Vad hände med klimatsystemet på 1980-talet?

Det här är en uppföljning till Lars Kamels utmärkta inlägg ”Värms kalla eller varma temperaturer upp mest?”. Slutsatsen i det inlägget var att dygnets högsta temperaturer (på dagen) ökade mer än dygnets lägsta temperaturer (på natten). Detta går stick i stäv med gängse teorier om hur den ökande koldioxidhalten ska påverka dessa temperaturer.
Denna effekt har även tagits upp i en artikel i Nature (Reversed asymmetric warming of sub-diurnal temperature over land during recent decades). Nedan visas del av figur 1 från denna artikel:

reversed assymetricDTR betyder alltså Diurnal Temperature Range, vilket är skillnaden mellan dygnets högsta och lägsta temperatur. Innan 1990 minskade denna skillnad, vilket är helt i linje med att koldioxiden ska värma nätterna mest, men efter 1990 har trenden ändrats. I figuren ovan visas två olika dataserier som visar ungefär samma bild. Effekten syns på hela jorden, men däremot är mätningarna från södra halvklotet mer osäkra på grund av färre mätstationer.

Slutsatsen i artikeln är också att det är minskad molnighet och därmed minskat albedo som är den största orsaken till den ökande högsta-temperaturen. Detta faktum att molnigheten minskar och därmed att solinstrålningen ökar, har vi tagit upp många gånger här på bloggen. Effekten är tydlig även på mätningar här i Sverige. För den långa Uppsala-serien från 1722 finns inte max/min-värden tillgängliga men det gör det istället för Uppsala flygfält:

uppsala flyg diff max minHär i Sverige har vi alltså en väldigt stor uppvärmning som beror på denna minskade molnighet efter 1980-talet. För Sverige finns det ju dessutom mätningar av solinstrålningen (global-strålning) som bekräftar detta och som tydligt visar hur mycket mer solstrålning som når markytan.

Slutsats

Slutsatsen av denna analys är att något hände med klimatsystemet i slutet av 1980-talet. Från att molnigheten ökade började den helt plötsligt att minska,  detta visar mätdata från i stort sett hela jorden. Effekten av ökande koldioxidhalt kan inte förklara detta skifte under 1980-talet. Inte heller tycker jag förklaringen att minskningen av utsläppen av aerosoler från industrier och transporter främst i Europa skulle förklara denna globala skillnad där till och med södra halvklotet har haft en större effekt. Kanske borde man mer titta på planktons påverkan på molnbildning, tex delar av den sk CLAW-hypotesen, eller också kanske man helt enkelt kan säga att vi i dag inte vet orsaken. Eller mer troligt att flera samverkande faktorer spelar in. Science is not settled.

Kommentarer

Kommentera längst ner på sidan.

  1. Magnus blomgren

    Stort tack Magnus C!
    Verkligen intressant – ser fram mot den påföljande diskussionen.

    Jag påtalar ju, envist, ungefär varje vecka – dom låga nattemperaturerna, denna veckan inget undantag..

    Det jag brukar mena utifrån det – är att Sverige inte alls är så varmt som SMHI:s mätningar visar!
    Interpoleringsmisstaget blir smått enormt för vårat område.

    Dom flesta mätstationerna är svårt påverkade av UHI och här i trollhättan uddevalla området – skiljer det ca 3 grader på stad och landsbygd på nattemperaturerna, en interpolering med dessa siffror skickar iväg dygnsmedelvärdet…dit pepparn växer…

    Denna veckan har flera nätter varit ungefär 5 grader kallare än normalt och även dagshögsta har legat lite under normalt – men tittar man exempelvis på SMHI:s avvikelsekartor så rör dom sig knappt ur fläcken.

    Ett allvarligt problem med detta på senare år – är att SMHI missar totalt vad gäller Halkvarningar för vårat område.
    Särskilt minns jag hur en hel vecka med ishalka på mornarna missades, med följd av en massa avåkningar, medans SMHI rapporterar flera grader högre nattemperatur än verkligheten.

    Därför – brukar jag även påtala våra vattentemperaturer.
    Dom skenar inte alls, trots massor av mer sol på vår och sommar och att solen värmer vatten effektivt.
    Dom kalla nattemperaturerna bromsar effektivt uppvärmningen av mer solljus

    Därför tjatar jag också envist om att vi lätt luras av koldioxidhypotesen och efterföljande narrativ – visst har vi fått massor av sol och mer uppvärmning – men det är verkligen inte vårat problem, utan vårat problem är den allt lägre lutningen på jordaxeln.

