Klimathotet, Professor Ian Clark och atmosfärens undanskuffade vattencykel

Professor (Em.) Ian Clark är en av de två som sammanställt ”Kanarieboken”. Hans ämnesområde är Environmental Geoscience, universitetet i Ottova och hans avsnitt i boken heter A Reality Check on Climate and NetZero.

¤¤¤

Ian Clark inleder med en bekännelse. I början av sin karriär för över 30 år sedan var han som han säger drinking the Kool-Aid, det vill säga han var fast i tron på hotet från den Globala Uppvärmningen. CO2-halten ökade liksom den globala uppvärmningen och våra institutioner lärde ut att CO2 var den termostat i klimatsystemet som drev värmen, smälte inlandsisen på Grönland, destabiliserade Antarktis och hotade ekosystemen. Budskapet förmedlades genom institutionerna, journaler, media och inte minst rapporterna från den högsta politiska ledningen, FNs klimatkonvention.

Geological Timescale

Men, ungefär tio år senare kom Clark i kontakt med Ján Veizer, en av Kanada´s främste geovetare. Han hade studerat jordens klimat 500 – 600 miljoner år tillbaka i tiden och hävdade att i dessa studier saknas den relation mellan CO2 och temperatur som vi blivit itutade under klimathotets dagar.

Veizer´s studier tvingade Clark att kritiskt analysera vad storskalig klimatforskning kommit fram till.

Vittnesbörd från de senaste dryga 570 miljoner åren visade att CO2-halten inte styrde klimatet. Clark fann med andra ord att den ”CO2-saga” som vanligtvis presenteras inte stämmer med vad paleogeologin avslöjat. ”Sagan” ignorerar viktiga processer, överdriver en variabel, CO2, och reducerar ett högst komplicerat system till en förenkling utan trovärdighet. Ju mer Clark grävde desto mer övertygad blev han om att sagan vilade på fiction som inte skulle kunna förutse det framtida klimatet.

CO2 kontrollerar inte klimatet på det sätt som den politiskt korrekta klimatologin hävdar.

I det långa loppet finns det ingen korrelation mellan CO2 och klimatet, men tittar man på korta förlopp stämmer det. Om temperaturen ökar då ökar även CO2. Det förklaras av att alla processer som avger CO2 till atmosfären främst oceanerna och marken drivs av temperaturen, men detta hittar man inte i media.

CO2 driver inte temperaturen den följer den

¤¤¤

Vattenånga och molntermostaten

Clark fortsätter och skriver att om man vill man vara seriös när det gäller i klimatfrågan måste man ta hänsyn till vattenångan, den dominerande växthusgasen.

Vattenånga finns i atmosfären i långt högre koncentration än CO2 och absorberar dessutom energi längs ett mycket bredare våglängdsspektrum än CO2. Den svarar på så sätt för den största delen av växthuseffekten.

Atmosfären innehåller vatten i alla dess former fast, flytande och gas, ”molnen”. Molnen rör sig ständigt och genom fasövergångar avger eller upptar de energi, denna vattencykel är oregerlig och dess moln påverkar hur mycket av solstrålningen som kan passera atmosfären och påverka temperaturen, klimatet.

Atmosfärens oregerliga vattencykel inklusive vattenångan beräknas enligt Clark ha en kapacitet motsvarande 25,000 ppm – att jämföras med vad dagens CO2-halt på 420 ppm kan kontra med.

Såvitt man kan förstå vilar J. Clauser´s hypotes om molntermostaten på detta kaotiska system, som inte kan hanteras i klimatmodeller.

Jorden täcks i snitt till 68% av moln. Tanken på att en liten ökning av CO2 skulle styra den dynamiska vattencykeln är obevisad och vid närmare eftertanke otänkbar.

Med vattenånga blir molnen nyckelvariabeln i vårt klimatsystem

Kort och gott vår politiskt korrekta strategi att minska klimatförändringarna genom att minska CO2 -termostaten saknar vetenskaplig grund, men det är på denna villfarelse denna, vår katastrofala klimatpolitik grundas!

Men om det inte är CO2 som styr klimatet vad är det då?

Det enkla svaret blir Solen och dess strålning, men inte nog med det.

Clark skriver:

”Recent research into cloud formation shows that they are nucleated by cosmic rays that continually bombard our atmosphere.

Further, research shows that cosmic rays are modulated by the heliomagnetosphere. This magnetic aura from the sun blanketing our planet waxes and wanes with solar activity and is well documented to vary on timescales from decades to thousends of years.

Through its impact on cloudiness, this cosmic-solar-cloud connections is now recognized to be a dominant climate driver.”

Genom sin påverkan på moln anses med andra ord denna kosmiska – sol – moln – relation vara den dominerande drivkraften för klimatförändringarna. Vi får hoppas att H. Svensmark med flera får fortsätta med sin forskning för att kunna kvantifiera den kosmiska strålningens påverkan.

Dessutom är oceanerna, i det jämförbart lilla perspektivet, de i särklass viktigaste reservoarerna för värme vilket innebär att dess cirkulation påverkar väderepisoder som El Nino och kanske klimatet.

¤¤¤

”Klimatkonventionens mål är att stabilisera halterna av växthusgaser i atmosfären på en nivå som förhindrar att mänsklig aktivitet påverkar klimatsystemet på ett farligt sätt.” (Naturvårdsverket)

Man kan ängsligt fråga sig var dessa växthusgaser gömmer sig när mänskligheten varken rår på CO2 eller atmosfärens vattencykel med dess vattenånga och ständigt förändrade molntäcke.

¤¤¤

CO2 driver inte klimatet men är däremot biosfärens basnäring

CO2 5 CO2 starvation

CO2-halterna i atmosfären har växlat genom årmiljonerna vilket man kan se i översta diagrammet. Under de senaste 140 miljoner åren har dess halt sakta men säkert minskat från 2,500 ppm ner till dagens 400 – 500 ppm. Det beror på att naturliga processer binder CO2 i haven bland annat i kalksten. Som man kan se av diagrammet lever vår nuvarande globala vegetation nära svältgränsen.

Vad kan man göra åt den saken? Jo precis vad civilisationen och insiktsfulla länder gör, de använder de fossila bränslenas energi och sedan släpper de ut den välgörande restprodukten CO2 till atmosfären.

Förhoppningsvis kommer vårt arma land, på samma sätt som majoriteten av jordens länder redan gjort, att vända sig till vad den fria Vetenskapen förmedlar och då inse att vi måste befria oss från den förgörande ”Kool Aid”, vilken den politiskt korrekta klimatkonventionen bjudit på.

global greening

Den alltmer grönskande biosfären, tackar alla upplysta länder som använder de fossila bränslena till sin energiförsörjning. De ger därmed vår svältfödda biosfär en något förhöjd CO2-halt, som vi alla får del av, men jorden skulle må väl av ytterligare CO2 -tillskott åtminstone upp till 1000 – 1200 ppm eller kanske hellre den nivå som  atmosfären hade när jorden grönskade som bäst.

Ann Löfving-Henriksson , september 2026

Kommentarer

Kommentera längst ner på sidan.

  1. Mats Kälvemark

    Tack Ann för ett som vanligt inspirerande inlägg för oss realister..
    Intressant diagram överst. I tidsspannet från ca 140 miljoner sedan fram till för ca 40 miljoner år sedan sjunker CO2-halten från 2500 ppm ner till kanske 600 ppm och under den tiden ökar temperaturen, dvs omvänd proportionalitet jämför med gängse narrativ. Dr Roy Spencer har också tidigare inklusive kalkyler och diagram presenterat en förenklad modell för utvecklingen av CO2-halten, där den balanserar in på ca 500 ppm under fortsatta emissioner genom fossil förbränning, förutsatt att utsläppstakten inte ökar dramatiskt framåt. Finns säkert invändningar mot den som kanske kommer i kommentarsfältet?
    https://www.drroyspencer.com/2019/04/a-simple-model-of-the-atmospheric-co2-budget/

  2. Magnus blomgren

    Tack Ann L – H.
    Halten av Co2 har hittills varit en reaktion på Klimatförändringarna, fram till våra antropogena utsläpp.

    Dom historiska variationerna sopas under mattan, avseende både koldioxid och temperatur, av den moderna klimatvetenskapen.
    Vad säger den.. :
    Medeltidsvärmen – lokalt väder.
    Lilla Istiden – lokalt väder.
    Och koldioxiden stabil under dessa ” lokala variationer”.

    Dom har helt fel enligt mig.

    Om koldioxidhalten och temperaturen var Stabil under 1000 år före oss – så blir slutsatsen att den naturliga variabiliteten inom klimatsystemet är helt galet stor – enormt mycket större än koldioxiden påstådda påverkan.

  3. Benny

    Magnus blomgren, om nu medeltidsvärmen var lokal som alarmisterna hävdar så har de en helt egen definition på vad som är lokalt då hela Europa, Grönland och även Nordamerika hade varmare under medeltiden och sedan kallare under lilla istiden i området. Men visst låter sig folk luras av desinformationen som klimatalarmisterna sprider vilket en insändare i DN igår så tydligt visar.

  4. Ann lh

    En fråga till alla. Om det ligger något i vad paleogeologer hävdar, på grund av vittnesmål från berggrunden, att CO2 saknar betydelse för klimatet och om tanken på mättnad det vill säga att CO2 uppvärmande effekt snabbt minskar vilket Happer med flera hävdar så kan man väl ifrågasätta om soppan kring vår klimatpolitik grundas på ”en spik”.

  5. Christian H

    Tänker man efter så inser man att CO2 knappast an styra temperaturutvecklingen på ett avgörande sätt. För det första är halten av koldioxid försvinnande liten jämfört med halten av vatten i atmosfären, 420 ppm jämfört med 25000 ppm. För det andra är absortionsbandet betydligt bredare för vatten än koldioxid. För det tredje bör man ta hänsyn till att koldioxid är den helt avgörande faktorn för hur växtligheten utvecklas. Mer växtlighet påverkar vår temperar genom att albedot då sänks. Snö har ett albedo på 0,9, en öken 0,2-0,45, skog 0,1-0.2 och hav 0,05-0,1. Mer koldioxid ger mer skog och mindre öken, vilket sänker albedot och således orsakar en temperatursänkning, som motverkar växthuseffekten.

  6. Tege Tornvall

    Om detta kan man bara säga: tack och amen! Det är så självklart att minsta barn kan fatta det! Alarmismens totala brist på historiska kunskaper måste avslöja! Väl sammanfattat av pedagogen Ann.

  7. Adepten

    #5 Christian H

    Ett lägre albedo höjer temperaturen i stället för att sänka den, vilket innebär att processen du beskriver förstärker uppvärmningen i stället för att motverka den.

