En liten dikt som jag har med i antologin ”Poesi på en dag” som arrangerades i Stockholm igår.
Centralplan
En man steg av tåget efter
många långa timmar
av tvång, inte av vilje
det myllrade, det kryllade
och han undrade så
hur det gick till det där
med att undvika
Mannen steg ut på centralplan
tittade, såg
kände under hud
bak slag, under lock
sedan formade han händer till en tratt framför munnen och skrek
”Stoooooruuuuuuman”
Vill du bidra med ett egetskrivet alster kan du skicka in det till lena@krantz.nu.
Ha en fortsatt skön och vilsam söndag.
Ja Storuman är inte kattskit!
Hmmm, det räcker nog inte med att vara en filosofiprofessor för att lista ut vad som menas. Kanske en professor i litteraturvetenskap klarar det bättre. Eller kan Lena Krantz ge mig ett tips? 🙂
Under lock? Storuman?
Det är faktiskt en sann historia.
Ingemar
Dikter skall inte förstås utan inge en känsla
😀
Men man kan väl säga att han inte bara inte ville vara där, han ville ens försöka ta in denna nya plats i hans liv.
Lena K #3,
Jo, man måste förstå också. Att han kommer från Storuman (många långa timmars resa) och inte är där frivilligt framgår. Men varför i herre jösse namn ropar han ”Storuman” på centralplan i Stockholm?
Inte sjutton ropar jag ”Liiiinköping” när jag kommer dit. Jag har ju precis åkt därifrån. Förklara för en något litterärt autistisk person som jag, please 🙂
Ingemar #4
Originalpersonen gjorde det som att vargavrål ungefär. Ett förtvivlat skrik som uttrycker en längtan tillbaka hem och en total oförståelse för den myllrande stress han såg.
Heja Lena,
att förklara poesi är nog nästan lika svårt som att förklara ett skämt för någon som inte tycker att det är roligt 🙂
Sten K #6,
Äsch, det där med att konst inte skall/kan förklaras för läsare/åskådare är bara kulturell mysticism (och ibland ett sätt att göra sig fri från ansvar för sitt verk). Så klart att det kan förklaras!
Efter Lena Ks förklaring i #5 ovan så uppskattar jag dikten mycket mer.
Eller som en annan västerbottning har uttryckt det:
”Hä gå int å förklar för nån som int begrip”
OT.
Nog för att jag länge tyckt att EU är odemokratiskt men att det redan fanns med i ”design” visste jag inte. Huga!
http://2.bp.blogspot.com/-UD0VZmhkTPo/Tr7jCXHxyeI/AAAAAAAAUX4/hGdXTLU0dvs/s1600/Booker+democacy.jpg
Ingemar
Fast det är ändå så att om någon annan läser in andra saker så är det helt ok. När man väl har lämnat ifrån sig en text så tillhör den inte upphovsmannen längre vad gäller tolkning.
Vad gäller just den här kan man ju fundera över hur vi människor egentligen klarar att bo ihop i miljontal när vi biologiskt sett är rustade för att bo i små samhällen om ca 30-50 personer? Uppenbarligen går det ju bra men varför? Stänger vi av och ser de okända runtomkring som på något vis inte riktigt verkliga eller hur bär vi oss rent psykologiskt åt?
Lena #10,
Först, tack för dikten! Den gav mig en känsla jag haft flera gånger de senaste 10 åren. Hjälp, jag vill tillbaka till lugnet och ron hemma!
”…hur vi människor egentligen klarar att bo ihop i miljontal när vi biologiskt sett är rustade för att bo i små samhällen om ca 30-50 personer?”
En del klarar av det medan andra inte gör det. De som är uppvuxna i städer och vana vid ett myller av människor klarar det bättre. Men genetiskt är vi anpassade till mindre samhällen där vi vanligen känner igen de flesta. I storstädernas myller är alla anonyma, vilket gör oss ”alienerade” (ett kanske föråldrat ord i dag men inte desto mindre relevant). Vi orkar inte engagera oss i andras liv och verklighet eftersom de är så många.
Sten Kaijser #6,
”att förklara poesi är nog nästan lika svårt som att förklara ett skämt för någon som inte tycker att det är roligt ”
Spot on!
Härligt Lena. Kan känna trycket inuti i orden.
Informatör bland miljöaktivister!
http://www.dn.se/nyheter/varlden/brittisk-agent-infiltrerade-miljogrupper
Man får vara oerhört vaksam vid rapportering av såna här affärer.
Han beskrivs som en ”agent”. I storyn så framgår det att han var en vanlig polis som spanade på en aktivistgrupp som ockuperat ett hus i Danmark på uppdrag av Engelska polisen. Sen ställer jag mig mycket frågande om hans roll och uppdrag därefter. Det låter mer som han är en frifräsande ”informatör” än anställd ”agent” av Engelska polisen. Han uppger att han haft en mängd olika uppdragsgivare och det stämmer inte med första presentationen som !”agent åt Engelska polisen”. Polisen lånar liksom inte ut sina ”under cover agenter” kors och tvärs mellan länder som det påstås. Man kan dela med sig av informationen från agenterna men inte agenten i sig pga av ökad risk för agenten själv.
att han skulle ha tjänat i 22 olika länder. Det måste saknas vitala delar i storyn men det kanske klarnar när man ser dokumentären på Channel four.