    Vi är redan inne i perioden med allt frekventare små istider, där våran motståndskraft mot kalla havsströmmar och vulkanutbrott minskat dramatiskt.
    Vi såg perioden 1940 – 1980, kallare somrar.
    Vi såg Pinatubo 1991.

    Sverige har ungefär 10 – 20 W/m2 mindre solinstrålning sedan toppen för 8000 år sedan.
    Och när vi når 22,1 grader på axellutningen, så kan det totalt handla om 50 W/m2 mindre.

    Koldioxidens extra bidrag kan sannolikt inte ge mer än 2 – 5 W/m2.

    Tittar vi på glaciärernas avsmältning och tillväxt dessa senaste 1000 år – så borde vi rimligvis först vilken farlig tid vi äntrat.

    Men – om alla vetenskapsmän påstår att jordens klimat var stabilt före industrialiseringen…ja, då har vi ett jätteproblem…och kan lägga ner hela klimatdiskussionen.

    Själv såg jag nyis bildas på västerhavet i April (!) 2026.
    Vi – har kunnat gå på havsisen redan i november vissa år på 2020 – talet!

    Men vetenskapen fattar inte vad Detta innebär.

    Frusterande.

  2. Ivar Andersson

    Bra artikel.
    Science is settled
    säger allt om IPCCs vetenskapliga kompetens. Bedrövligt är ett för milt omdöme. De letar efter nyckeln under gatlyktan.

  3. Joachim

    Minskad molnighet, förslag:
    1) Ökad CO2-halt
    2) Minskade aerosoler
    3) Ändrad kosmisk strålning
    4) Ändrad markanvändning
    5) Ändrat albedo
    6) Förändrad jordaxel
    7) Flyttad magnetisk pol
    8) Ändrad solaktivitet
    9) Planeternas banor
    10) Ökad befolkning

    Jag funderar lite över markanvändningen. Vi har blivit många fler människor, vilket inneburit skogsavverkning, odling och asfaltering. Enligt UAH stiger temperaturen snabbare över land än över vatten vilket stämmer med minskad molnbildning. Eller är det tvärtom, att avskogning och asfalt och cement leder till ökad temperatur vilket leder till mindre molnbildning? Vad är hönan och ägget i så fall?
    Frågan är också vad som händer när fler människor flyttar till stan och skogarna ökar. Får vi mer moln och lägre temperaturer (eller långsammare temperaturökning)?

  4. Björn

    Säga vad man vill, men verkligheten överträffar dikten CO2. Empiriska data från min pool bekräftar att årets sommarhalvårs nattemperaturer har varit ovanligt låga. Har inte tidigare på förmiddagarna behövt tillsätta så mycket elvärme för att åtminstone komma upp i rimlig temperatur om 21 grader. Även solenergin har bidragit mindre till uppvärmningen i år.

  5. Dumsnuten

    Kan det ha med ökad nederbörd att göra?

  6. Lasse

    Tack Magnus C
    Alltid kul att få sina käpphästar rastade!
    ”Slutsatsen i artikeln är också att det är minskad molnighet och därmed minskat albedo som är den största orsaken till den ökande högsta-temperaturen”
    Denna är fortfarande aktuell bland mina bokmärken:
    https://ethz.ch/content/dam/ethz/special-interest/usys/iac/iac-dam/documents/people-iac/wild/WildBAMS_2012.pdf

    Det intressanta med denna rapport är inte bara innehållet, utan att SMHIs ansvarige hänvisade till den på en fråga från mig om ökande solinstrålning.
    Det var innan det blev politiserat på SMHI!

  7. Om molnen över land minskar mer än över havet borde det påverka lågtrycksbanorna från sydväst, vi får minskat inflöde av varm go atlantluft med hög luftfuktighet och regn. Vi får leva med den torra luften även över natten och då blir det kallt.

  8. Simon

    #3 Joachim

    Jag skulle vilja lägga till i listan förändrad biosfärisk emission av moln-/aerosolbildande ämnen som terpener, DMS, jodföreningar, ammoniak/aminer och andra biogena organiska ämnen. Fast dom kan ju förvisso redan ingå i dina punkter 2 och 4.