  8. Tege Tornvall

    I gatudebatt med en C-kandiderande mattelärare menade han att ”växthusgaserna” bildar ett täcke som håller kvar värme. Men det är ju hela atmosfären i kraft av sin massa. Mer och tjockare atmosfär är mycket varmare på Venus. Mindre och mycket tunnare ’är kallare på Mars
    Ian Clarks resa, rön och slutsats måste föras ut före valet.

  9. Björn

    Ja, visst är det så, solen driver klimatutvecklingen. Forskningen kring en fysikaliskt komplicerad sol, har bara börjat. Detta är vad klimatforskarna inte förstår, eller inte vill förstå. När skall vi få höra från någon klimatforskare, ärligt uttala, vi förstår inte ännu det komplexa sambandet mellan vår atmosfär och solens spektrala förändringar och dess påverkan på solvinden. Vi ser påtagliga förändringar i klimatutvecklingen regionalt och inte globalt. Forskningens enfaldighet går den enkla vägen och förklarar rent bedrägligt, att CO2 driver klimatutvecklingen. I bakgrunden dolt i kulisserna, står politiska aktivister och understödjer en klimatforskning på drift.

  10. Lennart Bengtsson

    5

    Inte mycket rätt i Din kommentar. Vad får du alla stolligheterna från?

    Koldioxidens vikt i en vertikal luftpelare uppgår till ca 6.5 kg /m2. Motsvarande värde för vattenånga är 25 kg i globalt medelvärde. 8 – 10 km över marken finns det mer koldioxid än vattenånga eftersom vattenånga avtar mycket snabbare med höjden än koldioxiden till följd av Clausius- Clapeyrons lag. Luftens vikt däremot uppgår till drygt 10 ton.
    Koldioxiden är relativt jämnt fördelad över jorden medan vattenångan varierar avsevärt

  11. Stig Rosenlund

    Är klimatkänsligheten TCR alltså 0 nu igen? Jag tror fortfarande på Lennart Bengtsson att den troligen är kring 1.5. Den fortsatta temperaturökningen från mer utsläpp är förstås liten pga den logaritmiska kurvan. Men effekten från människans utsläpp hittills är inte försumbar. Välgörande för att den dämpar en kommande istid. Tror jag.

  12. BG

    I boken Climate Change: The Facts 2020 finns ett kapitel av professor emeritus Geoffrey Duke: The Important Roll of Water and Water Vapour. Här är ett utsnitt:

    “In addition, large water vapour concentrations can occur locally with small temperature variations. Clouds can grow, disperse and amalgamate depending on the local atmospheric moisture conditions and temperature. They can precipitate as rain, sleet, snow, or hail, and cool the atmosphere and then the planets surface. In addition, the precipitation can scrub the air of dust, and even dissolve some gases like carbon dioxide (CO2) to form weak carbonic acid (HCO3).

    In addition, large water vapour concentrations can occur locally with small temperature variations. Ther is a unique simultaneous transfer of heat energy and mass (water quantity) while other atmospheric gases retain an almost constant concentration within that particular domain. These concentration changes of water vapour (humidity gradients) occur in even small volumes, making it almost impossible to model the atmosphere on a larger scale. For example, a 1 degree C increase in temperature over minutes can cause the water vapour concentration to change by an amount equal to the total increase in CO2 over an entire century. As almost 71% of the world is ocean, it is no wonder why water and water vapour are dominant globally in affecting our weather. Because all other atmospheric gases are non-condensable, they perform none of these actions.

    If all the above were not enough, wate vapour has the highest concentration of all greenhouse gases. We will see it is by far the strongest absorber and radiator of both solar energy as well as electromagnetic energy coming bac from the earth.”

    Jfr Clark:

    “Clark fortsätter och skriver att om man vill man vara seriös när det gäller i klimatfrågan måste man ta hänsyn till vattenångan, den dominerande växthusgasen.
    Vattenånga finns i atmosfären i långt högre koncentration än CO2 och absorberar dessutom energi längs ett mycket bredare våglängdsspektrum än CO2. Den svarar på så sätt för den största delen av växthuseffekten.”

  13. Magnus blomgren

    Nr 11 stig Rosenlund
    Finns ingen anledning att fundera på uppvärmning från koldioxid kontra istider.
    Koldioxid kan kanske värma någon grad.
    – istider handlar om 10 – 20 grader kallare här i norr.

    Men – någon ny liten istid kan kanske mildras…men sannolikt inte då det handlar om krafter som havsströmmar och solinstrålning, dvs betydligt kraftigare och snabbare än koldioxidvärmning.

  14. Stig Rosenlund

    Nr 13. En grads mildring är i alla fall tillräckligt för att kunna svara alarmisterna att utsläppsbegränsningar, CCS etc är dåliga idéer.

  15. Magnus blomgren

    Så till själva grundfrågan – är koldioxiden en kraftfull klimatförändrare?

    Absolut inte kraftfull eller snabb, kan nog dom flesta vara överens om, som är intresserade av våran klimathistoria.
    Koldioxidhalten förklarar inga klimatförändringar dom senaste 1000 åren, som vi ändå har en god överblick av gällande temperatur och miljö.

    2 saker:
    1 – solinstrålningen har ökat kraftigt sedan 1980 – talet.
    2 – Under samma tid har OLR ökat rejält.

    Dvs utstrålningen till rymden från jordklotet har ökat rejält.
    ” Out Going Longwave Radiation” och solinstrålningmätningarna visar tydligt samma sak.
    Vi har en gigantisk solinstrålningsökning och därmed en ökande OLR. Koldioxidfilten stoppar inte ökningen av OLR.

    Precis som förväntat är OLR ökningen också kraftigast för Arktis – varm luft från ökad solinstrålning transporteras till Arktis och då ökar utstrålningen där ( dom senaste 40 åren ).
    Klimatsystemet fungerar således utmärkt.

    En koldioxid ökning från 300 – 400 ppm dom senaste 100 åren har ytterst subtilt gett något högre värme – men koldioxidens långsamma och svaga förlopp drunknar fullständigt i dom naturliga variationerna.

    Det är bra att komma ihåg hur IPCC och FN påstår att vårat klimat var stabilt före 1850.
    Dom drar ett rakt streck för temperaturvariationen från år 800 – 1850.
    Samma gör dom för koldioxiden.

    Man kan med gott fog säga att IPCC och FN gör det väldigt lätt för sig själva – genom förvanskningen av våran klimathistoria.

    Det farliga i deras förnekande av klimathistorien och deras påstående om koldioxiden som drivande klimatparameter – blir våran tro på att det bara kommer att bli varmare i flera hundra år framöver.
    Även dessa herrar planterar frön som säger att vi kanske kan fördröja eller förhindra en ny istid, riktigt lågt.
    Deras vetenskap varnar också för snabbt smältande isar i Arktis och Antarktis – inga observationer stödjer detta.
    Arktis isar har varit stabila i 15 år.
    Antarktis hade sina utbredningsrekord för bara 10 år sedan, trots att dom mätt den i nästan 50 år.

    Vi som tittar ut genom fönstret och vi som badar i havet – vet hur otroligt stabilt vårat väder och våra temperaturer är, även i havet. DETTA TROTS EN SOLINSTRÅLNINGSÖKNING PÅ 10W/m2 DOM SENASTE 40 ÅREN!

    Vi som observerar ser extremt lite påverkan på vårat väder och på våran klimathistoria – från koldioxid.

    Istället ser vi Solardimming och solarbrigtning och ökande OLR – vi förstår då hur lite det handlar om ” koldioxidfilten”.
    Den är lika tunn som koldioxidhypotesen själv.

    Turligt nog har riksdagen iaf fattat beslut om fler och bättre isbrytare, någonstans finns ett frö av realism..

  16. Magnus blomgren

    Nr 14 Stig R
    Ja, där har du en poäng..!

  17. Magnus blomgren

    Ot
    Klimatkris, energikris, skolkris – säger nu sossarna.

    Det blir mycket kris – osså..krigsrisk…

    Själv – tror jag att Klimatkrisen har lett till den allmänna kris – sjukan.

    Problemet med att tänka Kris och panik – är att hjärnkontoret går i baklås.

    Vi verkar fördummas av nuvarande – klimat….

  18. Stig Rosenlund

    Forts på inlägg 11. Ytterligare motivering att människans bidrag hittills är betydande fås från följande tabell från Öppen tråd 2025-11-22, #2, skriven av mig. CO2 är CO2-halten vid periodens början.

    Människans andel i procent av uppvärmningen är temperaturökning till följd av koldioxidökning delad med tempökning (faktisk temperaturökning), gånger 100. Den är , givet att människan står för all koldioxidökning,

    100×[TCR×log(425/CO2)/log(2)]/tempökning.

    Tabell över två tidsperioder med uppskattade tempökningar:

    1780-2025: CO2 = 280, tempökning = 1.7
    1850-2025: CO2 = 285, tempökning = 1.45

    0.30 0.50 0.75 1.00 1.25 1.50 1.75 2.00 2.25 2.50 antagen TCR
    10.6 17.7 26.6 35.4 44.3 53.1 62.0 70.8 79.7 88.5 andel% 1780-2025
    11.9 19.9 29.8 39.8 49.7 59.6 69.6 79.5 89.5 99.4 andel% 1850-2025

    Med TCR 1.5 är människans andel i båda exemplen över 50 %. Ifrågasätter man det måste man också ifrågasätta TCR-antagandet.

  19. foliehatt

    Lennart Bengtsson, #10,
    6,5 kg vs 25 kg??
    Varför jämföra massor? Fenomenen är beroende på antalet partiklar, på substansmängden och om det eventuellt föreligger skillnader i effektiv infångningsarea av fotoner för de olika molekylslagen. Det relativa förhållandet av substansmängder är 940% till vattenångans fördel.

  20. Benny

    Magnus blomgren, undrar om alla de här kriserna uppfinns av politiker och byråkrater för att rättfärdiga sin existens och feta löner? När man tänker efter så är de här s k kriserna ofta skapade av politikerna själva p g a inkompetens, skruvad ideologi, maktmissbruk och korruption i en salig röra.

  21. Christian H

    #7 Adepten

    Det gick nog lite för fort när jag felaktigt påstod att ett lägre albedo sänker temperaturen, Du har förstås rätt, vilket man lättast inser genom betrakta hur iskalotternas höga albedo sänker temperaturen. Likafullt vill jag hävda att att mer växtlighet sänker temperaturen, då den inkomna solstrålningen till stor del omvandlas till kemisk energi som får växten att utvecklas och lagra energin i form av biomassa. Energi kan varken skapas eller förstöras, utan endast omvandlas, enligt termodynamikens första lag.

