycket åt bägge håll). Sprickorna finns utan undantag jorden runt. Detta bör innebära att jordens volym expanderar långsamt.”
Nej. Platta försvinner istället ner i subduktionszoner.
https://en.wikipedia.org/wiki/Subduction
Jorden expanderar inte mer än med den massa meteoriter tillför, dvs knappt alls. Detta går att mäta, liksom det exakt går att mäta plattektonik så vi verkligen vet var subduktion eller spridning sker.
#7 Bim
Jorden expanderar alltså inte. Däremot roterar den allt långsamma som följd av tidvatteneffekten med månen. För 430 miljoner år sedan under Silurperioden var det ca 410 dagar/år och varje dygn var då ca 21 timmar med dagens klocka. Detta vet man för det går att mäta i års- och dygnsringar i korallfossil från den tiden, så det är inte bara teori.
#10
När det gäller Milankovitchcyklerna så är det sant att den totala solinstrålningen förändras föga. Det viktiga tycks vara solstrålningen under sommaren på högre breddgrader på norra halvklotet. Sjunker den för mycket hinner snön i bergsområden inte smälta, utan börjar bilda permanenta snöfält och så småningom glaciärer som i sin tur reflekterar allt mera av sommarsolen.
Det räcker troligen med en rätt liten minskning av solstrålning/temperatur för att iskalotter skall bildas i norra Ungava, på Baffins land och på Putoranaplatån i Sibirien. Lichenometriska studier tyder på att stora delar av Baffins land var mer eller mindre permanent snötäckta under ”lilla istiden”
@tidvatten ja!
Jag drar mig till minnes att jag för måånga år sen gjorde reflektionen att jordens rotationsenergi är så pass stor att om solens totala effekt gick till att accelerera jorden från noll till vad den är nu, skulle det behövas flera sekunder…..
åsså håller tex fransmännen på med att avsiktligt bromsa jorden ytterligare…., typ St Malo
..men där fick jag en idé: Ge mig en Stång till månen- ska vi få så mycket energi vi kan föreställa oss! Och samtidigt blir dagarna OCH nätterna längre! 🙂
Inte illa, eller hur?
Det jag funderar över är hur andelen vattenånga varierat över tiden? Jag vet inte om det går att mäta detta historiskt. Men vatten är ju c:a en tre gånger så kraftig växthusgas jämfört med CO2. Och sedan 1950 (enligt Climate4you) så har luftfuktigheten minskat markant i de övre lagren av atmosfären (c:a 4-9 km ö.h.).
Varför intresserar sig inte klimatforskarna på detta istället för att fokusera helt på CO2? Har de något slags fobi mot vattenånga? Eller är det bara ointressant?
Christopher E #11
Jasså! Jorden roterar långsammare o långsammare, då är det därför man känner sig tyngre o tyngre ju äldre man blir, trots att omfånget är detsamma. Gravitationen minus centrifugalkraften plus tiden, lika med åldrande.
Alltid lär man sig något här på Klimatupplysningen, det kan man inte säga om Inhägnaden, där blockeras hjärnan av dogmer. Saknar henne faktiskt , Inga Dogmer. Hon var klarsynt o bra och en stjärna på TV. Kommer ihåg när hon vänligt men bestämt mosade Svante Axelsson och sedan Olle Häggström.
som delade ut förvillarpriser till höger o vänster.. Maggie, var är du nu?
#15 Bim
Ja, du har rätt, lite tyngre blir du, mest nära jordens ekvator. Men du är rejält känslig må jag säga, jordens rotation saknar in med hisnande 2,3 millisekunder per århundrade… 🙂
Att vi lägger till en skottsekund då och då i vår tidräkning (senast i vintras) beror inte på minskad rotation som många tror, utan helt enkelt mest på att SI-sekunden inte går jämt upp med medelsoltidssekunden.
Själv känner jag mig också klart tyngre nära ekvatorn med åren. Men min ekvator, inte jordens tyvärr…
Ingemar #14
Vattenånga går inte att beskatta. Ej heller passar det in i skuldbeläggnings- och katastrofnarrativet
#14
”Det jag funderar över är hur andelen vattenånga varierat över tiden? Jag vet inte om det går att mäta detta historiskt.”