  9. Tack Magnus.
    Och samma eller motsvarande accelerationer uppåt och neråt har hänt många gånger historiskt, så ingenting talar för att ”renare luft” och omläggning av industriella processer mm skulle vara orsaken, utan det vanliga. Dvs naturliga variationer.

    Och därmed kan vi på goda grunder anta att det gamla vanliga sker, dvs uppgångar följs av nedgångar och i perioder starka sådana under lång tid. Tom starkare och brantare, precis som historien och naturliga variationer visar. I klimatet är nedgångarna de brantaste utvecklingarna. I de riktigt långa perspektiven under denna påbörjade nedgångsperiod, ex enligt diagrammet i förra inslaget på sidan om Svensmark.
    ”The race to the botten”!

    https://drive.google.com/open?id=1VBPM9q8pZhTxsxA2_fZNSv82NUat_Sl7&usp=drive_fs

  10. Adepten

    Min käpphäst är att det är den globala befolkningstillväxten som utgör den ultimata socioekonomiska grundorsaken till den långsiktiga antropogena CO2-ökningen. Det är denna utveckling som utgör den primära drivkraften bakom den energiobalans i klimatsystemet som initierar storskaliga förändringar i molnstruktur och markfuktighet.

    De observerade resultaten i DTR-data manifesteras som en acceleration av dagstemperaturerna. Detta kan härledas till att koldioxidinducerade processer reducerar den globala molnvolymen och därmed försvagar jordens naturliga albedo- och kortvågsavskärmning en effekt som tidigare maskerades av ökande SO2-aerosolutsläpp under perioden 1940–1980, vilka till stora delar har rensats bort sedan 1980-talet.

    Om detta globala skifte ska förklaras genom marina biogeokemiska processer och biosfärens egna återkopplingar, räcker det inte att enbart hänvisa till CLAW-hypotesen (negativ återkoppling). Analysen kräver att man även beaktar anti-CLAW-hypotesen (positiv återkoppling) genom att ställa dessa två diametralt motsatta biologiska modeller mot varandra.

    De underliggande biologiska återkopplingarna har verkat i alla tider. Det unika i vår tid är att den mänskliga påverkan sker simultant via global demografi, atmosfäriska växthusgaser, historiska aerosolmaskeringar och regionala näringsläckage till vattenmiljöer. Denna komplexa samverkan understryker att jordens nya belägenhet i högsta grad är mänskligt orsakad

  11. Magnus Cederlof

    #10 Adepten:
    Många spekulationer. Jag får fortfarande inte ihop hur DTR kan svänga om på båda halvkloten samtidigt när utsläppen i stort sett bara var på norra halvklotet. DTR har dessutom fortsatt att öka trots att minimala förändringar i utsläppen borde ske nu.

  12. Lasse

    #11 Noterar att DTR även har en variation som ger utrymme för den termostateffekt som sker där solen värmer mest-kring ekvatorn. Där blir det lägre skillnad vilket tolkas som ökad avkylning på dagen.
    Ceresdata visar att ökad instrålning matchas med ökad nederbörd kring ekvatorn, med en nettokylning .(Willis E)
    Medelhavets länder är hårt drabbade av minskat molntäcke.
    Nu får ökande temperaturer skulden för CO2 utsläppen:
    https://notrickszone.com/2026/08/21/new-research-shows-soil-respiration-and-temperature-drive-co2-change-not-humans/

  13. Adepten

    #11 Magnus Cederlof

    När koldioxiden värmer jorden blir luften över land alltför torr (relativt sett) för att bilda moln, samtidigt som atmosfären blir för stabil för att pressa upp den fukt som faktiskt finns.
    Detta har lyft bort det naturliga solskyddet över kontinenterna och fått DTR att öka.

    Det går heller inte att förklara den minskade molnigheten och den ökade DTR-kurvan med att det beror på förändringar i kosmisk strålning eftersom strålningsdata har rört sig i fel riktning för att kunna förklara den globala molnminskningen.

  14. Magnus Cederlof

    #13 Adepten:
    Så varför ökade molntäcket på södra halvklotet fram till 1980-talet?

  15. Adepten

    #14 Magnus Cederlof

    När det norra halvklotet kyldes ner av sin aerosolsköld (SO2) mellan 1940 och 1980 skapades en kraftig termisk obalans mellan halvkloten. Detta försköt jordens storskaliga vindsystem och flyttade det globala regn- och molnbältet (ITCZ) söderut, vilket ökade molntäcket där.
    Samtidigt befann sig de stora havscyklerna i en kall fas, vilket gynnade bildandet av stabila, marina lågmoln över det södra halvklotets oceaner.