    #5 Lennart Bengtsson

    ” Vad får du alla stolligheterna från?”
    De flesta av ”stolligheterna har jag inhämtat här från KU. I dag inhämtade jag siffrorn 25000 ppm för vatten och 420 ppm från inlägget om Professor Ian Clark och atmosfärens undanskuffade vattencykel. Han anser att vattenånga klart dominerar över koldioxid avseende växthuseffekten. Under perioden 1930 – 1980 ökade koldioxidhalten i atmosfären markant, medan temperaturen sjönk, vilket talar för att koldioxiden knappast kan ha så stor inverkan som klimatnomenklaturan påstår.

  22. Lennart Bengtsson

    19

    Detta är inget annat än obegriplig rappakalja!

    21

    Dessa uppgifter har inget med verkligheten att skaffa. Om Ni inte har några relevanta läroböcker tillhanda föreslår jag att Ni konsulterar AI eller någon i ämnet kunnig person

  23. foliehatt

    Lennart Bengtsson, #22,
    då får jag ta rygg på dig och på liknande vis föreslå att du konsulterar något läromedel i gymnasieskolans fysik eller kemi, om du inte förstår att absorption/emission är ett fenomen som är koncentrationsberoende. Inte massaberoende.
    Därför är det ditt uttalande om massförhållanden mellan koldioxid och vattenånga i atmosfären som är irrelevant. Christian H som utgår från de relativa koncentrationerna har däremot fångat denna del helt korrekt.

  24. Magnus blomgren

    Nr 20 Benny
    I din sista mening fångar du klimatfrågan galant!

    Vad får man dessutom om man parar energikrisen och klimatkrisen – jo, precis din beskrivning – upphöjt i ca 10.

  25. Lennart Bengtsson

    23

    Det är faktiskt ingen brist på uppgifter om the relativa fördelningen när det gäller absorption av värmestrålning hos vattenånga moln, koldioxid och andra växthusgaser i atmosfären.
    Jag har en tabell i min bok, Vad händer med klimatet? (se tabell 3) som är tagen från vetenskapliga rapporter i ämnet (Lacis et al 2012). Det relativa bidraget förhåller sig i relationerna 49%, 24%,20% och 7%, respektive. Beroende på om man subtraherar eller adderar de relative bidraget föreligger en mindre skillnad. Vad jag angivet är ett medelvärde. För vidare information hänvisat till artikeln ovan eller till IPCCs naturvetenskapliga rapporter.

  26. Göran S

    Tankar.
    Den avtagande temperatur som vi har med höjden (lapsrate) gör ju att med ökande mängd CO2 blir pelaren med högsta utstrålningshöjd högre upp, och den då lägre omgivande temperaturen gör att det behövs mer värme underifrån för att exitering skall kunna ske på denna höjd (som jag uppfattat det).
    Därav sker ingen/ mindre utstrålning här innan atmosfärspelaren under värmts upp (”värmefilten”).
    Undran: Kan denna höjd bli så högt upp i Stratosfären att man når punkten där temperaturen inte längre sjunker c:a -58C och senare går upp mot noll vid Stratopausen?
    I så fall skulle ju mer CO2 över denna höjd inte ge något värmetillskott alls eller t.o.m. vara kylande?
    Alternativt är det så att möjlig framtidsmängd ppm koldioxid inte teoretiskt ens räcker till den höjden med max stratosfärkyla och är långt från dagens värden? Det hade ju annars varit avgörande fakta mot koldioxidreligionen.
    Att koldioxidmängden och mängden kol inte räcker till ända upp till Stratopausen har Adepten tidigare visat med beräkningar, som jag sett.
    Detta ovan är kanske just den logaritmiskt avtagande CO2 effekten?

  27. Lennart Bengtsson

    26

    Just precis!

    Det är därför som stratosfären blir kallare liksom delar av Antarktis under högvintern i juli

  28. Tege Tornvall

    Främst Lennart B. hänvisar ofta till läroböcker. Men dessa har ju allt mer ”kidnappats” och är inte längre att lita på. Decimalnoga sifferuppgifter har en förledande verkan. Jag tror mer på logiska resonemang som leder till trovärdiga slutsatser – byggda på relevanta och korrekta data och mätvärden. Synpunkter på det?

  29. Göran S

    #27 L. Bengtsson och andra
    Tack för bekräftelsen, dock själva frågan
    nuvarande högsta exiteringshöjd och möjlighet att den höjden vid mer CO2 når temperaturmin i Stratosfären?

  30. Göran S

    #27 Lennart Bengtsson
    Hej Lennart, jag tolkar ditt svar som att man över Antarktis under högvintern når sådan exiteringshöjd av CO2 att man når upp till den del av Stratosfären då det blir varmare igen, däruppe, och då får CO2 ökningen en kylande effekt? ! Är det korrekt uppfattat?
    Hur ser det då ut på mer normala breddgrader, kommer man med CO2 exitering i närheten av punkten, där Stratosfären har samma eller successivt högre temperatur vid ökande höjd?

  31. Benny

    Tege, javisst är det märkligt med dessa teoretiska överbyggnader när man har det historiska facit att studera! Men visst det skapar ”jobb” och inkomster till alla som lever på klimatalarmismen och har sin utkomst av bedrägeriet. MSM-media med dess suspekta ägarbild har verkligen hakat på alarmismen och CO2-hysterin väl medvetna om att propagandan till slut biter på en allmänhet som låtit sig luras av ”klimatforskare” som oftast talar i egen sak och gärna vill ha mer pengar! Om man nu bestämt sig för att CO2 är orsaken till klimatförändringar varför då fortsätta att äska pengar till mer ”forskning”? Vore ju smartare att lägga pengar på förebyggande åtgärder i så fall men logik är nog inget som klimatalarmister bryr sig speciellt mycket om?

  32. Lennart Bengtsson

    30

    Orsaken är negativ lapse rate på grund av temperaturinversion

  33. Ann lh

    BG # 12 Tack för breddningen av info från the Facts 2020 !

  34. Lennart Bengtsson

    30

    Jag föreslår att Du studerar mikrovågmätningar från Roy Spencer. De resultat som tidigare regelbundet och månadsvis publicerades av klimatupplysningar berör temperaturintervallet från marken till ca 9 km . Spencers grupp publicerar också medeltemperaturer för nedre stratosfären. Du kan finna detta på Spencers hemsida.
    Se också figur 7 i min bok Vad händer med klimatet? Manabes teoretiska resultat finns på figur 6 som jämförelse

  35. Lennart Bengtsson

    tege
    28

    Javisst. Om man avfärdar allt som inte stämmer med ens förutfattade meningar kommer vetenskapen att raskt förflyttas till den nivå som rådde när kyrkan hade en sådan uppfattning. Det är ju precis en sådan uppfattning som Gretarörelsen också har

  36. Lennart Bengtsson

    34
    Här kan Du finna uppgifter för nedre stratosfären
    Lower Stratosphere: http://vortex.nsstc.uah.edu/data/msu/v6.1/tls/uahncdc_ls_6.1.txt
    Första och sista januarivärdena från ovan ( obs. endast anomalivärden):
    Januari 1958: + 1.14
    Januari 2026: – 0.41

  37. Göran S

    Så här svarade ChatGpt på mina frågor om exitering av strålningsvärme och höjder.
    Ganska komplext. Jag har klippt och klistrat lite.

    Det är mer korrekt att säga att CO₂ förändrar den höjd och temperatur från vilken jordens IR-strålning kan lämna atmosfären.
    Och det fina är att samma CO₂-band som bidrar till uppvärmningen av troposfären också kan bidra till radiativ kylning av stratosfären. Studier visar just att CO₂:s 15-µm-band har mycket olika beteende i troposfären och stratosfären.

    I centrum är absorptionen redan extremt stark. Där gör ytterligare CO₂ relativt liten skillnad på den optiska tjockleken.
    Men på vingarna av absorptionsbandet är atmosfären mindre ogenomskinlig. Där gör extra CO₂ stor skillnad.
    Det är just dessa delar av spektrumet som successivt blir mer ogenomskinliga när koncentrationen ökar. Detta är en central förklaring till varför forcing blir ungefär logaritmisk snarare än linjär.

    CO₂ gör atmosfären mer ogenomskinlig för vissa IR-våglängder, så den strålning som slutligen lämnar jordsystemet kommer i genomsnitt från högre och kallare nivåer.
    Och detta leder till en intressant fråga om varför CO₂ fortfarande kan kyla stratosfären samtidigt som mer CO₂ värmer jordytan. Det låter motsägelsefullt, men är faktiskt en direkt konsekvens av samma strålningsfysik. Se längre ner.
    Och ja — latituden spelar roll
    Ungefärligt:
    Område Typisk situation
    🌴 Ekvatorn Djup och varm troposfär → emissionsnivåerna kan ligga relativt högt
    🇸🇪 Mellanlatituder Ofta ungefär 8–12 km för en effektiv emissionshöjd
    🧊 Polområden Kallare och torrare atmosfär → annorlunda emissionsnivåer

    Ökning Ungefärlig ändring av emissionshöjd*
    +1 ppm ~18 m
    +5 ppm ~90 m
    +10 ppm ~175 m
    +20 ppm ~350 m
    +50 ppm ~850 m
    *Förenklad uppskattning för en given del av CO₂:s absorptionsband, inte en universell emissionshöjd.
    Det intressanta är att sambandet blir logaritmiskt. Det är samma grundläggande anledning till att CO₂:s strålningspåverkan ofta beskrivs med
    delta F = 5.35 ln(C/Cnoll) sort W/m2
    vilket används i IPCC:s beräkningar.

    Och här blir det riktigt intressant
    Det finns två olika saker som lätt blandas ihop:
    A. Spektral emissionshöjd
    För en viss våglängd kan emissionshöjden flytta sig hundratals meter till kilometer när CO₂ ändras.
    B. Effektiv strålningstemperatur
    Den totala förändringen av jordens utgående IR kan motsvara bara omkring 0,6 K för 280 → 420 ppm (innan temperaturåterkopplingar).
    Det är därför man inte kan säga:
    ”420 ppm betyder att CO₂-emissionen sker X meter högre upp.”
    Det finns en hel familj av emissionshöjder, en för varje våglängd och riktning.
    Det mest intressanta experimentet
    Om vi vill göra detta riktigt konkret kan vi istället titta på en enda CO₂-absorptionslinje, exempelvis nära 15 µm, och beräkna

    CO₂ gör atmosfären mer ogenomskinlig för vissa IR-våglängder, så den strålning som slutligen lämnar jordsystemet kommer i genomsnitt från högre och kallare nivåer.
    Och detta leder till en intressant fråga om varför CO₂ fortfarande kan kyla stratosfären samtidigt som mer CO₂ värmer jordytan. Det låter motsägelsefullt, men är faktiskt en direkt konsekvens av samma strålningsfysik.