Nej. Man kan på flera proxies se om klimatet varit torrare eller fuktigare, men bara ganska grovt. Rent allmänt är det fuktigt när klimatet är varmt och torrt när det är kallt.
I någorlunda sen tid då växtvärlden liknar den nuvarande kan man ungefärligt fastställa nederbördsmängderna genom att jämföra med områden med likartad flora i nutiden.
Längre tillbaka blir det mera kvalitativt. Floror där många arter har helbrättade blad med droppspetsar indikerar t ex varmt och fuktigt klimat.
Fossila jordprofiler och vittringen i dem visar också ungefär på regnmängder och om det regnade hela året, eller om det fanns en utpräglad torrtid.
Jag har alltid varit lite misstänksam mot den där temperaturkurvan som tycks visa att globala medeltemperaturen har gjort kvantsprång upp och ned mellan 22 och 12 grader. Fast kanske är felmarginalerna stora? +- 2 grader? +- 4 grader?
Det finns i alla fall andra rekonstruktioner som tyder på låg korrelation mellan global medeltemperatur och koldioxidhalt och att vi sedan länge befinner oss i en ovanligt kall period. För att inte tala om att koldioxidhalten har sjunkit till en farligt låg nivå. Folk låter sig skrämmas av att koldioxidhalten nu är 410 ppm. De borde i stället vara rädda för att den når 140 ppm, för då dör vi alla.
När mänskligheten har gjort något bra, och höjt koldioxidhalten och eventuellt på kuppen gjort jordytan lite varmare, ska det lika fullt beskrivas som ett problem. Det är inte ett problem, utan en välgärning som ger nästa alla arter bättre livsförhållanden!
Vad vet man om atmosfärstrycket under tidigare epoker? Har atmosfären haft samma massa under alla epoker? Kan den inte minska genom massförlust till rymden? Alternativt öka genom utgasning från berggrunden?
OT I Nordnytt tog dom upp den stora snömängden i fjällvärlden. Som har gjort att fjällvandrarna har det tufft. Fjällräddningen har fått rycka ut ovanligt många ggr. En forskare från Umeå (Keith Larson) menade att varmare vintrar ger mer snö, förmodligen mer regn också. Dagens klimatförändringar är en gåva från våra förfäder, men vad dom gjorde för att orsaka detta fick vi inte veta. Han sa att klimatförändringarna kommer långsamt. Han sa att om vi ser till att minska dom fossila bränslena så kommer det inte att få effekt på klimatet idag eller i morgon utan betydligt längre fram. Klimatet blir inte alltid, om ens nån gång, som vi vill ha det.
#21 Daniel
SVT-meteorologen Deana Bajic är säker på sin sak då hon säger följande om värmeböljan i södra Europa:
”De varma temperaturerna kan kopplas till klimatförändringarna.”
”Det kommer att bli allt varmare, det är fakta. På vissa platser i världen kommer det bli varmt och torrt medan det på andra platser avdunstar mycket vatten från havet som bildar kraftiga åskmoln och resulterar i mycket regn och översvämningar. Kontrasterna kommer bli stora i framtiden i samband med klimatförändringar överallt.”
På SMHI:s hemsida kan man läsa följande definition:
”Med klimat menas en beskrivning av vädrets långsiktiga egenskaper mätt med statistiska mått. Klimatet kan därför bara observeras indirekt, genom insamling och analys av väderobservationer under en längre tid.”
Den enda koppling man då kan se är den omvända indirekta matematiska kopplingen från väder till klimat. Varje enstaka väderfenomen kommer då alltid att få en mycket liten påverkan på framtida statistik, d.v.s. klimatet. Att påstå något annat är bara dumheter.
Det andra citatet är mer eller mindre hämtat från Al Gores propaganda, avsiktligt flummigt likt Nostradamus profetior. Helgarderat, så att man alltid kan hitta väder som kommer ”bevisa” ens tes. Att kalla något som inte har hänt ännu för fakta och att dessutom avsiktligt vara vag med var och när det kommer ske är så som en sierska jobbar.
Håll dig till att bara spå väder Deana.
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/ovanligt-hoga-temperaturer-i-europa
#20
”Vad vet man om atmosfärstrycket under tidigare epoker? Har atmosfären haft samma massa under alla epoker?”
