Dr. Ingemar Nordins inlägg om att Dr. Henrik Svensmark efter decennier av uppmärksammad forskning fått sparken från sitt universitet, DTU (Danmarks Tekniska Universitet), slog ner som en bomb.
Svensmark sparkas från sin tjänst – Klimatupplysningen
¤¤¤
Det blev ingen större debatt på KU om detta inlägg, men det är inte försent att ta till sig den intervju där Dr. Henrik Svensmark diskuterar med Dr Willie Soon och Dr Ronan Connolly, CERES. Den hjälper oss tittare och lyssnare att få grepp om frågan (länk 1). Alternativet är att läsa den svenska översättningen av intervjun i inlägget.
Det blev ingen större debatt men Dr. Lennart Bengtsson kommenterade snabbt:
”Beklagligt
För flera år sedan debatterade vi på en konferens. Jag delade inte Svensmarks uppfattning då och har inte sett några övertygande skäl till ändring. Detta är en normal uppfattning mellan aktiva forskare. Kan man inte övertyga sina kollegor så är det inte roligt. Även Einstein hade det inte lätt i början med sedan kunde han övertyga att han hade rätt. Svensmark har ännu inte lyckats med detta. Först måste man ändå övertyga sina kollegor och inte allmänheten.”
¤¤¤
Ingemar skrev att Dr. Svensmark är 68 år gammal och välkänd för sitt arbete med kosmisk strålning och moln och att han fortfarande arbetade aktivt och förberedde ett nytt experiment. Bara några månader tidigare, säger han, hade hans överordnade sagt till honom att hans forskning var viktig och att de ville att han skulle fortsätta.
Enligt Dr. Svensmark hade han också blivit utvald till att få en professur 2016 efter positiva internationella utvärderingar. En ny rektor blockerade dock hans förväntade befordran till professor, degraderade honom till seniorforskare (och sänkte hans lön). Detta drag gjorde det svårare för honom att säkra regelbunden forskningsfinansiering i Danmark.
År 2021 försökte DTU återigen avskeda honom, men han fick fortsätta, delvis säger han, på grund av protester från forskare med koppling till MIT och Princeton (Dr. Lindzen och Dr. Happer). Så långt inlägget.
¤¤¤
Dr. H. Svensmark har fallit undan radarn på senare år, men var livligt omdebatterad i samband med att hans och Dr. Nigel Calders bok ”The Chilling Stars A New Theory of Climate Change” publicerades, 2007. Boken beskrev utförligt hur frågan om det eventuella sambandet mellan kosmisk strålning och jordens klimat låg i luften redan under 1990-talet, men det var, som de skrev, inte den nyheten någon önskade höra när IPCC just hade börjat varna för att ökade halter av CO2 stod bakom 1900-talets modesta temperaturökning.
1995 ställde Dr. Svensmark frågan om kosmisk strålning kunde påverka molnen och i förlängningen jordens klimat. Han hade hört talas om en rapport från Dr. Knut Larssen och Dr. Egil Friis-Christensson vilken visade ett uppenbart samband mellan solaktiviteten och jordens temperatur under de senaste 100 åren.
Deras arbete tog inte upp orsaken till detta samband och det triggade igång Dr. Svensmarks nyfikenhet och intresse.
Den tänkta länken var kosmisk strålning – solaktiviteten/solvinden – atmosfärisk jonbildning – molnbildning, alltid med många delsteg på vägen
Sommaren 1996 hölls en konferens med ”space scientists” i Birmingham. Mer eller mindre av misstag blev Dr. Svensmark och Dr. Friis-Christensen inbjudna för att bidra med ett kort inlägg om solens påverkan på klimatet. Britain´s Royal Astronomical Society publicerade sedan en pressrelease från konferensen och det blev det första skrivna dokumentet i denna fråga.
När IPCC´s ordförande Dr. Bert Bolin senare blev tillfrågad om eventuella samband mellan kosmisk strålning och moln yttrande han enlig boken de numera kända orden,
”I find the move from this pair scientifically extremly naiv and irresponsible”.
Dr. Svensmarks idé mötte motstånd på flera sätt, inte minst svårigheter med att få bidrag till att komma vidare i sin forskning. Hans resonemang var dock övertygande. Samtidigt var det ingen större hemlighet att han trampade den så kallade avgjorda klimatvetenskapen (”Science is settled”, Al Gore) på tårna.
Efter 2017 blev det väldigt tyst kring Dr. Svensmark och klimatdebatten gick vidare i klimatkonventionens konsensusspår. Enligt Naturvårdsverket är Målet med konventionen att stabilisera halterna av växthusgaser i atmosfären på en nivå som förhindrar att mänsklig aktivitet påverkar klimatsystemet på ett farligt sätt.
Ett alltmer kvävande mål som man bör ställa många frågor kring!
Ungefär samtidigt med Dr. Svensmarks uppseendeväckande avsked kom boken:
“CANARY In a CLIMATE WORLD Climate Realism vs. The Net Zero Myth.
38 Experter utmanar berättelsen om Net Zero” ut.
Här har 38 experter fått möjlighet att på några få sidor beskriva varför de blivit en av Klimatfrågans kanariefåglar, de som varnar för ”skadlig luft i begränsade utrymmen”, de med en uppfattning som skiljer sig från ”det normala” mellan aktiva forskare.
Kanariefågeln Dr. John Clauser poängterar att verklig sanning endast kan erhållas genom att noggrant observera naturliga fenomen samt att god vetenskap alltid baseras på goda experiment. Han varnar för pseudoscience och berättar att Nobelstiftelsen har grundat en ny panel för att komma ifrån den frågan, International Panel on Information Environment, IPIE. Den panelen ska enligt uppgift traska vidare i IPCCs fotspår. Dr. Clauser menar att de begår ett stort misstag eftersom IPCC är en av de största källorna till felaktig eller ofullständig och skadlig information. IPIE uppges bland annat bestå av en professor i journalistik och en annan i sociologi …
När det gällde kvantmekaniken fann Clauser elefanten i rummet och nu menar han att han funnit motsvarande elefant i klimatfrågan eftersom IPCCs klimathot bygger på en svag drivkraft medan de dominerande krafterna när det gäller väder och klimatförändringarna är naturliga och oerhört mycket kraftigare.
Vilka naturliga krafter driver molnen och klimatet?
¤¤¤
Kanariefågeln Svensmarks eget bidrag i boken (kap. 5) har rubriken
Cosmic Rays, Clouds and Climate.
Kortare än så går det nog inte att beskriva hans hypotes.
Svensmark försvarade sin Ph.D. i fysik från Danmarks Tekniska Universitet 1987 och har sedan haft forskningsuppdrag på Danmarks Meteorologiska Institut, Niels Bohrinstitutet och University of California, Berkeley.
1995 ställde han som sagt frågan om kosmisk strålning skulle kunna påverka molnen och på så sätt länka solaktiviteten till jordens klimat. Den idén kunde testas genom att jämföra vad satellitobservationer har att säga om molnutbredningen på jorden med förändringar i den kosmiska strålningen.
De första testresultaten var lovande och 1995 presenterade han sina resultat för Dr. Eigil Friis-Christensen. 1997 blev Dr. Eigil F.-Ch. ny direktör för det danska National Space Centre (DNSC) och 1998 gjorde han det möjligt att överföra Dr. Svensmark dit. Det gav den väl utbildade Dr. Svensmark nya möjligheter att arbeta vidare med sin fråga.
Det verkade finnas en länk mellan kosmisk strålning och moln och nu blev den största utmaningen att förstå den eller de fysikaliska mekanismerna bakom.
Tidigt spekulerade Dr. Svensmark ungefär så här:
När molndroppar bildas måste det finnas en yta på vilken vattenångan kan kondensera. Denna yta erhålls av molnens kondensationskärnor. Det är aerosoler större än 50 nano-meter. Många av dem bildas när gasmolekyler slås ihop till små aerosolpartiklar. Efter några dagar kan dessa växa genom att ytterligare absorbera gasmolekyler till dess att de blir stora nog att fungera som kondensationskärnor. I takt med att sådana kärnor ändras förändras även molnens egenskaper.
Tanken var att den kosmiska strålningen hjälper till att stabilisera nybildade aerosolpartiklar genom att jonisera luftmolekyler, som sedan växer till kondensationskärnor. Ökad kosmisk strålning skulle på så sätt öka halten av kondensationskärnor i molnen och skapa mer moln – och längre temperatur.
2004 fick Dr. Svensmarks grupp en stor donation som möjliggjorde experiment och 2007 kunde de publicera sitt resultat – det fanns en trolig mekanism som länkade kosmisk strålning till aerosolbildning.
Men, nästa fråga? Ledde denna aerosolbildning även till fler kondensationskärnor i molnen? Sedan 2009 har olika grupper utfört Numeriska Modeller i mängd och de tydde på att de små aerosolerna försvann.
Dessa negativa resultat spreds som bevis för att denna del i hypotesen inte höll. Det blev senare ett centralt argument i IPCC för att avfärda Svensmarks hypotes.
Dr. Svensmark misstänkte dock att datamodellerna inte tog hänsyn till samtliga parametrar av betydelse.
OCH!
Vid närmare betraktande sa´ Naturen själv ifrån. Vid Coronal Mass Ejektion (CME) uppför den sig just så som Dr. Svensmark förutspått i liten skala.
Resultatet som visade överensstämmelse mellan hypotes och experiment publicerades i Nature Communication 2017.