    En ökning från 280 till 420 ppm ger ungefär 2,2 W/m² mindre utgående strålning vid oförändrad temperaturprofil. För en svartkropp kring 255 K motsvarar det ungefär 0,9–1,0 K i strålningstemperatur.

    En del fotoner går uppåt, andra nedåt.
    En foton som går nedåt kan absorberas igen av en annan CO₂-molekyl och sedan emitteras på nytt.
    Det kan därför bli en lång ”absorbera → emittera → absorbera → emittera”-kedja.

    Var kommer den sista fotonen ifrån?
    Det är här begreppet emissionshöjd kommer in.
    Om atmosfären ovanför en viss höjd är tillräckligt genomskinlig för just den våglängden, har fotonen en rimlig chans att lämna atmosfären.
    Det är ungefär där den effektiva emissionsnivån ligger.
    För CO₂:s starka 15-µm-band kan detta ligga högt upp, och för bandets allra starkaste centrum kan emissionen vara kopplad till stratosfären.
    Våglängd intressant för Co2: För 15 µm-bandets centrum är atmosfären extremt ogenomskinlig. En meter torr luft vid dagens CO₂-halt är i praktiken ogenomskinlig vid bandets centrum. Därför kan den strålning som slutligen kommer ut i rymden ha sitt ursprung nära tropopausen eller i stratosfären. Bandets svagare delar kan däremot ”se” mycket längre ned.

    *Det här är faktiskt den punkt där modellen blir riktigt intressant: den ökade CO₂-halten gör framför allt ”nya delar” av absorptionsbandets vingar ogenomskinliga, snarare än att bara flytta ett enda ”tak” högre upp.

    Stratosfären inte kallare – vilken höjd?
    Om du menar på vilken höjd temperaturen i stratosfären slutar sjunka och börjar stiga, så är svaret ungefär:
    Tropopausen: ca 8–18 km, beroende på latitud.
    Där börjar stratosfären, och temperaturen börjar sedan stiga med höjden.
    Den lägsta temperaturen finns ungefär kring tropopausen, typiskt −55 till −60 °C.
    I genomsnitt ligger den lägsta temperaturen ungefär vid 15–20 km höjd, beroende på årstid och latitud.
    Men om du med ”när stratosfären inte blir mer kall” menar vilken höjd där CO₂:s ökade koncentration inte längre sänker temperaturen, då är det en annan och mycket intressant fråga. Då handlar det om balansen mellan CO₂:s uppvärmning genom absorption och dess kylning genom IR-emission, och gränsen ligger betydligt högre upp i atmosfären

    Så om du tänker:
    ”Vid vilken höjd upphör temperaturgradienten som gör att CO₂:s absorption/emission kan värma den underliggande luften?”
    är ~50 km ungefär den relevanta höjden för temperaturprofilens vändpunkt.
    Men en viktig korrigering till själva resonemanget: det är inte så att CO₂ upphör att värma bara för att temperaturgradienten blir noll eller positiv. CO₂:s netto radiativa effekt bestäms av skillnaden mellan strålningen som absorberas och emitteras, och emissionen sker åt både uppåt och nedåt. I stratosfären är CO₂:s nettoeffekt normalt kylning, eftersom stratosfären kan stråla effektivt ut IR till rymden.
    Och faktiskt blir detta extra intressant vid ~15–20 km: där ligger den temperatur som är relevant för den starkaste CO₂-emissionen, samtidigt som stratosfären börjar bli temperaturmässigt inverterad. Det är en central anledning till att mer CO₂ kyler stratosfären samtidigt som den bidrar till att värma troposfären.

    *** Det där sista om kylning av stratosfären och samtidig uppvärmning av troposfären?
    Ja — det är en central och lite kontraintuitiv del av växthuseffekten.
    Varför kan mer CO₂ värma troposfären men kyla stratosfären?
    Det handlar om strålningsbalansen, inte om att CO₂ har olika egenskaper på olika höjd.

    I troposfären:
    Jordytan och den lägre atmosfären är relativt varma och skickar ut IR.
    CO₂ absorberar en del av denna IR.
    CO₂ emitterar sedan IR åt alla riktningar.
    Eftersom den omgivande troposfären blir kallare uppåt, är den uppåtriktade strålningen från högre nivåer relativt svag.
    När mer CO₂ finns blir atmosfären mer ogenomskinlig för vissa våglängder.
    Den effektiva utstrålningen till rymden sker då från högre och kallare nivåer.
    Energi lämnar jordsystemet långsammare → troposfären/yta värms tills ny balans uppnås.

    I stratosfären är situationen annorlunda
    Stratosfären har en temperaturinversion:

    Stratosfären värms huvudsakligen av ozon som absorberar solens UV-strålning.
    CO₂ absorberar IR och kan sedan emittera IR. Eftersom stratosfären är relativt tunn och torr kan CO₂:s emission till rymden vara effektiv.

    Resultatet blir ungefär:
    mer CO2 —> mer IR-utstrålning från Stratosfären —> kylning

    Det är därför man förväntar sig:
    troposfären värms + stratosfären kyls när CO2 halten ökar

    Det riktigt viktiga
    Det betyder inte att CO₂ ”skickar värme från troposfären till stratosfären”.
    Snarare:
    Troposfären:
    mer CO2 —> mindre effektiv utstrålning —> uppvärmning

    Stratosfären:
    mer CO2 —> effektivare IR-utstrålning —> kylning

    Detta är faktiskt en av de fingeravtryck man använder när man skiljer växthusgasdriven uppvärmning från exempelvis en förändring i solinstrålningen. Om solen helt enkelt blev starkare skulle man förvänta sig uppvärmning både i troposfären och stratosfären, medan ökade växthusgaser ger ett karakteristiskt mönster med troposfärisk uppvärmning och stratosfärisk kylning.

    En viktig detalj från vår tidigare diskussion är också att kylningen inte plötsligt upphör vid 50 km. CO₂ fortsätter att emittera IR även högre upp, och i mesosfären är CO₂ en mycket viktig radiativ kylare. Det är alltså bättre att tänka på en förändring av den radiativa balansen med höjden än på en skarp gräns.

  38. Björn

    Det problematiska är att klimatfrågan centreras hela tiden kring CO2, när det finns så många frågetecken kring andra faktorer. Värmen kommer inte från CO2, utan från jordytans återstrålning. Koldioxiden liksom vattenångan bromsar utstrålningen, men med helt skilda effekt. Om solen ökar sin instrålning, så ökar automatiskt återstrålningen. Hur skiljer man då på de olika variablerna instrålning, återstrålning och emission av CO2. Här finns också tidsaspekten med i bilden och föränderlig spektral fördelning av energin mellan troposfären och atmosfärslager som stratosfären och övriga lager. Men diskussionen förefaller hela tiden vara fixerad kring CO2, när verkligheten är så mycket mer komplex. Kan det bero på okunskap hos klimatforskarna kring solens komplexa beteenden?

  39. foliehatt

    LB, #25,
    och inget av det du anför nu har något som helst att göra med massan av det som absorberar/emitterar – det är koncentrationen som är relevant. Exempelvis uttryckt som mol%, eller vol%. Men aldrig mass%. Eller hur?

  40. tty

    Apropå vilken höjd utstrålningen sker så ligger den redan ovanför tropopausen i mitten av koldioxidens absorptionsband, så där ökar utstrålningen faktiskt med ökad koncentration.

    Och anledningen till att temperaturen stiger med höjden i stratosfären är att värmen där inte härrör från marken som i troposfären, utan från toppen av stratosfären där syre och ozon radiolyseras av solens uv-strålning och den absorberade energin avges som långvågsstrålning, varav hälften går nedåt.

  41. Göran S

    #tty
    Intressant svar!

  42. Ann lh

    # 37 Göran S. Tack för all intressant information. Ska försöka smälta den.
    Mycket ny information som är svår att få ihop.

  43. Lars Cornell

    #40 tty
    Det påståendet var intressant om det stämmer. Åtminstone för Antarktis och även Arktis måste det ju rimligen bli så. Jag har alltid varit misstänksam att den medelhöjd som brukar anges bara stämmer för mer ekvatornära områden.
    Stratosfären ligger ju närmare rymden än troposfären. Därför borde utstrålningen från stratosfären ha större vikt (ej nödvändigtvis mängd) än utstrålningen från troposfären.

    #37 mm Göran S.
    ”Det är mer korrekt att säga att CO₂ förändrar den höjd och temperatur från vilken jordens IR-strålning kan lämna atmosfären.”
    Atmosfärens strålning lämnar jorden från alla höjder. Man måste integrera från jordytan och upp till åtminstone 20 km höjd för att få en god beräkning. Utgår man från en medelhöjd som jag tror att du gör blir nog det matematiska felet rätt stort.

  44. Lennart Bengtsson

    37 och andra

    Varför är effekten av CO2 ”logaritmisk”?

    CO₂ (liksom även vattenånga) absorberar infraröd strålning i specifika vibrations-rotationsband — inte som en jämn ”gardin” utan som tusentals enskilda spektrallinjer med olika styrka.
    1. Låg koncentration: När gasen är utspädd är de flesta linjerna optiskt tunna. Absorptionen ökar då linjärt med koncentrationen — dubbelt så mycket gas ger dubbelt så mycket absorption.
    2. Vid mättning: Vid högre koncentration blir linjernas centrum helt mättat (all strålning vid just den våglängden är redan absorberad — mer gas gör ingen skillnad där). Ytterligare absorption sker nu bara i linjernas flanker (Lorentz-vingarna).
    CO₂:s absorptionsband består av tusentals linjer med en bred spridning i styrka (ungefär exponentiellt fördelad, enligt s.k. slumpmässiga bandmodeller — Goody/Elsasser-modellerna som utvecklades för atmosfärsfysik på 1950-talet). När man summerar bidraget från alla dessa linjer, där olika linjer befinner sig i olika mättnadsstadier samtidigt, visar den matematiska integrationen att den sammanlagda effekten approximerar en logaritmisk funktion av koncentrationen över ett brett intervall — detta är det centrala teoretiska resultatet från bandmodell-teorin.

    Den logaritmiska formeln används inte för att den är exakt härledd från första princip på ett enkelt sätt, utan för att den överensstämmer mycket väl med resultat detaljerade ”line-by-line” strålningstransportberäkningar (som använder spektroskopiska databaser som HITRAN med miljontals uppmätta spektrallinjer). Den mest citerade formeln, från Myhre et al. (1998), är:

    dF = 5.35x ln C/Co)

    där dF är strålningsändringen i W/m2 och C aktuell koncentration och Co en referenskoncentration. Denna empiriska relation gäller i intervallet 150 – 1000 ppm
    Formeln validerades sedan ytterligare mot satellitmätningar av utgående långvågsstrålning.