Det kan bara uppskattas mycket grovt. Man vet t ex att atmosfären inte var många gånger tätare än nu i äldre tid. Detta har föreslagits som en förklaring på att temperaturen höll sig över noll grader även arkeisk tid då solen var betydligt svagare. Vid höga tryck blir nämligen även kväve en, visserligen svag, växthusgas.
Detta har emellertid motbevisats med en ganska märklig proxy, nämligen ”fossila” märken efter fallande regndroppar. I en mycket tät atmosfär faller regndroppar mycket långsammare.
Det finns flera proxies som gör det möjligt att, visserligen ganska grovt, skatta mängden syre och koldioxid i atmosfären i det förflutna, men däremot inte kväve eller ädelgaser (utom droppmärken alltså)
#19
”Jag har alltid varit lite misstänksam mot den där temperaturkurvan som tycks visa att globala medeltemperaturen har gjort kvantsprång upp och ned mellan 22 och 12 grader.”
Det är en starkt förenklat bild som egentligen bara vill illustrera att jordens klimat tycks ha växlat mellan ”växthus” och ”fryshus”-faser. Några kvantsprång är det inte frågan om, men övergångarna kan vara relativt abrupta, som t ex den senaste ”fasväxlingen” i slutet av eocen för ca 35 miljoner år sedan. Nedan är en bild som visar hur temperaturerna i tropiska Stilla havet förändrats sedan mesozoikum. Den har fördelen att den visar både yttemperaturen nära ekvatorn (=det tropiska klimatet) och bottentemperaturen (som däremot avspeglar temperaturutvecklingen i de områden där bottenvattnet bildas på höga breddgrader).
https://www.nap.edu/openbook/0309033292/xhtml/images/p20010c42g166001.jpg
Detta är det enda ”kvantumsprång” vi kan följa i detalj. De som inträffat tidigare är äldre än de äldsta bevarade havsbottnarna, så vi har inga kontinuerliga isotopdata, bara fragment.
Här är en annan bild som visar relationen mellan koldioxid och temperatur under de senaste 65 miljoner åren. Temperatursiffrorna är dock litet skakiga eftersom d18O beror både av temperaturen och volymen inlandsis, som ju i och för sig hänger ihop. Korrelationen koldioxid/temperatur är ju inte direkt slående som du ser.
https://www.nature.com/article-assets/npg/nature/journal/v451/n7176/images/nature06588-f2.2.jpg
Nu har till och med Riksbankschefen Stefan Ingves lagt sig i klimatdebatten genom att jämföra bostadslån med klimatförändringar.
Jag är tveksam till at han har rätt kompetens att uttala sig om klimatet (kanske även tveksamt om ekonomi)
http://www.expressen.se/ledare/regler-raddar-oss-inte-fran-skuldkrisen/
Hoppsan
Fel länk
http://www.expressen.se/dinapengar/ingves-varnar-for-krasch-undvik-katastrof-i-dag/
#11:
Jorden roterar således långsammare trots allt. Men är det enbart den ”traditionella” förklaringen som gäller???
De som utvecklat teorin om platt-tektoniken säger ju själv att teorin inte är färdig! Det är en fråga om hönan eller ägget var först, så att säga. Visst kan rörelser bero på t ex konvektionsströmmar, men finns det något som hindrar att utgångspunkten för rörelserna eg är en annan, kanske samlad effekt av gravitation och cebtrifugalkraft. Jordens ”skal” ligger där det ligger som en balans mellan gravitation resp centrifugalkraft, med jokrar (gravitationspåverkan) genom månen, solen och solsystemets planeter. Skalet kan kanske liksom flyta tack vare konvektionsströmmarna. centrifugalkraften svarar för fördelningen av landens massor (plattor) ungefär som en centrifug gör mot behållarens vägg. Låt oss konstatera att tektoniken har mycket stora behov av ytterligare förklaringar till jordens geologiska betéenden.
En annan sak är således hur landmassorna fördelar sig runt klotet och varför?
En tredje sak är att vara ”helt säker” på att de plattor som dyker under resp klättrar över andra plattor kompenserar för den kontinuerliga tillväxt som sker i sprickzonerna.
