Av Ingemar Nordin
Konsensusdebatten
En av de många delar som klimatdebatten innehåller handlar om påståendet att det skulle råda vetenskaplig konsensus om IPCC: s slutsatser. Man hör och läser ofta att “mer än 2500″ forskare står bakom IPCC, att “Vetenskapen” nu är ense om CO2-faran, att “debatten är över”, osv. Detta kombineras mestadels med nedsättande och kränkande epitet på alla som råkar ha en annan uppfattning än den officiellt sanktionerade. Dessa personer sägs vara “förnekare”, “flat-earthers”, pseudovetenskapare, betalda av oljeindustrin, inkompetenta, osv.
Nu är det ju inte så att vetenskap avgörs genom rösträkning utan genom saklig argumentation. Men det är uppenbart att man gärna vill ge allmänheten ett intryck av att de få kritiska argument som trots allt då och då tränger fram i mediabruset inte behöver tas på allvar utan kan avfärdas med en fnysning. Det sätter också en enorm press på de forskare som faktiskt är tveksamma till AGW-teorin att hålla inne med sina resultat och åsikter.
Oreskes, Peiser och Schulte
Men hur är det egentligen, finns det några empiriska studier huruvida det råder konsensus? Jo, det gör det faktiskt. En undersökning, som gång på gång åberopas av AGW-förespråkarna som bevis för att IPCC har rätt när de hävdar att det råder en fullständig enighet bland forskarna, redovisas i en 1-sidig “essä” till tidskriften Science 2004 av vetenskapshistorikern Naomi Oreskes. Hon beskriver att hon sökt på databasen i ISI Webb of Science och fann 928 artiklar mellan 1993 och 2003 med sökordet “climate change”. Nu gäller dock inte undersökningen precis allt som IPCC kommer fram till, utan egentligen bara påståendet att “most of the observed warming over the last 50 years is likely to have been due to the increase in greenhouse gas concentrations”. Det handlar alltså om huruvida forskare håller med om att minst hälften av de 0,4 °C som den globala temperaturen har ökat under de 50 åren var orsakad av CO2. Hon fann då att 75 % gav antingen ett explicit eller implicit stöd till konsensusuppfattningen, medan 25 % inte kunde tolkas ta någon ställning till frågan alls. Och ingen enda uttalade sig skeptiskt!
Studien kritiserades bl.a. av dr. Benny Peiser. Metoden som Oreskes använt sig av lämnar en hel del övrigt att önska. Dels blir det en tolkningsfråga vad som skall räknas som “implicit stöd” för konsensusuppfattningen. Peiser gjorde om undersökningen och fann att bara 2% gav ett explicit stöd. Resten av stödet blir då en tolkningsfråga. Dels upptäckte han också att Oreskes angett fel sökord i sin publicerade essä. Sökordet som hon använt var inte “climate change” utan “global climate change”, vilket i hög grad begränsar värdet av studien eftersom då mängder med artiklar om ämnet inte kommer med. Att arbeta med sökord som metod innebär också att materialet inkluderar sociologiska och ekonomiska studier om konsekvenser av en förhöjd global temperatur (där IPCC: s scenarier tas för givna) och artiklar som bara refererar vad andra kommit fram till. Se även här för en kritisk granskning av Oreskes undersökning.
I en uppföljande studie använder sig Klaus-Martin Schulte av samma metoder som Oreskes, med alla dess fel och brister. Det intressanta är kanske därför inte de absoluta siffrorna han kommer fram till, utan den förändring som skett när han gör om undersökningen för åren 2004 – 2007. Han fann då att det explicita och implicita stödet sjunkit från 75 % till under 50 %, och att andelen skeptiker ökat från 0% till 6%. Så, skall vi dra några slutsatser från denna diskussion – som givetvis alltjämt fortgår med full kraft – så är det att skeptikernas antal bland klimatforskarna ökar.
Myten om 97 %
Det är politiskt viktigt för IPCC och dess anhängare att odla föreställningen om konsensus. Det är vad politiker vill ha: klara och entydiga svar, ingen diskussion eller tveksamhet. Alla är eniga. En sådan studie av lite senare datum än Oreskes från 2004 är den om ”de 97 procenten”:
I januari 2009 publicerades en artikel av Peter Doran and Kendall Zimmerman som påstod att det råder nästan total konsensus om klimatet bland forskarna. Det här påståendet har upprepats om och om igen av AGW-förespråkande bloggar och i våra storstadsmedia: 97% av klimatforskarna tror på klimatförändring. I själva verket rör det sig om 75 stycken som svarat positivt på deras enkät.