¤¤¤
Forskaren Dr. Nir Shaviv har visat att när solsystemet rör sig genom särskilda områden i Vintergatan slutar många massiva stjärnor sitt liv och blir supernovor vilka är den primära källan till kosmisk strålning. Det är en cyklisk process på 230 miljoner år, där hög kosmisk stålning sammanfaller med jordens istidscykel. Detta öppnade för totalt nya perspektiv.
I avsnittet supernovae and life on Earth visar Dr. Svensmark dessutom på eventuellt samband mellan supernovor och evolutionen från Kambrium och framåt.
Men, en viktig fråga återstår – hur betydelsefullt är sambandet?
¤¤¤
För att noggrant kunna utvärdera denna fråga måste klimatmodellerna inkludera molnbildningen inklusive den kosmiska strålningen.
Mycket kosmisk strålning mer moln och längre temperatur, lägre halt av kosmisk strålning ger däremot högre temperatur.
Ju fler kosmiska samband som avslöjas blir CO2-roll allt mindre i den jordiska klimatfrågan och den närmar sig alltmer den rena klimatkänsligheten på 1 ℃ per fördubbling av CO2-halten i atmosfären. Se:
Var finns det påstådda sambandet mellan jordens temperatur och atmosfärens CO2 -halt
¤¤¤
Dr. Svensmark stod just i begrepp att gå djupare in i frågan och möjligen närma sig svar på hur betydelsefullt det kosmiska sambandet är för de ständiga klimatförändringarna, men han har nu berövats möjligheter att få svar på frågan.
Tankarna går allt som oftast till Nils Ferlins ord från 1957,
”Vi upptäckte mer och mer och jorden blev större och större.
Upptäckte ändå mer och jorden blev bara en prick,
en liten leksaksballong i oändligheten.”
Det finns ytterligare 36 intressanta fåglar att fördjupa sig i.
Länkar:
Cosmic Rays and Climate: Henrik Svensmark’s Controversial Research
Henrik Svensmark Fired After Years of Climate Research
Ann Löfving-Henriksson augusti 2026
Det här tycker jag är ett intressant ämne med intressant information som öppnar för nya möjligheter att förstå klimatets svängningar. Men jag fastnar i följande mening, ”Forskaren Dr. Nir Shaviv har visat att när solsystemet rör sig genom särskilda områden i Vintergatan slutar många massiva stjärnor sitt liv som supernovor vilka är den primära källan till kosmisk strålning.”
Kan det vara ett översättningsfel?
# Lars Cornell, tack för påpekandet.
Ändrat till korrekt översättning nu.
/ Ann
Tack, Ann L -H, väl presenterat!
Onekligen intressant – och visar hur långt vi har kvar innan vi har någon klar bild av vårat komplexa klimatsystem.
Själv har jag länge stört mig på detta ensidiga fokus på koldioxidens betydelse – den förminskar vetenskapen om klimatet, sannolikt till en så låg nivå att det blir samhällsfarligt.
Samhällsfaran som dagens klimatvetenskap serverar oss – är sagan om det stabila förhistoriska klimatet och att 280ppm är nyttigare än 500ppm.
Vi har ju observationer och historia kring klimatet – men detta sopas helt under mattan av bl a IPCC.
Vårt moderna samhälle har helt mörkat det faktum att vi genomlidigt en stor mängd mycket farliga kallperioder under dom allra senaste århundrandena.
Att vi gjort just det tror jag beror helt på att jorden blivit kallare dom senaste 6000 åren.
Vi har återigen massor av glaciärer.
Titta på den moderna klimatforskningen och inte minst IPCC – dom har ingen aning om varför jordklotet blivit så kallt, vid så många tillfällen dessa senaste århundranden.
Men – nu plötsligt, när det blivit 1 grad varmare än på Lilla Istiden, så utmålas denna grad och koldioxiden som en fara.
Det är helt obegripligt.
När så Svensmark kommer in med en omfattande och vetenskaplig pusselbit, som kan hjälpa oss att förstå mer av klimatet – ja, då slängs det rakt ut genom fönstret och bemöts av flera auktoriteter med en högst märklig fientlighet.
Men – så tycks idag klimatvetenskapen famla sig fram, ner eller bakåt i sin egen förträfflighet, i sin allvetande upphöjdhet. ” Ni skall inga andra gudar hava..”.
Problemet är fortsatt att koldioxidhypotesen inte kan förklara en enda temperaturförändring på jordklotet sedan förra istiden.
Inte ens temperaturnedgången 1940 – 1980 kan förklaras av koldioxidhypotesen, särskilt inte den….
Lilla istiden, i vår relativa nutid, kan inte alls förklaras av koldioxidhypotesen – varför dök den upp, när människan redan börjat höja koldioxidnivån?
Medeltida värmeperioden och dess ” Megatorka” världen över kan inte heller förklaras, på minsta sätt, av koldioxidhypotesen.
Den plötsliga värmeperioden, på norra halvklotet, 1900 – 1930, kan inte heller förklaras av koldioxidhypotesen.
Ingenting kan förklaras av koldioxidens inverkan på dom observationer vi faktiskt gjort, som är vår verklighet!
Men uppvärmningen 1980 – 2020, måste väl ändå vara koldioxidens fel?
Näää, verkligen inte, vi har ju under samma tid mätt upp en våldsam ökning av solinstrålningen på Norra Halvklotet.
Hur har IPCC, FN och EU och dess klimatresonemang/forskning bemött detta?
Jo – med största möjliga tystnad.
Att Svensmarks komplexa forskning slängs ut – blir i det sammanhanget fullt förståeligt!
Ingen får svära i klimatkyrkan och verkligheten och vår historia är Absolut Förbjuden, inom dess stenväggar.
Något givande samtal kring klimatets komplexitet eller dess historia är inte att förvänta.
Hoppas Svensmark kan finna nya vägar för sin forskning!
3 och övriga ( även om det inte tycks föreligga något intresse för de senaste 50 åren jämfört med vad som hände under tidigare århundraden? så kan det kanske ändå vara av ett visst intresse att känna till)
Bifogar här tillgängliga fakta för de senaste 50 åren för jordens bergglaciärer. OBS: Inkluderar inte de två landisarna
Här är de bästa aktuella uppskattningarna, från World Glacier Monitoring Service (WGMS) :
1. Global glaciärmassförlust, 1975/1976–2025 (50 år)
2. Total kumulativ massförlust: omkring 9 580 ± 620 Gt sedan 1976, motsvarande cirka 26,4 ± 1,7 mm havsnivåhöjning.
3. Av dessa 9 580 Gt har 7 500 Gt förlorats sedan år 2000 — det vill säga 79 procent av den totala förlusten sedan 1975 har skett bara de senaste 25 åren.
4. Den globala förlusttakten har accelererat från mindre än 100 Gt/år 1976–1995 (med enstaka år av viss massökning), till omkring 230 Gt/år 1996–2015, och vidare till cirka 390 Gt/år 2016–2025.
Bara en kort fråga
Jag noterar att Svensmark är 68 år. Kan de helt enkelt vara så att han helt enkelt pensionerats?
Nr 4 Lennart Bengtsson
Vill du säga något med den kommentaren?
Växte inga glaciärer 1961 – 1990?
Smälte inga glaciärer 1900 – 1930?
Borde inte glaciärerna smälta, när solinstrålningen ökat kraftigt efter 1980?
Eller tänker du att glaciärerna smälter idag, fast grönland ganska litet, på grund av mer koldioxid?
Men jag har ett par frågor till dig.
Varför blev det nyis på västkusten i april 2026?
Varför hade vi 5 minusgrader i västsverige i maj 2026.
Varför har pimpelsäsongen i västsverige startat så ofta redan i november under 2020 – talet?
Mina egna svar, som är ovetenskapliga, på ovanstående frågor är att:
Vi redan har farligt låg solvinkel i o m jordaxelns lutning, så vi har blivit extra känsliga för kalluftsutbrott här i norr.
Därför blev också Lilla Istiden så förödande kall.
Som vi såg i Augusti förra året, Halmstad nytt köldrekord för lägsta nattemperatur, trots att mätningarna startade 1881.
Som jag ser det behövs bara en liten knuff i atmosfärscirkulationen, så är sverige återigen inne i en ny liten istid…
Marginalerna är oerhört små.
# 3 Magnus b.,
Ditt allsidiga ”uppkast” som omedelbar kommentar till inlägget visar att Du fritt reflekterar över vad Du ser, läser och hör på ett sätt som få. Intressant och mycket givande!
Underbart att läsa. 🤩
4
Jag redovisar endast tillgängliga uppgifter. Du kan själv kolla uppgifterna om Du tvivlar
Så vitt jag kan bedöma föreligger det inga uppenbara samband mellan Dina olika väderuppgifter från Västsverige och jordens bergglaciärer, inte ens svenska bergglaciärer.
Nr 8
Själv är jag övertygad om att just dessa ting, och temperaturer, beror av sol, moln och hav – och till mycket lite del 420ppm koldioxid, eller 280ppm..
Tack Ann
Svensmarks forskning kanske är obekväm för den som vill tro att klimatet är en fråga som inte har annat än CO2 som styrmedel.
För att kasta in lite ved i brasan så kan jag väl hänvisa till Hans Wson Ahlmann:
https://archive.org/details/glaciervariation00ahlm/page/10/mode/2up
Där han 1953 skrev en text om sina observationer om Glaciärernas tillbakagång.