Någon nämnde utsläpp av gaser. Längs sprickzonerna står det 100000-tals gasutsläppspunkter, (kanske miljontals), vilka under miljoner år byggt upp skorstenar baserade på utsläppen. Härifrån släpps allehanda mineraler och i o f s giftiga/skadliga ämnen, vilka antingen faller ut och bildar skorsten, eller bubblar mot havsytan men under tiden sönderfaller i H2O+CO2+O2 resp något annat, ofta N2. Vad det handlar om är i grunden ”energilagring” och att sönderfallet avger energi. Skorstenarna är faktiskt bas för förökande livsformer som inte är kolbaserade, flera olika typer, som i tur och ordning föregått vårt eget kolbaserade liv. Kuriosa är att i USA finns f ö vid varma källor (landmassans variant av skorsten) med kiselbaserade organismer som har förökande liv.
#23:
Dessa plötsliga avkylningar resp uppvärmningar (kvantsprång) inom en viss region kan faktiskt ha andra orsaker.
Om man mäter en viss region, så måste man enligt min mening samtidigt mäta i minst 2 andra regioner för samma ålderslager i 90 grader mot första sett mot jordens mittpunkt, för att kolla att jorden inte ställt om sin ”gyro-axel”. Då skulle t ex en avkylning kanske kunna vara en ny nord-/sydpol. Den nya ekvatorn skulle däremot fortfarande vara tropisk.
Ett tecken på en sådan omställning, skulle kunna vara att jordens landmassor börjar röra sig i nya riktningar för att skapa bättre balanser i gyrofunktionen (minska wobblingen).
#22:
Passande att hon ”glömt” att vädret varit så kyligt denna vintern att Balkan och Mellersta Östern förlorade sin grönsaksskörd. Undrar hur det gått för fruktskörden. I Mellaneuropa frös stora delar av vinskörden bort med skador som lär ta 10 år att reparera. Snö i Arabien har ju förekommit fram till för 50-75 år sedan och i Libanon och Cypern står linbanorna kvar i utförsbackarna än idag. I Atlasbergens sydsidor lägger sig fortfarande åtskilliga meter med snö årligen, d v s mycket hårdare vintrar än våra Nordiska (dock ångar smältvattnet snabbt bort)
#26 Roland Samulesson
”Jorden roterar således långsammare trots allt. Men är det enbart den ”traditionella” förklaringen som gäller???”
Ja, jordens avsaktning stämmer helt med kunskaper om tidvatteneffekt. Månen avlägsnar sig från jorden 3,8 cm/år av samma anledning.
”En tredje sak är att vara ”helt säker” på att de plattor som dyker under resp klättrar över andra plattor kompenserar för den kontinuerliga tillväxt som sker i sprickzonerna.”
Jo, det kan man vara säker på. De relativa lägena av kontinenterna mäts med mycket hög precision med hjälp av VLBI.
https://en.wikipedia.org/wiki/Very-long-baseline_interferometry
Det här är idag helt nödvändig kunskap för att de globala koordinatsystemen ska fungera. Om du köper en bit mark och Lantmäteriet mäter ut tomthörnen med GNSS (satellitpositionering) vill du gärna att de ligger på samma ställe om några årtionden när grannen bråkar med dig. Därför måste man veta att vår platta rör sig 2 cm/år mot nordost så att våra lokala koordinater (referenssystem) flyttar med.
Med den precision geodetiker, astrometriker mfl jobbar med vet de mycket väl att jorden inte växer. Du kan alltså lita på subduktionszonerna. Det finns heller ingen möjlighet att jorden expanderar utan att de skulle kunna mäta det. Visst är plattektoniken liksom all vetenskaplig teori inte helt ”färdig”. Men de väsentliga dragen är på plats.
Kontinenterna fördelas inte på jorden av någon ”centrifugalkraft”. Kontinenterna är ansamlingar av lättare bergarter som är en del av de större plattorna som i övrigt består av tyngre oceanskorpa.
https://userscontent2.emaze.com/images/b4a770b4-bad1-4403-ac82-66b0264d3859/cdd6395c3cd5d7c0dbd454f65bfca63b.jpg
Du kan ju se i nedanstående animering hur plattorna drivit omkring de senaste 750 miljoner åren för att konstatera att det inte finns något mönster i fördelning mellan halvkloten. Att det är mer kontinentalskorpa på norra halvkklotet just nu är en tillfällighet.
https://www.youtube.com/watch?v=tObhGzHH2aw
#12 tty
”När det gäller Milankovitchcyklerna ….”
