Växlande solinstrålning styr Jordens klimat
”Moln är Jordens solskydd. Om molntäcket ändras av någon orsak, värmer eller kyler det Jorden.”
Så sammanfattar den amerikanske atmosfärforskaren dr. Roy Spencer hur moln styr hur mycket solvärme som når jordytan.
Solen är Jordens enda yttre värmekälla. Nästan all Jordens värme kommer från Solen. Jordens varma inre hålls inne av jordskorpan och spelar globalt en minimal roll.
Det är skillnad mellan hur mycket solvärme som når den yttersta atmosfären och hur mycket som tränger igenom atmosfären och når jordytans land, växtlighet och särskilt hav.
Solens jämna, kortvågiga värmestrålning vinkelrätt mot Jordens yttersta atmosfär mäts till 1.365 Watt per kvadratmeter.
Hur mycket som tränger igenom atmosfären och når jordytan begränsas dock av flera faktorer:
Moln och stoft i atmosfären
Mörka dygns- och årstider
Minskande solvinkel mot polerna
Reflektion (albedo) från jordytan.
Av dessa är dygns- och årstider och solvinkel konstanta med människans tidsmått. Däremot växlar moln och stoft samt reflektion av naturliga orsaker – och numera även marginellt med människans verksamhet.
Denna påstås nu vara huvudorsak till växlande väder och på längre sikt även klimat. Stoft och partiklar från förbränning av kolhaltiga bränslen skymmer inkommande solljus – och håller kvar värme under dem.
Förbränning ger inte bara stoft och partiklar utan även koldioxid som restprodukt. Det tycks ha skapat tron att koldioxid skulle vara en farlig förorening.
Debatterande klimatforskare och experter vet egentligen bättre. Men de säger det inte, eftersom det skulle störa den politiska synen på koldioxid som hot och reglerknapp för Jordens klimat.
Genom att spela med i detta får forskare och andra aktörer uppdrag, positioner och pengar för fortsatt verksamhet. Annars får de sparken som dansken Henrik Svensmark.
Han har visat samspelet mellan dels cykliskt växlande solmagnetism och solvind och dels kosmisk instrålning och molnbildning i atmosfären. Precis det som Roy Spencer enkelt förklarat först i denna artikel.
Detta påverka hur mycket moln som hindrar inkommande solvärme från att nå jordytan. Moln skapas när vattenånga från varma hav kondenseras på partiklar från olika källor i atmosfären.
En av dessa källor är den kosmiska instrålning som Svensmark påvisat. Nu kan han fortsätta sin forskning i Israel i samarbete med prof. Nir Shaviv. Dit når inte danska myndigheter.
Den ukrainska solforskaren Valentina Zharkova i England (https://solargsm.com) ser nu tecken på minskande solmagnetism. Det kan förebåda kallare klimat igen. Inget att se fram emot!
Tege Tornvall
Finns det någon länk till Roy Spencers artikel?
Tack Tege
Moln är svårt att förstå. Men det gör dem inte mindre betydelsefulla. Speciellt när vi vet att molnigheten minskat betydligt.
Sökte och fann denna aktuella:
https://www.fokus.se/klimatet/mindre-molnighet-gor-jorden-varmare/
Anders Bolling står bakom. Han är en av de journalister som vågat utmana!
För balansens skull kanske denna kan läsas:
https://supermiljobloggen.se/nyheter/minskad-molnbildning-en-ny-troskeleffekt/
Anna Nykvist står som författare.
Till hennes tröst kan jag berätta att ökad instrålning över ekvatorn ger ökad nederbörd i den utsträckning att det kyler mer! (Willies E)
Tack!
Läste ganska nyligen en väldigt intressant studie:
https://www.science.org/doi/10.1126/science.aar8413
” The ongoing deep Pacific is cooling, which revises Earth’s overall heat budget since 1750 downward by 35%.”
Jag tänker att om modellerarna inte har vetat om detta så har man väl varit tvungna att ”skruva” på parametrarna för moln och aerosoler för att få simuleringarna att matcha historiska temperaturer? I så fall har man justerat på felaktiga grunder.