De två frågorna var 1) om de tror att den globala temperaturen ökat sedan 1800, och 2) om de tror att människan på ett signifikant sätt bidragit till uppvärmningen. Fråga (1) är ju ganska meningslös eftersom både skeptiker och AGW-troende är överens om svaret. Fråga (2) är lite mer intressant, eftersom ett ”ja” åtminstone utesluter en liten minoritet av skeptiker som inte accepterar den grundläggande strålningsfysiken. Men jag skulle nog svara ”ja” på den frågan. Även några få tiondelar av en grad är ju ett ”signifikant” bidrag om man accepterar att temperaturen under 1900-talet ökat med 0.7 grader.
Men svarsfrekvensen på enkäten som gick ut till de ”klimatforskarna” var inte särskilt hög. Enkäten skickades ut till 10 257 vetenskapsmän. Av dem svarade 3 146. Av de som svarade så var det bara 5% som definierade sig själva som ”klimatforskare”. Det blir 157 stycken. Endast hälften av dessa (77 st) kunde klassificeras som ”specialister” enligt författarnas kriterium (som baserades på proportionen av klimatrelaterade artiklar de publicerat). Och då blev det 97% (75 st) som svarade ”ja” på fråga (2).
Mer om denna amatörmässiga enkät finns att läsa här, här, här, här och – den kanske mest utförliga – här. Hela rapporten finns här.
Andra undersökningar
En vanlig undersökningsmetod är enkätstudier, dvs. man skickar helt enkelt ut frågeformulär till forskare och frågar dem om hur de ställer sig till olika påståenden angående klimatet. Detta möjliggör en mer detaljerad kartläggning av olika åsikter, och inte bara ett “ja” eller “nej” till en enda fråga. Sociologen Dennis Bray och klimatforskaren Hans von Storch har gjort återkommande enkätstudier bland klimatforskare. Enligt deras rapport från 2007 som sammanfattar och jämför två tidigare studier från 1996 och 2003 ökade visserligen då stödet för påståendet att den globala uppvärmningen är orsakad av människan (detta inkluderar således även forskare som anser att temperaturökningen beror på avverkning av skog, förändrade jordbruksmetoder, rening av industriutsläpp t.ex.). Men mellan 20 % och 30 % är skeptiska till påståendet. En senare undersökning genomfördes 2008: Bray & Storch 2010. Den kommenterades bl.a. här på TCS. Notabelt är att klimatforskarnas förtroende för klimatmodellerna hade minskat.
Ytterligare en undersökningsmetod idag är förstås att göra enkäter via nätet. Ett problem som dock accentueras med detta förfarande är att bortfallet ofta blir stort och att det då blir svårt att bedöma säkerheten i studien. Men i en artikel av Fergus Brown, Roger Pielke Sr. och James Annan redovisas ett resultat som ligger i linje med Bray och Storch. Den största gruppen (45-50 %) håller med om IPCC: s rapport från 2007 (AR4). En substantiell minoritet (15-20 %) tycker att rapporten inte är tillräckligt alarmistisk. Men en lika stor minoritet (15-20 %) anser att IPCC överdriver koldioxidens betydelse för klimatuppvärmningen.
I boken The Deniers djupintervjuar journalisten Lawrence Solomon ett drygt 30-tal framstående klimatforskare som är skeptiska till IPCC. Det är ganska uppseendeväckande och skrämmande berättelser om hur stämningen inom klimatforskningen kommit att bli, i och med att det blivit politiskt inkorrekt att ha en avvikande uppfattning. Forskare som säger eller skriver “fel” saker riskerar att gå miste om både forskningsanslag och framtida karriärer. Resultatet, menar flera av dem, är att många unga forskare mörkar sina kritiska tankar och väljer den enklaste vägen och håller sig till “konsensus”.
I senator James Inhofes omdiskuterade U.S. Senate Minority Report citeras över 650 forskare. Den är nu (2012) uppdaterad till över 1000 forskare av Marc Morano. Inte alla är klimatforskare, men de är ändå väl insatta i klimatfrågan. Citaten visar på en klart kritisk attityd till IPCC: s arbete, även om inte alla skulle vilja gå emot panelens alla slutsatser. Många uttalanden är mycket skarpa och menar att hela FN: s arbete med klimatfrågan är undermålig och korrumperad av den politiska dimension som driver projektet.
___________________
Cook et. al.