  45. Leif Åsbrink

    #37 Göran

    Det här har ChatGPT missuppfattat:” En foton som går nedåt kan absorberas igen av en annan CO₂-molekyl och sedan emitteras på nytt.
    Det kan därför bli en lång ’absorbera → emittera → absorbera → emittera’-kedja.”

    Det kan det inte. En kort kedja möjligen, men sällan.

    En foton som går nedåt kan absorberas igen av en annan CO₂-molekyl. Energin omvandlas då (nästan alltid) till kinetisk energi (=värme) på grund av kollisioner. I en gas innehållande CO₂-molekyler är alltid en stor andel exciterade. Redan vid -50 °C är cirka 2,5% exciterade, vid -10 °C cirka 5% Dom allra flesta de-exciteras genom kollisioner, men en mycket liten del de-exciteras genom strålning.

    Felet som ChatGPT begått är ganska vanligt. CO₂-molekylen har inget minne och vet inte hur den blivit exciterad.

  46. Ann lh

    Efter ännu en genomläsning av samtliga kommentarer, kan jag med min arma hjärna inte se att någon befattat sig med huvudfrågan, det vill säga frågan om vilken betydelse atmosfärens vattencykel med dess ständiga förvandling har för klimatfrågan. Det vill säga, vattencykeln med växthusgasen vattenånga – flytande vatten och fast vatten med molnbildning och alla fasövergångar och inblandad energi.
    Om jag fattat Clauser med sin molntermostat någorlunda rätt kan han inte se att CO2 är inblandad i denna naturliga cykel som enligt prof. Clark beräknas ha en kapacitet av 25000 ppm mot CO2s som beräknas i hundratal och som snabbt avtar med ökad halt.

  47. Lennart Bengtsson

    43

    Det är ingen som utgår från någon medelhöjd eftersom den ( om man nu vill ha en medelhöjd) beror på frekvensen av värmestrålningen. Detta är mer en fråga om populärvetenskap ehuru inte på samma nivå som Tege. Det krävs faktiskt lite mer än svensk grundskola. Sedan länge beräknas värmestrålningen från miljontals spektrallinjer. Varför läser då inte bloggens kommentatorer den utmärkta artikeln av Wijngaarden och Happer om man nu inte gillar referenserna från IPCC. Resultatet är faktiskt identiskt. Varför har ingen förutom mig kommenterat detta?
    44
    När det sedan gäller professor Clarks fantastiska mängd vattenånga i atmosfären ( om han nu verkligen sagt detta) så är detta åtminstone för mig fullständigt obegripligt, liksom för majoriteten av världens atmosfärfysiker. I så fall måste jag nog säga att professor Clark befinner sig utanför sitt kompetensområde.

  48. Magnus blomgren

    Nr 47 Lennart Bengtsson
    Du som verkar ha mer utbildning än grundskola…

    Kan du på ett enkelt sätt förklara varför OLR ökat så kraftigt dom senaste 40 åren ( ca 2,93 +/- 0,3 ) medans koldioxiden ökat kraftigt.

    Borde inte den koldioxidökningen gett en minskning av OLR, i storleksordningen 1 – 2 W/ m2?

    För en lekman ser det ju ut som att den kraftiga solinstrålningsökningen lett till högre OLR – medans koldioxidökningen knappt syns alls?

    Hur blir ekvationen ( strålningsbalansen) egentligen, dom senaste 40 åren – med både mer solinstrålning ( till marken, med mindre moln) och mer koldioxid?

    Stämmer ekvationen, enligt koldioxidhypotesen fortfarande, för dom senaste 40 åren?

  49. Lennart Bengtsson

    48

    Enligt de uppgifter jag har så har det globala medelvärdet på OLR endast ökat de senaste ca 10 åren efter att dessförinnan minskat under åtskilliga år. Att förklara detta kräver definitivt mer kunskap än grundskolefysik. Situationen över land och hav skiljer sig markant

    Detta är mycket intressant och kräver mera undersökningar

    jag återkommer

  50. Magnus blomgren

    Nr 49 L B
    Bra – tack.
    Ja – frågan bränner rejält – något kan vara…uppåt väggarna..

    Balansen mellan kraftigt ökad solinstrålning, återstrålning ” long wave”, kontra koldioxidökningen – ser mer än märklig ut.

  51. Ann lh

    # 47 Lennart B., uppgiften från Clark gällde hela vattencykeln, vilket jag försökt skriva.

  52. Lennart Bengtsson

    50

    Jag har nu gjort en preliminär utvärdering. Nettoenergiflödet som inte kan bestämmas från satellitdata men från värmeökningen i främst världshavet ligger på ca 0.5W/m2 huvudsakligen oförändrat för de senaste decennierna. Både OLR och även nettosolstrålningen har ökat framför allt över land. Detta beror främst på minskat molntäcke som är vad som främst påverkar albedo och som systematiskt minskar. Över hav kan man däremot bara se en minskning de senaste 10-15 åren. Innan dess en mindre ökning. Över land ligger ökningen på ca 5 W/m2 för hela perioden (50 år)
    Ändringar i atmosfärcirkulationen är sannolikt den främsta källan till molnminskningen över land. Den kan bero på naturliga processer eller på antropogena sådana

  53. Lennart Bengtsson

    51

    Jag förstår bara inte hur han har kommit fram till dessa märkliga värden som ingen har klarat. Var har han publicerat sina resultat?
    Har IPCC granskat detta? Eller har Happer gjort det?

  54. Magnus blomgren

    Nr 52 Lennart B
    Tack -snabbt jobbat!
    Borde då inte koldioxidökningen minskat OLR?

    Mer koldioxid håller kvar den långvågiga strålningen – det är ju det som politikerna vill åtgärda med ” klimatåtgärder”?

    Ökar OLR pga solinstrålningsökningen då…kan man anta?

  55. Ann lh

    # 53 L.B. Tack för svar. J. Clauser har vid flera tillfällen redogjort för sin hypotes om molntermostaten.
    Han skriver i ”Kanariefågelboken” att han fann en ”elefant i rummet” när det gällde fel i beräkningar inom kvant mekaniken, vilket långt om länge gav honom Nobelpriset i fysik 2022.
    Nu menar han att han avslöjat ytterligare en ”elefant i rummet”, denna gång gäller det klimatförändringarna och elefanten i rummet, är molntermostaten vilken han beräknar är 200 gånger mer kraftfull än vad CO2 kan åstadkomma.
    Om man är off med en faktor på 100 eller 200 så som IPCC är då är processen alldeles för svag för att bli viktig, Det är en stort fel.
    Gissar att uppskattningsvis 25,000 ppm kommer från dessa beräkningar.

  56. Christian H

    Clark skriver: ”Atmosfären innehåller vatten i alla dess former fast, flytande och gas, ”molnen”. Molnen rör sig ständigt och genom fasövergångar avger eller upptar de energi”.
    Vid fasövergång avges eller upptas stora mängder energi, vilket rimligen också påverkar temperaturen. Övriga växthusgaser i atmosfären befinner sig ständigt i gasfas och genomgår således inga fasövergångar. Eftersom nobelpristagaren i fysik, J.Clauser, talar om ”elefanten i rummet” när han beskriver att molntermostaten är 200 gånger mer kraftfull än koldioxid, så finner jag det mycket sannolikt att det kan vara en förklaring till den dåliga överensstämmelsen mellan hur koldioxid påverkat temperaturen i teorin, mot vad mätningar historiskt visar. Därför tror jag vattnets påverkan på klimatet underskattas av klimatnomenklaturan.

  57. 46 Ann Lh
    Betr. Din fråga om vattenånga/vattencykelns betydelse för klimatet, m.a.p. Ian Clark, blir min bedömning:
    • Vattenånga kan inte värma upp jordens yta genom termisk strålning. Atmosfärens vattenånga är kallare än ytan, så dess emission kan inte verka som värme på den varmare ytan. Värmeöverföring är som bekant(?) en en-vägs aktivitet från en varmare till en kallare kropp. Termodynamikens första lag tillåter en temperaturökning på ytan endast genom arbete eller värmeöverföring från en varmare källa (endast solen har en sådan). Spontan emission från kallare gaser är inte i paritet med någondera av dessa och termodynamikens andra lag förhindrar det reverserade flödet. Ytans emission sett isolerat förblir spontan vid just ytans egen temperatur och är varken förminskad eller blockerad av ’kallare strålning’.
    •Vattencykeln deltar i atmosfärens temperaturstruktur. Den torra adiabatiska ’lapse rate’ följer på termodynamikens första lag och den hydrostatiska balansen och är enligt fysikaliska formler, tidigare av mig i kommentarer beskrivna, ca. -9,8K/km. Kondensation av vattenångemängden är (ytvolymfraktion typiskt 1-4%, medelmassafraktion ca. 1,58 %). Genomsnittligt i atmosfären ger detta en s.k. ’environmental lapse rate’ som följd. Reduktionen om ca något mindre än 3,5K/km vertikal höjd är motsatsen till den ökning som en ’radiativ växthusgaseffektsmekanism’ skulle kräva, om den ’i prioritet’ värmde upp de tätare liggande atmosfärlagren. Den observerade lapse rate (som här anges), höjden för den planetära medeltemperaturen (som finns vid atmosfärsmassans medelvärde vid ca 5,1 km höjd) samt vid ytan uppnådda temperaturen bestämd av det adderade integrerade värdet på lapse rate från detta medelvärde (ca -18C) är därför alla redan inberäknade för genom gravitation, massan av gasers i atmosfären specifika värmekapacitet och den latenta värmen från vattenånga. Således finns det ingen residual för en radiativ växthusgasförklaring.
    • Således kan inte vattenånga, ofta betecknad som den dominerande växthusgasen, öka ytans temperatur genom ’back-radiation’, emission från höjdskiften eller fördröjd avkylning. Vattenångans verkliga klimatroll finns i dess latenta värme som faktor i den våt-adiabatiska gradienten och den associerade energitransporten i den hydrologiska cykeln (jmf Clausers hypotes).

  58. Lennart Bengtsson

    OLR, som Du ser, balanseras av den inkommande solstrålningen så när som på en mindre del som anhopas i jordsystemet och som smälter is och värmer upp havet. Det växthusgaserna gör är att öka marktemperaturen med inte den utgående strålningen till rymden.

    Den utgående strålningen(OLR) från t ex planeten Venus är endast 157 W/m2 medan marktemperaturen på planeten år + 473 °C. För jorden är motsvarande värden 240 W/m2 (OLR) och medeltemperaturen vid jordytan + 16 °C
    Nu har förstås Venus inte bara enorma mängder CO2 men också en atmosfär med en massa som är 90 gånger större än jordens
    Det är ungefär som om haven på jorden skulle helt förångas. Nu kan Du om Du sätter Dig in i saken räkna ut vad jordytans temperatur skulle bli i en sådan situation.