Korrelationen mellan Milankovitchcyklerna och istderna är väl i bäst bästa fall – så där. Det är nog lite lättvindigt att påstå att de är den enda orsaken till istider. Om det enda sättet man får ihop det är med att hänvisa till en mängd återkopplingar som man inte riktigt vet hur de fungerar så kanske man skall ställa sig frågan vad vi egentligen vet.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Milankovi%C4%87-cykler#/media/File:Milankovitch_Variations_sv.png
Det saknas inte alternativ till Milankovitchcyklerna.
”THE GLACIAL CYCLES AND COSMIC RAYS”, J. Kirkby, A. Mangini, R.A. Muller, Earth and Planetary Science Letters
”However, high precision paleoclimatic data have revealed serious discrepancies with the
Milankovitch model that fundamentally challenge its validity and re-open the question of what causes the glacial cycles”
” A linkage between orbit and climate is provided by the Milankovitch model, which states that melting of the northern ice sheets is driven by peaks in Northern Hemisphere summer insolation (solar heating). The insolation model has gained widespread acceptance since it naturally includes spectral components at the orbital modulation frequencies. However, as better data have become available, difficulties have arisen with the Milankovitch model. Insolation, by itself, includes a 41 kyr cycle but no significant 100 kyr variation and so, to enhance it, a nonlinear response of climate to insolation forcing has been postulated”
”We present a new spectral analysis of the cosmic ray flux recorded in the 10Be content of deep ocean sediments, which shows the presence of orbital cycles. Furthermore we present additional results based on this 10Be record and on precisely-dated speleothems that reinforce the causality problem with the Milankovitch model and support our conclus ion that cosmic rays appear to be driving the glacial cycles”
”We are proposing a new model for the glacial cycles in which the forcing mechanism is due to galactic
cosmic rays, probably through their effect on clouds”
https://arxiv.org/pdf/physics/0407005.pdf
Och det pappret är från 2004. Det har hänt en del sen dess och kopplingen mellan galaktiskt strålning och moln är stärkt.
Johan M [31]; Oavsett kan vi nog konstatera, att alla faktorer som förhindrar solinstrålning eller påverkar det elektromagnetiska flödet mot jorden, är primära orsaker till jordens varierande energitillgång. Andra interna faktorer är enbart sekundära vilka omfördelar energin.
#30,31
”Det saknas inte alternativ till Milankovitchcyklerna”
Jo, i praktiken gör det det. Ta en titt på istiderna mellan 2,6 och 1 miljon år sedan. Det rör sig totalt om ca 40 istidscykler. Allihop 41,000 år långa. Du menar alltså att detta inte har med oblikvitetscykeln att göra utan att det är någon annan cykel som är exakt lika lång och råkar vara synkad med oblikvietscykeln?
Sedan kommer ”the Mid Pleistocene shift” från ungeför 1,0-0,8 miljoner år sedan, och därefter så är det bara varannan eller (oftast) var tredje oblikvitetscykel som leder till en mellanistid. Detta är än så länge inte bra förklarat och det är den oklarhet som finns när det gäller Milankovitchkurvan.
Du är kanske inte medveten om att Milankovitchcyklerna har påverkat klimatet långt före den nuvarande istidsepoken. De är urskiljbara flera hundra miljoner år tillbaka i klimatkänsliga avlagringar. Det klassiska exemplet är de triassiska saltsjöarna i Newarkbäckenet:
http://ac.els-cdn.com/0031018295001719/1-s2.0-0031018295001719-main.pdf?_tid=5229d1e6-5c4a-11e7-acd7-00000aab0f01&acdnat=1498686181_9007af33b5a1e16ff5c6e7ec6ac450e1
Här är det dock fråga om tropiskt klimat och då är det precessions- och excentricitetscyklerna som dominerar.
#33 tty
Visst finns det en koppling till Milankovitchcyklerna men förändringen i instrålning, eller hur den fördelar sig mellan norra och södra halvklotet, är en förklaring men stora luckor. Som du pekar på så hade vi under miljoner år en signal från 41 k-cykeln medan det under senare tid dominerats av 100 k-cykeln. Varför dessa förändringar är inte klarlagt. Kirkby et al visar på att förklaringen skulle kunna ligga i de förändringar vi ser i den galaktiska strålningen inte i de förändringar som vi får genom den instrålningen från solen.