    Det är först efter 1980-talet, när den norra aerosolskölden minskade samtidigt som den globala CO2-uppvärmningen ångade på och värmde upp havsytorna så pass mycket att den marina skiktningen förändrades (i linje med anti-CLAW). Det var då det synkroniserade globala fallet i molnmängd utlöstes.

  16. Magnus Cederlof

    #15 Adepten:
    Tack för ditt inkopierade AI-svar. Men det är väldigt väldigt spekulativt.

  17. Magnus blomgren

    Synd att inte fler hoppade på denna diskussionen.

    Själv konstaterar jag gällande detta att:
    Först har varken IPCC eller makteliten i Eu viljat tala om Solarbrightning överhuvudtaget ( trots 10% mer i sverige och frankrike bl a ).

    Sedan om dom väl skall säga något om solinstrålningsökningen/ mindre moln….ja, då är även det koldioxidens påverkan som gjort detta.

    Mindre svavelpartiklar i atmosfären hörs inte.

    Trots detta och europas uppvärmning, så vet vartenda barn Att Det Är Mycket Varmare i Solen än i Skuggan.

    Vi barn på min gata hemma i stan, på 1970 – talet – visste också att klara nätter var kallare än mulna nätter. Särskilt vintertid.
    Det – hade vi även lärt oss i skolan, och det hade vi också lärt oss på grund av att vi barn var utomhus på den tiden.

  18. foliehatt

    Adepten, #15,
    resultaten som de presenteras i den länkade artikeln stöder inte en sådan enkel och global förklaring som du påstår.

  19. Adepten

    #18 foliehatt

    Du helt rätt. Artikeln i Nature fokuserar på statistik och mätdata, inte på mina spekulativa biologiska teorier om överbefolkning eller Magnus Cederlof:s spekulation om CLAW som förklaringsmodell.

    Artikeln leder endast i bevis att molntäcket har minskat över mer än hälften av jordens landyta på båda halvkloten samtidigt under de senaste 30 åren, samt att det behövs mer forskning för att klargöra vad det beror på.

    Och ja, eftersom artikeln visar att förändringen är global, räcker det inte med regionala förklaringar som att vi renade svavelutsläppen i Europa.

  20. Sten Kaijser

    # 19 Svaveldioxid är nästan som koldioxid, såtillvida att den fördelar sig jämnt över hela jorden.

    Den har nog en betydligt kortare uppehållstillstånd i atmosfären, främst på grund av att den långsamt oxideras vidare till ”sulfat” (SO3) och ganska snart ” regnar ner”.

  21. Leif Åsbrink

    #20 Sten Kaijser

    Om SO₂ från SMHI: https://www.smhi.se/referenslaboratorium/las-mer/luftfororeningar/svaveldioxid

    Livstiden för SO2 som släpps ut är med avseende på reaktion [7]-[10] ca en vecka vid typiska OH-koncentrationer. Livstiden påverkas dock både av torrdeposition och närvaron av moln och andra vattendroppar vilket leder till en faktisk livstid på ungefär ett dygn.

    Det övervakas noga: https://so2.gsfc.nasa.gov/

    Utsläpp av SO₂ vid marken sprider sig inte långt. Blir snabbt svavelsyra och försvinner på några veckor. Utsläpp till stratosfären från vulkaner är mer långlivade. Sulfatpartiklar från Pinatubo stannade flera år i atmosfären, vi hade extra röda solnedgångar på grund av detta även här i Sverige.

  22. Sten Kaijser

    Tack Leif,

    att det går så fort anade jag inte : )

  23. Stefan G

    #1 ⁰
    Det är inte så konstigt. Dagens vetenskapsmän består till största delen av populister, som gärna levererar ”beställda” resultat, framförallt för att få rejäla forskningsaslag, och kunna leva gott på dessa.
    Sedan ser man till att stärka sina friserade teser, med mycket utelämnade parametrar och sällar sig till den skock vetenskapsmän som tycker samma sak och därmed kan koncensus påvisas, man är överens.
    Forskning ska inte vara överens, den ska ta fram fakta, baserat på dom ingående parametrar som finns och där brister klimatvetenskapens förgrundsinstitutioner.
    Dom mestcerfarna klimatforskarna lyssnar man inte på därför att dom bestrider populidtforskarnas teotier.