En artikel som fått ett stort inflytande är Cook et. al från 2013. Eftersom deras resultat om 97% ständigt används av okunniga klimatdebattörer använder sig av för att tysta alla invändningar så har den också kritiserats i grunden. Per Welander om Richard Tools kritik här. Här är ytterligare två kritiker på svenska:
”Det råder inte konsensus”
Egentligen en icke-fråga men ack så viktig för DN. I de myter de försöker avfärda är det nog denna som tar upp flest spaltmeter. Varför är det så viktigt att det råder konsensus, och vad är det det råder konsensus om? Om detta var ett spörsmål vid Vatikankonciliet på 60-talet så skulle man ha viss förståelse för konsensus men detta är inte (eller är det) en religiös fråga. Vi kommer inte närmare sanningen genom att rösta – men om man tror det så skall man nog vara mycket noga med vem som röstar. Att bevisa att Jesus lever genom att ordna en omröstning inom Livets Ord är kanske inte så övertygande och lika övertygande är det att fråga klimattroende om deras ståndpunkt.
Det sagt så kan vi titta på vad DN säger. De visar ett fint diagram där det framgår att 97,1% av ett antal artiklar stödjer ståndpunkten att våra utsläpp driver uppvärmningen. Dessa siffror kommer från en artikel publicerad i Enviromental Research Letters 2013.
Om vi tittar på vad artikeln säger så har de först plockat ut sammanfattningar från 11 944 artiklar (hittade genom nyckelorden ”global climate change” och ”global warming”). Ur dessa plockades 66.4% bort eftersom de inte inte uttryckte någon ståndpunkt men av de kvarvarande artiklarna ansåg författarna att 97,1% stödde ståndpunkten att människor orsakar global uppvärmning – det ä denna siffra som DN väljer att presentera. Man skulle också kunna säga att av 11 944 artiklar så visade endast en tredjedel ett stöd för att människan orsakar en uppvärmning men vem skulle då bli orolig. Som journalist måste man välja vilken vinkling man vill ha.
Vad handlade de artiklar som man hade valt ut om? Det visar sig att de inte, som man skulle vilja tro, om den fysiska frågeställningen huruvida fossila utsläpp kan driva temperaturen utan om allt möjligt som hade orden ”global climate change” eller ”global warming” i sin sammanfattning. Naturligtvis så har de personer som forskar om klimatförändringarnas påverkan på det ena eller det andra en grundinställning att människan påverkar klimatet – det är ju därför de fick sina anslag. Att dessa då in sin sammanfattning skriver att människan påverka klimatet är kanske inte så konstigt, men det säger inte så mycket om den vetenskapliga diskussion som pågår om uppvärmningens orsaker.
Om vi tittar närmare på den studie som gjordes så dyker fler märkligheter upp. För att bedöma elvatusen artiklar så behövs naturligtvis hjälp och detta fick man genom ett upprop på den klimathotstroende bloggen www.skepticalscience.com. Det är kanske inte så lätt att hitta frivilliga som skall läsa tusentals sammanfattningar men om man vill komma fram till ett resultat som håller kanske man inte skall välja granskare som är troende. Nåväl, dessa kanske inte helt opartiska granskare skall nu gå igenom alla artiklar och bedöma dem i vilken mån de stödjer utsagan att ”våra utsläpp driver uppvärmningen”.
De elvatusen artiklarna delades nu in i sju grupper: tre med varierande stöd, en som inte uttryckte en ståndpunkt och tre med varierande grad av stöd för motsatsen. Det var här det visade sig att två tredjedelar av artiklarna inte kunde sägas uttrycka en ståndpunkt medan en tredjedel hamnade in en av de kategorier som gav stöd. Stödet varierade dock från explicit stöd för att människor är den huvudsakliga drivkraften till implicit stöd för att människan kan ha en roll. Hur utfallet var mellan dessa tre grupper sägs inte i artikeln utan alla summeras och presenteras som artiklar som ger stöd.
…. här måste man stanna upp lite och fundera. Även många läsare av Klimatupplysningen, som kan anses vara skeptiska till karusellen, skulle skriva under på att människan påverkar klimatet. Denna påverkan sträcker sig från ”knappt mätbart” (undertecknad) till ”hälften av vad vi sett de senaste hundra åren” och kanske ”huvudorsaken till uppvärmningen men det är bara positivt”. Alla dessa ståndpunkter går även all klassas som att man inte ger stöd enligt de kriterier artikeln listar så man undrar verkligen hur klassificeringen gick till och i vilken mån religiöst övertygade frivilliga påverkade utfallet.
Talet 97 nämns i alla möjliga klimatsammanhang. 97% används som ett bevis på att nästa alla, vilka är ”seriösa” klimatforskare, är överens om att vi människor är huvudansvariga för den svaga temperaturökning,vilken vi, sedan några år, kan observera.
Nu senast figurerar 97 % prominent i en diskussion mellan Andreas Cervenka (DI) och Elsa Widding.
MEN HUR HAR MAN KOMMIT FRAM TILL DETTA TAL ?
Många studier har gjorts, de flesta för ca. 10-15 år sedan, om hur forskare ställer sig till orsakerna till de senaste årens temperaturökning.