Detta startade långt före CO2 kunde ges skulden!
Att vi har varierande atmosfärpåverkan på klimatet vet vi . Det sker tydligt efter stora vulkaneruptioner.
Det finns även forskning som har kommit upp med begrepp som ”Solar Brightening”
Runt stora städer är denna förändring synlig och kopplad till den Clean air act som resulterat i en 90% rening av SO2 från utsläppen sen 1970 talet.
Under samma period ser vi solen allt skarpare och mer ofta.
Synd att vi inte har en kår av forskare med genuin nyfikenhet och öppenhet för naturens olika nycker!
8
Notera att jag i min kommentar inte på något sätt berört atmosfärens växthuskoncentration utan endast redovisat aktuella mätresultat.
Du är säkert inte den ende , inte minst på dessa spalter, som följer sin magkänsla med full övertygelse, precis som flickan Greta, journalisten Bjerström och deras följe.
Vårt klimat äger rum i den marknära atmosfären, där vi och Jordens övriga liv på land finns. och ingen annanstans. Det är över längre tid. Över kortare tid är det väder. Det beror på hur mycket kortvågig solvärme som når jordytans mark, växtlighet och särskilt hav med värmande effekt på atmosfären.
Begränsande faktorer är moln och stoft i atmosfären, mörka dygns- och årstider, minskande solvinkel mot polerna, reflektion från jordytan SAMT cykliskt växlande solvind och kosmisk instrålning i atmosfären med effekt på molnbildning och nederbörd.
Detta är vad jag funnit själva berättelsen. Sedan kan den studeras, mätas, exemplifieras, beläggas och diskuteras till döddagar. Den finns ändå kvar.
Att sparka Svensmark är att ta bort ett hjul från den vagn som enkelt förklarar klimatet. Illvilligt och medvetet. Det måste bekämpas!
Det är ganska uppenbart att klimatfrågan blev politiserad redan tidigt. Det är inte bara Svensmark som blivit utslängd utan någon riktig diskussion. Medlen för alarmisterna som hemskt gärna VILL att IPCC och journalisterna har rätt är sällan sakliga argument och väldigt ofta administrativa straff av olika slag. Det har förstört klimatvetenskapen som vetenskap och, skulle jag vilja hävda, försenat utvecklingen med flera tiotals år.
Lennart Bengtsson nr 4
Må vara att du endast redovisar faktiska mätresultat, men du har väl sannolikt också funderat över orsaken till dessa massförluster?
LB, #11,
Lågt. Du avfärdar, på grund av missförstånd – avsiktligt eller inte, Magnus blomgrens resonemang kring de klimatologiska randvillkoren baserade på uppmätta/observerade data i den del av världen som resonemanget gäller – genom att likna detta med Gretianers och Bjerströmskans påståenden om galopperande klimatkris.
Lågt!
Du kan prestera bättre än så.
Det var i samband med att SVT sände ett program i slutet av 90-talet om Svensmarks teorier som jag blev intresserad av klimatet. Skulle aldrig ske idag av SVT eller annan TV kanal.
Och om vi nu skall diskutera massförluster av is, oavsett om det är glaciärer eller landis … så vore en intressant jämförelse vara antalet gigaton som ”försvann” när senaste istidens täcke drog sig tillbaka … o då är så klart en förutsättning att räkna på samma sätt o inte jämföra enskilda år med medelvärden … tror personligen inte att människans utsläpp av koldioxid var en kraftigt drivande faktor då för sådär en 16000 år sedan …
Svensmarks teori kräver en kedja av händelser, som leder till att solaktivitet påverkar molnbildningen. Kedjan är bevisad fram till att förändringar i mängden kondensationskärnor, som behövs för att moln ska bildas, faktiskt leder till förändringar i molnighet. För det är obevisat.
Lennart Bengtsson har kommit med en invändning som förefaller övertygande, nämligen att att det finns gott om kondensationskärnor oavsett om deras antal varierar något på grund av solaktivitet. Hur har Svensmark ställt sig till den invändningen?
Vill bara inflika att diagrammet ovan förutom att det förklarar ovetenskapen i CO2 påstådda påverkan även är en i det närmaste idealisk utveckling enligt de naturliga variationernas utseende, i de senaste årtusendenas stora klimatnedgång, där alla som studerat Elliott-utvecklingar nog känner igen den senaste slagiga utvecklingen vid ”golvnivå” som en s.k. fjärde våg. I väntan på en avslutande femte våg. Neråt. Senaste årens uppladdning med starka vågor uppåt, vilket är den normala avslutningen av en sådan fjärde våg, med fördröjda rekyler, sannolikt beroende av Hunga Tonga, vilket ev gett plats för andra fördröjande faktorer, ger mig kalla kårar och kommer att slå världens befolkning i skallen så det blir farligt även för tomma sådana. Direkt, eller med ytterligare positiv fördröjning om vi har tur. Och då hjälper det inte att sparka några obekväma eller mobilisera en här av rödgröna politiker eller journalister. Huvvaligen.
Nr 15 foliehatt
Jo, lite lågt – men jag utmanar ju också det ledande narrativet och dess bakomliggande hypoteser..så det blir en smula provocerande.
Själv har jag 0 problem med Lennarts ibland nedlåtande attityd – så länge det gäller mig själv.
Svårare blir det när pålästa forskare och andra sågas med billiga utlåtanden, då brukar jag säga ifrån.
Jag har ju levt ett helt yrkesliv bland professorer och forskare – dom har sina revir, sin stolthet och sina projekt att driva.
Det är alltid en fight dom emellan, om vem som har rätt, vem som är bäst och vem som tjänar bäst och vem som skall få medel till nästa projekt.
Ofta tyckte jag dessa professorer var en smula omogna – men det fanns åtminstone en orsak till det.
Inom en mjuk vetenskap, som klimatvetenskapen, blir det lite pajkastning – precis som inom psykologi och socialt arbete odyl.
Mycket återstår att lösa inom klimatvetenskapen – därför bör observationer och historia var fortsatt viktiga inom den forskningen.
Dagens klimatvetenskap bygger dock, enligt mig, på helt fel grunder – klimatet har aldrig varit stabilt och någon särskilt hög medeltemperatur föreligger inte idag.
Det Vet vi utifrån hur våran föränderliga natur lämnat spår i olika former i avlagringar odyl.
Att fundera över koldioxidens eventuella magi – är dock intressant!
Lars K #18,
Om jag minns rätt så menar Svensmark att vi har dålig koll på molnbildningen ute till havs. Låga moln reflekterar solljuset bäst. Och där ute finns kanske inte så gott om kondensationskärnor. Om det skall påverka jordens temperaturer så handlar det främst om hav och det handlar om tropikerna varifrån värmen sedan transporteras norrut och söderut till tempererade breddgrader.
Jag vet inte vilken koll man har på molnbildningsprocessen där.
#4
Alla skattningar av glaciärförluster är extremt osäkra eftersom trenden för den helt dominerande inlandsisen, Östantarktis (typ 80%) är ytterst oklar. Nedan trenden mätt på tre olika sätt:
https://tc.copernicus.org/articles/14/349/2020/tc-14-349-2020-f01-thumb.png
Alla tre är osäkra eftersom alla är beroende av GIA-korrektion, d v s hur berggrunden under inlandsisen beter sig. Vilket är mycket osäkert. Nedan åtta olika GIA-modeller för Antarktis:
https://agupubs.onlinelibrary.wiley.com/cms/asset/1e63fbc6-a48d-453f-9bd3-4919197a8054/jgrb51788-fig-0002-m.jpg
Som ett litet tillägg till #22. Här en bild som visar skillnaden mellan de åtta GIA-modellerna ovan och verkliga mätvärden. Som synes ligger ingen ens i närheten av verkligheten. Och observera att det inte finns några mätningar alls i Östantarktis inland, eftersom berggrunden där är täckt av tusentals meter is.
https://agupubs.onlinelibrary.wiley.com/cms/asset/b820218d-75fc-467f-ba47-55b448a786b2/jgrb51788-fig-0005-m.jpg
Är det inte så, att när solvinden minskar i styrka som exempelvis vid solminimum, minskar skyddet mot inträngning av kosmisk strålning? Härav hypotesen om en ökning av kondesationskärnor skapade av interferens mellan energirika kosmiska strålar med luftens molekyler och aerosoler. Låter mycket troligt, men kräver mycket empirisk forskning för konkreta bevis. Datamodeller kan knappast användas som motbevisning.
#21 Ang koll på moln och albedo.
Är det inte så att vi har ett mätbart mått på jordens Albedo och att detta har ändrats på de aktuella 40 åren?
Jag gör en random sökning och får fram denna:
https://essd.copernicus.org/articles/16/1007/2024/
Jodå ! Det mäts! Men vad säger datan?
https://essd.copernicus.org/articles/16/1007/2024/essd-16-1007-2024-f13.png
Vad hände 1991? Albedot påverkades påtagligt flera år efteråt?
”This very large stratospheric injection resulted in a reduction in the normal amount of sunlight reaching the Earth’s surface by roughly 10% (see figure). A volcanic cooling ensued, leading to a decrease in Northern Hemisphere average temperatures of 0.5–0.6 °C (0.9–1.1 °F) and a global decrease of about 0.4 °C ”
Jag har för mig att SO2 injektionen var i samma storleksordning som den som idag inte längre sker tack vare clean air act.
Många, många tack för alla som debatterat utan att likt Lennart B. avfärda Svensmark med konsensus inställningen att Lennart B.´s ställer sig bakom ”en normal uppfattning mellan aktiva forskare”.
