Kritiska röster mot vindkraft

“Alla som en gnistrande kall och klar vinternatt varit ute i mörkret och tystnaden i Kilsbergen har fått uppleva himlen helt översållad av lysande, praktfulla stjärnbilder, planeten Venus vilande vid horisonten och, med lite tur, gröna sprakande flammor av norrsken ljungande över himlen. Forskning visar att den moderna människan för återhämtning behöver nischer att få vila från det ständiga bruset av bakgrundsljud och från det alltid närvarande artificiella ljuset och få möjligheter att visuellt avläsa landskapet med lugna referenspunkter. Och behöver en påminnelse om att vi endast är en liten del av universum och oändligheten. Men det blir alltmer sällsynt med miljöer som kan bjuda på detta. Vi kan snart inte få uppleva den totala tystnaden och stillheten vid tjärnen Trollkarlen en kväll när dimmorna lägger sig och älvorna dansar, och förnimma all den sägenomspunna trolska mystik som är bunden till skogen och dess vatten i svensk folkkultur. Och vi kan inte längre vila i den storslagna utsikten med obruten horisontlinje från Pers kulle.

Kilsbergen som med sin förkastningsbrant tornar upp sig som en blånande fond över Närkeslätten har sedan länge haft starkt symbolvärde för trakten. Den orörda naturen och vildmarken med tystnaden och stillheten har beskrivits som en av inte bara kommunens utan hela regionens stora tillgångar med möjligheter för naturnära boende, friluftsliv, rekreation, varsam besöksnäring, ekoturism med vildmarkssafari, närproducerade livsmedel, ett hem för växter och djur och viktigt för att bevara kulturvärden och biologisk mångfald. Det är geologiskt, naturgeografiskt, kulturhistoriskt och ekologiskt ett mycket intressant område. Det är unikt, speciellt. Och detta nära Sveriges stora befolkningscentra, tillgängligt med buss och tåg utan långa flygresor, ja lätt att nå även från tättbefolkade områden i Europa.

Men när staten klassar området som riksintresse för vindkraft, eftersom det blåser tillräckligt mycket, blir alla andra intressen underordnade. Kommunen har en absolut makt och därmed ett stort ansvar, att skydda lokala intressen genom sin vetorätt. Länsstyrelsen ska väga samman nationella, regionala och lokala intressen och har också stor makt genom att man med sina sakkunniga tjänstemän besitter den regionala kunskapen. Men när centrala myndigheter och organisationer, ekonomiskt starka bolag med vindbonusmiljoner, lobbyister och lokala markägare trycker på för att få göra om den tidigare så oersättliga naturen till industriområde blir alla andra intressen underordnade.”

Han avslutar med orden:
“De nuvarande beslutsfattarnas och ansvarigas barnbarn får väl i framtiden vandra bland alla kvarliggande betongfundament och få en påminnelse om föråldrade och kortsiktiga tankegångar och bortkastade pengar och möjligheter. “

Och precis så tror jag att de kommer att bli, dvs vindkraften i sin nuvarande form är inget som kommer att överleva i förlängningen. Det saknas inte kritiska röster precis och det gäller de som är förtvivlade liksom de som räknar och kalkylerar. Alla tycks de se att vindkraft inte hör framtiden till och att det är bortkastade pengar till natur- och kulturlandskapets förfång.