I vilket fall visar denna studie att Stilla havets djupvatten fortfarande kyls ner som en effekt av den lilla istiden och att systemet således inte var i jämvikt före industrialiseringen. Djuphavet har ett ”minne” av klimatsvängningar på över tusen år.
Nr 3 Simon
Ja!
Jisses – varför tror den moderna klimatforskningen att våra hav är klimatologiskt varma eller rekordvarma för den delen?
Dom kan väl inte vara dumma i huvet?
Kanske ren propaganda, från våra klimatinstitutioner?
Det har pågått en långvarig nedkylning av havet, väldigt länge.
Vi går mot nästa istid.
Något intressant i samma ämne!
Håll till godo.
Solen driver global uppvärmning – Kallare period kommer
https://newsvoice.se/2026/08/solen-driver-global-uppvarmning/
# 1. Spencers uttalande var detta:” Clouds are the Earth’s sunshade, and if could cover changes for any reason, you hve global warming or global cooling.”
Det återfinns i flera versioner på hans hemsida drroyspencer.com, bl. a. från 121214. Det debatterades mycket runt 2009-2012 med påhopp från andra mot Spencers rön att moln driver klimatet, inte är en följd av det.
Tack för påminnelsen om solen Tege T.
Vi kan titta på verkligheten i vårat eget land.
Hösten står för dörren.
SMHI – visar att startdatum för höstens början i sverige är extremt…stabil…jämfört även med den kalla perioden 1961 – 1990(!).
Skillnaden för sverige, nationellt, är mindre än 1 vecka mellan den ovanligt kalla klimatperioden 1961 – 1990 och den varmare 1991 – 2020.
Starten för hösten är så stabil att det är omöjligt för någon människa att uppfatta detta, från 1960 – talet till 2020 – talet.
Då skall vi ändå komma ihåg att vi lever i landet med en av världens högsta uppvärmningstrender, eftersom vi ligger så långt norrut i KLIMATSYSTEMET.
Ändå – kallas det Klimatkris.
Vad lär vi oss från det?
ATT SOLEN STYR?!
Dessutom talas det jämt om våra varma vintrar – men;
1950 – 2020 hade sverige 12 vintrar 2 grader kallare än referensvärdet.
1880 – 1950 hade sverige bara 6 vintrar 2 grader kallare än referensvärdet.
Sverige riskerar fortfarande en period av riktigt kalla vintrar ( som vi såg senast runt 2010 ).
Allt detta – pga solen och dess vinkel.
Det har blivit kallare i 6000 år, vi får se när omvärlden lärt sig detta.
Koldioxidkramarna hetsar upp sig över 2W m/2….
Av totalt 1.365 Watt per kvm vinkelrätt mot den yttersta atmosfären lär runt 340 Watt nå jordytan och fördelas på dess land, växtlighet och särskilt hav. Det är ändringar i denna mängd och dess fördelning som klimatdebatten gäller. Små ändringar med stor långsiktig verkan.
För stora ändringar med istider svarar Milankovic-cyklerna: Jordens avstånd från Solen, jordbanans form, jordaxelns lutning och precession, kosmiska gasmoln, etc. I dessa har atmosfärens marginella halt av koldioxid inte minsta verkan – förargligt nog för rabiata alarmister.
# Tege, tack för svar.
Roy Spencer betecknar sig själv som klimatolog och inte som atmosfärforskare, vilket möjligen förklarar varför skillnaden mellan värme och strålning inte berörs.
Det har ju hänt en del sedan dess och det blir intressant att följa vad debatten på danska Tryckfrihetssällskapet i morgon leder till.
Tege!
Jag undrar om begreppen. Rör inte solen instrålning just ”ljusstrålning”? Medan det är ”värmestrålning” utåt från jorden som hindras av CO2? Eller har jag fått det om bakfoten?