Det blev ju inte bättre när L.B. visade sig så dåligt insatt i frågan att han påpekade att Svensmark just fyllt 68 och därmed bör ha gått i pension.
Mitt inlägg här byggde på den artikel som Svensmark själv skrev till boken om ”Kanariefåglarna”.
Vill man få en mer fyllig uppdatering i frågan kan jag verkligen rekommendera den första länken från Clintel vilken beskriver Svensmark´s diskussion med Soon och Conolly i videon till Ingemars inlägg.
Den länken vore värd ett eget inlägg.
#10 Lasse, håller med Dig om att” det är synd att vi inte har en kår med forskare med genuin nyfikenhet och öppenhet för naturens olika nycker”.
Det verkar som att den politiskt korrekta vetenskapen har sådan makt att nya perspektiv hindras, utan vetenskapliga motargument.
Fortsättning på # 26
Ju mer kött på benen som läckert ut kring den här omdebatterade delen i klimatfrågan så blir frågan om molnbildningen mer och mer intressant.
Clauser har sin idéer som underlag till molntermostaten och Svenmark har kommit så långt i sin forskning att han nu ville undersöka själv molnbildningens beroende av den kosmiska strålningen för att kunna skilja den från CO2-halten och på så sätt kunna göra fördjupade beräkningar kring vad som driver klimatförändringarna.
Tyvärr tycks ”aktiva forskare” inte särskilt intresserade av denna fördjupning.
Orsak och verkan är vad klimatvetenskapen handlar om.
Det gör det trist att några forskare började med att fastslå orsaken, ”the cause” och sedan fått hjälp av andra forskare och allmänhet att lägga till upplevd verkan och helt bortse från all annan möjlig orsak.
För mig har det har blivit ett totalt haveri för de vetenskapliga principer jag levt efter som forskare och civilingenjör.
I tråden ovan ser vi hur Magnus blomgren och Lennart Bengtsson delar ut fakta och upplevelser till varandra utan att som Lennart skriver: ”Notera att jag i min kommentar inte på något sätt berört atmosfärens växthuskoncentration utan endast redovisat aktuella mätresultat.”
Det har lagts censur på spekulationer eller diskussioner om orsaker till det som händer. Precis allt ska pressas in under en dogm om att mänsklighetens utsläpp av växthusgaser eller aerosoler står bakom alla uppmätta anomalier som kan observeras för klimat eller väderhändelser sedan 1945, ty längre tillbaka än så är det inte meningsfullt att ”träna” klimatmodellerna i CMIP6.
Men det finns alternativ till växthusgaser, som kan påverka klimat och väder. Nicola Scafetta har gett ut en bok: ”The frontier of climate Science”, där han pekar på att planeters gravitation och det faktum att solens centrum rör sig i förhållande till solsystemets masscentrum ger upphov till periodiska förändringar och att det ger upphov till resonanser som stämmer väl med vad som kan ses och har setts under hundratals till tusentals år i variationer hos O18, tex. Solfläckarnas ca 11 åriga variation är ett exempel.
Vi sitter i en omvärld där allt roterar och rör sig, men har dragit slutsatsen att före 1945 var jorden, solen, planeterna och hela universum fruset och helt stillastående.
Och mer behöver vi inte modellera eller förstå.
Moln bildas när relativa fuktigheten närmar sig 100 %. Mig veterligen finns det inga mätningar som överstiger 100 % i atmosfären. När man lyfter en luftpartikel sjunker temperaturen samtidigt som relativa fuktigheten ökar snabbt. Förekommer det inga uppvindar bildas inga moln och när luften sjunker så löses molen upp. Det är atmosfärdynamiken och orografiska hinder som bestämmer moln och nederbörd. Detta är grundläggande meteorologi. Att det regnar väldeliga i Bergen t ex beror på förhärskande västvindar och betydligt mindre nederbörd på andra sidan norska fjällen beror på att luften sjunker där och molnen löses upp. Här kan jag säkert säga att det råder konsensus mellan meteorologiskt utbildade.
Observationer för de senaste decennierna visar att molnen ökat något över hav och miinskat över land vilket bidragit till ökad globalstrålning över de flesta landområden.
Jag har ingenting emot Svensmark som verkar vara en god fysiker och hygglig person men jag ser inga övertygande skäl vare sig från empiri och teori att mannens idéer om kosmiskt inflytande är rimligt och har sagt så offentligt. Vad sedan skälen till att han lämnar sin tjänst kan jag inte avgöra. Det får Ni fråga de danska myndigheterna
Jag har ingen enkel förklaring till att moln minskat över land och ökat över hav.
Det finns flera möjligheter. En kan vara att markytan torkat ut, en annan kan vara cirkulationsändringar som påverkas av en ökad transport av vattenånga mellan områden med avdunstning och områden med kondensation då vattenånga i atmosfären ökar vid högre temperaturer enligt Clausius Clapeyrons regel. Det är detta som ger mer snöfall i polarområdena vilket observeras på Grönland.
En tredje orsak kan vara renare luft med ökad globalstrålning som följd.
14
De viktigaste faktorn är faktiskt ändringar och variationer i nederbörd samt för lågt liggande glaciärer av högre temperaturer. Vi behovet inte ens spekulera över orsaken till temperaturökningen.
Varje enskild glaciär kan hyggligt bestämmas från månadsmedelvärden för temperatur och nederbörd. Men varierar från glaciär till glaciär.
När det gäller lågt liggande svenska glaciärer är temperaturen avgörande medan glaciären på Kilimanjaro på en höjd av nästan 6000 m är det nederbörden som är avgörande liksom för de högst belägna glaciärerna i Alperna osv osv osv
#30
”Mig veterligen finns det inga mätningar som överstiger 100 % i atmosfären.”
???
Övermättnad är en central del av mekanismen när nederbörd bildas i moln, och det finns numera kvantitativa mätningar av fenomenet:
https://www.nature.com/articles/s41612-019-0063-y
#24
”Är det inte så, att när solvinden minskar i styrka som exempelvis vid solminimum, minskar skyddet mot inträngning av kosmisk strålning? ”
Jo, och sambandet är så direkt att ett av de bästa sätten att mäta solaktiviteten faktiskt är att mäta den kosmiska strålningen:
Kosmisk strålning (neutronflöde) mätt i Uleåborg:
https://cosmicrays.oulu.fi/webform/monitor.gif
Motsvarande solfläckscykler (motfas!):
https://www.researchgate.net/profile/Allen-Davis/publication/269116671/figure/fig3/AS:614130356609026@1523431495227/The-sunspot-cycle-over-the-last-several-decades-cycles-19-24-The-lifetimes-of-selected.png
Faktum är att kraftiga solminima i det förflutna som t ex Maunder- och Spöringminima kan detekteras genom toppar i mängden kosmogena isotoper (t ex Kol-14).
För dom väderintresserade:
Snabbt intåg av höstkänsla i trollhättan, trots sommarmånad.
5 grader i morse igen och bara 16 på dagen, flera sådana nätter dom senaste veckorna har nu fått träden att gulna så smått och vinden blåser runt löven.
Värre var det förra årets augusti – då fylldes våra augustiskogar av stora trastflockar, som då flydde den ovanligt tidiga hösten i norr – dom kom en hel månad tidigare.
Och – ja även västkusten fick ju då nya köldrekord för nattemperaturen.
Vädret visar våran sårbarhet för kyla här i norr – trots år 2026 och trots en värmeperiod i Klimatet.
Den sårbarheten och det långa avståndet till instrålningstoppen för 8000 år sedan – känns betydligt allvarligare en 1 grad högre medeltemperatur dessa senaste 100 år.
1 grad upp hjälper föga framöver – minsta lilla dipp i solinstrålningen eller minsta ökning av molnigheten…och vips så pratar alla om Istiden igen.
Vi har väldigt små marginaler här i norr, det är fakta.
Ett litet uppvaknande skedde i politiken – när dom upotäckte att isbrytarkapaciteten inte räckte till, nya är beställda.
Jag tycker som signaturen Lasse – det var intressant med pinatubo 1991, pang – det blev plötsligt 0,5 grader kallare, nästan på direkten.
Var fanns koldioxidens skyddande ” filt” då?
Näpp – marginalerna till kölden är mycket små, här hos oss.
Koldioxiden vs naturliga fluktuationer?..Där vinner naturliga fluktuationer varje dag i veckan.
35
Det hade kunna bli en hel grad men en El Nino inträffade och värmde upp lite.
Lite komiskt hur snabbt tty plockade ner Lennart Bengtsson och hans siffror angående glaciärernas avsmältning angående osäkerheten i mätningarna? Lite längre tid tog det för ”forskarna” på Odin att begripa att de blivit totalt blåsta av satellitmätningarna när de körde fast i isen. En sak är säker – många inom klimatindustrin stirrar sig blinda på sin egen forskning och glömmer ofta bort verkligheten och litar på modeller eller mer eller mindre fantasifulla uppskattningar som givetvis ska stödja den egna uppfattningen.
# 30 Lennart B. det här inlägget var tänkt att handla om eventuellt samband mellan kosmisk strålning och klimat. Det är ju smart att komma ifrån den debatten genom att utesluta den kosmiska strålningen.