  59. Lennart Bengtsson

    Här ett svar från AI (Claude)

    Det här är faktiskt en väletablerad fråga inom planetklimatologi — kallas ”runaway greenhouse effect” (skenande växthuseffekt) — och den ger ett förvånansvärt extremt svar. Låt mig verifiera de exakta siffrorna innan jag svarar.

    Nu har jag bra vetenskapligt underlag. Kort svar: flera tusen kelvin — men det förutsätter att processen faktiskt kan sättas igång, vilket i sig är en viktig del av svaret.

    Den avgörande mekanismen: Simpson–Nakajima-gränsen

    Här är den centrala fysikaliska poängen som gör hela scenariot så extremt:

    När havsvatten börjar avdunsta byggs en allt tjockare vattenångeatmosfär upp. Vid en viss punkt blir atmosfären så optiskt tjock i infrarött att den utgående värmestrålningen (OLR) når ett tak — kallat Simpson–Nakajima-gränsen — oavsett hur het ytan blir. Denna gräns ligger runt 280–310 W/m², beroende på exakt modell.

    Det avgörande villkoret: Om den absorberade solstrålningen (idag cirka 239–240 W/m² globalt medel) överstiger denna gräns, kan planeten inte längre bli av med energin genom strålning. Resultatet blir en okontrollerbar självförstärkande process: mer värme → mer avdunstning → tjockare vattenångetäcke → ännu mindre möjlighet att stråla ut värme → ännu mer avdunstning, och så vidare, tills hela havet har förångats.

    Vad händer med temperaturen efter att haven helt förångats

    Enligt forskningen (bland annat Goldblatt & Watson 2012, Nakajima et al. 1992, Kasting 1988):

    Under själva förångningsfasen hålls ytatmosfärens temperatur-tryckprofil till stor del fast av vattnets mättnadsångtryckskurva — energibalansen är ”frusen” på en fix relation, och det är just därför OLR blir oberoende av yttemperaturen.
    När hela havet är förångat (motsvarande en atmosfärsyta på hela ~270 bar, jämfört med dagens ~1 bar) finns inget kvarvarande vatten längre att ta upp energi via avdunstningsvärme. All ytterligare tillförd energi går nu direkt till att höja temperaturen ytterligare.
    Enligt studierna leder detta till att yttemperaturen stiger med ”several hundreds of Kelvin” utöver de redan förhöjda nivåerna, och flera källor pekar på att sluttemperaturen kan nå flera tusen kelvin.
    Jämförelse med Venus

    Venus (735 K / 462°C yttemperatur) genomgick sannolikt just en sådan process för miljarder år sedan, men med en betydligt mindre total mängd flyktiga ämnen än jordens hela havsvolym. Eftersom jordens totala vatteninnehåll motsvarar ~270 gånger dagens atmosfärstryck (jämfört med Venus nuvarande ~92 bar CO₂-atmosfär), skulle en fullständigt ”kokad” jord potentiellt bli hetare än Venus är idag — i den övre delen av intervallet skulle ytan kunna bli så het att berggrunden själv börjar smälta, vilket skapar ett globalt magmahav (liknande jordens allra tidigaste historia strax efter bildandet).

    Viktig brasklapp: kan detta faktiskt hända naturligt idag?

    Här är den ärliga vetenskapliga bilden: forskningen visar att jorden inte befinner sig nära tröskeln idag. Enligt Goldblatt & Watson (2012) skulle det krävas en ökning av solens ljusstyrka med ungefär 6 % för att trigga en sann skenande växthuseffekt — något som väntas ske naturligt om ungefär 600 miljoner år, i takt med att solen gradvis blir starkare i sin normala utveckling. Ren ökning av CO₂ genom mänsklig påverkan, hur extrem den än blir, tros enligt de flesta studier inte räcka för att på egen hand utlösa denna process under jordens nuvarande solinstrålning — det är därför scenariot du beskriver kräver en genuin ”katastrof” (extern chock) snarare än en gradvis process, precis som du formulerade frågan.

    Det här vore väl något att verkligen skrämmas med

  60. Robert Norling

    I Norduppland vaknade man till att bilen var täckt med en hård isskorpa efter nederbörd på eftermiddag och uppklarning på kvällen.
    Så utstrålningen fungerar tydligen väldigt bra då det är anmärkningsvärt tidigt och jag har aldrig tidigare varit med om att hela bilen är inklädd i is 10-11 September.
    Under de kalla åren på 70 och 80 talet så kom frostnätterna som tidigast en vecka senare än detta dygn

  61. Magnus blomgren

    Nr 58 L B & nr 60 Robert N.
    Ja – så länge utstrålningen av long wave fungerar så här lysande, så lär inte värme bli jordklotets problem – på några miljoner år, trots lite högre koldioxidhalt.

    Norling vet nog redan att avkylningen fungerar utmärkt – efter många riktigt kalla år i Norr.

    Jag och Bengtsson behöver inte heller bry oss om någon kommande värmebölja i Trollhättan – dom har inte blivit värre på 100 år, trots all denna koldioxid.

    Alla vi i detta land vet att kylan är problemet som dödar och att mörkret är en plåga från höst till vår.

    Bengtsson uttryckte väl tidigare i år att uppvärmningen hittills syns – relativt harmlös…bara att hålla med.

    Isklädda bilar redan i början på september 2026 och igår morse bara 3 grader i bohuslän….ja, vad skall man säga om det klimatet och denna klimatförändring?
    Subtil eller harmlös?
    Jag – köper vilket som.

    Skall vi då lägga 1000 – tals miljarder på att jaga koldioxid?

    Näää, det är bara att bita ihop i mörkret nu och 6 månader framåt – solen går ner…och därmed temperaturen…inte har koldioxiden ändrat på detta.

  62. Simon

    När jag frågar ai om hur Clausers hypotes bör ses svarar den:

    ”Klimatet kan inte reduceras till isolerad strålningsfysik, eftersom atmosfärens sammansättning och molnbildning styrs i realtid av levande organismer. Biologiska källor och sänkor anpassar sig ständigt och förändrar fysikens spelregler genom dynamiska återkopplingar. Det är ett helt integrerat, biogeokemiskt system där liv och strålning samspelar i varje sekund.”

  63. Ann lh

    Simon, ”Liv, Strålning och Dynamiska Återkopplingar ” – ödmjukt och väl sammanfattat. Tack!

  64. Ann lh

    # 62 Simon! Än en gång stort tack för att Du frågade AI angående Clausers hypotes. Svaret är ju suveränt och känns helt naturligt ju mer man tänker på det. Allt och alla kan vara med. Befriande!

  65. Lennart Bengtsson

    62 Clauser är säkert en kunnig man på sitt område och till det bör han hålla sig.
    Något mer behövs inte sägas. Jag citerar:

    ”atmosfärens sammansättning och molnbildning styrs i realtid av levande organismer. Biologiska källor och sänkor anpassar sig ständigt och förändrar fysikens spelregler genom dynamiska återkopplingar. ”

  66. Adepten

    #65 Lennart Bengtsson

    Men visst är din citering ett typiskt tecken på en AI som försöker låta poetisk och djupsinnig på bekostnad av vetenskaplig precision?

    Är det inte ett klassiskt fall av att ta ett legitimt och spännande forskningsfält, biogeokemi och hur biosfären påverkar klimatet, och blåsa upp det till ett pseudovetenskapligt påstående om att biologin på något magiskt sätt styr fysiken i realtid för att parera förändringar?

    Men man kommer inte ifrån att det finns en djup psykologisk trygghet i citatet på att allt hänger ihop och styrs av en högre mening😉

  67. Lennart B #65,

    Jag är ingen anhängare av James Lovelocks Gaiateori. Den blev jättepopulär bland diverse miljömuppar på 70- och 80-talet. Den betraktas av många som en pseudovetenskaplig teori. Och det är nog delvis korrekt.

    Men hans teori är mer djuplodande än så och är en hypotes om hur planeten kan betraktas som ett sammanhängande ekosystem. Analogin bör dock inte dras för långt. Ekosystem är inte som en levande organism.

    Men jag har för mig att han pekade på att atmosfären innehåller en hel del organiskt material som också kan fungera som fästpunkter, eller påverkanspunkter, för nederbörd och temperatur.

    Har du synpunkter på detta Lennart?

  68. Adepten #66
    Det är väl ett bra exempel på det meteorologiska fenomen som benämns snömos.

  69. Leif Åsbrink

    #57 Göran Åkesson

    Du skriver: ”Värmeöverföring är som bekant(?) en en-vägs aktivitet från en varmare till en kallare kropp. Termodynamikens första lag tillåter en temperaturökning på ytan endast genom arbete eller värmeöverföring från en varmare källa”

    Ja, detta är bekant för alla med ett uns av naturvetenskaplig skolning, men sedan skriver du: (endast solen har en sådan).MEN DETTA ÄR FEL! JÄTTEFEL! Jordytan är varmare än atmosfären, temperaturen sjunker uppåt så det sker värmeöverföring uppåt genom atmosfären hela vägen ut till rymden.

    Vidare skriver du: Spontan emission från kallare gaser är inte i paritet med någondera av dessa och termodynamikens andra lag förhindrar det reverserade flödet. Ytans emission sett isolerat förblir spontan vid just ytans egen temperatur och är varken förminskad eller blockerad av ’kallare strålning’. Detta är svårbegripligt, men det dunkelt sagda…

    För att hålla det hela på ett begripligt plan tror jag att du menar: En kall kropp kan inte värma en varmare kropp. Värme flödar alltid från varmare till kallare. Ja så långt är vi helt överens.

    Men: När en tredje kropp sätts mellan en varm och en kall kropp tvingas värmen flöda genom den tredje kroppen. Den tredje kroppen får då en temperatur någonstans mellan den varma och den kalla varvid temperaturen på den varma stiger och temperaturen på den kalla sjunker.

    Exempel: Lägg handen på ett metallräcke när det är kallt ute. Handen avkyls snabbt. Sätt på dig en rejäl vinterhandske och lägg handen på räcket igen Denna gång avkyls handen mycket långsammare och du kan hålla den kvar länge. Med en bra handske hur länge som helst eftersom den jämviktstemperatur som uppstår blir tillräckligt hög. Du tillför ju hela tiden värme genom blodomloppet.

    På samma sätt är det med atmosfären. Det strömmar hela tiden värme uppåt. Luften isolerar – den har långt ifrån oändlig värmeledningsförmåga och värmeledningsförmågan beror (till en viss del) av koncentrationen av IR-aktiva gaser.