En av de nyare är från 2013. Det är den första, vilken direkt nämner 97% Huvudansvarig är australiensaren Cook. För sin studie har han valt ut 12.000 artiklar. (Frågan om detta är ett representativt urval får anstå tills vidare).
Han har delat in materialet i åtta grupper:
Grp. 1 innehåller alla artiklar (ca. 1.000 ), där man är säker på att människan , genom CO2 utsläpp, är huvudansvarig för den klimatförändring vi ser.-
Dvs.: endast 8.5 %, av de 12.000, är helt säkra på att så är fallet !
Allt enligt de siffror Cook själv redovisat.
Grp. 2 omfattar 2.800, ca 24 procent, vilka tror, men inte är säkra på, att vi är huvudansvariga.
Grp:na 3,4,5 och 6 innehåller fler än 8.000 , dvs. merparten av de 12.000.
Grp. 7: Här har de hamnat, vilka tror, men inte är säkra på, att vi inte är ansvariga.
Grp. 8: I denna grupp finns de, vilka är säkra på att vi inte är anvariga.
Grupperna 7 och 8 är små, tillsammans bara ca 1 procent. (Orsaken till det utfallet får vi reda ut senare, se ovan.).
Cook står nu inför ett dilemma. 8.5% är alldeles för lågt, därför lägger han samman grp 1 o2. Det ger honom 32 %, men även 32 % är mycket för lågt, för Cooks syfte.
Vad gör han då? JO! Han tar till ett
FULT TRICK.
Han manipulerar sin studie, genom att påstå att grupperna 3,4,5 o 6, är ointressanta. Varpå han helt sonika utesluter dessa!
I nästa steg slå han ihop grupperna 1 ,2, 7 och 8 till en ny population, om ca 33 procent av de ursprungliga 12.000.
Därefter konstaterar han att 1 o 2 utgör 97 procent, av den nya populationen.
Observera att forskarna i grupp 2 inte är säkra på sin sak.
Nu förkunnar Cook glatt att: 97 procent av alla forskare är ense om, att vi människor är huvudansvariga för eventuella förändringar av klimatet.
DETTA FÖRFARANDE HAR INGENTING MED SERIÖS FORSKNING ATT GÖRA.
SAMMANFATTNING.
Den korrekta redovisningen av Cooks studie, är att:
ENDAST 8.5 PROCENT
av alla författarna till de 12.000 artiklarna, är säkra på att vi är ansvariga för eventuella förändringar av klimatet.
Vidare tror 24 procent att det kan förhålla sig så.
Detta framgår klart av det underlag, uppdelat i åtta grupper, vilket Cook redovisar.
Cooks hantering av materialet och presentationen av studien är ett:
SKOLEXEMPEL PÅ HUR MAN KAN FUSKA MED STATISTIK.
Cooks fusk upptäcktes så småningom. Han kallas sedan dess för Cook the crook.
En god ide är att aldrig ta uppgifter för givna bara för att de kommer ifrån källor, vilka verkar trovärdiga, t.ex.: FN, EU, regeringar, forskare eller NGOs. Gå alltid tillbaka till ursprungsmaterialet!
MYTEN OM 99% KONSENSUS, MARK LYNAS BUSTED
Mark Lynas ‘99% Consensus’ on Climate Change – Busted in Peer Review.
_______________________
Liksom AGW-sidan använder sig av upprop och listor med namn från olika forskare och organisationer som stöd för sin sak, så finns det motsvarande listor från skeptikernas sida. Här är några länkar till sådana. En del länkar innehåller också ytterligare länkar kring konsensusfrågan.
Ett ursprungligen europeiskt upprop med över 900 1828 klimatforskare och klimatexperter från hela världen: https://clintel.org/
Oregon Petition (31 000 skeptiker)
Popular technologys skeptikerlista (med ytterligare länkar om konsensus)
En kritisk genomgång av alla påståenden om konsensus.
En bra sammanfattning om konsensus och den påstådda Exxon-konspirationen.
Slutsatser
Så, föreställningen om konsensus i klimatfrågan är en myt. Hur vi än vänder på saken så finns det en stor mängd väl kvalificerade forskare som är skeptiska till IPCC: s slutsatser. Vetenskapliga kontroverser avgörs som sagt inte av om det råkar finnas en majoritet, eller “konsensus”, för en viss teori vid en viss tidpunkt. Däremot är det viktigt för forskningen som sådan, att det finns en levande och öppen diskussion när det gäller ett så komplext system som klimatet, och där alla insatta forskare är medvetna om att många faktorer och mekanismer är okända. Att fortsätta att förneka (som exempelvis Oreskes gör), ignorera eller låtsas som om det inte finns delade meningar blir detsamma som att försöka döda all seriös forskning på området.
Senaste kommentarer