Magnus Blomgren [35]; Du skriver, ”Näpp – marginalerna till kölden är mycket små, här hos oss”. Ja, visst är marginalerna små på våra breddgrader. Nej, CO2 kompenserar ingenting. Meteorologerna undviker att förklara varför vår nordliga jetström inte kan hållas på plats, även fast det är sommar (stor okunskap förmodligen). Någonting i solens spektrala innehåll har förändrats, där UV har stor påverkan på stratosfärens temperatur, men som nu verkar ha reducerat inflöde av energi.
37
Jag gjorde alldeles klart att jag endast uttalade mig om bergsglaciärer och inte om glaciärer på Grönland och Antarktis. I uppskattningar av havsvattennivån är det brukligt att separera bidraget från (a) expansion av havsvattnet till följd att uppvärmning. (b) smältvatten från Grönland, (c)Antarktis samt (d) bergsglaciärer inkluderande Vatnajökull så helt enkelt allt utanför Grönland och Antarktis. Naturligtvis föreligger osäkerheter med det vimlar av artiklar och studier över mängder av enskilda bergsglaciärer. Jag hänvisar speciellt till diverse detaljerade sammanställningar rörande bergsglaciärer t ex av Atsumu Ohmura som finns tillgängliga för nedladdning
AI kan säkert ge en sammanställning
33 Tack för information och artikel .
Det rör sig dock om extremt små värden av övermättnad men visst kan aerosoler påverka vissa typer av stratiforma moln och dimma. Huvudelen av jordens moln är emellertid en konsekvens av atmosfärdynamiken
38
Min uppfattning, hoppas jag, torde vara alldeles klar
Jag anser inte att det finns övertygande skäl, vare sig empiriska eller teoretiska, att kosmisk strålning påverkar jordens klimat på ett sätt som är mätbart från meteorologiska parametrar som temperatur, nederbörd, fuktighet eller vind. Inte heller någon effekt på jordens strålningsbalans.
Vänligen ge en referens till en artikel där detta tydligt framgår!
#40
Jag erkänner att jag missade att du endast avsåg bergsglaciärer. De är i och för sig så små att effekten på havsnivån är rätt försumbar, men jag håller med om att de allra flesta (dock inte alla) bergsglaciärer retirerar, och att de har gjort det i stort sett kontinuerligt sedan mitten av 1800-talet.
De startade då reträtten från den största utbredningen de haft sedan slutet på den senaste istiden. Jag har intresserat mig en del för glaciärer och har besökt sådana på alla kontinenter utom Afrika och Australien (men däremot Nya Zeeland), och det ser alltid likadant ut. En tämligen färsk, i stort sett vegetationslös ändmorän några hundra meter till någon kilometer framför den nuvarande iskanten, och utanför den ingenting förrän man hittar ändmoräner från den senaste istidens slutskede, många tiotal till många hundratals kilometer längre ut.
Enligt litteraturen finns det dock enstaka glaciärer med tidig-till mellaholocena ändmoräner, men jag har personligen aldrig sett någon.
Lennart B #42,
Nu är du orättvis. Det finns gott om klimathistoriska belägg för att solen påverkar klimatet – på sikt. Vi vet att plötsliga impulser av kosmisk strålning kan ge nästan omedelbara effekter på molnbildningen. Men det rör sig om långa perioder av ökad eller minskad molnighet för att det skall påverka t.ex. den globala värmen. Hur det är med nederbörd, fuktighet eller vind vet jag inte – Hur skall vi ens mäta dem historiskt?
Jag föreställer mig Svensmarks värld så här: Först en liten procentuell påverkan av de tropiska haven under flera år. Därefter strömmar vattnen och luft söderut och norrut. Därefter kan detta påverka atmosfären över land.
Hur som helst så är det kosmologiska effekter vi har att göra med och vi kan inte förvänta oss utslag på temperaturen i morgon dag. Du brukar själv påpeka att vi inte kan dra några slutsatser från väder när det handlar om klimatet. 50 år eller så?
Nu har solens aktivitet minskat sedan ungefär 2005 och vi borde, enligt Svensmarks teori, kunna se en klar avsvalningseffekt ungefär nu. Det har vi inte sett. Åtminstone inte tydlig. Å andra sidan så har vi en ökad direkt solinstrålning (globalstrålning) sedan flera år som motverkar avkylning.
Du får ha lite tålamod Lennart – ungefär 50 år till. 🙂
Självklart kan folk välja att forska i vad de finner intressant. Folk har mer och mer ledig tid och data och information är mer eller mindre tillgänglig för alla. AI kan vara en hjälp i arbetet.
Emellertid vill de publicera sina resultat får de finna sig i att bli kritiserade. Och får man ingen gehör eller förståelse för sitt vetenskapliga arbete så kan de knappast förvänta sig ekonomiskt stöd.
Det finns exempel när lysande forskar som Einstein hade stora svårigheter att få stöd för sin relativitetsteori mycket beroende att nästan ingen begrep den. Först när man empiriskt kunde visa att observationerna stödde teorin ändrade sig saken fullständigt.
Dagens väder och klimatberäkning är baserat på grundläggande fysik som varit känd i mer än 150 år och numera har vi grundläggande förståelse för atmosfärfysik samt tillgång till globala observationer vilket gjort det möjligt att producera väderprognoser för hela jorden. Detta görs rutinmässigt av de ledande meteorologiska instituten världen över och i Europa sedan 50 år gemensamt vid ECMWF.
Sedan några decennier har forskarna använt samma slag av beräkningar för att förstå jordens klimat på ett grundläggande sätt. Har man sedan en sådan modell kan man lätt ändra på solstrålningen eller jordbanans form för att se vad som händer eller som skett under senare år vad som skulle kunna hända om man ändrar på atmosfärens sammansättning som att öka växthusgaserna. Däremot känner jag inte till att man har experimenterat med kosmisk strålning sannolikt på att man saknar tillräcklig kunskap hur man skall modifiera i klimatsystemet. Jag känner i alla fall inte till några sådana studier
Men som sagt. Det är först när man producerar användbara och trovärdiga resultat som man får gehör. Annars får man bida sin tid. Ingen vet hur klimatvetenskapen ser ut om 50 eller 100 år. Idag får vi hålla oss till sådant som fungerar och som vi förstår.
Jag erinrade mig begreppet FORBUSH decrease. Wikipedia (åtminstone) har en artikel om dem. De verkar ha en kortvarig effekt på vädret.
Jag vill också minnas att James Lovelock, han med Gaia-teorin, funderade över hur svavel från hav kunde föras in över land. Hans svar var, tror jag, dimetylsulfid. De molekylerna kan kanske vara kondensationskärnor, åtminstone är det ju så att ska de bidra till en ökad mängd svavel för växter på land så måste svavel regna ned.
Jag har dock svårt att tro att mängden är tillräcklig för att vara mätbar.
Däremot är jag övertygad om att värmeutbytet mellan hav och atmosfär spelar större roll för ”snabba temperaturförändringar” än vad ”atmosfärfysikerna” vill inse, och det handlar inte bara um ENSO.
Fortsättning: Svensmarks hypotes är att kosmisk strålning kan skapa kondensationskärnor för molnbildning. Det påpekas ibland att även solvinden innehåller ”sådana partiklar”. Som jag förstår det innehåller solvinden fler partiklar men den kosmiska strålningen är ofta energirkare.
När det gäller molnbildning är de tropiska orkanerna av visst intresse. Enligt Willis Eshenbach (och en del andra) fungerar de som ett slags ”svettkörtlar” för jordens klimat. De tar upp mycket värme från haven och avger värmen på sådan höjd att den strålning som de avger är på sådan höjd att en del (”hälften”) av den strålar rakt ut.
I detta sammanhang bör det också påpekas att de översta fyra meterna av haven har samma värmekapacitet som hela atmosfären!
Angående bergsglaciärer och smältning så hade SVD en notis om detta idag.
Årets avsmältning i alperna har blottlagt två lik från försvunna klättrare.
Året då de försvann var 1992. Valais på gränsen mellan Schweiz och Italien.
Således har det både bildats och smälts glaciärer under dessa 34 år.
Årets avsmältning på Grönland är anmärkningsvärd i sammanhanget.
Normal vinternederbörd men nästan helt avsaknad av avsmältning under sommaren, som är slut där uppe nu. https://polarportal.dk/groenland/iskappens-overflade
AI
Det är de andra 40–80 tonnen som bygger molnen
För att bilda nattlysande moln krävs det att rymdmaterialet brinner upp och förångas. [1]
• Av de totalt 60–100 ton material som träffar atmosfären varje dygn förångas ungefär 44 till 80 ton helt och hållet på runt 80–100 kilometers höjd. [1, 2]
• Denna enorma mängd förångad metall och sten (järn, magnesium och kisel) kyls snabbt ner och kondenseras till en extremt fin rök, så kallat meteordamm (meteoric smoke). [1, 2]
Räcker den mängden?
Ja, tack vare partiklarnas mikroskopiska storlek räcker det mer än väl. [1]
1. Enorma mängder partiklar: När tiotals ton material förvandlas till rök som mäts i nanometer (miljondels millimeter), blir resultatet astronomiska mängder enskilda partiklar. Forskare uppskattar att det skapas ungefär 1 000 rökpartiklar per kubikcentimeter däruppe i atmosfären. [1, 2]
2. De svävar i åratal: Eftersom dessa rökpartiklar är så extremt lätta tar det flera månader eller till och med år för dem att sakta sjunka nedåt. Det betyder att atmosfären har ett konstant, gigantiskt lager av rymdrök som ligger och väntar på att vattenånga ska frysa fast på dem. [1, 2]
Det krävs alltså en hel del rymdgrus varje dygn för att hålla igång jordens högsta moln, men det är rymdröken från de partiklar som brinner upp som gör jobbet – inte de 14 tonnen som överlever ner till marken. [1, 2]
Ja, När solens aktivitet är låg minskar mängden ultraviolett strålning (UV-ljus). Det gör att det oftare bildas långvariga högtryck över östra Nordatlanten. Dessa system fungerar som blockeringar som styr om de normala västvindarna – en process som kan förklara de extremt kalla vintrar som drabbade Europa under den lilla istiden.