    För övrigt undrar jag hur du ställer dig till detta: https://klimatupplysningen.se/albedo-governance-nasta-steg-i-politisk-klimatstyrning/#comment-499581

    Det var efter att du skrev: ”Några från min sida (slut)anmärkningar;”

  70. Ann lh

    # 62 o.f.
    Angående AIs svar på frågan om Clausers hypotes om molntermostaten gav Ian Plimers bok från 2009 ”heaven + earth global warming the missing science” många likartade tankeställare. Den avslöjade hur det allra minsta men ändå dominerande livet på jorden ständigt arbetar i det tysta och i fler miljöer än man kunnat ana.
    Ian Plimer fångade där ”the missing science” ungefär på samma sätt som AIs svar.
    Bara under den korta tid jag ytligt har kunnat följa ”klimatfrågan” har det på alla sätt antropogena CO2-hotet steg för steg kunnat reduceras till intet, medan det löftesrika återbruket av de begravda och fossilerade resterna av tidigare liv visat sig kunna återge biosfären nytt liv.
    Paleoklimatologin har dessutom visat att atmosfären har förmåga att tackla högre halter av CO2 utan att nämnvärt beröras och atmosfärsfysiker har förklarat hur.

  71. Simon

    #70 Ann
    Mkt Intressant, och när jag frågar ai om ett konkret exempel och vad som är den felande länken i debatten så svarar den:

    ”SML (Sea Surface Microlayer). Detta mikroskikt av levande biofilm täcker 70 % av havsytan. Det är mikroorganismerna där som reglerar hur mycket koldioxid havet tar upp, samtidigt som de frigör partiklarna som krävs för att bilda moln.
    Systemet är extremt dynamiskt och absolut inte statiskt. När det till exempel regnar, fungerar dropparna som dammsugare som tar med sig nya mikroorganismer och partiklar från luften ner i SML. Regnet rör om och förändrar ytan temporärt, men biologins flytkraft återställer hinnan på bara några minuter.
    Klimatet är biogeokemiskt – fysik, kemi och biologi samspelar i varje sekund.”

  72. Ann lh

    # 71 Tack, Simon.
    När man upptäckte hur många och viktiga dessa organismer är från djupet i lithosfören över hydro- och atmosfären så användes ofta i all enkelhet ”det är de små som bestämmer”.
    Har Du möjlighet att få fram den beräknade massan av ”de små” på planeten kontra ja nästan vilka som helst?

  73. Simon

    #72 Ann
    Verkar svårt få fram exakta siffror då det tycks som att forskningen släpat efter här. ber om ursäkt att det blir ännu ett ai-svar. Den svarar att:

    ”När solen går ner vaknar planetens största synkroniserade förflyttning av biomassa: Dygnsmigrationen (ofta kallad Diel Vertical Migration eller DVM). Miljarder ton av zooplankton, fiskar, maneter och kräftdjur som har gömt sig i mörka djup under dagen för att undvika rovdjur, simmar upp till ytan under natten för att äta.
    När denna enorma biologiska våg når ytan förändras spelreglerna för havsytans mikroskikt (SML) totalt under dygnets timmar. Det skapar en direkt länk mellan dygnsrytmen och havets energitransport.

    Effekten av detta samspel på det globala klimatsystemet är monumental. Om vi skulle ”stänga av” dygnsmigrationen (DVM) och tömma havsytans mikroskikt (SML) på dess biologiska komponenter, skulle jordens klimat förändras drastiskt på mycket kort tid.
    Historiskt har dessa biologiska processer varit svåra att kvantifiera, men modern forskning visar att deras inverkan är helt avgörande för planetens energibalans.

    https://oceanexplorer.noaa.gov/ocean-fact/vertical-migration/

    När vi pratar om ”miljarder ton biomassa” i DVM, så domineras den gruppen av en specifik familj: prickfiskar (myctophider).
    • De är små (ofta bara som ett finger) men det finns så extremt många av dem att de uppskattas stå för upp till 60–80 % av all fiskbiomassa i det öppna havet.
    • De är fulla av lysorgan (fotoforer) på undersidan. När de simmar upp på natten lyser de för att kamouflera sig mot den svaga månhimlen ovanför (så kallad motbelysning).
    • Det är dessa små, självlysande miljarders fiskar som stiger som en levande vägg varje natt och i praktiken bär jordens koldioxid på sina ryggar ner i djuphavet.

    När man radar upp siffrorna blir det smärtsamt tydligt att ryggradsdjur och stora däggdjur – inklusive vi människor – i princip bara är ett statistiskt avrundningsfel. Det är mikroorganismerna och de små krypen som äger planetens massa.

    Det är med andra ord de mikroskopiska bakterierna i jordskorpan, svamparna i jorden och de miljarder ton av plankton och småfisk som simmar upp i havet varje natt som faktiskt håller planetens kemi, atmosfär och klimatsystem vid liv. Vi andra bara åker med.”

    Ämnet är fascinerande minst sagt.

  74. Ann lg

    Simon, tack!
    Jag försökte själv och fick ett helt annat svar än det jag förväntade.
    Jag har sett uppgifter på att Prokaryoterna tillsammans utgör en större massa än Eukaryoterna, men det var AI inte alls med på.

  75. Simon

    #74 Ann
    Tack själv! ämnet är fascinerande som sagt.

    Jag bad även om exempel på fler biologiska moduleringar av vatten. Fick följande svar:

    ”Det kommersiella exemplet: skidbackarnas Snomax
    När skidbackar producerar konstsnö kan vatten förbli flytande under 0 °C eftersom det saknas effektiva iskärnor. Snomax utnyttjar här samma princip som förekommer i naturen.

    Snomax bygger på inaktiverat material från den isbildande bakterien Pseudomonas syringae, som bland annat lever på växters blad. Bakteriens så kallade ice-nucleating proteins (INPs) underlättar bildandet av iskristaller och gör att vatten kan frysa vid betydligt mindre underkylning, i vissa fall kring −2 °C.

    Det är alltså inte levande bakterier som krävs, utan deras molekylära struktur. Snomax är därmed ett konkret industriellt exempel på hur biologiskt producerade molekyler kan påverka en fundamental fysikalisk fasövergång.”

    Detta måste ju då innebära att vatten kan genom biosfären moduleras så det övergår till snö och därmed påverkar det ju även albedot på det viset också. Sedan är ju självfallet hur mycket och hur räknar man ens på detta?

    Känns som man ramlat ner i ett kaninhål här 🙂

  76. Adepten

    #74 Ann Lh och #75 Simon

    Ja, och i den soppan av ömsesidiga beroenden mellan prokaryoter och eukaryoter finns virus som gallrar i populationerna.

    Utan virusen skulle de andra föröka sig okontrollerat eller förbruka alla resurser och orsaka en ekologisk kollaps.

    Utan virus i haven skulle vi ha betydligt färre moln, mindre regn över oceanerna och en helt annan, betydligt varmare växthuseffekt på jorden.

  77. Simon

    #76 Adepten
    ”Utan virus i haven skulle vi ha betydligt färre moln, mindre regn över oceanerna och en helt annan, betydligt varmare växthuseffekt på jorden.”

    Då inställer sig ju frågan hur modellerarna modellerat detta? Jag menar har man missat detta så kommer modellerna gå varma.

    Sedan har jag även funderat på detta med hur regndroppars ytspänning också moduleras av mikroorganismerna och hur detta i sin tur påverkar allt annat. Exempelvis så kan det bli fler små droppar vilket gör molnen tätare eller vitare.

    Kaninhål som sagt.

  78. #59 Lennart Bengtsson
    Det Du beskriver kring en ’run-away greenhouse gas effect’ med bäring på planeten Venus, är inte någon sann teori. Den har, såvitt jag kan bedöma, inte någon som helst termodynamisk grund, har inte observerats eller blivit demonstrerad experimentellt som en orsak till yttemperatur. Den förblir därför endast en hypotetisk konstruktion inom växthusgasteorin, ett ’påhitt’ som jag kallar det, som behöver verifikation. Teorin är fortsatt enligt min bedömning fysiskt omöjlig och förklarar således inte Venus yttemperatur. Mer bestämt;
    • Yttemperatur på en planet, som Tellus och Venus, bestäms av solinstrålning, atmosfärisk massa och tryck samt av en gravitationellt inducerad adiabatisk gradient. Det har jag f.ö. visat ett par gånger på KU, senast genom tillämpning av den ideala gaslagen.
    • Strålning från kallare atmosfäriska gaser kan inte värma en varmare yta, kan inte termalisera sin egen emission inuti en varmare kropp och kan inte minska ytans spontana emission, enligt 2:a termodynamiska lagen. Energi konserveras, men värme är inte fysikalisk en gas/icke-fast kropp som kan fångas av optisk tjocklek.
    • Anspråket på att utgående strålning är begränsad vid 280-310 W/m^2 oberoende av yttemperaturen, så att överstigande solinstrålning inte kan radieras och en ’runaway’ avdunstningseffekt måste följa därpå, motsäges av lagen om energikonservering samt därtill definitionen av värme. En planet som Venus radierar från sina yttre atmosfärlager, bestämd av den solinstrålning, som absorberas. Skillnaden mellan ytans temperatur och kallare överliggande gaser är den värme som lämnar ytan. Skillnaden är inte extra energi som lagras eller returneras. Dessutom, omlokalisering av den strålande höjden driver inte någon växthuseffekt. Den adiabatiska gradienten är redan bestämd av termodynamikens 1:a lag och den hydrostatiska balansen som fysikaliska begrepp. Venus yttemperatur är därför den förväntade, betingad av den täta atmosfären inte av någon okontrollerad radiativ effekt, som en gång avdunstade allt vatten.
    • I slutsats således: Venus mottar mer solinstrålning än Tellus, eftersom den ligger närmare solen. Dock, dess albedo ca 0,67 enligt astrofysiska mått, betyder att planeten absorberar mindre, varför dess radiativa jämviktstemperatur är lägre än Tellus dito. Åter, astrofysiska förhållanden anger att Tellus motsvarande yttemperatur återfinnes vid ca 50 km höjd p.g.a den ca 92 gånger tätare atmosfären och kompressionen ger en observerad ’lapse rate’ om ca 9K/km vertikal höjd. Yttemperaturen följer därför som denna temperatur, 288K plus det integrerade värdet av temperaturgradienten ca 9 K/km vertikal höjd, ca 450K. Det ger Venus yttemperatur omkring 735-740K.