  24. Munin

    Det kan finnas skäl att närmare granska homogenisering av temperaturdata och bedöma hur det påverkat eller inte påverkat använda temperaturserier.

    I Norwegian Meterorological Institute MET report No. 6/2016 ISSN 2387-4201 Climate sidorna 42, 38 och 63 återges att de funnit brott 1987-1988-1989 och bestämt sig för att det skulle handla om ett regionalt klimatskifte och att det därför inte skulle leda till korrigeringar av mätvärden!

    I Sverige har vi SMHI som angivit att före 1990 låg det skattade Sverigemedelvärdet på omkring + 2 grader C men därefter omkring + 3 grader C..

    Hoppsan, vilken klimatförändring de skapade på några få år! Är det här vi finner källan till påståendet att uppvärmningen går dubbelt så fort i Sverige än övriga världen.

  25. foliehatt

    Munin, #24,
    Nja – det är väl först och främst ett datormodell-drivet narrativ. Sedan masserar man data så att de stämmer, eller åtminstone inte avviker för mycket.

  26. Magnus blomgren

    Jojo..
    Koldioxiden förklarar inte uppvärmningen 1870 – 1930.
    Inte heller avkylningen 1940 – 1980.
    Inte heller den plötsliga uppvärmningen 1990 – 2020.

    Och nu – kan den inte heller förklara varför koldioxiden inte värmer oss om nätterna.

    Det är både anmärkningsvärt och smått extremt hur dåligt koldioxidhypotesen förklarar våran klimatutveckling – dessa senaste 150 år.
    (!!!!!!!!?????)

    Men kanske gav koldioxiden oss den Lilla Istiden 1300 – 1900 – talet????

    Nähä..? Gav den oss medeltidsvärmen då?

    Det är faktiskt helt omöjligt att se koldioxidhypotesen som relevant – om man utgår från observationer och vetenskap.

    Modellerna kan vi slänga i papperskorgen.
    Jag vill minnas att IPCC utgick från ett 20 – tal olika modeller för den arktiska havsisens framtid i början på 2000 – talet – men ingen stämde.

    Däremot kan man fortfarande med stort stöd från klimatvetenskapen Hävda att:
    – Den arktiska havsisen fortsätter att minska snabbare än man trott.
    – Och – att den kommer att vara borta inom kort.

    Sådant ger fortfarande massor av kramar och kindpussar och forskningsanslag år 2026.

    Skulle någon så vara så fräck att dom påstår att solinstrålningen i Arktis utgör grunden för dess tillkomst och avsmältning – då blir det nog en örfil istället för en kindpuss.

    Men den arktiska havsisen har ju varit mycket mindre än nu, efter senaste istiden – Hur Gick Det Till?

    Tittar man på när tillfrysningen av den arktiska havsisen startar på hösten – så upptäcker man precis det som Magnus Cederlöf visar i Inlägget – isläggningen i Arktis startar i September FORTFARANDE!

    Koldioxidökningen har inte på minsta sätt påverkat starten för tillfrysningen av den Arktiska Havsisen.

    Jag vet, jag vet – det är jobbigt med dessa insikter även för mig, som Henke Lundqvist kanske skulle ha sagt….

    Men faktum kvarstår – koldioxiden har inte ändrat på det som styrs av Solen.

    Ändå – styrs EU och våra skattemiljarder av KOLDIOXIDHYPOTESEN.

    Det är riktigt illa.
    Just nu kraschar EU sin egen ekonomi och samhällsbyggnad – för att kindpussas och kramas i ljuset av koldioxidhypotesen.
    Hur i alla glödheta små dj**lar hamnade vi här?

  27. Adepten

    #11 Magnus Cederlof

    ”Jag får fortfarande inte ihop hur DTR kan svänga om på båda halvkloten samtidigt när utsläppen i stort sett bara var på norra halvklotet”

    Jag har undersökt saken närmare och konstaterat att det globala DTR inte har förändrats synkront överallt.
    Eftersom jag ställer mig skeptisk till homogeniserade temperaturdata där båda halvklotens mätningar slås samman, har jag istället valt att analysera faktiska, råa temperaturdata från specifika mätstationer.
    Vid en sådan direkt jämförelse framträder en annorlunda bild av verkligheten.