Observationer bekräftar också att perioder med minimal solaktivitet ändrar temperaturerna i stratosfären, vilket i sin tur gynnar högtryck söder om Grönland.
Solens variationer påverkar luftströmmarna över hela världen, men effekten är som starkast över Nordatlanten och Eurasien.
Mellan vintrar med hög och låg solaktivitet kan temperaturen vid marken skilja sig med flera grader. Detta beror på den nordatlantiska jetströmmens speciella bana, som gör den särskilt känslig för denna typ av yttre strålnings påverkan.
Denna solstyrda effekt påminner till stor del om det kända väderfenomenet NAO (Nordatlantiska oscillationen), men har också helt egna egenskaper. Medan NAO-förändringar brukar hålla till i Västatlanten, rör sig det solstyrda mönstret mer mot Östatlanten och sträcker sig hela vägen in över Skandinavien och Eurasien.
49
Detta är just ett exempel bland många där det faktiskt helt saknas vetenskaplig evidens utan består endast av en sammanställning av lösryckta påståenden Det kan naturligt hända att denna fantastiska hypotes har undgått mig. Jag vore därför tacksam om referenser till existerande artiklar.
Sist i mitt inlägg kom tips på tre länkar.
Två från Clintel som ju har en öppen attityd till forskning och eventuella framsteg. Deras nya ordförande V. Klaus har sedan länge varnat för vi skulle att fastna i klimathotsboxen. Givande.
Den valdebatt vi har idag visar hur rätt han har. Våra politiska ledare är fast i den förödande Net Zero politiken.
I den tredje länken, den från WUWT, avslöjas i diskussionen hur den fria forskningen och dess resultat klimatfrågan begränsas dels på grund av strider mellan forskare och men framför allt av den politiskt korrekta klimatpolitiken. Mycket har varit känt sedan tidigare, men här dyker fler pusselbitar upp.
Historisk verklighet är underbar och den visar att glaciärerna över tid inte är av konstant utbredning. Två exempel som visar att det var varmare förr och därmed att glaciärerna har varit mindre eller till och med bortsmälta.
1. Ötzi, ”the iceman” som påträffades i italienska alperna i september 1991. Det visade sig att Ötzis ålder var cirka 5300 år och att han blev mördad på en plats när det inte fanns någon glaciär där och därefter infryst. Vid tiden för fyndet hade han tinat fram.
2. Leif Kullmans forskning på svenska glaciärer och specifikt Ekorrglaciären, Sylarna.
Han har hittat framsmälta rester av tall och björk som legat infrysta men nu tinat fram. Ålder 7600 – 9000 år.
44
Jag reagerade för följande:
”Vi vet att plötsliga impulser av kosmisk strålning kan ge nästan omedelbara effekter på molnbildningen.”
Observationer under de senaste 50 åren visar att moln över land minskat men ökat over hav. Härtill har jag inte funnit några studier där man entydigt skiljer på kosmiska effekter till skillnad från aerosoler från jordsystemet. Här har vi verkligen däremot funnit en tydligt dokumenterad effekt som den från Pinatubo utbrottet i juni 1991. Vidare finns en ganska rimlig effekt av minskade industriella utsläpp efter 1980-talet.
Hur lyckats man specifikt identifiera kosmiska partiklar som uppgår till högst någon procent av detta?
När jag studerade komponentanalysen så visade den att ökningen av Grönlands nettomassförlust 1986/87–2024/25 huvudsakligen sammanfaller med en ökning av det dynamiska isutflödet (D). SMB uppvisar däremot en mycket svag förändring mellan periodens början och slut. Men analysen visar inte om den ökade dynamiken är antropogent eller naturligt driven.
Nr 54 Lennart Bengtsson
Jag skall i all ödmjukhet försöka beskriva hur Vi genom obsevationer av naturen och omvärlden kan Lära oss något om klimat.
1877 – 1878 briserade den största kända El Ninon, i modern tid.
Wikipedia – ” the 1877 – 1878 event likely surpassed all modern El Nino events in intensity..”
Världen över dog över 50 miljoner människor, i olika klimathändelser, torka och översvämningar.
Det följde dock på event som startade i Indiska oceanen och Atlanten, redan 1875.
Då startade torkan i tropiska och subtropiska områden.
Nord Amerika fick ” the year without winter.”
Tittar vi så på SMHI : s eminenta mätserie från 1860 – ser vi vad som hände i sverige efter 1878, då inleddes en mycket kraftig våg av milda vintrar, från 1878 till 1930 – talet…steg den svenska vintermedeltemperaturen med hiskeliga 3 grader!
Sveriges årsmedeltemperatur steg med 2 grader från 1870 talet till 1930 – talet.
Observationer visar en extrem ökning av våra vintertemperaturer, som sammanföll med Den Våldsamma El Ninon 1878.
Den synes likaså ha varit så kraftig att hela Norra Hemisfären tog sig ur Lilla Istidens grepp under dom kommande decennierna.
El Ninon och eventen i Indiska oceanen och Atlanten på 1870 – talet hade naturligvis även mycket stor påverkan på den globala molnigheten och på atmosfärscirkulationen.
DU – brukar säga att vi inte vet vad som orsakade värmetoppen 1900 – 1930 här i norr…El Ninon 1878 och eventen i övriga signifikanta hav…är en extremt misstänkt händelse och fenomen.
Visst är det resonemanget bara en pusselbit i klimatförståelsen – men enligt mig den bästa.
Dessutom passar den tidsmässigt in i den stora havscirkulationen på ca 1000 år.
Du vet…Medeltidsvärmen och den romerska värmeperioden.
Faktum är att vi tycks kunna förstå klimatet utifrån observationer och från vår natur – snarare än beräkningar.
Men – att som IPCC och EU odylika beskriva vårt förindustriella klimat som stabilt – kullkastar ju naturligtvis våra observationer av naturen och verkligheten.
Då upphör verkligheten och historien.
53
Detta är allmänt känt. Vid denna tid var instrålningen markant större sommartid på norra hemsfären och speciell på höga latituder. Helt i överensstämmelse med Milankovics teori. Tidsskalan ligger huvudsakligen i intervallet 10 000 – 100000 år.
Dagens uppvärmning är i motsats till Milankovic och dessutom på en tidsskala som är ca 1000 gånger snabbare.
Lennart B #54
Jag tänker närmast på Forbuch händelser: https://klimatupplysningen.se/en-aktiv-sol-minskar-molnmangden/
58
Tack
Jag erinrar mig min debatt med Svensmark i Oslo 2010. Som bekant är det främst låga moln som påverkar atmosfärtemperaturen negativt genom ökad reflektion medan mer moln i övre troposfär ökar absorptionen av långvågig värmestrålning påverkar atmosfärtemperaturen positivt. I vår debatt fann jag det besynnerligt att det var främst de låga och inte de höga molnen som påverkades av den kosmiska strålningen.
Svensmark hade inte något rimligt svar på detta.
Jag anså det mer rimligt att den kosmiska strålningen i första hand skulle påverka de höga molnen.
#56 Magnus B
Ja vad är egentligen det naturliga och stabila klimatet på jorden? Jag blir då inte heller klok på sådana påståenden. Om det inte finns en entydig definition, då kan man inte bara använda det som utgångspunkt och sedan mäta ”människans avvikelse”.
60
Den mest tydliga signalen är den vertikala profilen genom troposfär (uppvärmning)och stratosfär (avkylning) där teori och observationer överensstämmer . Det kan man inte få från solen eller från kosmisk strålning. Här överensstämmer observationer och teoretiska beräkningar. Om Ni inte tror på Manabe kan Ni titta på Happers beräkningar.
Lämplig figur se min bok eller fråga AI eller beräkna det själv
51
Ett exempel!
https://pubs.rsc.org/cs/article/41/19/6507/367483/Cosmic-dust-in-the-earth-s-atmosphere
I övrigt finns mängder av information med hjälp av AI. Fritt fram att söka…
62 Tack
Men artikeln visar inte på någon signifikant klimateffekt
#61
Jag har inga invändningar mot strålningsfysiken men den biten svarar ju inte på frågan om vad som är det naturliga och stabila klimatet på jorden.
Nr 61 Lennart Bengtsson
Om havsytan blir varmare eller solen lyser mer till jordens yta – så kanske du får samma profil i troposfären och statosfären, som av enbart mer koldioxid?
Kanske svårt att enbart peka på denna profil, som bevis på koldioxidens effekt…
( mer vattenånga av varmare havsytan eller mer solinstrålning ger stora utslag, i växthuseffekten..)
Bloggen oanträffbar 2 dgr på raken.
”Database connection error”
?
I någon tidigare tråd hävdade tty att det jag tycker vara självklart inte är korrekt: Att stratosfären värms genom att ozon absorberar IR och UV. När mindre solstrålning reflekteras tillbaka till rymden, minskar också mängden UV som passerar stratosfären och kan absorberas av ozon. Därmed blir den kallare.