Torsten S. #10
Molnen är nog viktigare även för utstrålningen, bor i lägenhet i Karlstad, nattempen var nere på 10C ( 7-8 K-d flygplats ) i natt med en klar himmel, förra natten var molnig med nåt regnstänk, lägsta nattemp var då drygt 15C, jämför även hur tempen varierar klara dagar och nätter i en öken, skillnaden mellan dag och natt kan vara 40 – 50 grader !
10
Solstrålningen vid atmosfärens övre gräns har knappast ändrat sig de senaste hundratals åren men variationer främst i molntäcket påverkar nettosolstrålningen vid jordytan. Ändringar på global skala och över längre tidsperioder är enligt min uppfattning av sekundär betydelse. Däremot är systematiska ändringar i jordens värmestrålning huvudorsaken till det senaste halvseklets uppvärmning. Och sannolikt även till storstilade ändringar i molnfördelningen genom påverkan på atmosfärcirkulationen.
När solen skiner så åker mungiporna upp. Det ska inte underskattas. Vi blir mer sociala när solens strålar värmer. Och hur fint ska inte vädret bli när Hellden ska ge ytterligare flera miljarder till det gröna språnget.
Om molnigheten förändras eller varierar, då måste vi nog också kanske inse att vi har någon form av variation i inflödet av energi från solen. Sambandet mellan avdunstning från sjöar och hav och molnighet är ett axiom. Vattnet är i princip en konstant tillgång, så återstår då solens variation, om molnigheten varierar över tid. Problemet är att forskningen kring solens spektrala förändringar är inte i fas med påståenden om CO2 som ensam klimatförändrare. Atmosfäriska cirkulationsförändringar kan bara skapas av förändringar i solens utflöde, både elektromagnetiskt och laddade partiklar som skapar solvinden.
Daniel Wiklund, #13,
språng har tre distinkta faser.
1, uthoppet
2, flyktfasen, och
3, landningen
Den sista fasen är mer drabbad av skador än de två föregående. Både hur och var man landar är kritiska parametrar.
Var landar Helldéns språng? Så grönt det nu är. Maos historiska språng förskräcker.
# Torsten 10.
”Jag undrar om begreppen. Rör inte solen instrålning just ”ljusstrålning”? Medan det är ”värmestrålning” utåt från jorden som hindras av CO2?”
Solens strålning är inte bara synligt ljus utan består av ett brett spektra av både kortvågig och långvågig strålning som inte syns, exempelvis så innehåller solstrålningen både kortvågig ultraviolett och långvågig infraröd strålning och all sådan strålning som träffar och absorberas av någonting på jorden avger energi och bidrar på det sättet till uppvärmning på samma sätt som det synliga ljuset.
Långvågig strålning har svårare att passera igenom ett medie som den träffar och når då, som exempel, inte så långt ner i vatten och avger då också sin energi ganska så ytligt i vattnet. Synligt ljus passerar på grund av sin kortare våglängd längre in i ett flertal media innan all energi absorberats … och ultraviolett ljus ännu djupare.
Det innebär att båda dessa ljustyper kan transportera ner energi betydligt djupare i exempelvis havet, än vad infrarött kan. Allt solljus som når jorden har samma riktning och är att anse som parallellt, medan sekundärstrålning från exempelvis CO2 sprider sig i globform ut från molekylen och ”hittar” därmed inte med automatik ut i rymden, den del som når utanför atmosfären tar däremot med sig energi ut …
#16
”Synligt ljus passerar på grund av sin kortare våglängd längre in i ett flertal media innan all energi absorberats … och ultraviolett ljus ännu djupare.”
Så enkelt är det faktiskt inte, grönt och blått ljus penetrerar bäst medan absorptionen ökar både för kortare (violett, UV) och längre (gult, rött, infrarött) våglängder.
Det är inte en slump att allting blir blått när man kommit ned en bit i havet.
https://image3.slideserve.com/5574024/water-absorption-of-light-l.jpg
Nr 12 L B
” huvudorsak till det senaste halvseklets uppvärmning”.
Känns i min mage…som att solardimming var huvudorsaken till temperaturnedgången 1940 – 1980.