  79. Leif Åsbrink

    #78 Göran Åkesson

    Du fortsätter envist att sprida dina felaktiga teorier. Du skriver: ”Strålning från kallare atmosfäriska gaser kan inte värma en varmare yta, …”

    Samma sak skrev du i #57 med tillägget Termodynamikens första lag tillåter en temperaturökning på ytan endast genom arbete eller värmeöverföring från en varmare källa”

    Jag förväntar mig att du förklarar hur du ser på mitt svar #69 ovan https://klimatupplysningen.se/klimathotet-dr-ian-clark-och-atmosfarens-undanskuffade-vattencykel/#comment-499710 och exemplet Lägg handen på ett metallräcke när det är kallt ute. Handen avkyls snabbt. Sätt på dig en rejäl vinterhandske och lägg handen på räcket igen. Denna gång avkyls handen mycket långsammare och du kan hålla den kvar länge.

  80. #69 & #79 Leif Åsbrink
    Jag vidhåller att det jag anger i mina kommentarer #57 & #78 är korrekt, även i detaljer. I replik till Dig att jag sprider felaktiga teorier, vill jag framhålla att min kommentar #57 tillkom som ett resultat av att Lennart Bengtsson sprider sådana. Fråga är hur kompetent Din egen bedömning är m.a.p det jag tar upp i min sista punkt i denna kommentar?
    Så till pudelns kärna:
    • Först ang. väggbeskrivning & isolering i en tidigare tråd: Du skriver: ’den extra 5 cm skivan minskar avkylningen från den kalla utomhusluften så att innetemperaturen stiger (om man…ihuset)’. HELT FEL VERKANSANGIVELSE!
    Extra stenull minskar den effektiva konduktiviteten och/eller ökar tjockleken, så att samma temperaturskillnad inne-ute ger ett mindre värmeflöde från insidan till utsidan. Detta är reducerad värme, som lämnar insidan, inte att ’avkylningen från den kalla utomhusluften minskar’, vilket är det Du anger.
    • Handskanalogin: Du anger att handen avkyls mycket långsammare med handsken på. Ja, men jag befarar dock att Du drar samma felaktiga slutsats som avseende den ökande isoleringen ovan. En handske stoppar inte kylan från att flöda in i handen. Handsken är ett lågkonduktivt lager, som också undertrycker fri konvektion. Värme lämnar handen mot metallräcket, men långsammare, eftersom temperaturgradienten nu sitter tvärs över ett svagare konduktivt lager. Den varmare kroppen emitterar ännu fullt ut vid dess egen temperatur. Vi kan jämföra med om handen hålls utan handske nära metallräcket. Den varmare handen är i kontakt med luften med svag konduktivitet. Värme lämnar handen, dvs den varmare kroppen emitterar fullt ut men kyls ned långsammare eller inte alls, eftersom temperaturskillnaden sker genom ett medium med lägre konduktivitet. Så snart som handen/handflatans lägges på en lika stor area av metallräcket blir efterhand värmeemitteringen från handflatan otillräcklig, eftersom konduktionen vid kontakt med metallens mycket högre värmeledningsförmåga relativt luften ger utslag. Detta sker inte därför att avkylningen sker genom att den kalla metallen för kyla in i handflatan, utan tvärtom därför att värmeemitteringen från handflatan blir mindre effektiv.
    • Summerat: Dessa två exempel har ingen bäring på att låta kallare luft eller CO2 minska jordytans emission eller att hetta upp densamma genom nedåtriktad IR strålning. Skillnaden mellan ytans emission och emission från kallare luft i atmosfären är värme överförd till den kallare luften, inte termalisering av luftens strålning i den varmare ytan. Skillnaden är inte heller två mot varandra ställda värmeflöden, inte minskad emission som ökar yttemperaturen.
    Ett stenullslager eller en handske är en avgränsad barriär, som den varmare insidan/handen själv värmer. Detta går genom material med låg konduktivitet och som undertrycker konvektion mot en stor kallare sänka eller ett starkt konduktivt metallräcke. Den fria atmosfären är inte alls lik sådana barriärer. Fri luft, när den väl kan röra på sig, för värme från ytan fritt genom konvektion, konduktion, avdunstning samt därtill obehindrad radiativ strålning.
    • Mina kommentarer #58 & #78 berör just jord/atmosfärssystemets funktion. Därför är det viktigt för mig att påpeka att både jordytan och den kallare luften ovanför emitterar fullt ut vid sina respektive temperaturer. Den konstitutiva värmen, sigma(Tvarm^4-Tkall^4), är skillnaden, således att en mindre temperaturkontrast efter det att ’lapse rate’ redan har bestämt dessa temperaturer, gör denna värme liten. En mindre temperaturskillnad innebär att en mindre del av den ’varmare emissionen’ kan verka som värme på den kallare luften. Den kallare luften förflyttar resten därav genom sig själv. Det betyder inte att den kallare emissionen minskar den varmare ytans emission eller verkar som värme på densamma. Värme är en transient kvalitet och kvantitet. Den är definierad genom temperaturskillnad från högre till lägre. Värme, uttryckt som energiskillnad, kan inte konserveras. Den fulla strålningen från kallare luft är därför ekvivalent med emission från en kallare yta, men den levererar ingen återstående värmeterm för en varmare undeliggande luftvolym eller yta.
    Den existerande, av växthusgas(IR)effekter, oberoende adiabatiska gradienten sätter temperaturerna, enligt ovan. Inget extra minskar värmeflödet sker genom atmosfären. Gradienten tar i beaktande alla atmosfärens gasers specifika värmekapaciteter, inklusive de s.k. växthusgasernas dito.
    • Du påstår i Din kommentar #69 betr. ’endast solen har en sådan’ med klar referens till ett föregående resonemang, med versaler och fet stil: ’Men detta är fel! Helt fel! Du misstar Dig grovt i Din bedömning. Jag tar själv härvidlag som utgångspunkt vad som konstituerar temperatur/temperaturförändring & värme/värmeflöde från Planck’s Erfarenhetsmässiga Lag, närmare bestämt att temperatur är identiskt med ett brett kontinuum av (oscillerande) frekvenser och dithörande (oscillerande) amplituder. Temperaturökning t.ex. kan därför endast ske om alla frekvenser och amplituder över dett breda kontinuum ökar. Endast solen har sådan kapacitet. Samma Planck-referens visar också att det spelar ingen roll hur stor mängdökning (upp till att atmosfärens massa påtagligt ökar därav) av CO2 som sker. Dess IR-aktiva strålning, kan inte, vilket många växthusgasteoretiker och dessas adepter tror, öka jordytans temperatur, eftersom denna strålnings frekvenser endast berör en liten del av detta kontinuums totala frekvenser, nödvändiga för temperaturökning. Vilka är Dina utgångspunkter för Ditt påstående ovan?

  81. Min kommentar #80; vill rätta två fel. I inledningen skall det vara min kommentar #78 inte #57 som är svar till Lennart Bengtsson. I den fjärde punkten skall det stå #57 inte #58. Beklagar felskrivningar.

  82. Leif Åsbrink

    #80 Göran Åkesson

    Du skriver: ”Först ang. väggbeskrivning & isolering i en tidigare tråd: Du skriver: ’den extra 5 cm skivan minskar avkylningen från den kalla utomhusluften så att innetemperaturen stiger (om man…ihuset)’. HELT FEL VERKANSANGIVELSE!”
    Jag beskriver vad som de facto kan observeras. Annorlunda formulerat: Tilläggsisolerar man ett dåligt isolerat hus med ett lager stenull så sjunker uppvärmningskostnaderna.

    Vidare citerar du mig: ”Extra stenull minskar den effektiva konduktiviteten och/eller ökar tjockleken, så att samma temperaturskillnad inne-ute ger ett mindre värmeflöde från insidan till utsidan.”Javisst Detta är vi helt eniga om.

    Men inte detta: ”Du skriver: ’den extra 5 cm skivan minskar avkylningen från den kalla utomhusluften så att innetemperaturen stiger (om man…ihuset)’. HELT FEL VERKANSANGIVELSE!”

    Du har strukit villkoret inom parentesen: ”den extra 5 cm skivan minskar avkylningen från den kalla utomhusluften så att innetemperaturen stiger (om man inte sänker energitillförseln till värmesystemet i huset)”

    Om villkoret inom parents inte är uppfyllt stiger temperaturen i huset. Detta är ett experimentellt faktum oberoende av verkansmekanism.

    Fysiken är enkel att förstå. Som du skrev ovan ”så att samma temperaturskillnad inne-ute ger ett mindre värmeflöde från insidan till utsidan.” Logisk konsekvens av det: Extra stenull minskar den effektiva konduktiviteten och/eller ökar tjockleken, så att samma värmeflöde inne-ute ger en större temperaturskillnad från insidan till utsidan. Har du någon invändning mot detta? Menar du fortfarande att jag beskrivit verkansmekanismen fel? Eller menar du att ökad koldioxidhalt inte motsvarar tillläggsisolering ? I det senare fallet har du missat det väsentliga. Du skriver hela tiden att en kallare kropp inte kan värma en varmare. Jag har försökt att vara tydlig med att en tredje mellanliggande kropp kan reducera värmeflödet, och därigenom öka temperaturen på den varmare kroppen (förutsatt att energitillförseln till den varmare är konstant).

    I #57 skriver du:”Termodynamikens första lag tillåter en temperaturökning på ytan endast genom arbete eller värmeöverföring från en varmare källa (endast solen har en sådan). Spontan emission från kallare gaser är inte i paritet med någondera av dessa och termodynamikens andra lag förhindrar det reverserade flödet. Ytans emission sett isolerat förblir spontan vid just ytans egen temperatur och är varken förminskad eller blockerad av ’kallare strålning’ ”
    Det är detta som är fundamentalt fel. Jordytan är varm. Det är solen som värmer, jorden tillförs genomsnittligt 235 W/m² Denna effekt måste stråla ut i rymden. Jordytan är en värmekälla sett från atmosfären, låt vara att energin ursprungligenkommer från solen. Jorden är alltså varm, atmosfären kall. Värmeledning genom stillastående atmosfär beror starkt av växthusgaserna. Öknar har extrema temperaturskillnader mellan dag och natt (ofta över 40 °C i skillnad). I öknen exponeras marken för väldigt lite strålning från vattenånga. Strålningen från yttre rymden är en väsentlig del av den strålning som når marken, väldigt låg effekt. Vid normala vattenhalter i luften blir skillnaden mycket lägre mellan natt och dag.

    Detta är nonsens: ”Ytans emission sett isolerat förblir spontan vid just ytans egen temperatur och är varken förminskad eller blockerad av ’kallare strålning’ ”
    ”Ytans egen temperatur påverkas av ’kallare strålning’ ” Genom sitt innehåll av växthusgaser kan atmosfären absorbera strålning. Detta innebär att atmosfären emitterar strålning spontant vid atmosfärens egen temperatur. Det är skillnaden mellan öken och normal luftfuktighet. I öknen är strålningen från den kallare atmosfären svag och därför sjunker temperaturen mycket på natten.