Dock minns jag inte vad som skulle vara fel med mitt resonemang. För jag tycker att detta är en självklar förklaring till att stratosfären har blivit kallare, en förklaring som inte involverar någon ökande växthuseffekt i troposfären.
För övrigt så visar CERES-mätningar att mängden utgående långvågig strålning har ökat under 2000-talet. Så avkylning av stratosfären kan inte bero på att mindre mängd IR når den.
#67
Felet är att det inte är ozonet som absorberar UV utan syre som fotolyseras av UV, och att ozonet istället bildas som ett resultat av den fotolysen. Sedan fotolyseras ozonet i sin tur också av UV, fast av andra våglängder än syret.
Vare sig syre- eller ozonmolekyler absorberar alltså UV-strålning, utan bryts i stället sönder av den. Uppvärmningen i sin tur orsakas av att det blir ”energi över” som blir till kinetisk energi hos molekylfragmenten = värme.
Sedan är ju ozon i motsats till syre en stark växthusgas, så litet värme produceras även genom att ozonet absorberar IR-strålning. Där är det verkligen absorption, men mängden ozon är så liten att den effekten är försumbar.
Och avkylningen är framför allt i nedre delen av stratosfären, inte nära toppen av den där ozonet finns.
Det tycks som tty har fel (för första gången?)
Avkylningen har upphört i det nedersta lagret i stratosfären, medan den fortsätter på högre nivåer.
https://climatedataguide.ucar.edu/climate-data/stratospheric-temperature-satellite-datasets-used-quantify-lower-middle-and-upper
Lars Kamél, #69,
Kan TLS-data bero på expansion av troposfären? eller förändring av den absoluta temperaturen vid tropopaus?
Til Lennart Bengtson nr 42
”Min uppfattning, hoppas jag, torde vara alldeles klar
Jag anser inte att det finns övertygande skäl, vare sig empiriska eller teoretiska, att kosmisk strålning påverkar jordens klimat på ett sätt som är mätbart från meteorologiska parametrar som temperatur, nederbörd, fuktighet eller vind. Inte heller någon effekt på jordens strålningsbalans.
Vänligen ge en referens till en artikel där detta tydligt framgår!”
Der findes et udmærket indlæg med slides af Henrik Svensmark, som viser de ting du efterlyser i en video:
https://www.youtube.com/watch?v=ZbJMJFs4wZE
som kun er en uge gammel! Den opsummerer hans forskning – og inkluderer endda data fra en artikel han netop har indsendt til optagelse.
Dine kommentarer virker som om du slet ikke kender Svensmarks resultater med målinger og modellering af de kosmiske strålers indflydelse på skydannelse efter din samtale med ham i 2010.
Til Lennart Bengtson nr 42
Her er nogle få referencer til atikler af Svensmark som du efterlyser.
https://orbit.dtu.dk/en/publications/the-response-of-clouds-and-aerosols-to-cosmic-ray-decreases/ – fra 2021
https://orbit.dtu.dk/en/publications/increased-ionization-supports-growth-of-aerosols-into-cloud-conde/ . fra 2017
Nr 72 Niels Vestergaard Jespersen
Stort Tack – för länken till föreläsningen!
Ett måste för intresserade av planeten, dess klimat och dess liv.
Svensmark – är verkligen påläst, kunnig och nyfiken i bästa forskaranda.
Jag förstår också nu – varför han stängdes av från sin tjänst.
Han riskerade hela EU:s klimatpolitik.
Utan sin klimatpolitik – vore Eu:s maktelit utan…makt.
Svensmark visar hur viktig helheten och den fortsatta forskningen kring klimat är.
Klimat är till mycket liten del enbart koldioxid.
Klimat är ett storslaget system, av mikro och makroprocesser.
Eu och IPCC – måste omedelbart lämna navelskådandet ( och maktambitionerna ).
Har ni tänkt på – att inte en enda medlem i Eu:s maktelit bryr sig det minsta om hur dom själva, genom sitt leverne, förbrukar jordens resurser och ökar våra utsläpp av kemikalier.
DET OM NÅGOT BORDE LEDA TILL EFTERTANKE.
# 71, 72 Niels Vestergaard Jespersen
Stort Tack för fördjupning av mitt inlägg..
# 73 Magnus b., ta Dej gärna tid till ta till Dej innehållet i de länkar som finns i slutet på inlägget,
”Den etablerade uppfattningen” i klimatfrågan har redan från börja velat bli av med Svensmark. Läs gärna rubriken på inlägget en gång till.
Foliehatt: Jag vet inte svaren på dina frågor.
Efter att han försökt ta till mej vad Svensmark förmedlar i videon som vi fick tips om i # 71 blir jag ytterligare stärkt i min uppfattningen om att problemet med Svensmark är att han, som Magnus skrev, utmanar IPCC, EU och grunden till vår eländiga gröna omställning.
Samma sak framkommer i länken från WUWT.
Skönt att höra att han förmodligen kommer att få fortsätta med sina experiment hos en av de övriga ”Kanariefåglarna” i Israel, Nir Shaviv, han som också varit illa behandlad av CO2-kramarna.
Hoppas att debatten om kosmisk strålning, moln och klimat, här på KU fått
nytt energitillskott.
Ann LH, tack för länken till Svensmarks senaste intervju https://www.youtube.com/watch?v=ZbJMJFs4wZE . Det var en del nya saker för mig där, bland annat om att han utvecklat en bättre modell för hur kosmisk strålning kan skapa nukleider för vattendroppar som sedan kan bilda moln. Intressant också de stora greppen kring skapandet av kosmisk strålning i Vintergatan.
Vi får hoppas att han kan få ihop forskningsmedel för att utveckla klimatforskningen tillsammans med Shaviv.. Det verkligt stora problemet är ju att all vetenskaplig debatt är mer eller mindre förbjuden.
71 och 72
Käre Niels Vestergaard Jespersen
Jag skall med största intresse läsa artiklar och föredrag av Svensmark. Stort tack.
Min uppfattning beträffande den kosmiska strålningens inflytande är baserat på den goda tillgången av kondensationspartiklar av olika slag, och att det följaktligen krävs betydligt mer för en validering eftersom det knappast är brist på andra väl så trovärdiga processer som kan förklara temperaturutvecklingen under det senaste halvseklet
Svensmark (med Nir Shaviv) har gennem flere år kørt store globale klimamodeller , som inkorporerer mekanismerne han har dokumenteret med teori, eksperimenter i laboratoriet og observationer af atmosfærens respons på kosmisk stråling (specielt Forbush events) men også den globale variation af forcing målt med satellitter. Det er ikke blevet publiceret endnu, bliver reviewet pt..
Se videoen
https://www.youtube.com/watch?v=ZbJMJFs4wZE fra 27:55 til 41:20 ca Samt hans kommentarer i slutningen af videoen. 1:14:00 til 1:15:40.
Din kommentar om Svensmarks afsked fra DTU ser ud til at være uvidende om følgende:
Svensmark fik ikke stilling som fuld professor takket være en ny rektor (SE video fra 1:20 og til slut hvor han også taler om kritik af hans forskning) – til trods for hans enestående resultater og glimrende internationale anbefalinger. Hans funding til at udføre eksperimenter blev afskaffet siden 2017! Hans stilling blev ændret til senIor researcher. Han blev fyret for nogle år siden og genansat takket være Happer, Lindzen og Nir Shaviv. Men uden løn! Han har været afhængig af privat støtte og er nu fyret lige før de artikler bliver reviewet og offentliggjort, som vil vise endegyldgt at kosmiske stråler har en betydelig indflydelse på klimaet ……
Påverkar variationer i den galaktiska kosmiska strålningen molnbildningen (den så kallade Svensmark-hypotesen)? Här min slutkommentar.
Det kan inte uteslutas att så är fallet men det finns inga trovärdiga resultat att en sådan påverkan på något sätt är signifikant. Det är viktigt att noterna att molnminskning under de senaste halvseklet har skett över land medan det över hav snarare har ökat.
Svensmarks hypotes har testats noggrant, framför allt genom CERN:s CLOUD-experiment. Detta är väl dokumenterat. Resultaten visar att kosmisk strålning faktiskt kan öka bildandet av nya aerosolpartiklar under kontrollerade laboratorieförhållanden. Samma forskning visar dock att effekten i den verkliga atmosfären är mycket liten – förändringen i molnkondensationskärnor mellan solmaximum och solminimum har uppskattats till endast några tiondelar av en procent. Detta talar för att det faktiskt finns tillräckligt med kondensationskärnor i atmosfären från jordiska källor
Därtill finns det ingen långsiktig trend i den kosmiska strålningens intensitet som skulle kunna förklara den fortsatta uppvärmningen. Under de senaste åren har vidare mönstret till och med gått i motsatt riktning jämfört med vad hypotesen förutsäger.