Och – solarbrigtning var huvudorsaken till temperaturuppgången 1980 – 2020.
Frågan blir – varför värmdes Arktis så hastigt 1880 – 1930…?
En uppvärmning som tog hela Norra Hemisfären ur Lilla Istiden.
Hur bra förklarar strålningsfysiken klimatvariationen i 100 års perspektivet, 500 års perspektivet och 1000 års perspektivet?
Eller – skall man tänka/tro att klimatet varit stabilt fram till 1850?
Fortfarande ger…magkänslan..anledning till att se många lösa trådar i klimatnystanet.
Solvariation i olika former känns redigt tungt i klimatförståelsen..ännu så länge, tills någon kan beskriva det bättre.
#5 Torgny
Artikeln på newsvoice.se som du länkar till är inte särskilt tillförlitlig…
Där skriver dom t.ex: ”Avgörande är att den utgående långvågiga strålningen har ökat sedan år 2000 – vilket strider mot IPCC:s modellförväntningar om en koldioxiddriven minskning på cirka 0,8 W/m². ” Detta stämmer inte alls.
Titta på figur 2b här: https://eos.org/editor-highlights/using-satellite-observations-for-attribution-of-radiation-changes Strålningen från CO₂ har minskat linjärt med cirka 0.15 W/m² sedan 2003. Stämmer utmärkt med 0,8 W/m² sedan förindustriell tid. Den utgående långvågiga strålningen har ökat med cirka 0,5 W/m² per decennium under cirka 20 år, figur 4 här: https://www.mdpi.com/2072-4292/10/10/1539 alltså har strålningen på övriga våglängder ökat med 0,65 W/m² per decennium. Kan inte direkt översättas till temperatur enligt Stefan Boltzmanns lag eftersom molnighet, vattenånga, vegetation, istäckning mm. har ändrats.
Fö en planet som exempelvis jorden balanserar den inkommande solstrålning den utgående värmestrålningen med en noggrannhet på några promille. Detta kan inte mätas från satellitmätningar utan görs medelst temperaturmätningar främst i världshavet där ca 90 % av överskottsvärmen hamnar.
Växthusgaserna i atmosfären påverkar föga värmebalansen utan i stället den nivå i atmosfären från vilken den övervägande värmestrålningen utgår. Mer växthusgaser höjer nivån för utstrålningen varvid marktemperaturen ökar ( på grund av lapse rate (g/Cp). Däremot ändras inte återstrålningen mot rymden då den balanseras av den inkommande solstrålningen. Minskar däremot solstrålningen som vid ett större vulkanutbrott minskar också den totala värmeutstrålningen.
#20 Lennart Bengtsson
Den andra delen av Din kommentar: ’Växthusgaserna i atmosfären……minskar också den totala värmestrålningen.’; är i grunden felaktig.
Växthusgaser kan inte höja yttemperaturen genom att skifta höjd från vilken planeten strålar mot rymden.
Den troposfäriska temperaturprofilen är redan fixerad/bestämd av termodynamikens första lag och den hydrostatiska balansen. Ett ’luftpaket’ konserverar sin totala energi U=m Cp T + m g h, så dT/dh=-g/Cp=-9,8 K/km vertikal höjd. Vatten-vattenånga latent värme reducerar denna till det observerade ’environmental lapse rate’ om ca -6,5 K/km. Lapse Rate är av fysikaliska skäl förankrad vid atmosfärsmassans medelvärde vid ca 5,1 km höjd, där den effektiva strålningstemperaturen är ca -18° C. Yttemperaturen följer automatiskt som detta värde plus en integrerad lapse rate, således: -18 C+5,1×6,5=15,2 C generaliserat.
Den beskrivna extra värmen från en högre strålningshöjd är därför ett påhitt: den högre strålningshöjden tillhandahåller ingen ’residual’ som den adiabatiska beräkningen inte redan har fixerat. Kväve och syre dominerar atmosfärens specifika värmekapacitet och bestämmer Laps Rate utan påverkan från växthusgasers radiativa effekter. Tekniskt kan det uttryckas så här: atmosfärens kinematiska viskositet hade inte kunnat vara den linjära funktion den uppvisar, om växthusgasers radiativa strålning skapat värmetillskott i atmosfären, vilket i sin tur skulle ha inneburit att atmosfärens dynamiska viskositetsprofil inte hade kunnat överensstämna med atmosfärens temperaturprofil.
Strålning emitterad av kallare luft kan inte verka som värme/’heat’ på en varmare yta; värme är en en-vägs effekt från en varmare till en kallare yta. Utgående strålning förblir lika med absorberad solinstrålning genom energikonservering, vare sig växthusgasers mängd förändras eller inte. Ett större vulkanutbrott minskar solinstrålningen och naturligtvis tillika jämviktens utgående strålningsflöde, men detta faktum är orelaterat till växthusgasers mekanismer.
Slutligen: Energi är konserverad, inte värme. Att behandla varje ’downwelling’ watt, oberoende av dess frekvens och oberoende av temperaturen i dess källa, som ett additivt värmetillskott blandar därför samman dessa två kvantiteter, dubbelräknar energi och kräver att värme flödar från en kallare atmosfär till en varmare yta. Inga sådana processer existerar.
I tidigare kommentarer vid andra inlägg har jag på termodynamiska grunder avvisat en korrelerad ’käpphäst’ om koldioxidens ’värmande-filt’ funktion inom växthusgasteorin.
Göran Äkesson
Jag är rädd att Du fullständigt missförstått hur växthuseffekten fungerar. Jag hänvisar till läroböcker eller artiklar i ämnet
18
En tänkbar förklaring, dock inte uteslutande, till de låga temperaturerna under 1800 -talet skulle kunna vara aerosoler från ett antal större vulkanubrott. När sedan antal minskade under först halvseklet av 1900 talet skulle detta uppfattas som en uppvärmning. Andra möjligheter är slumpartade processer i atmosfär och hav.
Den möjliga orsaker till lilla istiden saknar dock en övertygande förklaring. Förutom mindre kända externa effekter finns större interna variationer i havscirkulationer
Här krävs mer grundforskning som tyvärr har hamnat i bakvatten genom att nästan alla resurser in pengar och kunnigt folk sugits upp av växthusforskningen.
#22 Lennart Bengtsson
Nej, jag har inte missförstått växthuseffekten, om Du därmed avser ’växthusgaseffekten’, vilket jag förutsätter. Vad avser den senare har jag förstått, att den missar en korrekt förståelse för planters med atmosfär nära yttemperatur, inkl. Tellus dito. Min ovan kommentar vilar på förståelse med avseende på åtminstone följande delar;
• de termodynamiska lagarna & atmosfärens hydrodratiska balans;
• den ideala gaslagen & barometerformulan;
• den ömsesidiga dualismen mellan atmosfärens diabatiska och adiabatiska energiflöden;
• observerade data kontra konstruerade modelldata;
• Plancks Erfarenhetsmässiga Lag betr. vad som konstituerar dels temperatur & temperaturförändring, dels värme & värmeflöde;
Du angav i en kommentar tidigare till mig, när Din egen förståelse avvek från min, att jag ’borde sätta mig på skolbänken igen’. Med all respekt, det är kanske Din tur nu?
Jag hade inte någon förväntan, att Du skulle acceptera min kommentar som riktig, acceptabel eller ens kunskapsmässigt intressant eller berikande. Jag förstår att Du efter en yrkesmässigt lång tid som ’meteorolog och forskare’ där Du ’identifierat Dig med växthusgasteorins premisser’, officiellt varken kan eller vill ändra ståndpunkt, oavsett rön.
Säg nu inte i en ev. svarskommentar; ’jag har ännu inte tagit del av sådana rön, som skulle ändra min uppfattning’! Betr. en sådan ’verifikation’ tror jag vad jag själv vill.
Min kommentar #24
Under den första • ska det stå ’hydrostatiska’, inte ’hydrodratiska’; beklagar felskrivningen.