Kosmisk strålning kan därför uteslutas som en trolig huvudförklaring till den minskning av molnigheten över land som observerats de senaste decennierna och som är en bidragande faktor till temperaturökningen där. De troligaste förklaringarna till temperaturökningen över land är atmosfäriska cirkulationsförändringar, minskad luftfuktighet över land och förändrad luftkvalitet – vilka alla har starkare empiriskt och fysiskt stöd än den kosmiska strålningen
Tack Lennart,
jag beundrar ditt tålamod : )
Lennart Bengtson 81
”Svensmarks hypotes har testats noggrant, framför allt genom CERN:s CLOUD-experiment. Detta är väl dokumenterat. Resultaten visar att kosmisk strålning faktiskt kan öka bildandet av nya aerosolpartiklar under kontrollerade laboratorieförhållanden. Samma forskning visar dock att effekten i den verkliga atmosfären är mycket liten – förändringen i molnkondensationskärnor mellan solmaximum och solminimum har uppskattats till endast några tiondelar av en procent. Detta talar för att det faktiskt finns tillräckligt med kondensationskärnor i atmosfären från jordiska källor”
Det er forkert. Svensmark har demonstreret at effekten af ionisering af molekyler i atmosfæren via kosmiske partikler er meget større end de resultater du referer til.
Det fremgår jo af hans teori, eksperiment i laboratoriet samt observationer af atmosfærens reaktioner på denne ionisering, som andre ikke har medtaget, når de afviser hans resultater. Du kan jo finde det i videoen, som du åbenbart ikke har studeret? Svensmarks resultater er iøvrigt ikke kun anvendelige på store tidsrum med store variationer i kosmisk stråling. Den findes på alle tidsskalaer fra timer, dage, gennem solcykler til lange tidsrum – som det fremgår af videoen.
Bare et eksempel: Svensmark viser et foto fra satellit eller fly fra Stillehavet, hvor man tydeligt kan se at skibenes udstødning af partikler fra forbrænding skaber deres eget skysystem, hvor der ikke var skydannelse! Det modsiger jo direkte din påstand at der findes rigeligt med aerosoler og kondensationskerner og at der ikke kommer nogen effekt af ekstra kondensationskerner! Hvad siger du til det?
Iøvrigt vil du angive nogle artikler der viser noget om skydannelse, som modsiger det Svensmark siger?
Her er beviser på at skibes udstødninger (cloud condensation nuclei) over havene kan danne skyer. Det modbeviser jo Lennart Bengtsons påstand om at der er rigeligt med kondensationskerner i atmosfæren – og at Svensmark følgelig ikke har ret i sin teori, eksperimenter i laboratoriet, målinger i atmosfæren gennem korte og længere tidsrum.
https://science.nasa.gov/earth/earth-observatory/ship-tracks-south-of-alaska-37455/
https://www.dvidshub.net/image/692030/ship-tracks-over-atlantic-image-day
Nr 83 Niels W J
Tack.
Även jag tycker att observationerna styrker Svensmark angående kondensationskärnorna och aerosolerna.
Lennart får ta om lektionen – och komma med ett bättre och tydligare svar.
Her findes en gennemgang af NASA observationer og målinger af skyer som modificeres af ekstra kondensationskerner fra skibes udstødning af partikler og gasser.
https://science.nasa.gov/earth/earth-observatory/every-cloud-has-a-filthy-lining/
Det viser tydeligt at ekstra kondensationskerner (fra skibene) bevirker mere skydannelse og mere refleksion af sol. Med mange andre interessante bivirkninger, som viser at Svenmark har ret i at ekstra kondensationskerner i den nedre atmosfæres skyer (low, middle clouds klassificeret af NASAs MODIS satellitter) bevirker ekstra køling af jorden.
# Niels Vestergaard Jespersen
Återigen ett stort tack för de förklaringar man kan ta till sig om man tittar, lyssnar och försöker förstå av diverse länkar samt videon.
Ser även fram emot vad Tryckfrihetssällskapet möte den 2 september ger. Hoppas på referat på klimarealisme.dk
MVH
Ann lh
Jag kan bara lägga till en sak som jag reagerade för första gången när jag kom i kontakt med Svensmarks hypotes. Varför är det de låga molnen som påverkas och inte de höga som till exempel cirrus? Det är ju ändå kondensationskärnor från land och hav som finns närmast de låga molnen och därtill är ju de högre molnen som borde drabbas först av den kosmiska strålningen.
Slutligen, är det ingen brist på processer som påverkar jordens klimat. Det är givetvis omöjligt a priori att utesluta att kosmiska partiklar, UV- strålning samt alla tänkbara väderhändelser och påverkan från jordytan INTE påverkar väder och klimat.
Det som betyder något är vilka processer som har tillräckligt STORT inflytande och där finns det enligt min uppfattning, och säkert inte bara min, ännu inga övertygande empiriska data att jordens klimat påverkas på ett sätt som kan empiriskt fastställas.
El Nino påverkar jordens klimat eller väder om man så föredrar, liksom stora vulkanutbrott och likaså en förstärkt växthuseffekt eller minskad molnighet (albedo) över kontinenterna under de senaste decennierna. Effekten härav kan tydligt avläsas från metorologiska parametrar
LB #88,
”Varför är det de låga molnen som påverkas och inte de höga som till exempel cirrus?”
Nej, jag har också undrat lite över detta. Men jag har läst och hört Svensmark betonat de låga molnens betydelse här. Som du säger så borde de höga molnen vara de första som den kosmiska strålningen stöter på.
Min spekulation är att den kosmiska strålningen inte påverkar formationen av dessa i någon högre grad. Det är först när partiklarna joniserat atmosfärspartiklar som sedan letar sig nedåt i atmosfären som de bidrar till molnbildningen, dvs bildar de låga molnen. Den andra tankegången är att de höga cirrusmolnen inte reflekterar solstrålning särskilt mycket medan de låga regnmolnen har en vit och reflekterande ovansida.
Nästa gång som jag stöter på Svensmark så skall jag fråga honom om detta.
Vidare: ”… eller minskad molnighet (albedo) över kontinenterna under de senaste decennierna. Effekten härav kan tydligt avläsas från meteorologiska parametrar”
Hmm. Detta är också lite mystiskt. Varför har molnigheten minskat över land? Enligt min erfarenhet när jag ibland åker båt i den Bohusländska skärgården är det omvända, nämligen att molnen befinner sig över land och sedan kan du mötas av ett perfekt soligt badväder längre ut vid öarna.
Men nu är det dags att sova ett tag efter spekulationerna 🙂
PS. För att det hela skall påverka det globala klimatet så måste förstås den kosmiska strålningens påverkan vara stark och ihållande. Det handlar ju om en modulation av den direkta solinstrålningen som kanske indirekt påverkar främst ythaven med enstaka procent.
#88-89
Kan väl bero på att densiteten ökar längre ner i atmosfären.
Det finns tydliga observationer för det senaste halvseklet som visar att globalstrålningen ökat över land inte minst över det europeiska landområdet.* Samtidigt har molnigheten minskat. Detta är mest tydligt sommartid. Samtidigt har molnighet över hav snarare ökat.
* Detta har ingående diskuterats på denna blogg under senare tid av t ex Ripstrand
Ja, det dök upp många tänkvärda kommentarer i går natt till idag. Kan det ha varit en burst av kosmisk strålning söder om 60 breddgraden.
# 89 Ingemar N.
Enligt Svensmarks eget inlägg i ”Kanariboken” och i videon så verkar hela linjen från kosmisk strålning till molnbildning teoretiskt klarlagd.
Lika väl som att den kosmiska strålningens effekter som joner och små aerosoler kan klumpa ihop sig och skydda nybildade aerosoler kan väl små moln också klumpa ihop sigoch bilda de stora formationerna som ligger ute till havs och kyler ner atmosfären.
Förhoppningsvis träder Clauser in och tar tag i molnbildningen i stort, de små molnens vidare öde och förklarar hur de låga molnen bildats, de som har störst betydelse för att sänka temperaturen
88, 89
Svensmark et al har publiceret en artikel i 2016 (frit tilgængelig!)
https://doi.org/10.1002/2016JA022689
som viser hvilke skyer (low, middle, high clouds ifølge MODIS satellittens definitioner) der påvirkes af komisk stråling – her målt gennem Forbush decreases hvor man kan se et tydeligt signal.
Der er målt på mange parametre med satellitter etc.
Fig. 3 viser ioniseringen som funktion af højde gennem en sol cyklus.
I andre figurer vises målte værdier af aerosolers og skyers egenskaber i forskellige højder (low, middel, high clouds)
I en senere artikel fra 2024 gennemgås mekanismerne bag dannelsen af ioniserede aerosoler der vokser til CCN størrelse, som viser sig at være lidt mindre end tidligere antaget. I øvrigt med mange andre forskeres resultater citeret og diskuteret-
https://doi.org/10.1029/2024GL108140
Her bruger Svensmark den nye teori, som hans team udviklede for vækst af aerosoler i ioniserede omgivelser, som stemmer med laboratorieeksperimenter. Se her:
https://doi.org/10.1080/02786826.2016.1168921
Sorry, forkert reference i 95 til Svensmark et al nye teori ”Increased ionization supports growth of aerosols into cloud condensation nuclei” – publiceret i Nature Communications 2019
.
Her er det korrekte link.
https://www.nature.com/articles/s41467-017-02082-2.pdf
# 96
Tack!
Rekommenderar Nelsons nya med Svensmark.
https://www.youtube.com/watch?v=ZbJMJFs4wZE
Nämnd i #80
Han föreläser om sina ansträngningar avseende kosmiska strålar och moln.
Modeller funkar dåligt. Men det finns tydliga samband som sträcker sig över lång tid.
Sedimentobservationer kopplas till jordens olika faser.
Jag kan förstå att hans forskning är ifrågasatt av dem som ser CO2 som huvudrollsinnehavare i globens klimat förr. nu eller i framtiden. Även kyrkan kan ha sina synpunkter 😉